Jag tar det bara väldigt lugnt. Det är faktiskt väldigt skönt. Jag klättrar inte på några väggar direkt. Jag väntar på några fakturor som jag ska få. Jag vet ungefär vad de olika räkningarna kommer att vara på, men inte exakt. Det som känns skönt är att jag vet att jag fixar dessa räkningar väldigt enkelt, plus dom vanliga utgifterna som man alltid har varje månad. Jag kanske snart måste fatta att det ska väldigt mycket till för att jag ska få problem att betala mina räkningar och dom eventuella oväntade utgifter som man ibland får. Jag räknar alltid och gör en budget precis varje månad. Jag har kommit på att jag nästan alltid tror att jag kommer att få problem med något som har med min ekonomi att göra. Men dom senaste åren har det aldrig varit så. Hur jag än bär mig åt så nog fan kommer det in hyffsat med pengar varje månad. Och dom gångerna som jag har väldigt mycket utgifter och kanske till och med någon oväntad utgift då verkar det som att jag automatsikt bara drar in ännu mer pengar än det normala. 

 

Jag kanske överdriver lite, men några problem med att klara alla utgifter jag har varje månad och samtidigt kunna spara en slant om jag vill, de har jag aldrig. Jag tror att en förklaring beror på att jag faktiskt gör en budget varje månad och är väldigt noga med att hålla den på de sätt som jag har tänkt mig från början. Jag räknar ju liksom med att en oväntad utgift kan komma, även om den liksom inte finns med i min budget. Att planera och ha koll från början tror jag är väldigt viktigt.

 

 

 

Det ringde på dörren idag. Jag tänkte direkt att det var dom där försäljarna som var här igår och ringde på. Jag får väl sätta upp en skylt eller nåt där det står att om du är försäljare så behöver du inte ringa på min dör för jag kommer att be dig fara åt.... ja, ni fattar vad  jag menar. Nu var det lyckligtvis inte någon försäljare, utan det var farsan. Han ville ha tillbaka sin GPS som jag hade lånat av honom när jag gjorde min resa till Stockholm.

 

Han skulle leverera en bil till Varberg idag. Han bara jobbar och jobbar med allt möjligt den gubben. Telefonen ringer hur mycket som helst och han åker hit och dit och fram och tillbaka. Hämta en nyckel där, kolla på ett jobb här och köra en bil hit eller dit. Så som han har de skulle jag inte vilja ha de, men han verkar må bra med att jobba som han gör och det är ju det viktigaste. Det är ju inte viktigt att jag inte skulle vilja ha en sån arbetssituation som min far har. Det är ju lika oviktigt som att min far aldrig skulle köpa en djupgående hälsounderssökning för 60 000 kronor, men det gör jag.