OS är ju det största idrottsliga arrangemanget i världen. Många elitidrottare satsar "allt" inför denna tävling. Man tränar och förbereder sig noga för ett OS. Jag har under dessa första dagar redan blivit väldigt imponerad och även berörd.  Själv tyckte jag väldigt synd om Sarah Sjöström när hon blev 4:a igår. Hon var väldigt besviken och när man ser att tårar faller så är det svårt tycker jag att inte bli berörd. Idrotten kan vara väldigt hård. 

 

 

 

Det som är skönt se är att Sarah går fram till SVT:s journalist direkt efter att loppet är klart. Hon är ledsen besviken och hon vet inte vad hon ska säga, men hon stannar ändå till. Det värsta som finns är idrottare som bara skiter i journalister för att dom är så arga och besvikna. Men Sarah försöker prata om det som just har hänt och som har gjort henne så ledsen och det är imponerade. 

 

Jag har redan kollat många timmar på OS. Men jag kommer knappt ihåg ett enda resultat. Jag tittar inte så mycket på idrott för att se vilka som sen kommer att stå på prispallen. Det är något som jag tycker är helt ointressant. Jag tittar för jag vill se grymma idrottare. Resultat och sånt lägger jag sällan på minnet. Sarah är en som jag har imponerads av såklart. Andra som man imponeras av är tex gymnasterna.  Igår kollade jag mycket på gymnastik. Det är hur häftigt som helst att titta på.  Jonna Adlerteg var med för Sverige och jag tycker hon gjorde bra ifrån sig i sitt första OS. Hon säger att hon tränar 30 timmar i veckan fördelat på sex dagar. Det är svårt att inte bli imponerad av detta. Här är hennes blogg förresten http://jonnaadlerteg.blogg.se/

 

 OS är häftigt!  Man får ju  se många sjukt bra idrottare i världens största idrottsarrangemang. Jag blir bara imponerad och jag tycker om den känslan. Jag kommer att bli imponerad och berörd i nästn två veckor till. Det är svårt att inte bli detta.