Kära dagbok...

Några dagar gammal bild...




 De känns lite märkligt med mycket just nu. Man kan lugnt säga att jag lever lite i ovisshet ändå kommer jag bara om några dagar säkert har mer välplanerad framtid än någonsin. Ovissheten handlar om att jag inte riktigt vet vad vissa människor har för syften. De känns som de är på ett visst sätt, men jag vågar inte göra så mycket för att ta reda på hur de egentligen är. Jag vill ta de försiktigt och jag vill inte störa någon. Jag begär inte mycket av någon och jag tror inte att andra gör de av mig heller. En del vill bara att jag ska göra så gott jag kan. De är ju acceptabelt.


Ibland känns de svårt att planera inför framtiden. Men vissa saker kräver att man gör de. Problemet blir att de kommer ibland upp saker i nuet som vi alla egentligen lever i även om vi kanske inte tänker på de. De kommer ibland upp saker som kanske kommer att bli något med. Men när ovissheten känns inom mig så vet jag inte hur jag ska göra. Fortsätta som förut och lossas som ingenting eller vänta med vissa saker och försöka ta reda på hur de egenetligen ligger till med de som jag bara tror att de är på ett visst sätt.


Nu ska jag sova. Skönt ska de bli ...

Kram..