Jag ligger just nu i soffan och kollar på TV. Jag har kurat ner mig under en filt, är helt avspänd och jag hör hur regnet smattrar mot fönsterblecket. Jag har det ganska mysigt. Jag vill bara ta det lugnt nu.
Under tisdagen har jag i princip bara jobbat med busskörningen. Jag tar det bara lugnt nu. Jag stressar ingenting och jag är väldigt fokuserad på att bara vara i nuet.
Jag har fått lite frågor den senaste tiden om vad jag tänker göra med min självbiografi. Frågan jag mest får är om jag kommer att låta någon läsa den och jag svarar nästan alltid att: Jag ska skriva färdigt den först och sen får jag se vad jag gör. Nu har jag ju börjat se slutet på skrivandet och jag har börjat att fundera på vad jag ska göra med den när jag är färdig. Det känns inte alls självklart för mig att släppa min självbiografi så att vem som helst kan läsa den. Just nu kan jag säga att jag långt ifrån känner mig redo att visa de jag har skrivit för vem som helst som skulle vara intresserad av att läsa mina texter. Mycket är väldigt självutlämnande och mycket har jag aldrig berättat för någon. Att gå från att aldrig ha berättat om vissa texter för någon till att typ låta vem som helst som är intresserad av att läsa läsa självbiografin, det känns som ett på tok för stort steg för mig att ta. Men jag är ju inte färdig med allt än så jag kanske tycker att det känns helt ok göra självbiografin tillgänglig för vem som helst när jag är helt klar med den.
Jag har också funderat på om det finns något syfte med att släppa min självbiografi så vem som helst kan läsa den. Det finns ju ett syfte för min egen del med att skriva den. Jag har ju märkt att de finns många händelser i mitt liv som har varit ganska jobbiga och som jag genom åren har tänkt väldigt mycket på, fast jag inte borde göra det. Med skrivandet av vissa berättelser så har jag undan för undan kunna släppa väldigt mycket. Det räcker liksom att skriva och sen känns det som bearbetat och klart för mig. Som någon form av terapi liksom.
Men va skulle syftet vara att göra självbiografin tillgänglig för vem som helst? Jag känner mig i alla fall inte bekväm med den tanken. Jag har nog tänkt visa min självbiografi för någon, men jag är inte säker på att jag vill visa den för vem som helst som kan tänkas vilja läsa den.
Nu har det blivit så igen. Jag känner att jag inte mår så bra. Det konstigt hur det kan bli. I morse kändes det mesta bra, även om jag visste att jag kommer att ha en vecka framför mig som kommer att kännas tuff på olika sätt. Men jag har mått ganska bra den senaste tiden. Men nu under eftermiddagen så började jag känna mig orolig och ledsen. Det vänder liksom, jag mår bra och sen helt plötsligt gör jag inte det. Varför ska jag behöva känna så?
Jag får för mig att jag kanske grejer för mycket och sen kommer det en reaktion på det. Reaktionen blir att jag mår dåligt. Jag tror att allt kommer att kännas bra mest hela tiden bara för att jag känner att allt är bra vid ett visst tillfälle. Sen när jag väl får den där känslan av att allt kanske inte är så bra som jag först kände, då tappar jag ork och energi, och mår helt enkelt inte bra av det.
Detta händer mig ofta och jag kan egentligen aldrig förhindra att det händer. Den senaste tiden har jag funderat mycket på detta. Vad är det gör att känslan av att jag mår bra bara helt plötsligt vänder och sen mår jag helt plötsligt inte så bra? Är det så att det svårare att hålla kvar allt de som känns bra och lättare att hamna i känslan av att man mår dåligt? Att kämpa emot en känsla av att man inte mår så bra och samtidigt försöka intala sig själv att man mår bra kanske gör att jag inte mår så bra ibland. Att man mår dåligt och faktiskt blir ledsen för vissa saker försöker jag säkert många gånger förtränga, men innerst inne så får det mig att mår dåligt. När man sen inte orkar kämpa emot känslan av att man inte mår så bra, då tycker man ju att det svänger fort mellan det där att man mår bra och inte mår bra.
Egentligen kan jag inte säga exakt vad det är som gör att jag inte mår så bra just nu. Jag kan liksom inte komma på någon bra förklaring till varför jag inte mår så bra. Massor av tankar kring det har jag ju, men inga bra svar. Jag vill inte att det ska kännas så här. Det enda jag egentligen vill är att göra mycket av sånt som jag gillar att göra och jag vill göra det ofta. Logiskt sett borde jag ju inte må dåligt om jag gör mycket av sånt som jag tycker om att göra.
Jag vill tex väldigt ofta bädda ner mig under en filt och läsa en bok eller se på en film. Jag vill också ofta kunna åka i väg på något och göra sånt som inte hör till allt de gamla vanliga som jag gör typ var och varannan dag. Mycket annat vill jag egentligen inte göra. Jag har många roliga grejer på gång i år, så det känns mer mer obegripligt att jag inte ska kunna övervinna en känsla av att jag mår dåligt. Varför mår jag dåligt när jag borde må bra? Jag har ju så mycket att se framemot. Men det kanske är så att allt grejande den senaste tiden är på väg att bli för mycket och om jag inte taggar eller stressar ner så kommer jag inte att fungera. Jag har fått den känslan lite att om jag bara taggar ner och lugnar mig lite så löser sig allt till det bästa och jag kommer att må bättre igen.
Ibland är det bättre att bara sitta still och vänta liksom. Jag kan kanske inte göra så mycket åt att jag just nu inte mår så bra. Jag kanske bara måste vänta tills jag mer bättre igen.
Öh..mycket att göra har jag denna veckan. Det känns tufft redan nu, fast jag har fått gjort mycket nu under morgonen så det känns redan lite lättare.
Jag har varit ute på en morgonpromenad idag också. Skönt att snön bara försvann igen. Jag gillar inte snö det får gärna regna hur mycket som helst, men snö kan jag vara utan.
Denna söndag och helg börjar lida mot sitt slut. Jag ska under de sista timmarna av denna söndag sitta och skriva på självbiografin. Jag satt i morse och skrev också. Det går bra med skrivandet nu och även om jag vet att jag har en hel del kvar att göra med självbiogrfin så kan jag känna att jag börjar närma mig slutet av skrivandet på alla mina berättelser. Jag har snart inte mycket mer att berätta om mitt liv för jag har ju inte levt längre än vad jag har gjort liksom. Men jag har ändå en hel del kvar att göra så jag är ju långt ifrån färdig. Det känns ändå motiverande att bara fortsätta med skrivnadet, eftersom jag har kommit närmare den där känslan av ett färdigställande.
Efter lite skrivande så blir man ju hungrig. Det fick bli en middag ute och jag unnade mig lite dessert också.
Efter denna middag så tog jag en promenad på ca 5 km. Det känns bra att jag har fått in promenader som en daglig rutin. Det som också känns bra är att när jag sitter här på kvällen så längtar jag till nästa dag så jag kan ta mig ut och promenera igen. Man skulle ju kunna ta sig ut på kvällen eller natten också, men nja....
När jag var ute och promenera så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om omtalade avvisningen av Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza 2001.
Nästa vecka har jag massor med jobb och massor med anat att göra också. Som det känns nu så blir det en tuff och jobbig nästa vecka på alla möjliga sätt. Men nu ska jag bara skriva självbiografi och njuta av kvällen.
Jag skrivit mycket på min självbiogrfi ikväll. Det som förvånade mig var att det gick så enkelt. Jag skrev färdigt den ena berättelsen efter den andra och jag hade ett riktigt bra "flow" i skrivandet. Det var roligt att sitta och skriva också. Jag skippar för mycket detaljer. Det blir bara för tråkigt. Det blir för tråkigt att skriva och för tråkigt att läsa om. Jag skrev det viktiga i varje berättelse ikväll och med tanke på de jag skriver om just nu så är det rätt att skriva på det sättet som jag gör.
Känns bra när man har "flow". Man får mycket gjort på kort tid och allt som tidigare kändes så svårt känns plötsligt enkelt istället. Klart att det känns bra då.
Jag har mina slappardagar. Idag är en sån dag till. Jag tar dewt mest lugnt och gör inte så mycket. Idag har jag varit ute på en promenad. Jag gick någon km längre än vad jag brukar göra. Det var mest för att jag inte ville gå hem innan jag hade köpt mig en pizza som jag skulle ha till lunch. Jag gick liksom en längre promenad i väntan på att pizzerian skulle öppna. Efter promenaden sen så bleb det en pizza och jag hade även lite bubbel som jag kunde unna mig.
Annars har det idag varit mycket slappa och jag lär nog fortsätta så hela kvällen. Kanske får jag gjort något på min självbiografi. Kanske går jag ut ikväll. Det är väl inte helt omöjligt att jag bara är hemma och inte gör nånting. Jag mår bra i alla fall och nånstans är ju det det viktigaste.
Har mest slappat och haft det bra idag. Jag har en ledig dag och jag är ledig hela helgen. Rätt skönt för det känns som jag har jobbat hur mycket som helst den senaste tiden. Igår tex fick jag massor att göra på jobbet och sen när jag kom hem läste jag ett SMS som fick mig att tänka en hel del. Jag vill bara ta det lugnt hela helgen liksom.
Idag har jag som sagt mest slappat. Jag tänkte att jag skulle ha tagit mig ut på en promenad under förmiddagen, men när man ser lite för mycket minusgrader på termometern så känner man att det är ganska lätt att strunta i det. Jag tänkte också att det förmodligen blir finare väder och mer närmare nollgradit under eftermiddagen och jag är ju ledig så jag kan ju gå ut på min promenad då istället.
Jag skrev lite självbiografi i morse. Med tanke på vad jag fick för SMS igår så kanske jag senare får ändra texter i vissa berättelser. Det är för tidigt än at säga än vad det stod i detta SMS. Jag berättar kanske mer nästa vecka för det är ju liksom inga hemligheter med det så. Detta är bara något som har fått mig att fundera över livet och hur viktigt det faktiskt är att man lever i nuet och bara gör mycket roliga saker nu och inte tänker att man ska göra allt sen liksom.
Jag har varit ute och ätit lite idag också. Gott att unna sig lite extra god mat och det ska jag försöka göra hela helgen. Jag har lagat ganska mycket mat den senaste tiden och när man väl går ut och äter efter att inte ha gjort det på ett tag så blir det ju extra gott.
Efter maten så gick jag ut på den där promenaden. I morse var det ju svinkallt, men när jag fick se att det bara var -3 grader och skinade sol ute så vet jag ju att det bara är skönt att vara ute och promenera.
Det blev en runda på 4 km och jag lyssnade ju som vanligt på en dokumentär och kunde tänka på något helt annat som inte hade med mitt liv att göra. Idag handlade det jag lyssnade på om kidnappning av Erik Westerberg sommaren år 2002.
När jag kom hem så¨blev det mer slappa, och ett annat glas bubbel har jag ocksp unnat mig idag.
Nu grejar jat med lite tvätt i stättstugan och jag ska under denna kvällen skriva mer på min självbiogrfi.
Vad ska man äta idag. Det blev äl typ dagens tanke eller nåt idag. Jag hade inte så mycket mat hemma, men jag orkade inte gå ut i kylan för att hämta något som kommer att hinna kallna innan jag kommer hem igen. Man får ta vad man har hemma och försöka slänga ihop något på de.
Jag hade korv. Jag tänkta jag kan väl äta korv med bröd eller varför inte en halv special eller nåt Sen såg jag at jag inte hade något korvbröd. Vad gör man då?
Jag hittade hamburgerbröd, men jag hade ingen nötfärs så någon hamburgare blev det inte heller. Jag hade några potatisar som jag gjorde mos på, emn jagville egentligen inte ha korv med mos. Det blev istället korv i hamburgerbröd, med mos. Vad ska man kalla detta? Typ: Korvburgare special.
Ny dag och nya tag. Jag har jobb i eftermiddag och nu har ju snön börjat falla igen. JUst nu ligger det ju inte så mycket utan den snö som nu ligger på backen kan man ju typ blåsa bort. I den här stan som jag bor i blåser det ju som f*n så man kan ju alltid hoppas att snön försvinner med vinden.
Jag har varit ute på en promenad nu på morgonen. Det blev bara 3 km. Det var så kallt så jag gick en kort, men rask promenad.
Jag passade även på att ta lite bilder som jag har tänkt att ha till min självbiografi.
Jag lyssnade på en dokumentär när jag var ute som handlade om de många bränderna som härjade i Falun och Borlänge i mitten av 70-talet. Vad hände då och vad hände sen. Varför erkände vissa som förmodligen inte hade nånting med saken att göra osv... ???
Detta blev en bra dag. Jag fick gjort så mycket och många sk pusselbitar föll på plats idag. Jag har nu fixat massor med saker som kommer att bli hur kul som helst att få uppleva. Mer grejer kommer jag att fixa framöver också. När något är fixat så kan jag bara vänta in ett datum och sen kör man liksom.
Nu mår man bra igen. Jag tänker mycket på allt ku som jag har att se framemot. Det ger mig mycket energi och det blir också lättare att mer och mer släppa allt som jag inte vill tänka på. Jag skrev ju igår att jag vill typ bara sluta tänka vissa tankar som jag ofta fastnar . Bara idag har jag till viss del lyckats ganska bra med det. Jag tänker helt enkelt mer på allt kul som jag har att se framemot och mindre och mindre på sån skit som jag har fått utstå de senaste månaderna.
Nu ska jag sova. Jag hoppas jag inte drömmer några mardrömmar i natt och i morgon. Jag har den senaste tiden drömt om drakar som har sprutat eld på mig så att jag har fått brännskador. Jag har drömt att jag kör en formel 1-bil i 300 km/h och helt plöstligt funkar inte bromsarna på bilen. Jag har drömt om att jag jagar rånare och det vapen jag har är en slangbella. När kommer ikapp rånaren så får jag helt plötsligt se hur rånaren riktar en AK5:a rakt i huvudet på mig, fast innan han hinner att skjuta mig så vaknar jag. Jag hoppas jag slipper dessa mardrömmar under natten och morgondagens sömn. Känns som jag bara drömmer mardrömmar ju. Kan jag inte få drömma om något annat som är lite trevligare? Typ bubbel och kvinnor :)
Jag har fått mycket gjort nu under morgonen. Jag har varit ute på en promenad och samtidigt som jag var ute och promenerade så kunde jag ju ringa några samtal, skicka mail, boka något och bara liksom få alla dessa pusselbitar på plats så att man sen bara kan koncentrera sig på att ha bara ha kul.
Det kändes bra att jag kunde få så mycket gjort, även det bara var småsaker så är dessa lika viktiga som de som är mer att göra med.
När jag var ute och promenerade så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Den svenska Vietnamrörelsen.
Jag har under en period nu tänkt mycket på vissa saker som jag helst inte vill tänka på. Jag vill bara släppa dom. Jag vill liksom bara skita i dom, men det är inte så lätt. Att det inte är lätt att bara släppa vissa saker känns efter ett tag gansak jobbigt. Jag blir trött på det och hur mycket jag än tänker att jag måste släppa det så får jag inte ur vissa saker.
Ett bra sätt som jag vet kan funka när man fastnar i vissa grubblerier det att bara tänka på det man gör just nu. Om jag tex sitter och äter så kan jag tänka på vad jag äter, hur det smakar osv.. Om jag jobbar så kan jag ju lätt tänka på det jag ser på vägen och hur bussen känns att köra. Tittar jag på Tv så kan man ju den stunden fundera på vad som visas. Det är det där med att vara i nuet funkar ofta, men just nu känns det också svårt att bara var det liksom.
De finns verkligen en hel del tankar som jag nu inser att jag bara måste släppa. För min egen skull så måste jag släppa dom. Jag vill ju må bra, och gärna knna att mycket blir bättre och bättre, inte tvärtom liksom.
Nu är jag i alla fall medveten om att jag måste släppa vissa tankar och då kanske det blir lättare att hitta sätt att faktiskt fixa det på också.
Vid lunchtid idag fick jag ett mail. Mailet var från Sveriges Radio och hade med Musikhjälpen att göra.
I mailet stod det att jag kunde få köpa Youtubern Therese Lindgrens kamera som hon hade skänkt till Musikhjälpen. Under Musikhjälpenveckan så låg kameran på Tradera. Jag hade lagt ett bud på ca 8000 kr, men jag vann inte budgivningen utan det var någon annan person som i slutändan tog hem detta.
Idag fick jag via mail veta att den personen som hade budat hem denna auktion inte kunde betala det bud som han hade lagt på kameran så nu fick jag erbjudande at kköpa kameran för det bud som jag la in på. Jag tackade vänligt, men bestämt nej, fast jag fick den där beslutsångesten som jag så ofta får när jag ska välja om jag ska göra något eller inte.
Beslutsångest får jag flera dagar i veckan typ. Jag har alltid svårt för att betsämma mig när jag har två val som består i om jag ska välja att göra något eller inte göra något.Här valde jag att inte köpa kameran och jag ångrar mig inte. Fast samtidigt kan jag tänka att pengarna som det skulle ha kostat mig går ju till en bra sak, så helt fel att köpa kameran hade det inte varit. Man hade ändå fått en bra kamera, plus ett extra objektiv. Kameran var enligt annonsen bara några månader gammal och i skick som ny. Dessutom var den ju signerad av Therese Lindgren själv.
Jag tycker också att det är lite dåligt av hen som vann budgivningen på kameran att inte slutföra affären. Samtidigt kan jag fundera på om det var fel av mig att tacka nej nu när jag fick en chans till att köpa kameran. Är det lika dåligt av mig att inte slutföra denna affär genom att tacka nej till kameran. Hade inte hen som vann budgivningen budat så hade jag ju haft högsta budet på kameran efter avslutad auktion. Då hade jag ju självklart betalat den också för då hade ju mitt bud varit bindade som det heter. Men nu när jag bara fick frågan om jag fortfarande var intresserad av kameran och kunde få köpa den för det bud som jag la in på så var jag ju inte tvungen, utan fri att välja. Då valde jag att tacka nej. Det kändes bättre att spara dom pengarna, och dessutom skänkte jag ganska mycket pengar ändå till Musikhjälpen 2016. Jag tror heller inte att jag hade skänkt mer pengar än vad jag redan har gjort om jag hade vunnit auktionen på kameran. I slutändan hade det blivit samma summa som det nu blev, det är bara det att jag hade haft en kamera också.
Jag hoppas ändå att kameran som Therese Lindgren skänkte inte blir såld för ett ´mycket lägre pris än dom 8000 kr som jag la in på den. Det vore synd tycker jag när pengarna faktiskt går till en sån bra sak som till Musikhjälpen. En ny sådan kamera kostar i alla fall 6000 kr och nu fick man ju med något extra objektiv också. Dessutom är den ju signerad av fina Therese Lindgren.
Jag fick skrivit mycket igår på min självbiografi. Bra "flow" liksom. Jag började bara där jag slutade förra året. Det gick hur lätt som helst att skriva och det är bara att fortsätta nu. Det är ju bara att "kötta" på tills det är färdigt och jag har hittat lite ny energi och motivation i skrivandet nu. Efter att ha haft en paus från det så känns det bra igen. Det var kanske bara en paus som behövdes. Jag har gett mig tid att samla tankarna lite inför årets skrivande på min självbiogrfi.
Idag:
Jag har jobb i eftermiddag. Jag ska bl.a. köra bästa linjen, Vänersnäs. Tidigare idag har jag varit ute på en promenad på 5-6 km. Bra promenadväder var det.
Annars har jag bara käkat och tagit det lugnt. Jag har också haft lite kontakt med folk som jag behöver ha hjälp av när det kommer till en del av de roliga saker jag har att se framemot.
