Jag lyckades tack vare en deadline.
Jag lyckades med att skriva färdigt de berättelserna som jag hade som mål att få färdigt innan klockan 23:59 i natt. Jag blev klar klockan jag blev klar för en liten stund sedan. Detta kan man säga var en milstolpe i min självbiografi för nu tog jag min självbiografi ett stort steg närmare att färdigstälandet av den.. Jag har mycket kvar att skriva, men tack vare att jag hade en deadline för när vissa berättelser i min självbiografi skulle vara färdiga så blev jag mer effektiv i mitt skrivande och jag fick liksom upp farten ännu mer nu än vad jag tidigare har fått. Utan en deadline så är jag övertygad om att jag inte hade skrivit så mycket som jag under denna veckan faktiskt har gjort. Det känns rätt bra nu :)


Kina vinner allt
Kina blev världsmästare både på herr och damsidan idag när lag-VM avslutades i Kula Lumpur. Jag tror att det vore bra för pingisen om någon annan nation inom en snar framtid skulle kunna skaka om Kina och ta den där VM-titeln ifrån dom, men dom är riktigt svåra för andra nationer att vinna över.
Kineserna tränar hårt och dom är väldigt noga med små detaljer i sin träning. De lämnar ingenting åt slumpen. De har enorma resurser eftersom den kinesiska staten pumpar in rejält med pengar i pingislandslaget. Dom har en otroligt proffsig verksamhet och det vimlar av gamla världs och olympiska mästare i den kinesiska landslagsorganisatioen.
Med allt de där som Kina har så är dom en svår motståndare att besegra för övriga världen. Jag tror att det gäller för andra nationer att lära av Kina, träna hårt och ha en jäkla tro på att det är möjligt att besegra det kinesiska landslaget. Dom går ju naturligvis att vinna över, men i årets lag-VM visade dom återigen hur otroligt bra dom är.

Deadline - Powerwalk
Jag har min deadline i bakhuvudet mest hela tiden nu. Jag har två berättelser kvar på min självbiografi och jag ska bli färdig med dessa dag. Fan ta mig om det inte blir så. Det ska nog gå. Jag blev ju färdig med tre berättelser i går och i natt. Jag borde logiskt sett fixa två berättelser i min självbiografi på ca 12 timmar.
Jag har varit ute på en fokuserad och bra PW nu på förmiddagen. Det blåste och snöade. Snön piskade mig lite i ansiktet, men det var ändå rätt skönt att bara vara ute och inte tänka på något annat än att jag skule göra en bra PW.
Hela denna veckan har jag känt mig ganska slö annars. Jag har varit ute på min promenad varje dag, men dom har inte varit så bra. Jag har inte varit ute mycket mer än en halvtimme och jag har haft för mycket tankar på annat håll så jag har mest känt mig stressad över att vara ute och promenera, trots att det just bara handlar om 30 minuter. Jag har varit lite snurrig i huvudet och förvirrad hela denna veckan.
Jag har skrivit ganska mycket på min självbiografi denna veckan och då rör man sig ju nästan ingenting när man sitter här och skriver. Jag har ju också kört en del buss och jag har varit dålig på att ta den där bensträckaren när jag har lite tid över att göra det. Istället sitter man bara kvar i bussen och tar upp den där jävla telefonen. Helst vill jag under ett arbetspass sträcka på benen varje halvtimme. Tänker jag bara på det så brukar det bli så jag gör det under hela mitt arbetspass. Men denna veckan har jag suttit alldeles för mycket och rört på mig för dåligt. Men denna förmiddagen kände jag hur jag tog tag i det igen. Jag var ute på en bra PW och den var fokuserad och jag tog i och ansträngde mig.

Nästa vecka hoppas jag att det blir bättre fart på mig. Jag ska ju fortsätta skriva självbiografi och jobba med busskörning. Mycket stillasittande blir det ju, men det finns tid också för att röra på sig mer. Det gäller bara att jag tänker på det och inte snöar in på för mycket skrivande och bussjobbande. Förmodligen kan jag ju spela mer pingis nästa vecka än vad jag brukar kunna ha möjlighet att göra. Sen ska jag se till vara ute på en pw, varje dag och inte bara promenara runt och vara förvirrad.

Man behöver inte ha alla svar
I torsdags satt jag och pratade med en kompis som för några år sedan kom som flykting hit till Sverige. Han ville sitta ner och prata med mig om vad de kan finnas för olika möjligheter för honom till att ubilda sig och få ett annat jobb än det städjobbet som han nu har.
Till saken hör den att han idag inte har någon utbildning alls. Han har inte ens grunsskolan i bagaget. Han har inget körkort, men han sparar just nu för att han ska kunna ta körkort, och han har börjat att övningsköra. Han berättade för mig att han tycker att städjobbet har börjat slita på hans kropp och han har börjat få ont i sina knän. Han sa också att han inte riktigt orkar plugga eftersom han måste jobba med städningen för att kunna klara sig. Vad kan jag göra för att komma bort från städningen och hitta ett annat jobb, frågade han mig.
Jag sa som jag trodde att det nog är väldigt svårt att hitta ett annat jobb om man inte har någon utbildningen överhuvudtaget. Jag har ju faktikskt inte alla svar på vad han skulle kunna göra, men jag gav honom rådet att tänka på vad han har idag och sen ta det därifrån. Han har ju ett jobb vilket gör att han kan tjäna sina pengar. Kan han spara till körkortet och sen ta det då är ju hans förutsättningar bättre liksom. Egentligen kunde jag inte säga så mycket mer. Det är ju svårt nog att fixa jobb även för mig som änbdå har gått i skolan och har körkort för både bil och buss. Det är ju svårt det där med jobb.
Under det där samtalet så såg jag på min kompis att han var glad över att jag bara hade tagit mig tid att lyssna på honom. Att jag inte hade "alla" svar på vad han exakt ska göra verkade han inte bry sig om. Efter det samtalet så tackade han mig så mycket för att jag hade lyssnat på honom. Ibland räcker det med att man bara visar att man finns för en annan person. Man behöver verkligen inte ha alla svar. För en person kan det hjälpa att man i princip bara lyssnar på vad hen har att säga. Så var det nog i torsdags och jag var så glad över att det lilla jag gjorde för min kompis ändå verkade betyda så mycket för honom.

OMG WOW WOW!


Lördag ❤️
Mycket skrivande på självbiografin idag. Jag har ju satt något som jag själv kallar deadline vissa historier som så jag kan komma vidare med helt andra berättelser nästa vecka. 6-7 berättelser har jag stått och stampat med ganska länge nu. Dom vill jag bli klara med så då har jag satt lite press på mig själv med hjälp av en deadline. Imorgon klockan 23:59 ska alla de berättelser som jag nu jobbar med parallellt vara helt klara. Att ha en deadline gör auotomatiskt att man "speedar" på lite med skrivandet, jobbar med det mer och håller uppe ett bra "flow". Idag har jag på allvar kommit till insikt med vissa saker och det känns lite otäckt, men samtidigt ångrar inget. Jag känner att jag har gjort rätt val och då får man vara nöjd med det och inte fortsätta älta sånt som har varit.
Under kvällen har det varit lite Melodifestival. Jag har druckit lite bubbel och ätit gott. Med tanke på vilka låtar som gick vidare till finalen nästa vecka så blir det ju en grymt bra final. Och vad kul att Danne är ledig nästa helg också. Då blir det mera bubbel "mello" för min del.




Sandra Beijer - Q & A

24 timmar!
Nu har jag varit vaken i typ 24 timmar. Jag gick upp tidigt i morse och skrev på självbiografin. Sen kollade jag ju lite på Sveriges match mot Kina i lag-VM. Sen blev det en tur till staden Trollhättan. Jag hade lite ärenden. Jag köpte bla väldigt mycket mat och fågelsaker till Mimmi (min fågel)






Efter allt detta så hängde jag lite med en kompis. Vilade sen lite innan det var dags att jobba lite också. Jag hade ett nattpass och det var ganska lugnt och det var ju skönt när man har har haft en dag där man har varit uppe ganska tidigt och sen grejat och varit ute en del.



Nu är jag ledig i två dagar. Jag skulle ha jobbat enligt mitt schema, men jag har tagit ledigt. Det är ju lite Melodifestival helgen och så. Sen vill jag hinna skriva mycket på min självbiografi också. Dessutom är det ju alltid skönt att bara vara ledig liksom. Skönt att bara vara. Speciellt när man nu har varit igång i typ 24 timmar.

Lite tankar om pingisen.
Sverige förlorade kvartsfinalen i lag-VM mot Kina. Det var ju ganska väntat, men jag tycker att Sverige har gjort ett bra VM och det ser bra ut inför framtiden.
De svenskar som har spelat i årets lag-VM har ju säkert många år kvar av tävlande i landslaget så många chanser finns kvar för dom att göra bra resultat i framtida mästerskap. Sen finns det nu också ganska mycket spelare på ungdomssidan i Sverige som är rent ut sagt är jävligt bra. När dom svenska spelarna som idag spelar i landslaget lägger av så finns det absolut spelare som kommer att kunna ta över efter dessa, och som kommer att vara minst lika bra när deras tid kommer. Att Sverige i årets VM blir bland dom 8 bästa i världen trots att en spelare av dom bättre (Per Gerell) är skadad, det tycker jag ser bra ut inför framtiden. Att det finns ganska många på ungdomssidan i Sverige som spelar helt sjukt bra pingis och som mycket väl kan lira i landslaget om några år, det känns bra inför framtiden.
Sverige har varit bra på pingis, Sverige är bra på pingis och Sverige kommer i framtiden också att vara bra på pingis. Sverige har alltid varit bra på pingis.

Lag-VM 2016
Sverige har spelat bra i lag-VM borta i Kuala Lumpur. Efter att i går ha besegrad Kroatien med 3-0 i matcher så möter Sverige Kina klockan 09:30. Oavsett hur det går mot Kina så har Sverige gjort ett skitbra resultat i årets lag-VM. Spelar alla normalt så ska ju logiskt sett Sverige förlora mot Kina, men bordtennis är ju bordtennis och allt kan verkligen hända. Det är ju bara att "blåsa" på nu. Sverige har ju ingenting att förlora när man möter Kina.
09:40: Spelarna sitter just nu i "players lounge" och väntar på att Korea och Portugal ska spela klart sin match. Sen möter Sverige - Kina.
2016 03 03

Har haft en dag med massor av beslutsångset. Vad jag än ska göra så kan jag inte bestämma mig för om jag ska göra det elller inte. Ihbland står jag inför ett val där jag måste välja på på flera alternativ och jag kan inte estömma mig och då snurrar det sen bara i skallen på mig. Det kan vara en så enkel sak som om jag ska gå in i en affär och handla eller inte. Idag jag gick jag tex in i en mataffär och så tänkte jag på något annat som jag kanske bborde göra först och då gick jag ut ur mataffären och gick bort till den där affären som har en grön och gul skylt och säljer drycker som man lätt blir ännu mera snurrig i huvudet av. När jag kom in där var det snabbt ut igen för jag tänkte en tanken att jag har nog så jag klara mig i helgen, om jag nu ska dricka något överhuvudtaget. Jag kanske struntar i det och bara skriver på min självbiografi eller så går man ut och då kan det ju vara skitsamma om man har något hemma eller inte. Så där håller jag på och grubblar fram och tillbaka.
Nu ikväll sitter jag här och grubblar på om jag ska gåt ut eller inte. Det finns ett ställe som jag skulle vilja ta mig til och hänga lite på, men samtidigt käner jag mig ganska trött och det kommer inte att kännas bra när jag traskar hem klockan 06:00 i morgon. Det så det kommer att bli nämligen. Dessutom har jag ju detta med min självbiografi. Jag har en lite lapp framför mig med lite stödord. Det är stödord till vissa berättelser som jag har som mål att bli klar med innan nästa vecka. Jag vill verkligen fixa den lappen så jag känner att jag inte står och stampar med självbiografin. Jag tror nog jag fixar det, men det är 7 stycken olika berättelser som jag ska harva mig igenom och jättelätt är det inte bli färdig med dom. Men jag har ju ett bra "flow" i skrivandet nu, så det borde gå kan jag tycka.
Men sen är det ju så också att om jag går ut en kväll och en natt så lär jag väl inte orka med lika mycket skrivande, fast man måste ju ha lite kul och unna sig ibland också. Fast om jag är ganska säker på att jag kommer att ångrar mig imorgon bitti då är det ju inte värt att bry sig nu. Då är det bättre att sitta uppe och skriva i natt istället och så kan man kanske gå ut på lördag istället. Då kan man ju dricka lite mer av alkohol också för jag är ju ledig i helgen, men inte i morgon.
Jag har som sagt haft svårt att betsämma mig under hela dagen. Det som är bra är att jag inte gör någonting förrän jag är säker på att jag vill det. Det är nbog bättre att inte göra ett skit om man är osäker, fast ibland måste man ju våga göra fel för att det ska bli rätt. Och det är ju inte så farligt om man gör fel för då kan man ju bara göra om och göra rätt sen. Om det bara finns två alternativ, och det ena är rätt och det andra är fel då är det ju bara att inte göra om samma sak om man råkar välja det alternativet som är fel.
Shit vad det snurra i mitt huvud. Jag vet inte vad jag gör ikväll. Jag kan förmodligen inte bestämma mig, men då blir jag förmodligen hemma ikväll och skriver på min självbiografi. Det känns ju också som det bästa alternativet, och det mest mogna och vuxna. Men fan var tråkigt det är att vara för vuxen och för lite omogen.

Jag har lirat lite pingis idag också. Det kunde jag bestämma mig för att jag skulle göra i alla fall. Jag kanske inte kände för det ikväll, men det finns något med mig som händer när det kiommer till pingisen. Jag vill träna och jag vill träna pingis hur mycket som helst. Hur jag än känner mig så violl jag alltdi ta mig till pingishallen och träna. Jag tcyker ju att det är så otroligt roligt att spela pingis. Har jag bara möjlighet så kör på med det utan att grubbla om jag ska eller inte.

Det gick ganska bra idag också. Det var ett matchpass i träningshallen ikväll och jag vann alla matcher jag spelade. Jag kämpade bra. Första matchen började jag lite för försiktigt och jag hitta ingen träff eller nånting där i början. Men mot slutet av andra set i min första match så gör jag några riktigt bra bollar och då blir allt sen mycket lättare liksom. Efter det spelade jag ganska bra resten av den matchen.
Andra matchen: Halva matchen spelade jag ganska dåligt även om jag verkligen kämpa. Jag tänkte att jag ska fan inte ge mig. Jag var riktigt nära att förlora, men jag fick en sista chans att komam tillbaka in i matchen, och den tog jag. Sen spela jag bra och vann den matchen också. Jag tänkte direkt efter den andra matchen att jag ger mig jävlar aldrig. Kan jag bara hålla racket i handen och sista poängen inte är spelad då finns ju alltid chansen.

När jag sen spelade den tredje matchen så gick det lite upp och ner. Jag var ganska trött nu, men kämpandet var det inget fel på från min sida. I det sista sättet så tänkte jag bara att nu ska jag fan hinna jobba mycket med min forehand. Även om jag kommer att få röra mig över väldigt stor yta som sen kommer att göra att jag blir helt slut så ska jag göra det. Jag gjorde så. Jag sökte mycket forehandspel och fick press på motståndaren och vann tillslut ganska enkelt. Jag fick röra mig ganska mycket och trött blev jag, men det var det värt. Det känns skönt att man fortfarande kan lite när det kommer till pingisen, men jag tycker ju att det är så jäkla kul att spela och det hjälper mig nog ganska mycket när jag är i träningshallen kämpar med pingisen.

Februaris 5 största klickisar.
Coolt!! Jag är med på blogg.se, startsidan Ett av mina inlägg som handlade om när jag var hemma på middag hos Sandra och Magnus är tydligen ett av de 5 absolut mest klickade inläggen av alla under februari på blogg.se. Kul att man får synas på startsidan.

Earth Hour 2016
Lite tufft nu - Ledig sen.
Har haft två gansak tuffa dagar den här veckan. Jag börjar jobba vid lunchtid och är inte hemma förrän midnatt. Nu ska jag snart iväg och jobba igen, men i morgon får vara ledig. På fredag jobbar jag lite igen och sen skulle jagh a jobbat i helgen, men jag sökte ledigt och fick det. Glad är jag för det.

Jag gör det ju lite tufft för mig också. Jag skriver ju mycket på min självbiografi. Innan jag går till jobbet skriver jag, och när jag kommer hem så fortsätter jag att skriva. Just nu skriver jag på tre berättelser parallellt. Det blir lite lättare att få upp farten i skrivandet när jag inte bara fokuserar på en berättlese åt gången. Jag hoppas jag blir klar med dessa tre berättelser som jag nu håller på med senast denna veckan. Det kan jag ha som ett ett litet delmål för min självbiografi denna veckan.
Ha en bra dag!

Nu får det vara sluttjatat.
Jag har i flera år nu fått stå ut med en person som regelbundet försöker sälja en viss typ av produkter till mig. Jag har regelbundet i flera år fått lyssna på en persons eviga frågande om jag är intresserad av att köpa det och det. Den här personen har också kommit med en mängd av olika argument och påstånden som handlar om varför jag borde köpa de som just denna personen har att erbjuda mig.
Jag förstår att denna personen gärna vill sälja sina produkter, men är det något jag nu har tröttnat på så är det denna personens oändliga tjatande på mig. Jag är, och har aldrig varit intresserad av vad denna personen har att erbjuda. VARJE gång som personen har frågat mig, så har jag sagt snällt och vänligt att jag inte är intresserad. Sen kan det ta några dagar och så frågar den här personen mig igen om det inte är så att jag vill köpa det eller det av honom i alla fall. Jag har väl varit för snäll och inte sagt ifrån ordentligt. Jag har aldrig köpt någonting utan jag har konsekvent alltid sagt snällt och vänligt NEJ.
Jag har nog sagt nej till honom på tusen olika sätt och nu kan jag tycka att han som håller på och frågar mig gång på gång borde fatta att jag ingenting vill köpa. Jag kommer heller inte att låta mig övertalas. Jag kommer heller inte att köpa något av honom för att han ska sluta tjata. Jag är så bergsäker på att jag inget vill ha och då säger jag ju självklart nej, nej och åter nej.
Men nu har tröttnat på att han hela tiden håller på och frågar så jag har bestämt mig nu för att en gång för alla säga till honom på skarpen nästan gång han ens börjar ställa en fråga som handlar om något som han vill sälja till mig. Varje gång som den här personen har frågat mig så har jag kokat inombords av ilska, men jag håller masken för jag vill inte bli ovän med denna personen som det handlar om. Men jag har nu kommit till den där punkten där mitt tålamod är slut. Jag är trött på hans eviga tjatande som aldrig verkar upphöra. För att få slut på tjatet så kan jag inte komma på något annat sätt längre än att verkligen säga åt personen på ett väldigt tydligt sätt att han nu vill att han slutar att tjata om sina produkter som han vill sälja till mig. Kanske har jag genom åren varit för snäll när jag ändå har lyssnat på vad det är han vill sälja. Kanske har jag trott att bara jag aldrig köper något så kommer personen att sluta fråga mig, men i detta fallet är det ju verkligen inte så det har blivit.
Det jobbiga med detta är att förövrigt så gillar jag denna personen så risken med att säga ifrån ordentligt kommer kanske att göra att det skär sig mellan mig och honom. Det är naturligvis inte roligt, men jag vill verkligen att hans tjat om vad han har att sälja upphör nu. Nu får det vara sluttjatat.


.














Sista februari.
Idag är det sista februari. Februari 2016 kommer jag nog att minnas länge. De finns väl flera orsaker till det.
I början av månaden minns jag att jag hade väldigt mycket att göra. Jag blev snabbt väldigt stressad och när jag kom på det så taggade jag ner direkt. Genom åren har jag lärt mig att är det något som jag aldrig tjänar på eller alltid förr eller senare mår dåligt av så är det just när jag stressar för mycket.

I mitten av denna månaden. Närmare bestämt 10 februari så åkte jag till Stockholm. Det kändes bra direkt när jag satte mig på tåget i Vänersborg och jag bestämde mig bara för att jag skulle njuta av varenda minut under hela mina resa, och gärna under lång tid efter också så klart.
Man kan väl lugnt säga att jag mådde bra. Jag var helt avspänd, fri från all stress och jag var full av förväntan. Jag åkte ju upp till Stockholm eftersom jag äntligen skulle få träffa en bloggare, författare och skribent som jag var, och är väldigt imponerad av. Googlar man lite så är det ju inte så konstigt att man blir impad av de Sandra Beijer har åstakommit genom åren.
Jag kan lätt erkänna att jag var väldigt nervös när jag satt i taxin och var på väg mot Nytorget i Stockholm. Jag orade mig säkert över massor med saker som handlade om vad Sandra och hennes pojkvän Magnus skulle tycka om mig. Jag tänkte också att dom kanske hade sett något i min blogg som skulle ge dom en mer negativ bild av mig inför mitt besök. Taxin blev försenad också för den fastnade i bilköer som jag som inte bor i en stor stad knappt fattar någonting av. Jag tänkte liksom inte på det när jag åkte från hotellet att man det kan vara långa bilköer efterklockan 18 på kvällen. Det händer ju typ aldrig där jag bor. Jag åkte helt enkelt lite försent. Dessutom har jag fått lärt mig att man inte ska dyka upp för tidigt när man tex är bortbjuden på middag eller liknade. Finns det en utsatt tid så vill jag aldrig vara mer än 10 minuter för tidig och det var ju bestämt 18:30. Det är liksom en principsak för mig. Men jag vill inte bli försenad heller så den nervositeten jag kände när jag hoppa in taxin förstärktes ju när jag var på väg hem till Sandra och Magnus. Är jag försenad så ger väl det inget bra första intryck tänkte jag.
När jag kom fram så var det upp för trapporna snabbt och ringa på dörren. Jag hade en stor flaska bubbel under armen som jag hade med mig som en present till Sandra och Magnus. Direkt när Sandra öppna dörren och vi hade hälsat så bad jag om ursäkt att jag var lite försenad, men hon sa bara att det inte gör något. När jag hade hälsat på Sandra och Magnus så sa jag bara att jag har ju den här presenten till er som är så jäkla svår att gömma eftersom den är så stor så ni får den nu direkt då.
Dom visade mig runt lite i lägenheten och sen hängde vi i stort sett hela kvällen i köket. Den nervositet och oro jag innan hade känt fanns inte längre kvar inom mig. Jag kände mig istället väldigt glad, lycklig och fullständigt avspänd. Både Sandra och Magnus var verkligen två jättsnälla personer och dom tog ju hand om mig på ett sätt som gjorde att jag stortrivdes under hela den kvällen hemma hos dom.

Dagen efter blev det jobbigt. Framförallt när jag satte mig på tåget för då tänkte jag på hur bra jag hade haft det i Stockholm och jag kände när det var dags att åka hem ett enormt vemod. Jag hade ju träffat två jättesnälla personer, Sandra och Magnus. Hotellet jag hade bott på var jag supernöjd med. Dessutom träffade jag en riktigt avspänd och skön snubbe på Centralen i Stockholm som började snacka pingis med mig. Det gjorde samtidigt ont i mig när jag den 11 februari visste att detta var dagen då J-O Waldner skulle sluta spela pingis i den högsta serien i Sverige. Först vägrade jag acceptera att det var på det viset. Jag var så otroligt ledsen och ville inte tro att det va så, men jag inser naturligvis att det inte alls är konstigt att en 50 åring väljer att lägga av att spela pingis på elitnivå.
Att sitta på tåget och tänka på allt detta, typ samtidigt blev väldigt tufft rent känslomässigt. Att det kändes väldigt vemodigt är nog inte kosntigt alls.
Februari har varit en månad med mycket blandade känslor. Jag har skrivet väldigt mycket på min självbiografi denna månaden. Min självbiografi rör om ordentligt känslomässigt i kroppen på mig. Ibland blir det så tufft för mig att jag inte ens kan skriva de jag tänker på. Jag kommer helt enkelt bara till insikt med att vissa grejer som jag har varit med om i livet är jag inte redo för att ens skriva ner, även om det nu skulle bli så att jag bara skriver för mig själv och ingen annan. Hur det blir vet jag inte och vad jag ska göra med allt material bvet jag inte exakt heller, men om jag inte ens känner mkig redo att skriva ner vissa händelser, då kan man ju fundera på om jag är redo att släppa min självbiografi så att vem som helst kan ta del av den? Det blir en senare fråga att fundera kring.
Avslutningsvis kan jag säga att de sista dagarna i den här månaden har jag inte haft så mycket tålamod. Jag har haft lite för bråttom och jag har velat hinna med att göra så mycket på väldigt kort tid. Nu i skrivandets stund så har jag taggad ner igen och jag har redan nu mer tålamod för jag har insett vad bristen på tålamod gör med mig när det kommer till stress, panik, oro och sånt. Det är ingen rolig upplevelse när man inser att man hamnar i en viss situtaion bara för att man vill för mycket och har för bråttom. Gör om och gör rätt är väl något som jag måste tänka på framöver. Dessutom behöver jag ha mycket tålamod om jag tex ska kunna skriva min självbiografi på det sättet som jag allra helst vill. Det är inget jobb som man kan ha för bråttom med. Det har jag fan insett efter denna månadens skrivande i alla fall.

Där har ni tankarna om februari 2016.

Bilder till självbiografin.
Har känt mig lite rastlös denna söndag. Det är det där med tålamodet. Jaghar inget tålamod alls ibland. Jag vill hina få gjort så mycket som möjligt på helst ingen tid alls. Det går ju naturligvis inte och det jag tex har gjort idag fick jag sen göra något åt så att det sen skulle bli som allt var fån början. Jag var alltså tillbaka där jag var från början oich skillnaden är bara att jag blev förbannad över att jag gjorde nåt överhuvudtaget.
Något vettigt har jag fått gjort idag i alla fall. Jag gick ut och runt i Vänersborg vid lunchtid idag och fotograferade lite bilder som jag har tänkt att ha till min självbigrafi. Jag var väl ute i ca 2 timmar. Med bestämda steg och grym fokusering på vad jag ville få gjort. Jag visste precis vilka platesr jag skulle gå till och vad jag vill fotografera. Ca 40 bilder blev det och samtidigt genoförde jag ju en grym POWERWALK. Bra Danne, tänkte jag sen.



Annars idag har jag mest skrivit på in självbiografi. Nu har jag tänkt att skriva ett blogginlägg där jag summerar den här månaden. Februari har ju varit en rätt häftigt månad för min del. Känslomässigt har det varit både tufft, spralligt, härligt och flummigt. Om jag får till det tänkta blogginlägget så kommer det upp på Dannebloggen imorgon.


"Mellokvällen"!!
Har haft en avspänd och bra "mellokväll". Jag käkade lite kyckling med makaroner och brunsås. Sen blev det lite glass till efterätt.

Jag kunde inte släppa blicken från tv:n när jag såg FINA GINA ikväll. OMG!!! WOW WOW!!!

Den låten jag gillade bäst var Runaways med Eclipse. Den gick tyvärr inte vidare till nånting, men jag tyckte i alla fall att den var skitbra!! Jag gillar ju den typen av musik också.

Vad har hänt och vad händer?
Hej!
Hoppas ni har en superhärlig lördag. Jag har det bara bra. Jag slappar mest och njuter av min ledighet. Jag har sökt ledigt från busskörning två dagar nästa vecka. Får se om jag får ett ja denna gången. Förra gången jag sökte ledigt fick jag nej och då är det ju bara att jobba på.

Vad har hänt och vad händer denna lördag?
Solen skiner så fint utanför mitt fönster. Jag trodde ett att det hade blivit sommar, fast när jag gick ut med mina sopor så kände jag ju att det inte var någon sommarvärme direkt. Idag har jag grejat mycket med städ, tvätt och disk. Under hela denna veckan har jag inte brytt mig om nåt sånt. Jag har bara jobbat med busskörning och skrivit självbiografi. Nu känns det bara bra att jag har fått gjort lite annat också. Jag vill ju ha rent och fint och ordning liksom.

Ikväll är det ju Mellodifestivalen igen. Jag funderar lite på vad jag ska fixa för mat att tugga på när jag kollar på Mellon. Vad är en typisk "mellomiddag"? Den bästa middagen är väl när man verkligen äter det man är mest sugen på, just den stunden man äter? Jag kommer nog på vad jag vill ha och sen hoppas jag att man får höra några riktigt bra låtar ikväll. De fanns många bra låtar under förra veckans Mellodifestival. Här är några av mina "favvolåtar" från förra lördagen.
Ha nu en riktigt bra lördag!




