Då har man fått gjort lite mer denna lediga dag. Det blev en tur till Trollhättan. Där är jag ju typ varje pass arbetsdag året om med bussen så jag åkte väl inte dit för att se stan direkt. Jag hade lite vardagliga ärenden och jag tror detta är enda dagen denna veckan som jag kan få dessa uträttade. 

 

Denna måndag började i ett rasande tempo med mycket att göra direkt efter att jag vaknade i morse. Jag började med att bestämma mig för att jag skulle ta mig bort till gymmet. Sen kom jag på att jag hade ett ärende på jobbet som jag vill få avklarat först. Jag skulle ändå träna denna morgon för det kände jag att jag bara måste göra denna dag. 

 

När jag gick bort till jobbet genom stan så passerade jag det gamla vanliga gänget som sitter på en bänk och skvallrar och ljuger om allt mellan himmel och jord. Jag fick också  se en person när jag vandrade genom stan som jag tidigare i år har polisanmält för olaga hot och övergrepp i rättsak. I denna stan vet ju alla vem alla är så att man stöter på både den ena och den andra  i alla möjliga och omöjliga samanhang är defentivt inte så konstigt. Ibland känns det som alla Vänersborgare och säkert också Vargöbor går på varandra. Så är det ju i en  liten stad, som Vänersborg är.  Bara denna morgon har jag sett hur många människor helst (polisanmälda eller icke) som jag har sett flera gånger, så sent som i helgen. Lite sjuk, men ett faktum.

 

Sen kom jag i alla fall  till jobbet och där fick jag gjort mitt första ärende för idag. Jag träffade även en snäll arbetskollega som gav mig några peppande ord när jag sa att jag skulle "tagga" bort till gymmet för att träna. Jag fick även igår lite peppande ord från en kompis. Med denna energi som man får av att bli peppad var jag nu på väg bort till gymmet. Grym känsla ju!

 

Jag gick bara rakt in och bytte om snabbt som f*n och sen vara det bara att köra. Det kändes riktigt bra. Det var kanske de där med "peppen" innan som nu gjorde att man bara "borrade" ner huvudet och körde. Kroppen svarade som jag ville och ju längre tiden gick desto bättre kändes det. Ofta kan det ju vara tvärtom. Man blir bara tröttare och det känns jobbigare ju längre in i passet man kommer, men så var det inte idag. Skönt...

 

Nu effter detta så har jag några ärenden att uträtta igen. Jag ska bla ta mig till Trollhättan och sen får jag ju inte mitt i allt grejande glömma att äta, och framförallt inte stressa, trots att man vill få gjort så mycket.

 

 

 

 

Tänk om man kunde mötas av något sånt här varje gång man är duktig och "taggar" bort till gymmet för att träna. Då hade det varit väldigt enkelt att motivera sig själv till att  träna flera timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Tack Erika för att du skickade denna coola bilden till mig!

 

Nu får det bli träning! Jag är uppe tididigt efter att ha drömt världens läskigaste mardröm. Jag vågar inte ligga kvar i sängen efter detta. Jag tar mig bort till gymmet och svettas lite och sen kommer dagen bara att gå vidare. Säkert i ett rasande tempo, fast absolut ingen stress. 

 

.

 

Helgens och denna veckans arbete är nu över. Jag är jättetrött och idag var jag inte lika avspänd när jag jobbade som jag var igår. Det kändes betydligt bättre då. Idag satt jag mer på helspänd och även om jag inte stressa så kändes hela dagen ganska jobbig. Jag fick liksom inte grepp om den utan det vara bara tufft och man fick bara kämpa med sig själv liksom.

 Denna helg av mycket jobbande är bara början.  Nästa vecka har jag långa dagar igen, när jag väl jobbar.  Mitt i allt de ska jag "tagga" till Stockholm också. Då får jag alla provsvar. Man kommer att tala om för mig exakt hur det ser ut idag och vilka steg jag ska ta för att minska eventuella risker för att få svåra sjukdomar i framtiden. Jag undrar vad man kommer att säga? Finns det något som bara måste åtgärdas nu direkt? Jag kan i alla fall säga att jag har stort förtroende för Mouna och dom andra på SciLife Clinic. Jag  kommer att lyssna och ta åt mig och ställa hundratals frågor om allt som har med min hälsa och olika sjukdomar att göra. Det ska bli kul när det är dags att tagga upp till Stockholm igen. 

 

Nu ska jag sova. I morgonm ska jag tagga till gymmet och sen får vi se vad jag gör mer. Jag är ledig och det är ju alltid skönt.

 

 Jag har mest bara tagit det väldigt lugnt denna förmiddag, precis som under hela arbetsdagen igår. Jag har sovit länge och sen blev det lite go mat ute.

 

 

Jag har en hel del jobb nu som jag snart ska ta tag i.  Jag hoppas att jag även under hela denna arbetsdagen känner mig så lugn och avspänd som jag gjorde igår. Det är bara en känsla som är så härlig att ha. Det är svårt att beskriva den känslan. Det är något man bara måste känna för att fatta vad det innebär. Det bästa är väl att det är möjligt att varje dag känna sig lika lugn, avspänd och välmående. De är ju inget som man bara får eller behöver känna ibland. 

 

 

Nu ska jag snart ta tag i jobb och det är bara att "köra" på!

 

Jobbat på har man gjort och jag är mest nöjd över att jag kan vara så lugn i alla lägen. Jag har inte känt mig stressad en enda sekund idag. Det var lite tufft att jobba på dom sista timmarna, men lugn och avspänd är jag hela tiden. Riktigt nöjd att jag klarar av det så bra. I morgon ska man jobba igen och jag hoppas att jag känner samma behagliga lugn och avspändhet som jag gjorde denna lördag.

 

 

 Jag har länge funderat kring 2 saker. Hur ska jag lösa mitt bolån och hur ska jag fixa ett hem som jag verkligen trivs med.

Bolånet har jag många gånger tidigare kunnat lösa, men när möjligheten har funnnits så har alltid något annat känts viktigare. Jag bestämmer mig alltid för att göra något annat och sen är man tillbaka på "ruta" 1 igen. Jag går dagligen och tänker på att jag vill fixa detta, men när jag kan, då gör jag det inte. Jag vet ju någontsans att om jag amorterar på lånet i den takt som jag nu gör så löser jag det om ca 5 år. Att lösa allt med en gång gör ändå inte att jag tjänar så mycket pengar. Om räntan ligger ungefär där den är nu även dom närsmaste 5 åren så kanske jag som högst tjänar 7000 kronor på att lösa allt nu istället för att betala av i 5 år till. 7000 på 5 år är ju inte mycket att bry sig om egentligen. 

 

Men den skuld jag har vill jag ändå lösa. Det svårt att förklara varför det känns så viktigt  när det ändå inte handlar om att tjäna mycket pengar på att lösa det. "Fast den som är satt i skuld är man inte fri" och det är väl det jag vill vara kanske. Det som ändå är skönt är att jag inte har några ekonomiska bekymmer bara för att jag har lån. Jag kan lätt betala av på lånet som jag gör idag och lika lätt som det är att betala av på lånet borde det vara att få tummen ur och bara lösa det. 

 

När det gäller min andra lilla dröm om att få ett hem så jag verkligen trivs till 100% så har jag lagt ner många dygn totalt på att fundera kring hur jag överhuvutaget ska kunna ens vara i närheten av att kunna förverkliga den drömmen. Hela grejen har bara känts för stor och övermäktig för mig. Det finns ju flera alternativ. Jag skulle naturligtvis kunna sälja min lägenhet och flytta till ett annat ställe där jag tror att jag kommer att bli nöjd. Fast sannolikheten att jag ska hitta en plats och samtidigt bara bli nöjd med mitt boende när det gäller  rum, badrum och kök utan att jag behöver renovera, den chansen känns så gott som obefintlig. Ett annat alternativ är ju då att renovera upp den bostad jag nu redan har. Här är jag nöjd med mycket. Jag bor mitt i stan och jag har bra grannar. Det är ganska låg hyra och det är ändå 2 rum och kök. Det är en bostadsrätt som har stigit ordentligt i värde sen jag köpte den. Jag har en hel del nya möbler och dom är jag helt nöjd med. I det stora hela borde jag vara  nöjd med mitt boende som det är idag, men det är jag inte. Jag vill fixa ett nytt kök och badrum och alla väggar behöver jag tapetsera om. SEN ÄR JAG NÖJD MED ALLT (om bolånet också är löst) 

 

Detta har jag grubblat så mycket över i flera år. Nu har jag kanske en lösning på hur jag ska kunna ta detta ett väldigt stort steg närmare målet utan att det ska behöva ta allt för många år av kämpande! Det handlar kanske om ett år från nu. Jag tror nu att jag har en lösning på hur jag ska klara bolånet och samtidigt få stora delar av min lägenhet renoverad. Om jag denna gång  kan ta det där steget att bara bestämma mig, kämpa lite och samtidigt ha lite tur, då kommer bolånet att vara borta och jag kommer att ha ett nytt kök och nya tapeter på alla väggar är hemma inom ett år. Det som sen kommer att vara kvar att försöka lösa det är renovering av badrummet.

 

Jag är inte alls säker på att jag fixar detta som jag nu tror jag har en lösning på heller. Det svåra är väl att tro på att det liksom är möjligt. Jag har grubblat så länge utan att ha några bra lösningar på hur jag ska förverkliga mina drömmar. Att fixa allt känns hela tiden för stort för mig, fast jag står inte ut med att hela tiden gå runt och tänka på att jag inte är 100% nöjd med min bostadssituatuion. Därför är det hela tiden värt att försöka ta dom steg som är nödvändiga för att jag en dag kunna förverkliga mina drömmar. En sak är jag helt säker på i alla fall: När jag har förverkligat mina drömmer som handlar att lösa bolån och få ett hem som jag blir nöjd med, då kommer jag att vara nöjd med allt, även om jag inte lyckas med någonting i framtiden. Jag kommer att vara nöjd med allt jag gjort i alla fall.

 

Då var denna dagen över. Ganska lång dag, fast det var  lugnt att jobba trots att det är fredag och jag jobbar ju eftermiddag i rusning och kvällen då det är helg. Ganska mycket folk var det ju också ute, men jag kände inte av det så mycket heller. Bra och lugn dag på jobbet helt enkelt.

 

 

Lugn förmiddag har det varit med värme och mycket sol.  Nu ska jag börja göra mig klar för arbete. Nu tar jag helg, fast tvärtom. Jag är inte ledig utan jag har jobb, mycket jobb. 

 

 

 

 

Jag har bloggat i några år nu och man kan fundera på varför? Jag började nog blogga för att helt enkelt många gjorde det. Man fick lite inspiration över att en och annan kändis höll på med det och då ville jag också köra liksom.

 

Speciellt svårt är det ju inte. Blogga kan väl nästan vem som helst göra? Man behöver inte vara bra på det för att ha rätt att blogga. Jag vet inte om jag själv är bra på att blogga, det får ju andra bedömma. Jag har fått andras bedömningar många gånger. Många säger att jag borde sluta blogga för att jag har världens sämsta blogg, men lika många säger att jag bara måste fortsätta att blogga för jag har ju världens bästa blogg. För mig spelar det inte så stor roll vad folk tycker om min blogg. Bloggar gör jag ändå, så länge jag själv tycker att det är roligt. 

 

Jag bloggar ju mest för min egen skull. Jag bryr mig tex aldrig om statistik och sånt. Jag har inte upplevt att jag bloggar varken bättre eller sämre och jag påverkas liksom inte annorlunda med fler eller färr bloggläsare. De som jag tycker är roligt det är när jag märker att det finns bloggläsare som har följt mig väldigt länge och som samtidigt gillar det jag levererar här på bloggen. Det är såklart också roligt när det kommer fram bloggläsare på stan eller i bussen och säger: Tja Danne, grym blogg och jag följer dig på Instagram osv... ALLA snälla ord och kommentarer som jag får blir jag naturligtvis glad över och bryr mig om, Jag skulle ljuga om jag sa något annat. 

 

Nu till själva saken. Jag funderar på att sluta blogga. Jag funderar lite på varför jag ska hålla på med Dannebloggen. Tycker jag att det är lika roligt längre? Jag känner att det kanske inte är lika roligt längre. Jag grubblar ju fortfarande lika mycket som jag alltid har gjort, men jag tror inte att jag lika ofta skriver ner de jag tänker på, och det kanske beror på att jag inte tycker att detta är lika roligt längre som det en gång var. Det kan också vara problem med motivationen. Jag tänker ibland på att jag kanske borde ändra min bloggdesign, jag vill ha en ny bra digitalkamera. En ny videokamera skulle inte heller vara fel. Även mina datorer skulle jag vilja byta ut. Skulle jag byta ut det gamla jag har mot nytt så  kanske man skulle tycka att det var mer insprerande och motiverande att fortsätta med Dannebloggen. Å andra sidan så kan jag känna att det är skönt att ha en blogg att sitta och skriva av sig på, oavsett om man inte är nöjd med alla "verktyg" man har. Jag tror att jag i perioder har haft nytta av bloggen, tex när jag inte har mått så bra. När man då skriver ner ärligt vad man känner och tänker så gör det ofta att man på sikt faktiskt mår väldigt mycket bättre. När man väl har skrivit ner sånt som man vill släppa då kan det sen vara lättare att liksom gå vidare. Man behöver ju inte ha nytta av bloggen bara när man mår dåligt. Jag mår ju för det mesta bra och jag känner mig ofta både nöjd och glad. Mitt liv är inte perfekt och det kommer det väl aldrig att kännas som att det är. Jag kämpar ju med att komma till en punkt i livet där jag blir nöjd med allt som jag har gjort och samtidigt känna att oavsett vad som händer i framtiden så ska jag vara nöjd med allt. Vad som är perfekt vet jag inte och jag strävar nog inte efter att allt ska vara perfekt heller. Ett sånt mål når man nog aldrig ändå, men ett mål som handlar om att få känna sig nöjd med allt oavsett hur det är det tror jag defentivt går att fixa.

 

Som sagt: Just nu grubblar jag mycket på om jag ska lägga av eller inte. Jag vill nog inte bara lägga av med ett enda inlägg där jag typ skriver att nu lägger jag av och tack och hej för mig. Lägger jag av så vill jag nog göra något snyggt avslut på bloggen där jag kanske summerar alla år av bloggande. Ett avslut där jag sen känner mig helt färdig med detta. Det får inte vara ett avslut där jag känner en massa vemod eller sorg över att jag lägger av. Hela grejen är att jag ska tycka att det inte är roligt att blogga längre, då lägger jag av. Just nu vet jag inte så de lär ju bli en hel del fler inlägg på denna blogg framöver. Jag kanske lägger av, med några blogginlägg om hur det har varit att blogga under alla dessa år.  Kanske investerar jag i lite nya "verktyg", bara bloggar vidare och tycker att det är förbannat kul i fortsättningen också. Eller så har jag kvar mina gamla verktyg och bloggar vidare med känslan att jag vill ha mer nytt. Man kan säga att så länga jag själv tycker att det är kul då fortsätter jag. Just nu vet jag inte riktigt om jag tycker att detta är så kul, men jag vet inte heller vad det skulle vara som är tråkigt. Blogga kan ju vara så otroligt kul och det är ju därför man håller på.

 

 

 

Har varit och kört ett pass på gymmet igen. Det gick ganska bra även om jag hade velat orka lite mer. Det var lite segt och tog emot och då gav jag liksom upp denna gången. Så är det ibland. Man biter inte alltid ihop och bara kör, men jag brukar ju alltid försöka tänka att det är bättre att man tränar än att man inte tränar alls. 

 

 

 

Har en ganska lugn ledig dag. Jag hade några ärenden på stan och de är fixade allihop ganska snabbt. Lite mat har jag också fått i mig.  EL-OTTO har varit här gjort det han ska göra. Företaget som installerar elcentralerna här i huset heter faktiskt just EL-OTTO.

 

Ledig är jag och det är bara skönt. Bara skönt att vara ledig och jag skulle inte vilja byta med någon, inte ens dom människor som får träffa Obama i Stockholm idag. 

 

 

 

 

. 

 

 

Nu har jag fått in min nya elcentral med automatsäkringar och jordfelsbrytare. Skönt som fan att få bort det gamla hemska proppskåpet. Nu kom jag ett litet steg närmare min dröm om att få ett hem som jag vill ha det.  In med något nytt och ut med gammal skit. 

 

I denna veckan kommer jag äntligen att få mitt gamla proppskåp utbytt. Man kommer väl att sätta upp en sån där vit fyrkantig låda med massor av knappar på istället. Skönt ska det bli i alla fall när denna skiten åker ut och ersätts med något helt nytt !

 

 

 

 

SciLife Clinic hörde av sig igår igen och sa att aa mina provsvar nu var klara. Jag ska (om inget oförutsett inträffar) åka upp till Stockholm igen nästa vecka. Min Scilife-doktor kommer att sitta ner med mig och gå igenom provsvar och mycket annat. 

 

Jag har nu innan detta möte fått fylla i ett frågeformulär som handlar om hur jag själv ser på min hälsa idag. Det var 2 frågor som handlade om sex. Undra vad dom tänker när dom ser mina svar på dessa frågor?

 

Det ska bli kul och komma upp till Stockholm igen. Jag är lite spänd på alla resultat. Hur ser det ut idag? Vad tycker min doktor att jag ska göra i framtiden? Finns det någon förändring som är livsavgörande? Vad kommer dom att säga om hur jag idag ser  på min hälsa? Det framgår ju ganska tydligt  i det frågeformulär som jag redan har skickat in. Jag är spänd, men det ska också bli roligt att få träffa Mouna och dom andra som jobbar med just min hälsa på SciLife Clinic.

 

 

Mamma frågade mig om jag vill ha hennes 2 fåtöljer som tilhör den soffa som jag fick av henne för ca 1 år sedan. Jag vill ha dom, men jag har ju egentligen ingen plats. Fast möblerar jag om lite och kanske kastar ut någon annan gammal möbel då finns det kanske plats?