2 dagar till nu bara, sen semster. Även om jag har bra köring med korta och lugna dagar så känner jag mig trött i kroppen i alla fall. Jag tror att jag har samma "feeling" varje år innan det är dags för semester. Dom sista dagarna känns alltid längst liksom..
Det är inte mycket man orkar under dagarna nu. Jag kommer på mig själv ibland att jag bara sitter och tittar rakt fram utan att fundera över nånting. Ibland ligger man på soffan och kollar på tv, men det man kollar på är man egentligen inte intresserad av. Jag kollar ändå, bara för att jag inte orkar byta kanal och jag orkar inte bry mig om att kolla vad det är på andra kanaler. Gör jag det i alla fall då hittar jag aldrig något som är intressant.
Jag är bara trött just nu. Trött på allt man hela tiden har att göra. Semstern blir extra efterlängtad bara för att jag är så trött och slö nu. Under semestern blir det ju bara jobbigt om man går runt och är för slö. Jag vet att efter några dagar av semester, utan minsta tanke på jobb och inget jobbande alls kommer att göra att det blir fart på mig igen. Det är ju lite det som är meningen med semester om man tänker efter. Man har ju såklart typ 40 timmar mer i veckan av ledighet under semestern än vad man har under normala arbetsveckor. När jag har det så och har större delen av min ledighet på hemmaplan då får jag väldigt mycket gjort och det sköna är att det ändå känns som man är mest ledig och tar det lugnt i alla fall.
Man har ju så väldigt många fler timmar om dagen och i veckan att fördela sin fritid på så även om man slöar till lite så klarar jag aldrig att slöa till helt under så mycket ledighet. Då skulle man ju börja klättra på vägarna om man nog förmodan skulle försöka att bara slöa varenda dag.
Det som gäller för mig under denna semester är ju min undersökning. Den kommer att göras under en dag på min semester. Jag har inte funderat så mycket på vad som händer sen. När allt klart och hela "grejen" uppe i Stockholm är färdig då får jag väl se vad jag vill mer. Men det får jag ta sen när jag orkar och bry mig mer. Just nu vill jag inget annat än att bara bli ledig. Samla krafter för att få ny energi och orka mycket mer igen.
Jag har länge varit inställd på att min semester kommer att börja på torsdag denna veckan. Ändrade planer gör nu att det blir fredag istället. Det blir en extra jobbdag innan jag får ledigt. Får bita ihop en extra gång och bara köra på. Det positiva är ju att efter min semester får jag ju tillbaka den här fredagen i ledighet som jag nu denna veckan ska jobba. Det blir ju ingen skillnad egentligen. Det blir samma, fast tvärtom.
Dags att sova igen! Jobb i morgon och upp tididgt, men dagarna går fort nu. Bara 3 dagar kvar till semsester och sen lägger jag mig när jag vill och sover hur länge jag vill i typ en hel månad.
Jag har en undersökningsdag som jag snart ska ta mig igenom. Jag vet det mesta redan nu. Jag vet hur schemat för hela undersökningsdagen ser ut, vad allt kommer att kosta, vilket hotell jag ska bo på och vilken adress jag ska ta mig till när det blir dags för undersökningen.
Det är bara en grej som jag funderar över. Det är så typiskt Danne. Jag vet inte om jag ska ta tåget eller hyra en bil upp till Stockholm. Kostnadsmässigt tror jag inte det spelar så stor roll. Hyr jag en bil så blir det naturligtvis dyrare än en tågbiljett, men tar jag tåget så får jag med ganska stor säkerhet boka en extra hotellnatt. Tar jag hyrbil upp då kan jag åka hem direkt efter undersökningen och jag behöver inte bekosta en hotellnatt extra.
Det kunde på ett sätt vara kul att stanna lite längre i Stockholm, men som jag känner nu så vill jag bara ta mig igenom undersökningen och sen komma hem. Med egen bil så kan jag ju bara köra upp på eftermiddagen dagen före undersökning. Sen är jag på hotellet lagom till det nblir dags att gå och lägga sig. Sen går man igenom dagen och bara åker hem utan att behöva vänta på att tåget ska gå hem på en bestämd tid.
Å andra sidan kan det vara skönt att ta tåget upp. Man behöver inte köra själv utan jag kan bara slappa på tåget, kanske hänga lite i Stockholm göra undersökning, slå ihjäl ( eller hitta på något kul) mer tid i Stockholm och sen åka hem (förmodligen dagen efter undersökning ).
Egentligen skulle det vara kul att vara kvar i Stockholm när jag ändå är där, men jag ska ju upp en vända till efter att den första "svängen" Analyser och provresultat ska ju man ju gå igenom med mig typ en eller två veckor efter undersökningen. Då blir det ju en resa till. När det är dags för andra resan upp till Stockholm då kanske man har lust att stanna lite längre, men jag vet inte ens då om jag har någon lust. Alltid när det finns flera alternativ så vet jag inte. Får bara beslutsångest. Typiskt mig liksom.. Dettta blir nog inte dagens I-landsproblem utan veckans. Jag vet inte hur jag ska göra. Bil eller tåg? Tåg kan vara lite mer avspänt och skönt. Bil blir mer effektivt. Vad är egentligen bäst?
Det kommer att bli en behaglig vecka detta. Idag slutade jag redan klockan 10:00 och ungfär så här kommer det att vara hela denna veckan. Tiden går ju hur fort som helst och lugnt är det att köra. Som sagt: Lite semester innan det är dags att ta semster, typ...
Dags för en ny arbetsvecka. 4 dagar jobb och upp sjukt tidigt är det som gäller. Det är bara att kämpa på igen och sen får jag min semester. 4 dagar av bra inställning nu. Mycket positiva saker hela tiden så kommer denna veckan att gå blixtsnabbt. Jobb, jobb, jobb, jobb. Nu kör vi !!!
Varmt ute och varmt inne. Vart ska man ta vägen när man klagar på värmen? Vänersborg är ju ingen skön plats att vara på just nu. Man blir då aldrig nöjd. Alltid kan man klaga på något. Är det inte kyla och vinter så klagar man ändå på sommar och sol.Fast jag gillar sommar och sol bättre än kyla och vinter iallafall.
Jag har en vecka kvar av arbete. Det är 4 dagar av korta tjänster. Det enda som kan vara tufft är att man måste kliva upp tidigt på morgonen. Jag får en mjukstart innan semster. 4 jobbdagar där inte en enda dag är längre än 5 timmar. Dessutom mitt i sommaren. Lugnare kan det inte bli och det ska på ett sätt bli väldigt skönt.
När jag går igenom min ekonomi så är det också lugnt. Jag har gigantiska utgifter som väntar. I bara räkningar som ska vara ute denna månaden handlar det om över 60 000 kronor. Det är såklart den undersökningen som jag ska göra som gör att utgifterna är väldigt höga. Ändå känns allt lugnt jag kan lätt betala och jag kommer ändå sen att ha mycket pengar kvar. Det kommer att komma mer utgifter i augusti. Jag kommer ju att hyra en bil när det är dags för undersökningen i Stockholm. Förmodligen blir det en natt på hotell också. Det kommer ju att gå på ett par tusenlappar till. Jag har även andra saker som kostar mycket pengar som jag ska betala i augusti månad. Man ska ju dessutom ha pengar att leva för också och har man semester då vill man ju röra sig med mer pengar än vanligt. Trots mycket utgifter nu, och även senare så känns det hur lugnt som helst. Jag klarar allt med god marginal. När hela min semester är över och allt är fixat och betalt så kommer jag att ha en hel del pengar kvar.
Jag har verkligen tänkt på precis allt och lite till. Helt sjukt att det faktiskt går.
Jag ligger här och funderar på hur viktigt det kan vara att säga nej.
Jag är en person som inte har speciellt svårt för att säga nej. Hur man än vänder och vrider på sitt liv så är det ju omöjligt att göra alla människor nöjda och glada. Man vill ju må bra själv också och då är det ju viktigt att man säger nej till saker. Vikten av att må bra och att få göra sånt som jag tycker är roligt prioretarar jag väldigt mycket högre än strävan efter att vara andra till lags hur mycket som helst.
Jag har ibland fått skit och fått veta hur dåligt det är att jag inte ställer upp och hjälper till med saker när någon har frågat. Jag har ibland nästan blivit hotad när jag har sagt nej. När någon blir arg på mig och inte accepterar ett nej då är jag glad för att jag just har sagt nej. Jag säger naturligtvis inte alltid nej till allt, men om jag inte vill, inte kan eller har tid då tycker jag att det är bäst att säga nej annars mår jag ju själv inte bra om jag hela tiden skulle göra massor av saker som jag egentligen inte har någon lust med. Dessutom är det ju så att om man hela tiden säger ja till "allt" då blir man väldigt lätt utnyttjad.
Missförstå mig inte - Jag gillar att hjälpa till med allt möjligt om jag kan.
Man gör ju sina nära och kära glada om man ställer upp hjälper dom. Det är ju naturligtvis värt en hel del. Men man kan ju ändå inte ställa upp och göra allt som folk ber om. Det fatta nog dom flesta egentligen. Det är okej att inte orka, vilja eller hinna. Jag är glad över att jag är en person som vågar säga nej till saker. Det mår jag väldigt bra av.
Ibland struntar jag i hur mycket jag har så måste göras. Ibland måste man helt enkelt bara skita i allt och BARA VARA. Saker som man ibland vill få gjort med en gång kan många gånger vänta till en annan dag. Ibland måste man ju bara ha en stund där man inte gör så mycket av sånt som man så ofta tycker att man måste göra.
När jag var ute ett ärende tidigare denna kväll så kollade jag om jag hade någon balans. Jag var först inte medveten om det, men man går där och slappar utan att känna stress då ska kroppen vara i balans. Det kanske blir naturligt att man testar balansen då? Lika naturligt som när man släpper en massa små barn lösa i en tom gymnastiksal: Dom börjar springa runt överallt och det är helt naturligt för dom.
Hur som helst så står jag på en fot och funderar på hur länge jag kan stå utan att få kramp eller hur lång tid jag skulle kunna vara i balans utan att ramla omkull. När jag går vidare kommer jag på att jag vill testa min balans på en trottoarkant.
Jag går också balansgång på vita heldragna linjer som finns lite här och var på gatan. Jag vet inte varför jag gör allt detta, men det känns helt naturligt för mig.
Jag heter Daniel, kallas för Danne ibland och kommer säkert att jobba som bussföare i många år till.
Ibland önskar jag att jag att mina drömmar redan var förverkligade. Ibland skulle jag vilja vara lite mer på hugget när det gäller att få vardagliga saker gjorda och jag vill aldrig vara slö, fast ibland känner jag att jag är det ändå.
När jag var yngre så trodde jag att typ alla människor som var vuxna var personer som man alltid kunde lite på. Jag visste att vi barn var "skvallerbytta bing bong", men jag trodde inte vuxna kunde vara lika barnsliga. Å andra sidan tycker inte jag att det är något fel på att vara barnslig som vuxen, men jag avskyr skvaller (kärringbabbel)
Jag heter alltså Daniel, men kallas ibland för Danne. Det finns 2 personer här i stan som kallar mig för Johan och dom verkar aldrig fatta att jag heter Daniel så jag har slutat att säga det till dom. En fd kollega kallade mig också länge för något helt annat än vad jag egentligen heter. Sen slutatade han på mitt jobb och jag hann liksom aldrig säga vad jag hette. Låter lite väl dumt, men så var det.
Jag är en person som gör mina misstag och har mina fel och brister, men jag är för det mesta nöjd även om inte allt känns helt perfekt. Jag drömmer inte om en plats i solen eller om att ha massor med pengar bara för att ha pengar. Jag är en person som vågar säga nej för jag vet att jag mår bättre av att göra det jag vill och inte tvärtom (vad andra vill).
