Balans blir helt naturligt för mig.
När jag var ute ett ärende tidigare denna kväll så kollade jag om jag hade någon balans. Jag var först inte medveten om det, men man går där och slappar utan att känna stress då ska kroppen vara i balans. Det kanske blir naturligt att man testar balansen då? Lika naturligt som när man släpper en massa små barn lösa i en tom gymnastiksal: Dom börjar springa runt överallt och det är helt naturligt för dom.
Hur som helst så står jag på en fot och funderar på hur länge jag kan stå utan att få kramp eller hur lång tid jag skulle kunna vara i balans utan att ramla omkull. När jag går vidare kommer jag på att jag vill testa min balans på en trottoarkant.
Jag går också balansgång på vita heldragna linjer som finns lite här och var på gatan. Jag vet inte varför jag gör allt detta, men det känns helt naturligt för mig.
Trackback