Ibland undrar jag hur folk tänker. Eller om folk inte kan tänka alls. Under de senaste veckorna har jag fått massor av frågor om allt möjligt och dessutom har det varit fler än vanligt som har kommit fram till mig på stan eller liknade. Man frågar om man får ta en bild, men det kan också handla om annat. Många är jättesnälla, men en del människor kan vara  riktigt äckliga och vill dessutom jävlas. 

 

Den senaste tiden har jag som sagt fått fler meddelanden och mer folk än vanligt typ ropat Dannebloggen efter mig. Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket. Folk är ju som dom är, oavsett vad jag tycker om det. Håller jag på med sociala medier som jag gör så kanske det inte är så konstigt att saker och ting är som dom är.

 

Om någon vill ha en bild med mig så ställer jag allt som oftast upp, men det händer att jag säger nej till det också. Ibland kommer det ju fram folk och jävlas och sen är dom så fräcka att dom frågar om dom kan få en bild med mig. Hur tänker folk där? Jag säger naturligtvis nej till bilden eftersom jag upplever att personen är dum i huvudet och dessutom har  hen kanske äcklat sig på ett sätt som jag inte tycker är ok. När jag har sagt nej, så är det nästan mer regel än undantag att folk börjar tjata om att få ta en bild. Jag fortsätter säga nej i hopp om att den som har frågat ändå ska respektera att jag inte vill. Vissa kanske fattar, men dom flesta blir sura och det är inte helt ovanligt med olika typer av: Kränkningar, personangrepp och hot efter att dom har fått nej eller inget svar alls. När jag har fått utså den där skiten så är jag i alla fall glad över att jag inte ställde upp på det personen ville mig. 

 

Jag brukar som sagt ställa upp om någon vill ha en bild, men ibland vill man ju inte och jag måste ju inte bry mig och jag behöver heller inte förklara varför jag inte vill synas på bild med vissa personer. Vissa har jävlats med mig förr, andra är äckel när dom kommer fram eller så vet jag något om dom som gör att jag inte vill synas med dom på bild. Jag tycker inte det är så konstigt att jag ibland säger nej, även om jag för de mesta ställer upp när någon frågar. Dom flesta som frågar om en bild är ju snälla och trevliga när dom frågar. 

 

Sen finns det dom som inte ens frågar om en bild tillsammans med mig. Dom kommer fram och ställer sig bredvid mig och bara tar bilden. Jag hinner liksom inte säga något. Det tycker jag är ganska fräckt och det signalerar brist på respekt för andra människor. Jag kan väl ändå säga att det tillhör inte vanligheterna att folk gör så och jag har hittills inte haft något emot att vara med på bild med dom som har gjort så. Men jag tycker ändå att man kan fråga mig först och sen faktiskt lyssna på vad jag svarar. Jag hade förmodligen sagt ja till den där bilden och jag tycker att det är väldigt dåligt att inte fråga först. Jag kanske borde säga det till dom som gör på det viset, men samtidigt blir man ju lite ställd varje gång det händer. Det kan vara svårt att hinna tänka och sen säga det man sen tänker. Allt går ju ofta så jävla fort. 

 

Jag också det senaste halvåret fått mer meddelanden än vanligt. En del har konkreta frågor om saker och andra verkar bara vilja få kontakt och prata med mig. Jag svara nästan aldrig och det beror ju typ alltid på att jag inte är intresserad  av vad dom som kontaktar mig vill mig. Jag tycka att om jag inte svarar så borde vem som helst fatta att jag inte är intresserad, men det blir ofta övertydligt att så inte är fallet. 

 

 Samtidigt fortsätter jag bara att  inte svara när vissa skriver om och om igen. Blir det för jobbigt så blockar jag och sen har jag för de mesta fått vara ifred. Grejen är ju att jag väljer ju själv om jag vill svara och jag har ju rätt att blocka vem jag vill, när jag vill och jag behöver inte komma med någon förklaring på varför eller nånting. Jag har genom åren fått mycket skit för att jag inte svarar och för att jag blockar. Eller så får jag kritik för att jag inte släpper in vissa personer i mitt liv som på olika sätt önskar att få vara en del av det. Det får väl vara så. Jag bryr mig inte om sånt heller. Dom flesta som följer mig är jag inte intresserad av att varken träffa eller ha något med  att göra. Jag tycker inte det är så konstigt att jag tänker så och jag kan även här undra hur folk tänker när dom inte verkar fatta varför jag inte bryr mig. Tänk om man skulle säga ja till allt som folk har frågat mig om genom åren. Livet skulle ju inte gå att leva på något behagligt och bra sätt då. Det ingår ju i livet att säga nej, eller inte bry sig alls. Jag kan tycka att det är en mänsklig rättighet att ha rätten att få säga nej. Det är ändå väldigt lite i mitt liv som jag måste säga ja till. Ibland kan jag önska att fler människor förstår och respektera det. 

 

Vill jag inte vara vän med en viss person, eller om jag inte är intresserad av att ha nånting med en person att göra, då bryr jag mig inte. För mig är sådana är saker inget annat än självklara. Jag har genom åren fått utså massor med skit och olika typer av kränkningar  p.g.a. att jag bara väljer bort människor som jag inte vill ha i mitt liv. Själv bryr jag mig inte speciellt mycket om någon inte vill vara vän med mig, och blir jag dissad på något sätt, oavsett vad det handlar om så får man ju någonstans bara acceptera och gå vidare. Jag känner att jag måste kunna ta det och respektera när någon inte är intresserad av mig och vad jag vill. I alla fall när det handlar om olika typer av relationer till andra människor.  Jag tycker nog att det är något som man måste förstå. 

 

Jag kommer inte att bry mig i fortsättning heller om människor som jag inte vill ha i mitt liv. Jag kommer inte att bry mig om vad dessa människor tycker eller vill att jag ska göra. Jag bestämmer själv och jag har min fulla rätt som en fri människa att säga nej till vem som helst. Jag är nöjd med dom människorna som finns i min närhet idag och är det något jag är extra glad över så är det att jag inte har någon människa i mitt liv  som jag inte vill ha där. Jag kan släppa in nya personer i mitt liv,  men jag har inget tålamod över för folk som ger mig massor av negativ energi. Livet är för kort för att man ska orka bry sig och ha tålamod med sånt folk.  Är du snäll och är någon som jag ser upp till, då finns det en chans att du får vara en del av mitt liv, om du själv vill det. För att jag ska må bra så anser jag att det är så jag måste tänka, och så gott jag kan leva efter.