Jag kämpar med mig själv och brottas med tankar. Kan jag göra mer än vad jag gör just nu? Om inte va för att jag vill spara en hel del pengar så hade jag ju kunnat göra mer. Men det jag helst vill kräver mer pengar än vad jag har just nu. Jag vänder och vrider och försöker få ihop saker, men oftast får jag ge mig eftersom det är sparandet som jag prioriterar just nu. Det känns lite jobbigt för egentligen är ju inte pengarna viktiga. Det är ju vad man gör för dom som räknas i slutändan.  

Jag vill göra massor med saker och jag bollar med mycket pengar nu och bara det känns obehagligt. Jag tänker att jag kan väl släppa lite på sparandet redan nu, men så vill jag inte det och skulle jag ändå göra det så vet jag att jag kommer att ångra mig sen. Så går tankarna runt i mitt huvud och även om nästan allt som jag tjänar pengar på just nu går bra, så blir jag aldrig riktigt nöjd. Efter att jag har gjort något och allt har blivit som jag har tänkt mig, så biter sig ändå en känsla kvar av att jag kunde ha gjort saker bättre. Eller så tänker man den där jävla tanken att: Varför gjorde jag inte detta tidigare? 

Jag får vänta och vänta. Jag är ganska mycket ledig i slutet på april och i början på maj. Jag har börjat titta på lite saker som jag kanske ska göra  då. Det kan funka, men känslan jag har är att pengarna inte räcker (om jag nu inte ska släppa på sparandet) till. Funkar det inte, så får jag väl vänta till min semester som jag har i från mitten på juli  till mitten på augusti. Mer väntan och det jobbigt när jag vill så mycket nu. Samtidigt kan jag ändå tänka mig för på semestern också för jag tror jag måste spara pengar hela detta året och en bit in på nästa om jag ska nå mitt mål och ge den där visionen som jag har en chans. 

Detta känns som sagt lite jobbigt, i alla fall om jag tänker för mycket. Jag vill, men måste vänta. Jag tänker kanske för mycket slutresultatet. Jag känner igen känslan från tidigare år där jag har satt upp ett mål som jag sen inte klarar för att jag blir sugen på sånt jag kan göra här och nu. 

Jag får greja vidare och försöka att inte tänka för mycket på alla slutresultat som jag vill nå. Jag har ju ganska mycket kvar och den sanningen får jag bara acceptera, samtidigt som jag jobbar vidare.