Det blev en promenad idag också. Jag orkar inte bara sitta och skriva självbiografi. Dessutom tror jag att det är bättre att liksom ta en paus från skrivandet och göra något annat. "Köttar" man på för mycet med skrivandet under en och samma dag så blir i alla fall jag lätt för trött så när jag ska sätta mig nästa dag och skriva då orkar jag kanske inte eftersom det har blivit för mycket skrivande dagen innan. Om jag skriver mycket under en dag så är väl det bra, men det sen gör att jag inte orkar skriva mer på flera dagar, då är det ju bättre att skriva lite mindre, men orka varje dag.
När jag var ute på dagens promenad så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om BT Kemiskandalen.
Då var det måndag igen. Ny vecka är det. Förra veckan var bra, och bäst var helgen. Nu känner jag att jag vill komma ner på jorden igen. Jobba på med det jag har att göra. Vara målmedveten så jag fixar allt de som jag går runt och tänker att jag ska fixa i slutet av detta året. Känns som jag har tänkt under större delen av detta året, men när det nu snart är november så börjar det bli skarpt läge om man säger så. Man har ju inte så många chanser att fixa saker på om målet är att dessa saker ska vara klara i år.
Jag får se vad jag hittar på idag? Jag har busskörning som jag komer att avsluta denna dagen med. Jag kanske tar mig ut på en promenad innan senare idag. Fixa lite mat måste jag naturligvis göra och just nu får det bli skrivande på min självbiografi.
Denna veckan hoppas jag att jag skriver mycket på min självbiografi. Igår kände jag att jag hade skrivit klart den delen av mitt liv som handlade om den tiden då jag höll på med pingisen som mest. Den delen har tagit ganska lång tid att gå igenom, och jag skulle väl kunna skriva sjukt mycket mer, men det är ju inte pingis som min självbiografi ska handla om, utan den ska ju handla om mitt liv. Jag hade en period i livet då jag typ planerade allt på ett sånt sätt så jag skulle kunna hålla på med pingisen så mycket som möjligt. Det känns lite sjukt när jag tänker på det nu. Den delen av livet känns nu som genomarbetad i detta skrivandet. Jag har fått med de mest vesäntliga som har med mitt liv att göra. Innan jag började skriva mycket om pingisen så skrev jag ju mycket om min uppväxt och hur min barndom var. Den delen tog inte lika lång tid att skriva, fast om jag ser till hur många månader det tog mellan att jag hade skrivit de första raderna till typ dom sista om bardomen och uppväxten så tog det nog minst lika lång tid om man räknar hur många månader jag höll på med det. Jag jobbade ju inte lika mycket med självbiogrfin när jag började skriva på den som jag gör nu. Nu skriver jag mer text och lägger inn bilder på betydligt kortare tid än vad jag gjorde i början. jag har ju tränat ett tag om man säger så.
Jag känner mig i alla fall "pepp" på att fortsätta skriva om något annat nu. Det ska bbli skönt att framöver inte behöva skriva lika mycket om bollar som studsar på ett bord och spelas med ett rack. Jag kommer säkert att i andra berättelser som jag framöver kommer att skriva halka in på bardom, uppväxten och pingisen, men jag tror trots allt att de metsa av dom perioderna i livet är genomarbetade nu.
Nu får det räcka med "morgongrubbel. Jag avslutar detta inlägget med en lugn låt och säger ha en trevlig dag.
Jag sitter här och skriver på min självbiografi. Jag har skrivit ganska mycket idag. Det är lättare att få mycket gjort när man är helt ledig. Jag har inte haft så mycket annat att göra idag.
En grej som jag ofta känner är att det ofta är svårt att avsluta en berättelse som man skriver på. Man känner hela tiden när man ska avsluta och gå vidare med en ny berättelse att de finns mycket mer att berätta. Men samtidigt kan man ju inte vända, vrida och hitta olika förklaringar på allt. Nånstans måste man ju betsämma sig för att nu har jag berättat färdigt denna historia, och sen får man vara fädig. Man kommer ju att gå tillbaka senare och titta på vad man egentligen har skrivit och dåkommer man ju att lägga till eller kanske ta bort. Men just nu skriver jag ju på många berättelser för första gången och då känner jag att jag vill hela tiden komma framåt. När jag sen vet vad jag ska göra med allt jag har skrivit, då kan greja mer med alla texter än vad jag just nu gör.
Jag kommer att sitta här under hela kvällen och skriva också.
Igår promenerade jag runt på marknaden och det blev nog mycket mer promenad i benen än vad jag normalt går när jag är ute för att bara promenera. Igår jag var jag ju ute för att shoppa och träffa folk, men jag gick alltså fler kilometer den dagen än vad jag normalt gör.
Söndagar är nog annars den bästa dagen att gå ut och promenera på. Jag vet inte varför jag tycker det, men det känns bara så bra just på söndagar liksom.
Jag lyssnade som vanligt på en dokumentär när jag var ute och promenarade: Idag lyssnade jag på en berättelse som handlade om Dagmar Hagelin som förmodligen dödades 1977 under det sk smutsiga kriget i Argentina. Hennes pappa Ragnar Hagelin blev känd i Sverige för sitt kämpade med att bringa klarhet i vad som egentligen hände hans dotter, och för att de som begick brott i militärdiktaturens Argentina skulle få sina straff. Ragnar Hagelin avled för lite drygt tre veckor sedan, närmare bestämt den 12 oktober.
Idag var det den årliga Oktobermarknaden som är ganska stor, om man ser till vilken liten stad Vänersborg är. Jag tycker alltid om att gå runt och titta, äta gott och fynda på denna marknad.
Jag gick ut ganska tidigt på morgonen. Det var bra för då är det inte så mycket och då kan man ju gå och fynda i mer lugn och ro utan att knö med massor av andra folk.
När det sen närmar sig lunchtid då är det så mycket folk som är ute på marknaden så då går jag mest och tittar på alla människor för att se hur många man känner. Fördelen är ju att man redan har köpt allt man vill ha och är färdig med handladet så då behöver man inte köa och trängas så mycket eftersom man har shoppat tidigare under fölrmiddagen.
Jag är nöjd med allt jag köpte och jag är nöjd att jag idag inte köpte något som jag inte ville ha.
Här är några saker av de jag köpte på årets Oktobermarknad i Vänersborg.
Parfym och strumpor
Plånbok och magväska.
Riktigt sköna mjukisbyxor.
En cool t-shirt.
Har haft en bra dag och nu är det ett år kvar till nästa marknad.
Har haft en väldigt lugn arbetsdag. Jag började med att köra 2 timmar. Sen hade jag rast i en timme. Fortsatte med att sitta på ett möte i 3 timmar. Sen var det rast i en timme igen och sen avslutade jag med att ha världens lugnaste körning i 2 timmar. Kommer hem runt 21:00 en fredag och är ledig helgen.
Imorgon är det den årliga Oktobermarkanden i Vänersborg. Det är kul för den är ganska stor och man brukar hitta mycket fint som är billigt och har väldigt bra kvalitet. Ibland när jag tänker att jag behöver köpa något så tänker jag väldigt ofta: Jag behöver inte köpa detta nu. Jag kan vänta tills sista helgen i oktober, för då är det Oktobermarknad. De jag brukar köpa på marknaden är tröjor, mjukisbyxor, parfym, plånbok, sängkläder, mobilskal. Allt sånt och mycket mer kan man hitta hur mycket som helst av på marknaden. Imorgon är det marknad igen och det ska bli så kul. Här är inlägget jag skrev Oktobermarknaden förra året.
Nu ska jag sitta uppe ett tag och dricka bubbel och skriva självbiografi. Ni alla snälla bloggläsare får ha en trevlig helg, och va rädda om er.
Jag har fått mycket gjort nu i några dagar. Igår fick jag mycket gjort och idag är det likadant. Denna fredag har jag tagit tag i städ och tvätt. Jag vill ha fint till helgen och städ och tvätt är egentligen bara de som jag just nu vill få fixat. Mycket annat har jag ju redan fått klart tidigare i denna veckan.
Jag har köpt en ny slips till min samling. Jag köper bara en eller kansek två slipsar i månaden nu. Jag har ju liskom en samling. Får jag fler än två till min samling så beror det på att någon snäll männsika har gett mig en slips. Det är kul att ha något att samla på i alla fall.
Jag har också varit ute på en promenad nu under morgonen. Jag var ute lite tidigare än vad jag brukar. Promenaden blev också i rask takt. Det var nog mer en POWERWALK än en promenad idag.
Jag lyssnade naturligtvis också på en dokumentär när jag var ute nu under morgonen. Denna gången lyssnade jag på ett program som handlade om Lars-Inge Svartenbrandt.(1945- 2016) Det finns en väldigt gripande film som kan ses på SVT PLAY,"PAPPAS FLICKA" som handlar om Svartenbrandt och hans dotter Jackie Ferm. Har ´ni inte sett den filmen så rekomenderar jag er att göra det. Väldigt gripande som sagt.
När jag kom hem från jobbet i natt så började jag ta tag i massor av sk pappersarbete. Jag har länge tänkt att jag ska ta tag i det där, men i vissa fall har jag ändå varit tvungen att vänta till just igår. Därför har jag väntat med typ allt de där. Jag skickade några mail och färdigställde några brev som jag idag bara har lagt på postlådan. Jag hade även räkningar och betala. Jag har också beställt lite saker för ett bra tag sedan som jag inte hade betalat än. Men igår fixade jag det också. Det kändes så bra när jag blev klar med allt de där i natt. Jag har länge tänkt att jag ska ta tag i de där pappersarbetet, men jag har vvelat vänta så jag bara kan fixa allt å en och samma gång, under 2-3 timmar. Man kan ju säga att jag har planerat bra innan och sen när jag skulle slutföra allt så var det bara fixa de utan att tänka.
2016 10 27
Idag har det blivit en promenad på några km.Jag lyssnade samtidigt på en Dokumentär som handlade om den Trustorhärvan.
Balans i allt jag gör.
Jag har hittat en bra balans i de jag har att göra om dagarna, plus att jag sover tillräckligt mycket nästan varje dygn. Jag vill ju helst sova tillräckligt länge om nätterna så jag inte blir för trött om dagarna, men samtidigt vill jag hinna med den där promenaden nästan varje dag så det får inte bli att jag sover bort en hel förmiddag under en vanlig jobbdag. En ledig dag kan man kanske göra det för sen hinner man förmodligen göra saker i alla fall, fast jag vill inte ha för myc,et att göra.
Jag vill heller inte stressa med någonting så vet jag att jag har jobb som börjar på eftermiddagen måste jag ju se til att gå ut och promenera flera timmar innan. Jag vill inte göra allt i en rasande fart och sen bara "tagga till jobbet lika fort utan att hinna tänka och andas. Jag vll hitta balansen mellan sömnen och de jag ska göra om dagarna. Jag tycker jag har hittat en bra balans där. Jag sover gott, äter gott, grejar lagom, rör på mig, planerar och mår bra.
Jag tränade lite pingis ikväll. Jag spelade riktigt dåligt. Inte mycket stämde. Jag rörde mig dåligt och returspelet funkade inte alls. Jag spelade dåligt över bordet och när jag märkte att inget blev bättre hur jag än gjorde så blev jag bara så förbannad, och då funkade ju allt ännu sämre.
Det man ska tänka när man tycker att man inte har spelat bra utan bara dålgt det är att man möter ju spelare som är bra också. Jag kan ju aldrig spela bättre än vad motståndet tillåter mig att göra. Sånt måste man också erkänna. Jag är kanske inte bättre än dom jag möter och då kanske det inte spelar så stor roll om jag skulle ha spelat bra? Jag kanske inte är bättre i alla fall?
Jag kan vara besviken på mig själv när jag spelar dålig pingis. Det är jobbigt att mentalt när man känner att man borde kunna göra bättre ifrån sig vid pingisbordet. Men när jag har funderat lite fram och tillbaka så landar mina tankar i att egentligen spelar det ju ingen roll om jag spelar bra pingis eller dålig pingis. Själva träningen är ju bra för min hälsa, oavsett hur det känns. Därför känns det ganska bra nu i alla fall.
Gick en bra promenad tidigare idag. Skönt att komma igång en ledig dag som denna. Jag har tänkt och spela pingis ikväll och ag har fått för mig att pingisspelandet ibland känns bättre när man samma dag har varit ute på en höst-runda.
Jag behövde ingen mössa på mig idag. Vädret var fint. Vindstilla och inte så kallt. Jag gick ca 4 km och samtidigt funderade jag över hur jag ska kunna fixa allt som jag vill göra framöver. Vad ska jag göra för att jag ska kunna göra det helst vill göra??? Det är lättast att komma på hur man ska göra när man bara promenerar runt och kolar på höstens fina färger.
Sitter här hemma och bloggar, och jag skriver också självbiografi. Samtidigt som jag jobbar på med de så lyssnar jag på en podcast som jag måste erkänna att jag har svårt att sluta lyssna på. Alla Våra Ligg heter podden. Jag tänkte först att detta ska jag inte lyssna på, men man är ju nyfiken. Bara att erkänna det liksom. Let's talk about sex. Här pratas det verkligen om det.
Jag har börjat planera igen. Jag har ju tidigare sagt att jag har känt att jag detta året inte har varit så bra på att planera grejer. Det har gjort att jag inte har kunnat göra vissa saker som jag har velat göra. Vissa grejer måste man ju fixa i god tid innan liksom, och sånt har jag varit dålig på i år. Men nu har jag tänkt på det och börjat planera igen. Jag ser ju mitt icke planerade som ett misstag och jag måste ju lära mig av mina misstag och göra sånt som jag ångrar att jag inte har gjort mer av under detta året.
Nu planerar jag ganska mycket och det blir betydligt roligare att tänka lite på sånt som man skulle kunna få vara med om längre fram. Jag har många bra specifika strategier på hur jag ska kunna fixa sånt som jag vill göra. Och jag gör upp bra "planer" som jag försöker hålla stenhårt för att jag verkligen ska nå de mål jag sätter upp för mig själv. Jag är nog mer taggad också på att verkligen försöka planera bättre nu, eftersom jag känner att jag under typ hela detta året har varit dålig på att just planera och det är därför jag har misslyckats med att fixa vissa saker. Vissa misslyckanden har väl gjort mig lite småförbannad och då får jag en positiv effekt av det nu, eftersom jag är väldigt noga med planeringen nu. Min erfarenhet är ändå är man väl förberedd och har följt sin plan fram till ett visst mål, då brukar det bli väldigt bra när man väl får göra det man har kämpat för att fixa.
Jag har skrvit mycket på min självbiografi idag. har man en ledig dag så funkar det bra med skrivandet nu. Tidiagre har det ju inte alltid varit så. Det har snurrat för mycket i huvudet efter at jag har suttit mycket och skrivit och detta har väl tagit mycket kraft och enrgi. Problemet har varit att jag inte har orkat skriva såå mycket som jag har velat göra, men nu har jag väl lärt mig för jag har ju övat på att skriva under ganska många månader. Jag kör ju heller inte fast så mycket längre som jag gjorde förut. Jag håller uppe "flowet" bara jag sätter mig ner och skriver. Jag tror också att det är så att jag vet mer vad jag ska skriva nu. Under dom perioderna då jag har kört fast så har jag ju funderat ganska mycket på vad jag jag ska skriva när det väl lossnar för mig igen. Nu har det lossnat ordentligt för jag har ju som sgat övat på detta ganska länge nu.
Jag är också ganska noga när jag skriver. Jag överdriver inga händelser. Bättre att skriva berättelser där man skriver lite i underkant (man berättar inte precis allt) Försöker man berätta precis allt om en händelse så kan det lätt bli så att man råkar skriva något som man egentligen inte vet något om. Jag skriver det jag vet och är jag osäker så låter jag det vara, om jag inte försöker kolla upp och ta reda på hur något faktiskt ligger till. Då kanske jag går tillbaka och skriver ner det jag från början var osäker på, men det förutsätter ändå att jag vet att det jag skriver verkligen är på det sättet som jag beskriver det.
En annan grej som jag hela tiden är noga med det är att jag skriver bara om sånt som har med mitt liv att göra. Tex: I denna lilla stad som jag bor i så vet man ju så jäkla mycket om hur många människor som helst. Men skulle man skriva om allt man vet om alla möjliga människor så skulle jag 1, aldrig bli färdig och 2, det skulle bli väldigt mycket skvaller och kärringbabbel och sånt ska inte min självbiografi bestå av. Jag skulle aldrig ens tänka tanken att skriva ett blogginlägg som innehåller kärringbabbel. Och i mn självbiogrfi blir det inget sånt heller. Det är jag väldigt noga med. Ibland kan man ju fundera på var gränsen går, men jag har dragit gränsen vid att de jag skriver ska ha med mig och mitt liv att göra, annars ska jag inte ta med de i min självbiogrfi. Skvallerbabbel och skitprat och sånt är bland de värsta jag vet. Sånt kommer jag aldrig ägna mig åt i hela mitt liv, och jag kommer definitift inte ta med något "skvallerbabbel" i min självbiogrfi. Jag skriver om andra personer när jag skriver självbiogrfi. Det går ju inte att berätta sin historia annars. Men allt måste ändå på något sätt ha med mig och mitt liv att göra.
Jag har kört ett nattpass och även om det var hur lugnt som helst så kan jag ändå känna nu på morgonen efter att man bara är så jäkla sunkig. Jag har ju sagt det förut. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör om natten. Gör jag något annat än att sova så känns det som en lättare bakfylla dagen efter. Även om jag jobbar och skulle råka köra en tom buss hela natten så känner man sig inte på topp morgen efter en vaken natt. Jag känner mig inte övedrivet trött eller sliten så, men man känner att det hade varit skonsammare för kroppen om jag hade sovit hela natten istället.
Hur lever en männsika som alltid jobbar nattpass? Dessa människor finns ju och oavsett vad dom jobbar med så måste dom ju hur ofta som helst känna sig sunkiga. Jag känner ett flertal som bara jobbar natten. Kan dom vänja sig vid det eller tänker dom bara inte på hur det känns? Eller så känner dom sig precis som jag gör nu, och sånt är livet liksom.
Personligen kommer jag aldrig att känna mig jättepigg och fräsch efter att jag har varit vaken under en natt. Jag brukar återhämta mig ganska snabbt, men jag behöver några timmar där jag går in i min bubbla och kommer ut igen, efter att jag har varit vaken en hel jävla natt.
Idag är det fredag igen. Jag har jobb ikväll, men sen är jag ledig. Jag skulle ha jobbat, men jag sökte ledigt för ett tag sedan och fick det. Jag har inte jobbat en lördag eller söndag på säker 10 eller 12 veckor. Det tycker jag är bra för jobba helgen har jag aldrig gillat att göra och det har aldrig spelat någon roll vad det är för arbete det handlar om.
Nu under morgonen har jag varit ute på en promenad på några km. Jag känner av gårdagens pingisträning. Det känns i benen och i nedre delen av ryggen. Men samtidigt känns det lättre att vara ute och promenera när man dagen innan har kört ett bra pingispass.
Man känner att det börjar bli gansak kallt nu och snart får jag nog börja ta en mössa på huvudet när jag är ute på mina morgonpromenader. Det blåser ju som fan i denna stan eftersom och det beror väl säkert på den där vattenpölen som kallas heter Vänern.
Samtidigt som jag är ute och promenerar som har jag på mig mina lurar och lyssnar på någon Dokumentär. Det känns alltid bra att bara promenera runt och i princip bara få lyssna och tänka på något annat som inte har med ens eget liv att göra. Idag lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Boforsaffären. Det som jag tycker är coolt med denna historien är den efterföljande debatten om Boforsaffären som bidrog till en ny svensk lag om företagshemligheter, lex Bratt, som b la innebär att anställda på ett företag har laglig rätt att röja företagshemligheter som avslöjar en brottslig verksamhet, även om det man avslöjar skiulle vara hemligstämplat.
Sitter här och funderar på vad jag har gjort idag. Jag har fått gjort ganska mycket.
Jag har varit ute på en PW och promenader och totalt har mina fötter och jag gått typ 8 km bara idag. Jag har också fått handlat och tvättat. Jag har spelat pingis och sen har jag fått skrivit en hel del på min självbiografi. Faktum är att jag har fått skrivit mer under denna dagen än vad jag ibland kan få gjort under 3 dagar. Jag har börjat lära mig hur jag ska skriva. Jag skriver och jobbar väl bättre med det nu än tidigare. Man blir ju liksom bättre och bättre ju mer man skriver.
Idag har jag skrivit mycket på en berättelse som var ganska jobbig för mig att gå igenom när det väl begav sig. Det finns också mycket som jag ångrar att jag inte gjorde direkt efter den där händelsen som jag idag har skrivit mycket om. Nu är det ju försent att liksom nu driva en process för att få en upprättelse för det som vissa utsatta mig för då.
Jag har tränat lite pingis i kväll. Det blev också två promenader fram och tillbaka mellan träningshalllen och mitt hem. Det är drygt 2 km enkel väg. Dessutom var jag ju ute och promenerade i förmiddags och då blev det ju ca 3,5 km. Det är bra.
Innan kvällens pingisträning så limmade jag om mina gummiplattor. Man tar då bara av plattan från stomen och sen limmar man på den igen. När man gör så då bildas det en gas mellan trästommen och gunmiplattan. Det är den gasen som gör att man få en snabbare boll och det är till fördel när man framförallt ska göra överskrvade slag. När limmet inte är riktigt tort och man spelar med nylimmade plattor så rör sig gummit lite på trästommen vid varje bollträff. Det rörs sig både i sidled och innåt mot trästommen och du får av allt detta mer fart och skruv i bollen.
Jag brukar inte limma om racket för det sliter lite mer på gummiplattan när man gör det om och om igen. I dag limmade jag mest om för att jag ville liksom få lite nytt liv i racket. Kanske råkade jag lägga på lite för mycket lim för jag kände ibland att det var lite svårt att få kontroll på slagen, men man tränar ju inte så mycket pingis heller så det har väl med det att göra också. DEt är sällan det är rackets fel att man missar bollen.
Jag spelade inga matcher på träningen i dag utan jag körde några tuffa fotarbetsövningar där jag spelade mycket med forehand. Syftet med träningen var att få upp lite snabbhet vid bordet och samtidigt nöta mycket på framförallt forehandspelet. Det kände väl sådär. Jag missar ganska mycket. Man gör liksom några riktigt bra bollar och sen kommer man in i perioder där man nästan bara missar.
Men jag är nöjd med passet. Det är bra pingisträning när man lägger fokus på några få saker pingisbordet och samtidigt får röra mycket på fötterna för att klara av övningarna. Det är jobbigt som fan och svett blir man.
Jag har varit ute på en skön och bra promenad. Jag gick ganska fort så det blev nog mer än PW än en promenad.
Annars håller jag på nere i tvättstugan. Jag är ledig från busskörningen och ikväll får det nog bli lite pingisträning. Nu får det bli lite mat och så. Detta blir nog en bra ledig torsdag.
Jag har jobbat på under veckan. I dag är jag ledig och då kan jag ju tex lira lite pingis ikväll som jag tycker är så kul att göra.
Jag har under några dagar nu fått mycket beröm på jobbet. I förrgår tex var det flera passagerare som tyckte att jag körde bra. Det är ju alltid roligt att få höra det. I går fick jag beröm av min chef som berättade att han hade fått höra det att de var flera resenärer som hade sagt att jag körde bra buss.
Det är ju naturligtvis roligt att få beröm, men samtidigt så blir man ju lite generad eftersom jag känner att sånt som sägs kommer väldigt nära. Jag har svårt att veta vad jag ska säga när någon ger mig beröm och tycker att jag gör någpt bra. Dessutom tänker jag alltid någon extra gång om det verkligen är så som dom säger. Jag har alltid så svårt att själv tycka att jag gör något som är bra. Jag vill hela tiden göra allt bättre, och helst ska det vara perfekt. Kanske har jag lite dåligt självkänsla och därför har jag svårt att veta hur jag ska agera när jag väl får beröm för något som jag gör.
Det finns en "maskin" i bussen som typ mäter hur man kör ekonomiskt och miljövänligt. I displayen ser man en stapel och man kan säga att varje förare på jobbet ska försöka köra så att den stapeln man ser är så grön som möjligt under hela körpasset.
Den mäter vissa värden och framför du bussen på ett mer oekonomikst och icke miljöväligt sätt så försvinner den gröna färgen i stapeln mer och mer. Jag har den senaste tiden börjat få in ett körsätt som gör att stapeln allt som oftast håller sig ganska grön. Jag kör inte perfekt om man ska se till vad stapeln visar, men jag börjar kunna köra "grönt" utan att jag hela tiden sitter och tänker på att jag faktiskt ska köra "grönt".
Som förare mäts man varje dag och sen skapas det ett genomsnitt på hur man kör under en månad. Målet är att man uppnå sådana värden i körningen varje dag så att genomsnittet visar att man har kört på ett ekonomiskt och miljövänligt sätt. Jag börjar nu att uppnå godkända värden utan att jag tänker på hur jag kör. Det på ett sätt nya körtsättet har mer och börjat sätta sig i ryggmärgen, och det är ju samtidigt kul att man får så mycket beröm för det.
Så fort jag klev upp ur sängen i morse så ville jag bara gå ut och ta den där promenaden. Kände nästan lite abstinens på det idag. Det blev några km och det kändes bra.
Samtidigt som jag promenerade runt så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Da Costa-fallet.
Snart har jag arbete att ta tag i, men först ska jag ta mig något att äta.
Jag har en ganska bra arbetsvecka framför mig. Jag jobbar 4 dagar och är då ledig 3 dagar. Som det är nu så jobbar jag mest på, gör mina vardagliga saker och väntar på att jag ska få ihop lite mer pengar så att det i alla fall finns en chans att jag ska få kunna göra lite av sånt som jag faktiskt har funderat på om jag ska få göra under hela detta året. Jobba, greja, spara och vänta = mitt liv just nu. Allt är inte perfekt, men jag är för det mesta nöjd och glad i alla fall. Extra glad blev jag igår när jag fik denna PING PONG slips.
Under hela denna helgen har jag fått skrivit mycket på min självbiografi. Jag är helnöjd! Jag har fått gjort mycket mer än vad jag brukar få gjort under två lediga dagar. Jag tycker fortfarande att det är svårt att skriva och formulera mig på ett bra sätt. Men jag känner att jag är mycket bättre på att skriva självbiografi nu än vad var för några månder sedan. Jag kör liksom inte fast längre. Jag har alltid en historia att skriva på och jag behöver inte fundera så mycket längre på vad jag ska skriva. Det svåra är att formulera sig och skriva den på ett bra sätt. Men "flowet i skrivandet känns bra nu mest hela tiden.
Efter mycket sittande och skrivande på min självbiografi igår så ville jag idag ta mig ut och promenera ganska långt. Idag har jag varit ute och det blev en runda på ca 5 km.
Samtidigt som jag var ute på min söndgspromenad så hade jag som vanligt på mig mina "lurar". Jag gillar ju att lyssna på dokumentärer när jag är ute och går. Denna gången lyssnade jag på ett program som handlade om Normalmstorgsdramat.
Nu får det bli lite mat och sen ska jag fortsätta skriva på min självbiografi.
Jag har ått skrivit mycket på in självbiogrfi idag. Mycket mer än vad jag brukar få gjort under en hel dag. Jag har väl gjort lite annat också, men jag är mest nöjd med att jag har kunnat orka skriva så mycket som jag faktiskt har gjort. Jag blir liksom bättre och bättre på att bara sitta ner och "kötta" på med skrivandet. Jag börjar få tillbaka tron på att det kanske ändå är möjligt att bli klar med min självbiogrfi under detta året. Jag har ju tvekat på det förut, men nu kan jag ändå tro att det skulle kunna gå.Jag tänker att om jag bara kan skriva ner de berättelser som händer innan jag startade denna bloggen så borde det logiskt sett gå väldigt mycket snabbare sen att skriva resten på min självbiografi. Mycket av sånt som händer efter 2008 i mitt liv står ju redan välsorterat med år, månad och datum på Dannebloggen. Mycket kan jag liksom skriva av från bloggen. Sen är det ju bar att lägga till lite, men något större arbete är det ju inte att skriva om tiden efter 2008 för väldigt mycket har jag ju redan skrivit ner, med lite undantag för lite grejer som jag av principskäl aldrig bloggar om.
Egentligen är det inte så mycket kvar och kan jag under en och annan ledig dag "kötta" på med skrivandet som jag har gjort idag då ska nog detta snart kunna bli färdigt. Problemet är ju att jag aldrig egentligen vet någonting när det kommer till detta med självbiografin. Jag kan tro något är på ett sätt och sen visar det sig vara tvärtom. Sen kan jag komma på något som jag innan inte trodde eller tänkte på överhuvudtaget, men helt plötsligt känns det som jag vet allt om detta. Saker som jag jag innan tänker ska ta lång tid kan gå hur fort som helst, och saker som jag innan tänker ska gå fort kan ta en vecka att skriva. Man vet aldrig liksom. Jag har många berättelser kvar att skriva och det är väl bara att "kötta" på med skrivandet och sen får man se vad man vet och inte visste efter det.
Jag har varit ute på min dagliga promenad och mycket mer har jag inte gjort denna fredag. Man känner att det börjar bli kallare nu. Jag har ju börjat ta på mig varmare kläder och snart får man väl ta på sig mössa vantar också.
I eftermiddag är det jobb och sen är jag ledig helgen. Jag sökte ledigt till nästa helg och det har jag fått så nästa vecka kan man greja mer med annat och köra lite mindre uss än vad man brukar. Jag har det bra nu.
Jag känner mig betydligt piggare igen. Jag känner att jag nog kommer att klara av att få gjort mycket av sånt jag vill göra under detta året. Det känns därför motiverande att fortsätta greja med allt möjligt för att i slutändan kunna göra sånt som man tidigare bara har kunnat drömma om.
Då var man uppe igen. Jag har som vanligt jobb i eftermiddag. Nu på morgonen har jag varit ute på en promenadrunda och jag gick lite längre än vad jag brukar. Jag var ute i ca 90 minuter.
Samtidigt som jag var ute på min runda så lyssnade jag på en dokumentär som handlade om Ambassadockupationen i Stockholm Spännade lyssning och en bra morgon har jag haft.
Jobbig dag detta. Jag tror det är gårdagen som spökar i kroppen på mig. Igår gick jag ju upp på tok för tidigt och jag gick upp för att jag skulle till jobbet. Jag gillar ju bättre när det är som det brukar vara för mig. I normala fall är det ju så att det sista jag gör på dagen är att jobba. Igår var det tvärtom och min kropp är inte van vid det. Nu var det ju ingen busskörning utan utbildning, men utbildning blir jag nästan ännu tröttare av än nåt annat. Övertrött.nu liksom.
Nu ska jag bara sova och imorgon hoppas jag att jag inte vaknar på länge. Ska jag prova att sova till det är dags att göra sig klar för busskörningen. Det har jag inte gjort på år och dar och det händer nog inte imorgon heller, men jag ska i alla fall sova mer än vad jag nu har gjort de senaste två dagarna.
Jag känner ofta att jag vill leva i nuet och i många lägen så funkar det alltid. Att tänka på det som har varit känns ofta helt meningslöst för att man kan inte göra något ogjort och när man har funderat på sånt som har varit så är man ju sen ändå tillbaka i nuet. Att oroa sig för de som komma skall är ju också något som man inte ska göra. Man får ju se om man får några problem först innan man kan ta tag i det som eventuellt händer. Man vet aldrig hur livet blir och då kan jag känna att det är bättre och även lättare att bara leva i nuet. Varför slösa massa kraft och enrgi på att oroa sig för något som man egentligen inte vet något om?
Ok, allt detta tror med leva i nuet tror jag stenhårt på. Det funkar oftast i de flesta situationer och lägen. Men det finns en grej som ibland kan göra mig lite ledsen och besviken och jag tror att det beror på att jag kanske lever för mycket i nuet och inte har någon framförhållning.
Jag har känt framförallt under detta året att jag har velat göra mer saker än vad jag har gjort. Jag har haft ganska klart för mig sen länge vad jag vill göra i år. Jag har ju gjort saker och jag har fler saker på gång. Man får ju se vad man lyckas med och så, men jag har planerat saker och jag hoppas att jag fixar något av allt man går och tänker på att man vill göra.
Men jag kan som sagt känna att jag hade velat göra mer i år än vad jag har gjort. Jag har inte planerat så mycket och haft så mycket framförhållning. Jag har mest tänkt på att jag vill bli klar med självbiografin. Jag har nu svårt att se att jag blir klar med den i år. Det blir nog svårt, men jag tänker aldrig sluta skriva förrän jag har blivit klar med den. Det får ta den tid det tar och jag jobbar på och gör vad jag kan och orkar för att jag ska bli färdig med den. Detta med självbiografin har tagit mycket tid och det har säkert bidragit till att jag har missat att göra mycket som jag egentligen skulle vilja göra. Sen är det ändå lite "billigt" att ge säga att jag inte har kunnat göra så mycket pga självbiografin. Det handlar ju bara om planering och framförhållning, och jag har varit dålig på att planera i år. Jag kan inte skylla ifrån mig på att jag skriver min självbiografi, och det gör jag inte heller.
Jag kan känna mig besviken när jag missar att göra vissa saker som jag kan känna att jag hade kunnat och velat göra. Men saker och ting har fallit på att jag inte har planerat bättre. Vill man åka på något så är det ju inte alltid så att man bara kan fixa det från en dag till en annan. Inget av sånt som jag gillar att göra är svårt att fixa, men jag måste ju se till att jag är ledig, eller får ledigt från jobbet. Man måste ha pengar så det räcker. Man kanske måste fixa någon biljett och boka något hotellrum osv. Ibland måste man ju vara ute i god tid annars blir det ju inget. Det där med att ha lite framförhållning och planera lite mer ska jag bli bättre på. Allt blir mycket roligare då. Det är ju roligt att planera och titta på saker som man vill göra. Man kan ju fortfarande leva i nuet även när man planera för sånt som kanske händer några månader längre fram i tiden. Man planerar ju och förbereder i nuet och när man är klar med de då kan man ju fortsätta att leva i nuet och när den dagen kommer som man kan göra det där som man har tänkt på att man ska göra några månader tidigare då kan man ju fortfarande leva i nuet. Så det blir ju liksom ingen skillnad. Allt blir bara säkert så jävla mycket roligare när jag har planerat och haft lite framförhållning.
Nu har jag läst Sandra Beijers senaste bok "Allt som blir kvar" och om jag nu har förstått vad jag har läst så handlar boken bla om en tjej som heter Matilda som blir kvar i en ensam i en lägenhet efter att hennes pojkvän har gjort slut med henne. Allt som blir kvar till en början är hon själv. Matilda mår nu väldigt dåligt och på något sätt måste hon ju komma ur den tomhet som hon känner efter att ha blivit dumpad. Matilda har en vän som heter Miron och tillsammans med honom ska Matilda försöker komma över att hon har blivit dumpad av sin pojkvän. Matilda mår och Miron vill till synes hjälpa henne att komma på benen igen, fast vad är Miron ute efter egentligen och är han Matildas kompis?? Hur långt kan man egentligen gå, och när vet man när man mår bra igen efter att ha blivit dumpad?
Vad tycker och tänker jag efter att ha läst boken:
När man läser boken så känns det som Matilda är en tjej som befinner sig i den där fasen i livet där man känner sig ganska förvirrad och vilsen och där man som människa behöver tid för att hitta sig själv. Jag kan fundera på hur jag själv har mått dom gångerna jag själv känner att jag har blivit dumpad och hur jag själv har känt när jag har gjort slut med någon.Jag säger gjort slut för jag tror aldrig jag egentligen har dumpad någon. Dissat kanske, men aldrig dumpat. Oavsett om jag eller den jag har varit tillsammans med har gjort slut så mår jag alltid dåligt av det. Även om det ibland har känts bra att något har tagit slut så har det ändå varit jobbigt på något sätt. Dessa tankar om mig själv kommer lätt uop när jag läser Sandras bok, även om jag inte kan känna att något i Sandras bok "Allt som finns kvar" liknar något som jag har varit med om eller känt.
Boken "Allt som blir kvar" tycker jag är en bra bok. Jag kanske tycker det för att jag gillar Sandra Beijer och hennes sätt att skriva? Hon kan skriva och allt faller på plats som det ska. Jag vet det och därför vill jag läsa hennes böcker även om kanske just denna boken "Allt som finns kvar" inte är en bok som jag skulle läsa i normala fall. Men Sandras sätt att skriva boken på gör att jag hela tiden vill läsa mer. Jag vet att Sandra är en grym tjej och då tycker jag automatiskt att hennes böcker blir sjukt bra.
Har varit på en sk insiktsutbildning på jobbet idag. Vi var väl 10 stycken bussföare som fick en genomgång av färdskrivaren, alkolås, kommunikationsradio och vad vi ska tänka på i oika situtaioner när vi är ute och kör bussen. Utbildningen genomfördes på depån i Trollhättan och uppe vid Trestad Center. Vi blev också bjudna på mat ute vid Trestad Center och där uppe övade vi ockå lite körning med två bussar. Vi skulle köra fram och backa mellan koner. I vissa moment skulle vi komma så nära konerna som möjligt, men vi skule hela tiden undvika att köra på konerna.
Normalt sätt brukar jag inte gilla detta med utbildning på jobbet. Men samtidigt tcyker jag ändå att det är bra att man får utbildning och blir uppdaterad på alla möjliga saker som har med bussjobbet att göra. De finns mycket som man måset ha koll på som bussförare och man är skyldig att ha koll på mycket också. Det ibland lätt att man tänker att vissa saker inte är så viktiga, men det är dom. Vissa saker är det lag på och vissa regler har företaget beslutat om, och allt detta är man som förare skyldig att ha koll på och följa.
Så visst är det bra att man får lite utbildning av företaget ibland. Betalt för 8 timmar och mat fick man ju också.
Jag har haft en lugn dag. Sönadagar brukar väl vara ganska lugna. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag måste upp tidigt imorgon. Jag ska inte köra buss utan jag är satt på något som man kallar utbildning. Den börjar kl 08:00 på morgonen. Lite jobbigt att veta att man imorgon blir väckt av ett alarm, men sånt får man ta ibland. Är man bortskämd när man tycker att det känns extra jobbigt att behöva börja en arbetsdag klockan 08:00 på morgonen???
Nu precis har jag blivit färdig med den städning som jag har tänkt på att jag ska ta tag i i typ 14 dagar. Lite sjukt ju. Mna funderar i två veckor och sen tar det typ en timma, eller max två timmar och sen har jag städat och gjort fint precis överallt. Varför funderar man ens på när man ska ta tag i det? Det är ju bara ta tag i det liksom. Tänkt att man kan kännas sig så jäkla nöjd över så lite jobb som det ändå är när det kommer till att städa och göra fint i mitt hem.
Jag har inte städat klart än!! Jag städade lite igår och jag vill känna mig klar med städningen denna söndag så jag får väl ta tag i det nu då.
Idag har jag annars skrivit lite mer på självbiografin, fast det känns mest som jag har funderat på den mer än vad jag har skrivit. Idag är det nog så i alla fall. Jag funderade mera när jag i morse var ute på en söndagspromenad. Det kändes bra och samtidigt som jag gick runt och funderade så hade jag på mig mina hörlurar och lyssnade på en dokumentär som handlade om Tjernobylkatastrofen som hände för drygt 30 år sedan.
Jag jobbar på med min självbiografi. De flesta berättelser tar några timmar och jag orkar sällan skriva klart en berättelse samma dag som jag börjar på den. De blir för många tankar som snurrar i huvudet och tar så mycket på min kraft och energi. Man orkar liksom inte jobba hur mycket som helst med det. Man får pausa och låta tankar snurra ett tag innan man skriver vidare. Jag har försökt att koppla bort mycket av allt jag tänker på, men skriver jag självbiografi så kan jag inte skriva om jag ite tänker mycket på och kring den berättelse jag skriver. Tankarna kring mitt eget liv är nog halva jobbet skulle jag tro. Man tänker, fastnar i grubblerier och vänder och vrider på allt. Det är svårt att jobba på med detta och man bli rätt trött i huvudet, men har man väl jobbat sig igenom en berättelse med skrivande och tankar så känns det ändå väldigt bra efter att en berättelse är färdigarbetad. Man kan då lätt släppa alla tankar och bara gå vidare. Det är väl en anledning till varför det känns värt att kämpa på med självbiografin. Det känns alltid bra när man väl blir klar och kan gå vidare. Dessutom lär jag mig så mycket av detta hela tiden.De finns så många saker som jag inte har förstått tidigare, men som jag nu tycker att jag förstår helt och hållet.
En sak som jag märker när jag skriver berättelserna som handlar om när jag höll på med pingisen som mest, det är att de finns mycket som jag ångrar att jag gjorde, men jag ångrar inte för en enda sekund att jag började med pingisen. Ändå finns det alltså mycket som jag ångrar att jag gjorde när det kommer till pingisen. Däremot känner jag inte att jag ångrar speciellt mycket när det handlar om något som inte har med pingis att göra. Jag har stått inför val som jag inser idag har påverkat mitt liv ganska mycket. Det finns några sk milstolpar i livet där jag måste välja. De val jag har gjort har ibland varit helt livsavgörande för hur min framtiden sen kommer att bli. Så är det väl lite för alla genom livet, men jag tänker ofta tanken när jag sitter här och skriver att det var tur, eller bra att jag gjorde som jag gjorde. Väldigt ofta känner jag att jag valde rätt, Det är ju mitt liv det handlar om och då ska man ju göra dom val som känns mest rätt för egen del. Det finns en hel del jag ångrar, men jag är glad över att jag ändå gjorde som jag gjorde. Kan man ångra något som man egentligen inte ångrar? Förmodligen kan man ju det eftersom jag kan känna som jag känner.
Man känner att det blir kallare nu. Jag har börjat klä mig i en varmare jacka när jag går mina promenadrundor. Jag kände ändå att jackan inte räcker utan jag får börja ta på mig en tröja och jacka i fortsättning.
Jag känner också när jag går hem från jobbet på kvällarna att det har blivit kallare. Jag har ju en lite varmare tröja under, men går fortfarande i jobbets sommarjacka. Snart byter jag nog till vinterjackan.
Det sägs ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag får väl börja att på att ta på mig bra kläder, och gå ut i det väder som alltid är bra.
Hoppas allt är bra med er. Snart ska jag ta mig till jobbet. Idag har jag huniit med min dagliga promenad och innan jag gick hem så köpte jag lite mat och hämtade ett paket. Paketet inehöll en sak som som jag får vara lite försiktig med, men jag tror också jag kommer att ha mycket kul med den. Jag kommer att ha kul med den, men man får inte ha för kul för då kan man skada sig pga den.
Vad det är i paketet säger jag inte. En del hemligheter vill jag ha för mig själv. Annars har man ju inget och beräta och skriva om när det blir den sk "bloggtorkan".
BILDER FRÅN MORGONENS PROMENAD.
Nu ska jag avsluta denna dagen, med som sagt lite arbete.
När jag kom hem från jobbet igår så kände jag mig som vanligt ganska mörbultad i kroppen. Jag känner ofta så efter en arbetsdag, men nästan aldrig när jag har haft en ledig dag. Jag har genom åren försökt hitta arbetsätt som gör att jag inte ska känna av att man jobbar så mycket. Jag försöker ju mest vara i nuet och skulle jag inte vara det på jobbet då skulle jag ju inte orka jobba på som jag gör. Jag tror att jag skulle bli ganska sönderstressad om jag inte tänker på att vara i nuet. Under en arbetsdag uppstår ju så mycket saker så börjar man tänka för lång fram i arbetspasset då tror jag att jag kommer att missa många viktiga saker som jag bara kan ta tag i när jag befinner mig i nuet. Jag kan ju inte veta och förutse allt som händer under en arbetsdag. Det där leva i nuet funkar nästan alltid, i vad man än gör på dagarna. Och på jobbet är det nog det enda rätta att göra.
Men sen är det ändå så att jag känner mig ganska trött och mörbultad i kroppen när jag kommer hem efer en arbetsdag. Kanske är det ändå så att man under en arbetsdag spänner sig för mycket eller omedvetet skyndar sig för att hinna med mer, och sen slår det tillbaka på mig och kroppen säger ifrån.
Jag har ju många gånger funderat på om jag grejar för mycket under dagarna och veckorna. Jag brukar ju gå upp ganska tidigt och sen grejar jag med massor av saker och sen åker jag och jobbar. Man 'är lätt vaken i över 15 timmar nästan varje dag, fast mer behöver man väl inte sova heller. Det blir ju 8-9 timmar av sömn nästan varje natt. Ibland slarvar man väl med sömnen också, men går jag bara och lägger mig så har jag inga problem att somna. Sömnen har jag aldrig haft några problem med.
Vad är det nu som inte känns bra då? Jag tänker att om jag nu känner mig så mörbultad i kroppen när jag kommer hem från jobbet, men inte känner på samma sätt när jag är ledig? Vad är det med jobbet som gör att man känner sig mörbultad i kroppen?
En grej som jag har tänkt mycket på den senaste tiden det är att jag ska inte skynda mig till nånting. Ibland är det ju så att man skyndar sig till jobbet för man går lite sent hemifrån. Sen skyndar man sig ut i bussen. Jag måste logga in i "maskinerna" som man jobbar med när man kör buss. Dessutom ska jag blåsa i alkolåset. Jag vill också innan jag tar en buss kolla igenom den och göra liksom en säkerhetskontroll. Det är jag alltid noga med. Sen kör man på då och då tar jag det lugnt och är i nuet. Jag stressar aldrig och jag skyndar mig inte. Man jobbar och kör som man ska liksom. Sen får man någon rast och då händer det att man skyndar sig igen.
När jag sen har slutat för dagen så har det ofta hänt att jag har skyndat mig hem också. Det kan vara detta som har gjort att jag så ofta känner mig mörbultad i kroppen efter en arbetsdag.
Jag har den senaste tiden försökt att inte skynda mig så mycket till och från jobbet, och under mina raster. Ibland kommer jag på att jag gör detta ändå. Men om jag helt kan sluta med det där att skynda mig så tror jag att kroppen kommer att svara bar på det så småningom. Jag hinner ju inte med mer för att jag skyndar mig. Snarare mindre, för jag blir ju bara trött och mörbultad i kroppen av att jag skyndar mig och då orkar man ju inte göra så mycket när man får den där tiden som man annars inte har för att man måste jobba.
Funderar man lite på allt detta så landar jag någonstans i att:
1. Jag ska leva i nuet
2. Inte skynda mig till nånting.
3. Jag hinner ite med mer för att jag skyndar mig och försöker tjäna in tid som jag sen inte orkar göra nånting med för att jag just har skyndat mig.
Igår tränade jag lite pingis. Jag spelade betydligt bättre än vad jag gjorde i torsdags, men det var inte bra. Min backhand funkade dåligt och jag gjorde lite för många sk "lätta" missar. Jag missar bollar som jag kan tycka att jag borde kunna sätta ganska enkelt. Att jag missar och att det inte stämmer beror ju bara på att jag inte tränar tillräckligt mycket. Jag kommer ju heller inte att göra det så jag får väl leva med att jag under pingisträningarna känner att jag borde kunna spela bättre. Jag vill träna mer än vad jag gör, men jag har inte möjlighet pga jobb och så. På ett sätt kan det vara bra att jag inte kan spela så mycket som jag skulle vilja göra. Man blir mer sugen när man har möjlighet att träna. Därför struntar man inte i det då. Dessutom finns det kanske risk för att man skadar sig om jag spelar så mycket som jag egentligen skulle vilja göra. Jag tränar ju inte så mycket annat än pingis och då ökar ju skaderisken om man tränar för mycket pingis. Så det är kanske bra att jag inte spelar mer än vad jag gör. Roligt att spela är det alltid. Och pingisspelandet är ju alltid bra för min hälsa, oavsett om jag känner att jag spelar bra eller dåligt.
En grej som jag fick lära mig igår och som jag inte visste sen tidigare det var att om bollen studsar på handen och sen på racket så är slaget godkänt. Förr var det så att det räknades som en dubbelträff och då förlorade man poängen direkt. Men enligt vad flera spelare sa till mig igår så kan bollen ta på handen och på racket och det är godkänt om träffarna sker under ett och samma slag. Den regeln om vad som är dubbelträff och inte har man tydligen ändrat sen något år tillbaka. Det hade jag ingen aning om. Man lär sig något nytt varje dag om pingis. Däremot får man aldrig gör ett slag med handen och sen ett slag till med racket. Då räknas det fortfarande som en dubbelträff och då förlorar man poängen.
Skönt med en ledig dag igen. Jag har varit ute på en promenad i det fina vädret.
Nu håller jag på nere i tvättstugan och jag funderar på om jag ska städa upp lite här hemma. Det har jag nog funderat på i typ en vecka nu, men jag skjuter det liksom framför mig. Det kommer alltid upp något annat som känns viktigare, eller roligare att ta tag. Städa är ju ett sånt där ständigt återkommade jobb som man typ kan skjuta framför sig i princip hur många gånger som helst. Någon dag tar jag ju tag i det, men inte idag.
Ikväll ska jag lira lite pingis igen. Hoppas det går bättre ikväll än vad det gjorde i torsdags. I torsdags spelade jag ju inte så bra, och då vill man ju spela bättre nästa gång man tränar liksom.
Bloggen har man inte kunnat läsa på några dagar. Jag vet inte exakt vad det beror på, men det handlar väl om någon ny uppdatering som blogg.se ska göra. Jag skrev till blogg.se och frågade hon jag fick svar skrev att man hon hade gjort en manuell förnyelse av min domän.
Nu är den igång igen i alla fall och nya inlägg har jag skrivit under den tiden som bloggen har varit "stängd".Nu är det bara att fortsätta att följa och läsa Dannebloggen.
Skönt att vara ledig. Det tänkte jag i går också. Jag skulle ju ha jobbat, men hade ju fått ledigt denna helgen. Jag värderar ju ledigheten högt så det är bara att njuta.
Jag har varit ute på en prommenad nu under morgonen. Jag tog med mig en kikare ut. Nu kunde jag kolla sånt på nära håll som jag bara brukar se på långt håll annars.
Samtidigt som jag själv var ute och "spanade" med min kikare så hade jag ju som vanligt lurar i öronen och kjag lyssnade på mitt "favvoprogram" P3 Dokumentär. Jag lyssnade på ett program som handlade om Skomakarligan, Huddingegruppen och när heroin komma in i Sverige under 70-talet.
Nu får det bli lite mat. Det var länge sedan jag åt en hamburgare så det ska jag ta och fixa till några nu.
Sen blir det väl ganska mycket skrivande på självbiografin. Den glömmer jag aldrig. Man kanske samtidigt som man skriver kan sitta och kolla på filmen Uppdrag Skomakarligan som handlar om Länsnarkotika gruppen i Huddinge och deras arbete med att ta fast den sk Skomakarligan
Idag är det lördag och jag är ledig. Jag skulle ha jobbat idag, men jag sökte ledigt för ett tag sedan och fick det. Det är alltid fett skönt att vara ledig helgen.
Jobbade däremot i går och i natt. Det var lugnt. Just det där nattpasset som jag har på fredagar, var tredje vecka tycker jag är ett bra pass att jobba. Man kör 4 timmar och några få personer åker på varje tur. Sen har man rast i över en timme och sen kör man nattbussen i 3,5 timme. Hur lugnt som helst liksom.
Tidigare under gårdagen (fredag) Hade jag gått på en skön promenad. Man känner att det börjar bli kallare nu och då får man ta på sig en varmare jacka och man kan inte alltid ta på sig kortbyxor. Fast just nu i skrivandets stund så är det ju över 20 grader varmt ute. Så man kanske kan ha kortbyxor ute någon mer gång under detta året.
I dag ska jag försöka städa upp lite här hemma. Jag har skrivit mycket självbiografi den senaste tiden och då har jag kommit efter en del med alla dessa ständigt återkommade jobb som man har att greja med i sitt liv.