Arbetsveckan har varit ganska lugnt. Jag har bara jobbat fyra dagar och det var bara vanliga dagar. Man kör runt på 300 personer per dag, det blir lite övertid, man får vecka någon som har råkat somna i bussen, man laddar något kort, säljer biljetter, får frågor om allt möjligt och ibland går broar upp och järvägsbommar ner.

 

 

Veckan på kneget är slut nu och en skön ledig helg har börjat. I går var jag ute lite. Det har varit en "nice" natt med lite röda matten och party. Nja, inte så bra kanske. Fast jag stod på en röd matta ute i Nordkroken i torsdags. Någon hade bara lagt den där ute vid vändplatsen och jag kunde inte hålla mig från att testgå på mattan.  Det var faktikst en rätt skön känsla att gå på den där. Det kändes som man var någon lite utöver den vanliga männskan. Det alltid kul att fantisera lite.

 

 

 Jag kör ganska hårt med min självbiografi på min fritid.  De senaste veckorna har jag skrivit lite varje dag. Annars lever jag mest i nuet. Jag gör vad jag känner för och mycket är bara spontant och ionte alls planerat. Jag har i princip tappat det där med planering. Jag klarar mer och mer sällan nu tex sätta upp ett mål och sen jobba på för att just klara något som jag längre fram i tiden ska göra. Jag klara inte av sånt längre, men jag vet inte om jag är så ledsen för det egentligen. Ingenting är ju så jobbigt längre. Jag känner mig mindre stressad och det är också roligare att bara göra något när känslan faller på. 

 

Den 31 december 2014 hade jag som nyårlöfte att jag skulle leva i nuet. Jag tänkte extra mycket på det där under 2015 och jag tycker att jag lyckades hålla mitt nyårlöfte. Jag har mer fångat dagen och jag har liksom inte planerat och analyserat sönder typ allt som jag tänker att jag ska göra. Jag tänkte mindre och gjorde mer. 

 

Jag tycker själv att jag har fortsatt på denna linjen. Nu när det snart har gått en månad på 2016 så känner jag att jag fortfarande lever i nuet och mer fångar dagen. Jag gör vad som faller mig in (om jag har möjlighet och vill). Jag tänker inte längre på att jag ska leva i nuet. Det blir så ändå. Det har satt sig i ryggmärgen. Att jag inte klarar av att planera långt fram längre det har jag inga större problem med. Jag var nog bättre för några år sedan på sånt, men samtidigt var jag mer sterssad och orolig. Så jag har fått för mig att det är betydligt bättre att inte försöka förutse allt. Det är ju ändå helt omöjligt och veta hur allt kommer att bli. Det känns bra att jag har lärt mig att verkligen leva i nuet och jag tänker inte längre på att jag ska göra det. Jag bara gör det liksom. 

 

 

 

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det som vanligt. Hur nu det är? Typ: Upp och ner, men jag är ganska nöjd och glad. 

 

Jag har varit ute på min dagliga promenad. 3 km och förhoppningsvis gör det något nytta för hälsan. Soligt och fint är det ute och jag är glad över att snön är helt borta igen. 

 

 

Jag tränade lite pingis ikväll igen. Ikväll spelade jag mycket bättre än vad jag gjorde i torsdags. Jag spelade  länge också. Riktigt go genomkörare av kroppen. 

 

 

 

 

 

 Jag har varit ute på en proemnad nu på morgonen igen. Rätt skön rutin det där med promenaderna varje dag. Man får motion och samrtidigt hinner jag tänka lite kring allt möjligt. När man går promenader hinner man tänka ordentligt. När man grejar och jobbar i sin vardag då finns ju sällan tiden att fundera reflektera. Därför är det bra att lägga ner lite tid på att faktsikt gå den där promenaden. Man får mycket tankar och idêer om saker som man kanske aldrig annars hade börjat tänka på om man inte hade tagit sig ut på en promenad. När jag känner så då motiverar ju detta mig till att bara fortsätta att gå ut på mina dagliga promenadrundor som det just nu känns väldigt bra med.

 

 

 

Lite mat har jag också hunnit med att äta. Doktorn rekomenderar ju mig att äta mycket fisk så i dag blev det en sprödbakad sådan. Jag var inte ute och fånga den under promenaden. Vänern ligger ju annars ganska nära så man skulle ju logiskt sätt bara kunna håva upp sin lunch, men det har jag inte börjat göra än.

 

 

Vaknade kl 06:00 i morse. Jag vaknade av att typ snön håller på att smälta bort. Stora jävla vattendroppar small mot fönsterbläcket och det var grymt irriterande. Det var exakt  samma ljud på vaje vattendroppe som plaskade mot fönsterbläcket. När man hör exakt samma ljud länge, om och om igen så är ju det så sjukt irriterande. Det kan ju jämföras med om någon granne börjar borrra länge i väggen. Man blir till slut väldigt trött ljudet eftersom det bara upprepas gång på gång. Är klockan 06.00 på morgonen också så är det fan inte roligt. Jag fick i alal fall tyst på det där ljudet genom att lägga en handuk på fönsterbläcket. Det dämpade ljudet, men jag fick aldrig den sovmorgon som jag hade velat ha. Jag kunde inte heller somna om. 

 

 

Nu går man väl mest runt och väntar på att klockan ska bli dags, så att jag kan gå och jobba igen. Jag har varit ute på en liten runda på ca 3 km. När jag promenerade runt så  lyssnade jag samtidigt på en dokumentär berättelse  som handlade om upproret på Tidaholmsanstalten.  

 

 

 

 

Sen är det också roligare att köra en  fredagskväll och natten än vad det är att köra vanlig vardag mitt på dan eller i rusningstrafik. Det tycker jag i alla fall. Jag kör ju mycket hellre lite roligt partyfolk än människor som ska till och från jobbet och skolan. Ibland får jag frågan om inte kvälls och nattpassen på helgen är dom jobbigaste passen att köra. Då brukar jag alltid svara att jag kör ju mycket hellre helgens kvälls och nattpass än varadagspass i rusningstrafik med hur mycket folk som helst som ska åt alla möjliga håll. Ett sånt pass som jag körde igår tex är ju oftast dom lugnaste passen att köra. Inte alls mycket folk och nästan ingen trafik överhuvudtaget. Sen är ju jag sån också att jag gillar ju att jobba när dom flesta andra är lediga och har slutat jobb och skola för länge sen. 

 

 

Det var väl en och annan igår också som pratade Dannebloggen med mig. Så är det alltid på nattbussen. Det spelar ingen roll om det bara skulle vara en enda person som åker under hela natten. Det är nästan alltid minst en person just på nattbussen som pratar blogg med mig eller i alla fall säger hej Danneblioggen eller nåt liknade. Det ganska roligt det där. 

 

 

 

Jag tränade lite pingis igår. Det var inte mycket som stämde. Jag hade dålig träff från både backhand och forehand. Jag missade liksom mer än vanligt och det var till och med svårt att sätta bollar som var höga. Jag minns i alla fall att jag missade två upplagda lägen som jag bara smashade hur långt utanför bordet som helst. Den typen av bollar sätter man ju i normala fall 90 gånger av 100, men igår kunde jag inte ens spela bra på dom lättaste bollarna i världen.

 

Mitt fotarbete var bra igår i alla fall och det är ju alltid nåt. Man får väl hoppas att denna lite tunga perioden som jag faktiskt har haft ett tag nu med pingisen snart försvinner och att man snart börjar spela bättre igen. Fast jag tränar ju egentligen inte tillräckligt ofta så det kommer nog att kännas lite dåligt typ varje gång som man tränar. Det är lite synd att man inte har mer tid över för just pingisen. Det hade varit kul att kunna träna mer än vad jag gör för det hade säkert känts mycket bättre dom gångerna som man tränar.

 

Det känns lite segt nu och jag har har lite grann hamnat i en ond cirkel med negativa tankar. Man tänker liksom hela tiden på vad som är jobbigt eller tråkigt med att göra det en eller det andra. 

 

Ska jag gå ut och promenera så tänker jag på att det är kallt som fan ute och att jag egentligen inte orkar. När jag sitter och äter så tycker jag att maten inte smakar bra. Jag har ingen lust att gå och jobba. Igår tex hade jag ett ganaksa tråkigt pass och långt var det också. Idag har jag också ett ganska långt pass. Dessutom har jag jobb under 6 dagar denna veckan. Helgen känns ju inte så rolig att behöva jobba. Skrivandet på min självbiografi känns lite jobbigt just nu. Jag skriver just nu om en hel del saker som har satt djupa sår i mig och jag har burit på de på alldeles för länge. Det är först nu på senare år som jag har lyckats släppa och liksom gå vidare. Även om jag har släppt så är tufft att skriva om det ändå. 

 

Just nu händer det inte så mycket som är roligt. Jag har saker som jag ser fram emot, men de närmaste veckorna grejar jag mest med de gamla vanliga. Jag kommer att jobba på, gå mina promenader skriva på min självbiografi och greja med lite vardagligt "trökgöra". 

 

Jag försöker tänka mer positivt, men ibland är det inte så lätt. Ska jag ändå säga något som är positivt om allt så får jag väl ändå ge mig beröm för att jag faktiskt väljer att ta tag i allt. jag skiter inte i det vardagliga "trökgörat". Jag sjukskriver mig inte från jobbet. Jag tar mig ute och promenerar och när det kommer till promenaderna så känns dom ju bra när jag väl är ute. När jag är ute och går så har jag tid att tex tänka på vad jag ska skriva om i min självbiografi och jag har ett bra "flow" det skrivandet. 

 

Allt kanske inte är så tråkigt när man tänker efter? Hade allt bara varit skit så hade jag ju förmodligen inte tagit tag i nånting, men grejar gör jag ju. Kan man bara tänka lite mer positivt så tror jag nog att allt ganska snart kommer att kännas bättre. Dessutom har jag ju saker på gång som jag ser fram emot att få göra. Jag har det bra och jag saknar väldigt lite. Även om mitt liv inte känns perfekt så är jag ju för det mesta nöjd och glad. Vad ner kan jag begära egentligen??? 

 

 

 

 

Jag har egentligen inte så mycket att berätta. Jag skriver som fan på min självbiografi. Något annat gör jag inte och eftersom jag just nu inte vill visa så mycket vad har har skrivit så finns det ju inte så mycket att blogga om. 

 Jag gör ju ijte så mycket annat än sitter här hemma skriver.

 

Idag är det söndag och det är, och verkar bli en fin dag. Solen skiner och det är ca 10 minusgrader, men när jag var ute tidigare idag så kändes det som -20.

 

 

Jag har haft en ganska lugn dag. Det är skönt att  man är ledig. Jag värderar ju ledigheten högt. Synd bara att man ska bli så trött efter några dagar av arbete. Halva ledigheten går ju nästan åt till att bara vila.

 

 I morse var jag ute på en promenad i alla fall. Det är kanske därför man känner att man är så trött, fast tanken med promenader är väl att man ska bli piggare. Jag är väl bara jävligt slö då. Det blev 7 km och det kändes bra. Igår glömde jag ju halduken när jag gick ut, men det gjorde jag fan inte idag. När det är typ 10 minusgrader då ska man inte glömma halsduken. Min selfie-mössa glömmer jag aldrig att ta på mig. Den sitter skönt runt skallen och bra jävla kvalitet är det också. 

 

 

 

Jag är uppe och skuttar denna fredag och grejar gör jag med den gamla vardagliga skiten. 

 

Usch va kallt det har blivit ute. Närmare 10 minusgrader och ändå är det egentligen inte så mycket om man jämför med hur många andra sttällen i Sverige som helst. var det inte något place som för inte så länge sedan hade typ minus 40 grader? Fy f*n, där skulle jag inte vilja bo och köra min promenader och powerwalks. 

 

 

Jag hade en tuff dag igår med en hel del att göra på jobbet. Jag hade räknat med det innan så jag klarde väl av dagen på ett bättre sätt än om allt som jag var tvungen att greja med igår bara hade varit helt oväntad för mig. Idag blir det nog lite lugnare i alla fall och sen får jag en ledig helg igen.

 

 

Jag hoppas att jag kommer att skriva mycket på min självbiografi i helgen. Igår och idag har jag mest samlat material och liksom gjort research Jag hoppas att jag nu kan komma loss med mer skrivande igen. Annars kommer ju detta aldrig att bli färdigt. Ibland känns denna grejen med självbiografin jättesvår och sen blir det helt plötsligt ganska lätt, men när jag börjar tro att ingenting kommer att vara svårt längre då tar det inte lång tid innan jag kör fast och måste ta en paus och fundera ett tag innan jag kan skriva vidare. Öhh.. 

 

 

 

Ny dag och nya tag. Jag sitter här och grejar med allt möjligt. Vissa saker fixar jag på 5 sekunder och andra grejer kommer jag att få vänta ett tag på, men jag grejar i alla fall och då blir det ju nånting gjort.

 

Mycket tid går annars åt till att skriva på min självbiografi. Tankar och idêer som jag får om vad jag ska skriva tror jag inte skapas när jag sitter här framför datorn och skriver. Som jag ser det så skapar jag många berättelser när jag är ute på mina promenader. Många små detaljer i mitt skrivande och hur jag ska formulera mig kommer jag på när jag är ute och promenerar. Tanken på att det är så känns fel, men egentligen är det inte så konstigt att jag känner så. När jag är ute och promenerar då har jag ju tid att fundera. Den tiden finns inte när man kör buss eller grejar med något annat i sin vardag. Hänger man med någon kompis eller gör en massa ärenden då hinner man ju sällan fundera så mycket.  När jag har tid att fundera på vad jag ska ska skriva då skapas förmodligen min självbiografi inne i mitt huvud för att jag just har tid och får lugn och ro. När jag sitter här och skriver så gör jag liksom bara en överföring av mina tankar och gör dom till text. Promenaden blir liksom min föreberedelse inför mitt skapnade av min självbiografi. 

 

 

 

Jag har haft en lugn söndag. Jag har sovit väldigt mycket så jag vet inte när jag kommer att somna i natt. Jag grejat lite mer med mina bilder till självbiografin, men jag rör mest till det. Bilder som jag tänkte använda vill jag inte alls använda och jag vet inte riktigt vilka bilder jag är färdig med och inte. Men det ordnar sig i slutändan tror jag. När jag väl är klar med texten så vet jag ju vad jag vill ha för bilder och då hittar jag ju dom på något sätt. 

 

Jag har också varit ute på en promenad tidigare idag. Jag gick runt i någon timme och myste. Även om jag inte gillar snön så är det ganska bra att vara ute nu ändå. Det är ju bara någon minusgrad. Friskt och gott liksom.

Jag lyssnade även på programmet Verkligheten. Verkligehten i P3 eller P3 Dokumentär gillar jag att lyssna på när jag är ute och promenerar.

 

 

 

 

Jag sitter här och pillar lite med bilderna som jag eventuellt kommer att använda i min självbiografi. jag har haft lite problem med dom. Suddiga som fan och jag får liksom ingen skärpa på dom hur jag än gör. 

 

Men nu ikväll så börjar jag fatta hur jag ska få några av mina gamla sketbilder lite skarpare och bättre. Nu tycker jag många av dom faktsikt är fullt godkända att använda. Jag ska visa några exempel så ser ni liksom skillnaderna.

 

Sketbild nr 1

Jag fortsätter även idag med att äta ganska lite. Lunh har jag fått mig, en det blev typ bara lite ägg och sallad. Nu sitter jag här med lite yougurt. Är detta levene bra eller dåligt? Jag vet inte, men för viktnedgången kan det ju inte vara negativt. Om jag nu vill gå ner i vikt??

 

Att jag inte äter så mycket beror inte på något annat än att jag just nu är så inne i mitt skrivande på min självbiografi. Jag är lite fixerad vid detta skrivande  och jag vill liksom bara ösa på så länge jag har "flow".  Tar jag en för lång paus i skrivandet så är jag rädd jag tappar fart och jag får också för mig att det kommer att bli svårare att komma framåt om man inte mest hela tiden är igång och tänker och skriver. Jag kan ha fel. Jag skanek kan ta en längre paus och sen bara fortsätta med samma "flow". Men som det är nu så kör jag bara på och tänker inte på något annat. I år ska detta bli färdigt och jag har det som nyårslöfte, jag har lovat mig själv och er bloggläsare, plus en kompis igår att jag ska bli färdig med min självbiografi i år. Ska jag kalara detta så tror jag nog att jag måste hålla uppe tempot. 

 

Jag har ändå tidigare idag var ute på en promenad. En timme blev det och oavsett vad och hur mycket jag har att göra under dagarna så får jag aldrig glömma att avsätta tid till att röra på mig. 

 

 

 Har haft en arbetsdag. Det blev lite som igår. Innan jobbet skrev jag mycket på självbiografin och sen blir klockan så mycket så jag knappt hiiner fixa mig. Äta missar man helt. Tur att man har banan och yogurt hemma liksom.

 

Arbetsdagen var lugn och detta var det bästa arbetspasset på hela veckan. Varför vet jag inte, men allt  kändes bara väldigt bra. ´Lugnt, avspänt och ingen stress.

 

 

Efter mitt arbetspass så var jag kvar ganska länge på jopbbet och på pratade med en kollega så jag var inte hemma förrän typ mitt i natten. Sen kom jag på att jag inte har varit ute på min dagliga promenad. Katastrof liksom!!! Därför har det också blivit en natt-pw för jag ska fan vara ute varje dag och promenera minst 30 minuter. Spelar ingen roll om jag måste gå ut mitt i natten. 

 

 

Lite snurrigt i huvudet nu. Jag har de senaste dagarna lyckats bli sittande med min självbiografi. Jag har suttit uppe till sent på nätterna, vilket har gjort att jag har kommit upp ur sängen lite väl sent på förmiddagarna. Har jag varit ledig så har jag säkert ägnat 8 timmar under de dagarna med att jobba på min självbiografi. När jag som idag hade busskörning under eftermiddagen och kvällen så har det inte blivit lika mycket skrivande, men den lilla tid jag har haft innan jag ska ta mig till jobbet har jag ändå ägnat åt jobba med självbiografin. Jag har glömt av att göra annat. Jag glömmer att äta ordentligt. Jag slänger i mig någon banan och lite yougurt och sen jobbar man på med självbiografin eller busskörning. Mycket annat har jag som sagt inte gjort.

 

Jag har funderat mycket under själva skrivandet. Tex har jag funderat kring om saknar något idag som jag hade tidigare. Kan jag tex sakna allt kring pingisen som jag en gång hade, men som jag inte har på samma sätt nu? Saknar jag några vänner eller andra närstående? Saknar jag mycket i livet eller saknar jag väldigt lite. Jag har dragit mina slutsatser, men jag tror inte att jag har grubblat färdigt om det där med vad jag saknar. Jag kan säga direkt att jag saknar min mormor och morfar väldigt mycket. På sättet jag skriver om dom i min självbiografi så finns det ingen tvekan om att detta var två personer som stod mig väldigt nära och som var väldigt viktiga för mig. När det kommer till pingisen så finns det egentligen ingenting jag saknar från den tiden då jag höll på som mest med det, men saknar jag ändå något så är det väl det höga tempot som fanns i mig på den tiden. Ju mer fart och hets det var kring pingisen, desto mer taggad blev jag. Så kan jag aldrig känna idag, men jag gillar att jag fortfarande spelar pingis ibland. 

 

Jag har också grubblat och dragit min slutsatser kring om jag känner mig bitter eller inte. Hur känns det inom mig när jag skriver liksom? Jag kan säga direkt att bitter känner jag mig inte. Säger jag till mig själv att  jag är bitter så förgiftar jag ju min syn på mig själv. Jag kan däremot bli arg, men jag ångrar mig sällan och jag saknar väldigt få saker. Min slutsats om mig själv blir då att jag inte tycker att jag är bitter. Det känns skönt att jag faktiskt kan mena detta helt uppriktigt och ärligt. Jag har ju också genom åren alltid kunnat göra saker som jag har tyckt varit roliga och intressanta att greja med.,Jag har liksom alltid kunnat komma tillbaka även om saker ibland inte alltid har blivit som jag har tänkt mig eller som jag ville. Sen om jag funderar lite till så finns de ju saker som  ångrar och i mitt fortsatta skrivnde kommer jag ju säkert att ta upp en del saker som jag kan tycka att jag i alla fall borde ångra. Dessutom gör jag ju fel och misstag precis som alla andra och det känns viktigt för mig att jag verkligen reda ut med mig själv de misstag som jag faktiskt tycker att jag har gjort i livet. Dessa saker kommer jag ju att ångra. Det är ju svårt att inte ångra sina misstag. Eller ska man vara glad för att man gör misstag eftersom man kanske lär sig något av dom? 

 

 Jag har de senaste dagarna alltså tänkt mycket kring mitt liv en och annan slutsats har jag också dragit. När jag läser vad jag skriver så blir jag tex förvånad över hur många vänner jag faktiskt har som jag uppskattar och litar på väldigt mycket. Jag kan ändå inte säga att jag har många vänner. Men jag har kommit på när jag sitter här och skriver att jag har fler vänner än vad jag trodde att jag hade. Dom är  några få, men jag märkar när jag skriver om min vänner att jag verkligen gillar dom väldigt mycket. Jag hoppas att jag någon dag, väldigt snart berättar för mina vänner hur mycket jag uppskattar dom för att dom är så fantastiska människor som dom faktiskt är. 

 

Jag tror också att jag ställer en hel del krav och är ganska kräsen när det kommer till vänner och när jag nu ändå kan känna att vissa personer lever upp till dessa krav så tvekar jag inte längre en enda sekund på vilka som är mina vänner. Det känns grymt att jag kan känna mig så säker på vilka dessa pesroner är och jag hade nog inte kunnat tycka mig veta detta om jag inte hade skrivit på min självbiografi. Lite cool feeling där.

 

Jag har funderat lite över ensamheten. Jag kan  konstatera att jag är mycket ensam och har varit mycket ensam, men jag känner mig inte ensam och jag mår aldrig dåligt över att vara ensam. Samtidgt söker jag ofta ensamheten. Eftersom jag ofta känner att jag söker ensamheten så är jag ju inte alltid så ensam som jag ibland kan tycka att jag är. Mitt bloggande handlar ju däremot mycket om vad jag gör i min ensamhet. Jag skriver inte så mycket om när jag träffar vänner eller andra människor. Jag skriver överhuvudtaget inte om så många andra människor än mig själv. Dessutom blir det ju så att när mycket på min blogg bara handlar om mig själv så skyller jag ju heller inte mina fel och misstag på någon annan än just mig själv. I alla fall inte i så hög grad som jag skulle göra om jag skrev mer om andra än mig själv. Slutsats: Jag kanske är mycket ensam och jag kanske har varit mycket ensam. Men jag har aldrig någonsin känt mig ensam och jag mår inte dåligt över att vara ensam heller. 

 

Det känns skönt med mitt skrivande att jag inte bara skriver om sånt som har varit tråkigt och jobbigt. Det är lätt att man ältar för mycket om sånt som inte ha varit bra och sen glömmer man lätt sånt som faktsikt har varit bra. Men jag får nog ändå säga att jag hittills har blandat ganska mycket bland det roliga och tråkiga. Jag tar upp mycket av sånt som jag tycker har varit roligt i livet. Det känns bra att de finns många sådana berättelser. 

 

Det ska bli grymt kul att fortsätta skriva om mitt liv. Jag får så mycket tankar av skrivandet på min självbiografi, och med alla tankar så lär jag känna mig själv (och även andra) på ett sätt som jag inte tror hade  varit möjligt om jag inte hade skrivit. 

 

Har lirat lite pingis idag. Jag promenerade bort till hallen och kallt var det. Man får vara glad att pingis ändå är en inomhusidrott. Fast det händer att man ibland ser pingisbord som står ute.

 

 

 

Jag spelade inte bra idag. Jag kom sent till bollen och jag rörde mig dåligt. Mot slutet skärpte jag till mig i alla fall. Allt gick ju så jäkla dåligt och jag kände väl att mig lite förbannad över att inte mycket gick som jag ville och då skärper man till sig lite extra liksom. 

 

När det mot slutet började fungera lite bättre så berodde det säkert på att jag tittade lite extra noga på bollen och jag försökte även spela ett betydligt enklare spel. Jag gick liksom tillbaka till grunderna. Höll racket långt framför kroppen, flyttade fötterna först innan jag slog på bollen. När man spelar dåligt och kanske bara är för trött så blir det lätt att man försöker kompensera sitt dåliga fotarbete genom att vika in eller sträcka överkroppen. Det man ska göra istället är att man ska flytta på fötterna för att sen dra in bollarna. Slag som egentligen är ganska enkla blir för svåra när man inte rör på fötterna ordentligt. 

 

När jag nu ändå lyckades ta mig i kragen lite mot slutet och spela betydligt bättre så fick jag ändå med mig en känsla av att jag har kämpat på bra under dagens träning. Det är ju ofta på det sättet som man avslutar på som man sen kommer ihåg bäst efter passet. Jag tycker ofta det är så i alla fall.  Fast man ska också vara ärligt och säga att större delen av dagens träningspass spelade skitdåligt och jag orkade inte kämpa heller, men det var skönt att ta den där duschen efter träningen. 

 

 

Trodde att jag skulle få slippa snön för den här vintern, men så blev det inte. Nu har snön lagt sig och kylan har kommit tillbaka igen. Jag hoppas som alltid att snön  snart förvisnner igen och att det då blir varmare. Samtidigt är det ju inte så konstigt att om det är kallt och snöar i januari. Man kan ju alltid hoppas att det ite kommer mer snö än vad det nu har gjort. 

 

Hej! 

 

Idag har jag hamnat i massor med tankar om vad jag har att välja på. Alltså jag tänker att jag ska göra något och sen funderar jag på om jag ska göra det eller inte. Jag har haft massor av sådana tankar idag. Jag vet att jag inte kan göra allt och ställer mig hela tiden frågan om jag ska gör något, och vad ska det i så fall vara, när osv.. 

 

Jag vet tex att jag i framtiden har lite saker som jag behöver ha lite speciella kläder för. För olika tillfällen krvävs olika typer av kläder. Fast mitt problem är att jag inte riktigt vet om jag ska gå på tex den festen som jag är bjuden på. Eller ska jag orka bry mig om den där teaterföreställningen som jag har tänkt ett tag på att jag vill se? Jag vet vad jag behöver ha för kläder, fast nu när jag har tittat närmare på vad som krävs mer av mig för att jag ska kunna gå så är jag inte säker på att jag vill längre. Så här har tankarna snurrat i mitt huvud under hela denna dagen.  Jag vänder och vrider fram och tillbaka. Jag vet inte, och vet jag något så vet jag ändå inte allt. Och vet jag att jag skulle behöva något som jag inte redan har så vet jag inte när jag ska hinna fixa det.

 ¯\_(ツ)_/¯  

 

En och annan grej är redan klar. Jag har bokat ett tågbiljett och hotellrum till en grej som sker i februari. Mitt problem med denna grej  är att jag inte riktigt vet vad jag ska ha på mig för kläder vid just det tillfället i februari. Jag behöver ju inte bry mig nu heller, men om jag inte har de kläderna som jag behöver så får jag ju någon dag skaffa dom kläder som jag behöver, fast jag vet ju inte riktigt vad jag behöver än. 

 

Någonstans får jag prioritera. Det är mycket jag vill göra, men jag kan inte göra allt. Jag vet i grund och botten vad jag vill. Jag vet defenitift vad jag vill ha ut av år 2016. Jag får väl göra sånt som jag vet till 100% att jag vill göra och sen bara skita i de jag inte vet om jag ska bry mig om eller inte. Man kanske ångrar sig sen, men får jag gjort allt de som jag verkligen vet att vill få gjort så kommer jag ju att vara nöjd ändå. Egentligen är det kanske inte så svårt att prioritera sånt som man vill göra just nu. Det är ju bara att göra det man vet att man vill göra och sånt man är osäker på skiter man i tills man vet att man vill göra något.

 

 

 

 Har inte så mycket att skriva om egentligen. Det är väl nackdelen med bloggandet att man inte alltid vet vad man ska skriva så det blir lätt att man bara nämner det gamla vanliga om väder, jobb och hur det är med livet. Det är inte alltid man har något speciellt att blogga om. För att hålla bloggen mer levande så är det ju bra om man ju leverar inlägg typ varje dag och gärna flera inlägg per dag. Men jag vet som sagt inte alltid vad jag ska skriva och nu tänkte jag att jag skriver det då istället för att försöka grubbla ut något annat att skriva om. 

 

Dags att ta sig upp för snart har man ju arbete igen.

 

 

Hemma igen efter en dag av arbete. Det känns lite tufft att joba helgen. Eller så känns det bara tråkigt, men jag försöker tänka positivt. I morgon har jag ju en betydligt lugnare arbetsdag än den jag har haft idag. Det ser så ut på "pappret" i alla fall. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar och är då ledig fyra. Känns rätt skönt att tänka på det även om jag har en hel del arbete kvar innan jag blir mer ledig. 

 

 

Mamma ringde idag och berättade att hon har blivit helt frisk. Hon har ju varit sjuk under större delaen av 2015  och hon tycker såklart  att det har varit väldigt jobbigt. Hon har besökt Shalgrenska sjukhuset i Göteborg flera gånger i veckan.  Hon har stundtals blivit liggande hemma och har inte orkat göra nånting. Men nu är hon enligt läkarna helt frisk och jag hörde på henne när jag pratade med henne idag att hon var väldigt lättad över detta. 

 

 Det blev några piroger till lunch idag. Chiliköttfärs som smakde riktigt bra, men man dricker vatten som en häst när man äter detta. 

 

 

Det känns bra att snön redan nu börjar att förvinna. Det känns som lite vår redan i Januari. Det finns lite snö som ligger kvar där man liksom har skottat upp en snöhög. Men jag är riktigt nöjd över att man nästan ite ser någon snö övehuvutaget. Det är verkligen bara skönt att slippa. 

 

 

Nu är det nytt år igen och det känns som det förra har gått förbi i en rasande fart. För mig blev det en väldigt lugn nyårsnatt i alla fall. Jag kröp i säng lite innan tolvslaget och jag såg samtidigt till att ha Mimmi nära mig. Djur kan ju vara lite känsliga för fyrverkerier som tjuter och smäller så jag tänkte att det är bäst om håller i henne lite. Jag vet att Mimmi känner sig så trygg när hon är nära mig och vid tolvsslaget när det började smälla och väsnas som mest så reagerade inte Mimmi på det överhuvudtaget. Det som att hon vet någonstans att när hon är nära mig så kan inget farligt hända och då regarar hon likosm inte på någonting mer än att bara visa mig att hon gillar när jag gosar med henne.

 

 

Nu har som sagt det nya året dragit igång och det enda som jag har lovat mig själv inför detta året det är att jag ska skriva klart min självbiografi. Annars är det bara leva i nuet som gäller. Jag satt igår och kikade runt lite på alla möjliga bloggar. Jag tycker mig läsa att nästa lite överallt att många männsikor beskriver 2015 som ett ganska jobbigt år och samtidigt så vill man ha ett mycket bättre år nu. Jag tänker nu: Varför skulle år 2016 bli ett bättre år än 2015? 

 

Jag tänker liksom att har man nu haft ett dåligt år så måste man ju förmodligen själv ändra på ganska mycket som man gjorde under 2015 för att inte 2016 också ska bli ett dåligt år. Jag tycker mig ändå läsa samma sak varenda år på tex alla möjliga bloggar. Typ: Detta året har varit jobbigt, tufft och inte roligt, men nu ska nästa år bli hur bra som helst. Sen när ett år har gått igen så verkar det som att året inte alls blev så mycket bättre än vad det var året innan.

 

Jag ska inte överanalysera allt vad jag satt och läste under gårdagen. Jag hoppas att många får ett bra år nu 2016. Känner man att 2015 har varit ett tufft år så är det ju självklart att man vill ha ett bättre 2016. När jag läser min egen blogg och funderar kring vad jag under 2015 har bloggat om så känns det som att jag har haft ett ganska bra år, men samtidigt vet jag ju att jag inte bloggar om precis allt som händer i mitt liv så jag får ju fundera lite utanför mitt bloggande också. När jag gör det så känns det som att jag har haft ett år där jag stundtals har blivit rätt förbannad och ledsen, fast jag har också varit väldigt glad över mycket. Jag har säkert känt mig sviken av någon, men samtidigt så har jag under detta året känt gång på gång att jag har några snälla personer omkring mig  som aldrig verkar svika mig. Ska jag vara helt ärlig så har nog mitt 2015 varit ett år som man kan likna en berg och dalbana. Det känns som jag åker upp och ner och runt. Livet är väl lite så mest hela tiden kanske. Jag har ingen direkt önskan om att 2016 ska bli ett bättre år än vad 2015 va. Jag hoppas att jag får ett bra år och jag har några saker som jag verkligen ser fram emot under 2016. Men jag vill inte ha för höga förväntningar. Då blir man nog lätt besviken.  Livet går ju i en berg och dalbana och fort går det också. Det bästa jag kan göra är nog att ta dagarna som dom kommer, leva i nuet och försöka ta vara på de möjligheter och chanser som jag får.