Verkligheten och min verklighet
Då var denna veckan och likaså jobbhelgen över. Idag har jag mått betydligt bättre. Jag har ju sedan några dagar tillbaka annars känt mig lite sjuk och dålig, men idag kände jag i alla fall att jag är på bättringsvägen. Mindre förkyld och mindre hostig liksom. Sen känner jag mig också lite piggare än vad jag tex gjorde igår. Hoppas nu att jag snart blir helt frisk så, helst redan tills på tisfdag för då vill jag ju göra ett grymt bra träningspass i pingishallen.
Dagens arbete var kändes ganska lugn. Jag gillade att jobba idag. Jag brukar ju också gilla att jobba när många andra är lediga. På söndag kvällarna finns det många bra radioprogram att lyssna på. P3 dokumentär och söndags utgåvan av Verkligheten i P3 brukar jag ofta lyssna på. När jag är ledig från arbete så kan jag ibland ligga här hemma i soffan och bara lyssna på dessa två program i ett streck. Är jag ute och promenerar så händer det gansaka ofta att jag lyssnar på just dessa två P3-program. De är både mysiga och intressanta på en och samma gång.
Denna veckan har jag kommit till insikt med en grej. Denna insikt (som möjligen bara är en självklarhet för andra) den är att jag har tre vänner som jag tidigare har haft närmast paranoida tankar om att dom ska svika mig på det ena eller det andra sättet. Jag har ju under mitt liv känt mig sviken av personer som står mig ganska nära. Jag har väl säkert haft någon egen del i de som har hänt också. Jag är ju precis som alla andra människor, en icke perfekt människa. Alla har vi ju våra styrkor, men också svagheter när det kommer till hur vi är för typ av personer. Eftersom jag ibland har känt mig sviken av personer som tex har stått mig ganska nära så kanske jag omedvetet ofta tänker att dom personerna som jag umgås med en del nu och dessutom tycker väldigt mycket om kommer att svika mig en dag. Jag blir kanske orolig och lite paranoid eftersom jag får tankar som: Gud vad snäll denna personen är, men hen gör nog detta nu och sen har hen något i "bakfickan"
Men nu har jag ändå fattat att jag faktiskt i alla fall har minst tre vänner som typ aldrig har svikit mig och som alltid så länge jag har känt dom verkligen alltid har velat mig väl. Dom bryr sig när jag behöver dom, skrattar med mig och inte åt mig och dessutom frågar dom ofta hur jag mår och så. Jag begär inte att alla ska vara som dessa tre (som jag nu sitter och tänker på) för att jag ska gilla en person. Jag vill bara säga att jag har kommit till en insikt att jag i denna veckan har fattat att jag har personer omkring mig som alltid vill mig väl i alla lägen och så är det och jag måste sluta gå runt och tänka att det kanske ändå inte är så. Alla dessa tre har jag spenderat tid med denna veckan, och när jag gick hem från jobbet i natt så funderade jag mycket på hur jäkla snälla dom har varit mot mig, inte bara denna veckan, utan så länge jag har känt dom.
Trackback