Alla undersökningar är nu klara och det som jag har kvar är att få en tid där jag ska sätta mig ner med min doktor på Scilife och gå igenom alla provsvar och samtidigt ska jag få en ordentlig genomgång för vad jag  ska tänka på i framtiden. Man kan väl säga att hälften av hela denna grej nu är genomförd.

 

Innan själva undersökningsdagen så skulle jag göra en del prover på egen hand. Mitt DNA skickade jag in för några veckor sedan. Andra prover på mig själv utförde jag helgen innan undersökningsdagen och ett urinprov lämnade jag samma morgon som jag skulle göra undersökningen. 

 

Dagen började med att jag skulle ta mig till CityAkuten i Stockholm. Sara från Scilife clinic mötte mig vid ingången och sen var hon med mig hela dagen. Jag fick börja med att ta några blodprover. En sköterska stack en nål i armvecket på mig och sen lämnade jag väl blod i 3 eller 4 små rör.

 

 

Efter detta skulle jag snabbt iväg till nästa ställe. Vi tog en taxi till Sophiahemmet. Sophiahemmet är Sveriges största privata sjukhus. Där skulle jag göra en helkropps-magnetkamera-scanning. 

 

Hon som skulle göra undersökningen på mig visade mig till ett "omklädningsbås" (Det såg ut som ett sånt där rum som man provar kläder i ni vet.) Jag fick ta av mig alla kläder utom kalsonger och sockar. Sen fick jag ta på mig någon som likande en blå badrock och lägga mig på en brits. Jag blev "inpaketerad". För en liten stund så trodde jag att hon tog på mig en rymddräkt och skulle skicka mig till månen eller nåt. Jag fick några hörlurar också med radio i och det var skönt för den där magnetkameran förde ett jäkla liv. Jag fick även en sk "panikklocka" i handen. Jag skulle ju bli inslussade i något som man kan kalla en tunnel och en hel del oveäsen skulle jag få ligga stilla och lyssna på. Man hör hur kameran jobbar även om man har lite musik i lurar när man ligger där i en smal tunnel. "Panikklockan" kunde jag när som helst trycka på om jag av någon anledning skulle vilja avbryta undersökningen. Man ska ju ligga i den där smala tunneln, inpacketerad under större delen av tiden och vara så stilla som möjligt i nästan 60 minuter, så det är ju inte helt osannolikt om man skulle känna att man vill avbryta denna undersökning.

 

Jag tyckte det gick bra i alla fall och jag kände inte att jag fick panik eller nåt sånt. Hon som gjorde undersökningen på mig kände jag mig helt trygg med och hon paratade med mig med jämna mellanrum. Jag fick också under undersökningen ta några djupa andetag när jag låg där inne i tunneln. Läkaren sa till mig när jag skulle andas in, och när jag skulle andas ut, och när jag skulle hålla andan. Jag fick inga svar på denna undersökning som jag gjorde i magnetkameran.  Alla resultat kommer ju att komma sen till min doktor på Scilife.

 

Efter detta fick jag en paus på ca en timme där jag kunde vara för mig själv och göra vad jag ville. Sen åt jag en lunch med Sara inne på Sturegallerian innan det var dags att för dom sista 2 undersökningarna på ett annat ställe.

 

 Sara tog med mig till typ en "specialklinik" i centrala Stockholm som bla jobbade med att kolla halskärl och hjärta på folk. Jag kom in till en sköterska som berättade att hon skulle börja med att ta ett ultraljud på halsartärerna. Man gör detta för att kunna bedömma om det finns någon förändring eller förträngning av kärlväggen. 

 

Jag fick ta av mig skjortan och lägga mig ner. Sköterskan tog fram någon liten smal sak som helt enkelt bara la på ena sidan av min hals. Hon tryckte lite på sin dator som på något sätt verkade vara kopplad till den "apparat" som hon hade lagt på ena sidan av min hals. 5-10 minuter tog det och sen bytte hon sida på min hals och gjorde om samma procedur. Sen kom en doktor in och kollade resultatet av undersökningen. Ha sa att allt är percis som det ska vara. Det finns inte ett fel och vi hittar inga hur mycket vi än letar. 

 

Efter halsundersökningen så var det dags att kolla hjärtat. Ekocardiografi (Ultrljud av hjärta) kallas detta. Det var en annan sköterska som gjorde den undersökningen.  Det gick till på ungefär samma sätt som när dom gjorde ultraljud på halsen. Man hade en "apparat" som var kopplad till en dator. Denna undersökning gjorde ganska ont. Sköterskan tryckte ganska hårt med den där "apparaten" typ där hjärtat sitter. Jag fick ganska ont i bröstkorgen och det ömmar lite fortfarande så här dagen efter. Sköterskan förklarade att hon måste trycka som hon gör för annars ser man inget på dataskärmen. Jag försökte bara slappna av så gott jag kunde och själva undersökningen av hjärtat vara ganska snabbt över . Sen tog sköterskan ett EKG också. Det var någon apparat som hade en massa sladdar med "pluppar" på tror. Hon satte dom där sladdarna lite överallt på min kropp och sen sa hon bara att jag skulle ligga stilla. Jag kände inget fast jag trodde nästan att jag skulle få någon typ av stöt eller något när jag låg där och såg alla sladdar som var satt fast lite överallt på min kropp. När allt dessa undersökningar vara klara så kom det en doktor in rummet. Han frågade om jag hade några funderingar och sen kollade han bilderna i datorn och sa samma som den förra doktorn sa: Det finns inga fel. Vi letar ju fel, men allt på dig är som det ska. Det kändes naturligtvis extra skönt att jag just där fick veta att det inte finns något som är fel på mitt hjärta❤ 

 

Tankarna just nu dagen efter min undersökningsdag är att jag är glad över att dom provsvar jag fick direkt igår var så bra. Det som också känns bra är att jag har bara ett möte kvar om detta. Alla undersökningar och det jag skulle göra innan undersökningsdagen är nu fixat. 

 

Det som är kvar är att få svar på dom blodprover och den helkropps-magnetkamera-scanningen. Alla resultat kommer att analyseras av en expertgrupp på Scilife clinic och sen kommer min Scilife-doktor att gå igenom allt med mig. Jag kommer att få reda på: Hur min hälsa ser ut idag, om det är något som jag behöver åtgärda idag och vad som är viktigt för mig personligen att tänka på i framtiden. Det blir ett besök till i Stockholm och det ska bli kul för jag gillar ju att bara vara i Stockholm. 

 

Allt detta handlar om att få vara frisk och må bra. Det är därför jag gör allt detta. Att jag ska må bra, det är något som är väldigt viktigt för mig. Jag har fått 2 provsvar  som visade sig vara helt perfekta! Jag känner mig frisk och jag är inte orolig för vad dom andra resultaten av dom olika undersökningarna ska visa. Men jag vill veta för då kan man ju göra något åt det, förhoppningsvis innan det är försent liksom. Eller så är precis allt som de ska vara och då är ju det bara så skönt att få veta de.