Hemma från Fallens Dagar.

Hej !

Sitter här och jag borde väl bara gå och lägga mig så jag får sova lite också. Jag har kollat in Fallens Dagar i Trollhättan. De som förvånar mig är återigen att så många verkar läsa min blogg. Man säger de till mig i alla fall. Olika personer flera gånger i timmen. Man skakar hand och får höra att man har en grym blogg eller att man är så cool typ. En del gör inget så utan bara står  och viskar lite. Där är Danne, blogg, blogg, blogg... De känns lite som många skämtar eller nått,  fast jag vet inte ? 

Jag hoppas jag  hanterar de på ett bra sätt. Jag vet inte om jag egentligen gillar de? När jag började blogga så ville jag inget hellre än att många skulle läsa de jag skrev. Nu när de verkar vara ganska många så vet jag inte om jag vill att så många ska läsa. Ibland får jag tanken att bara lägga av. Samtidigt vill jag skriva och hålla på med min blogg. De håller uppe kreativiteten.

Jag tycker fortfarande att de är lite märkligt att så många känner igen mig för min blogg. Jag har inte så stor blogg om man jämför med hur många andra bloggar som helst. Jag tror inte ens att jag har den största bloggen i Vänersborg. De är när man går ut en sån här kväll som "Fallens" i Trollhättan som man verkligen känner av att väldigt många läser min blogg. Desamma gäller om jag kör nattbussen. De är alltid någon/några som säger något till mig om min blogg. Men när de händer så tycker jag att jag hanterar de bra för då ingår de ju lite i jobbet att småprata med folk samtidigt som man tar betalt och så.

Jag kan ändå vara lite rädd för att den ska växa och bli större. Jag gör inte mycket för att den ska bli större. För ett tagsen fick jag ett litet erbjudande om en sak som om jag hade  brytt mig om de säkert hade fått fler läsare på. Men jag var inte intresserad och jag ångrar mig inte även om de säkert hade varit en kul grej att göra. Men jag är inte den personen som vill vara överallt och synas överallt eller göra allt typ.. Dessutom tror jag att man ska vara väldigt säker och kännas sig trygg i de man gör. Att jag ibland inte bryr mig gör säkert att jag missar en och annan chans till både de ena och de andra, men de kan jag leva med så länge jag mår bra.