Första andra, tredje och kanske fjärde kyssen ?

Jag fick en fråga av en person som hade läst mitt inlägg om min första kärlek och även då första kyss om jag inte kunde fortsätta utveckla de lite mer. Vet inte riktigt om jag fattar vad de är denna person vill att jag ska skriva mer. Jag skrev ju ganska detaljerat förra gången. De är bara att läsa här.

Men jag kan ju fortsätta att skriva lite om kärlek och kyssar och grovhångel från tiden när man var en ung "hormonstimmande" tonåring.

Hur var jag som yngre tonåring ? Min första kärlek och kyss upplevde jag när jag var 13 år. De är ett väldigt stark minne för mig. Min första kyss var med Johanna. GUD vad snygg hon var när vi båda var 13 år ! Puss och kram i hennes flickrum i över 4 timmar. Efter detta träffade jag henne egentligen aldrig mer. Jag allt de där berättade jag ju i ett annat inlägg. Hela händelsen och de som hände kring de blir ju ett starkt minne för mig som jag idag kan tycka var lite gulligt då, men de kände jag inte då och skullle något liknade hända idag skulle man ju förmodligen bli helt knäckt. Kanske ???

Jag var inte en tonåring som fick extremt mycket tjejer. Jag var inte den här sockersöta killen eller den mega snygga som fick en massa blickar och stog i centrum. Jag var som många andra, en i mängden liksom. Kanske är de inte så heller, men jag har inget annat minne av den tiden iallafall. Hur de än egentligen var spelar ju ingen roll nu.

 Jag tror att  de kommer en period i livet där de inte längre räcker att vara söt. I yngre tonåren kan de räcka väldigt långt. Man får allas blickfång bara för att man är söt och man blir säkert glad för man får en hel del bekräftelse.

Jag har någonstans i mitt liv vänt på allt ihop. Jag har nu på senare år fått höra väldigt ofta att jag är väldigt söt. De räcker inte med att vara söt när man är  i vuxenlivet. De är inte fel att vara de, men man måste vara så mycket mer än just bara söt när de gäller att klara sig i denna på många sätt galna värld där många försöker hitta just sin väg. I ett också på många sätt utseende fixerat samhälle. Så kanske spelar de lite roll ändå???


Jag kan fortsätta detta inlägget att skriva lite om mina tankar kring min första kyss-person. Johanna, GUD vad snygg hon var egentligen när vi båda var 13 år ! Jag trodde  att jag efter den där dagen när jag fick min första kyss och när vi hade legat i Johanna's rum och rent utsagt grovhånglat i över 4 timmar att de nästa gång vi skulle träffas bara skulle fortsätta med henne. Men hon gick ju liksom vidare och jag blev ledsen, men inte så länge ändå för man tänkte nog inte så mycket när man var 13 år. 

Tiden gick och jag träffade andra tjejer. En av dom jag minns lite extra var  Jenny. Hon försökte se sådär tuff ut som många försöker vara när man är typ 14 eller 15 år. När jag tänker tillbaka på Jenny så kan jag med min syn på livet som jag har idag tycka att hon kunde vara väldigt arrogant och dum i huvudet och töntig. Men då tänkte man ju inte på sånt alls. Allt var ju en utseende fråga och de spelade ingen roll hur hon var som person. Var hon bara snygg då var de en tjej man ville ha. 

 Jag var så jäkla kär i henne för hon var ju så himla snygg och de var bara de som räknades på den tiden. Jag hade Jenny huvudet från de att jag vaknade på morgonen till de att jag gick och la mig på kvällen. Jag tyckte hon var den bästa tjejen som fanns och jag ville då aldrig träffa någon annan. Vi hånglade mycket när vi hade möjlighet att ses. Många av dessa ögonblick med henne kändes som dom lyckligaste ögonblicken dittills i mitt liv. 
Få visste om att vi "höll på" och jag lyckades hålla allt väldigt hemligt och de kändes bra.  


Den första av alla kyssar med Jenny var en riktigt slemmig kyss. Den följdes upp av många både bättre och sämre.  Vi övergick i grovhångel allteftersom tiden gick och jag var hennes "strul". En kort period om cirka 2 veckor var jag även hennes "kille" men det märktes inte på något annat sätt än att jag visste att jag skulle få hångla när vi sågs ute på kvällarna. Vi ringdes liksom inte speciellt mycket. Vi visste ungefär var och när vi skulle träffas ändå.  Jag var snäll mot henne de kan man inte säga något annat än att de var jag. De tog slut med Jenny efter något tjafs som jag inte minns så mycket av. Och de var de med detta. Men Jenny var ändå en tjej som jag då kände att jag var väldigt stolt över att ha  som "strul" och flickvän och även mer än så.  Hon var en tjej som många killar ville ha för att hon var så snygg. Jag var stolt över att denna tjej ville vara med just mig och att jag faktiskt var henns pojkvän.  Hon hade många efter mig, men jag kände aldrig något speciellt om de.


Jag såg Jenny efter den tiden vi hade ihop. Sen flyttade hon och jag har aldrig hört av henne efter detta och jag kan inte påstå att jag tänker så mycket på henne heller även om detta minnet från den tiden vi hade ihop är ett väldigt starkt minne.