Man blir trött av allt grejande. Jag ska nog akta mig för att greja för mycket. Ibland blir det obehagligt uppenbart att jag lätt vill mer än vad kroppen tål. Jag tänker nu att jag nog bara ska hålla mig till att göra de som jag har planerat att göra under detta året. Jag gör nog mest rätt i att inte försöka göra mer än så. Jag har märkt den senaste tiden att kroppen säger ifrån direkt  när jag grejar lite för mycket. Ingenting är bra med det. Jag misslyckas lättare med det jag vill fixa. Jag mår också sämre och dom negativa tankarna är svåra att slå bort. Allt detta är väldigt uppenbart och jag känner att jag bara är dum om jag bara kör på och försöker klara allt jag vill fixa, hela tiden. Det kommer inte att hålla i längden. Jag är väl i alla fall glad att jag har kommit till den insikten. 

 

Jag känner ändå inte att jag har tagit på mig för mycket inför framtiden. Allt jag har planerat att göra kommer jag nog också att orka. Dessutom har jag ingenting som jag har lovat någon annan att jag ska fixa. Jag har sagt nej till massor med saker för att jag vill fokusera på mig själv och må bra. Jag kommer inte att må bra av att säga ja till massor med saker som jag innerst inne inte vill göra. Jag vet hur mycket jobb jag har fram till mitten på december och med dom lediga dagarna som jag har sökt och fått beviljade så tycker jag nu att jag har ganska behagliga arbetsveckor  framför mig.

 

Mycket går ju också bra nu och kanske kan jag utnyttja det och få vissa saker att gå ännu bättre. Jag tror att jag kan få vissa grejer att gå i en loop. Så fort man bara kommer över en viss spärr som man kanske har fått jobba lite hårt för, då brukar saker och ting lossna och går fan så mycket bättre. Konstprojektet kan vara en sådan grej som kan bli väldigt bra i slutändan. Det gäller bara att jag kör på och inte tar motgångarna i det för hårt. 

 

En grej som kan vara svår att fixa i år det är det mål jag hade med ekonomin. Jag trodde i början av året att jag skulle kunna spara en hel del, men jag inser att det nog inte kommer att funka. Det är väl bara att acceptera. Jag tänker ju inte börja leva hur snålt som helst för att jag sätter upp höga sparmål. Det är inte värt det. Jag kommer bara att må dåligt. Det viktigaste av allt är ju att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. 

 

Det känns som jag har koll på läget och får inte tro att jag är någon superman som klarar allt hela tiden. Ibland får man bara släppa på kraven och acceptera att det inte funkar att fixa allt som jag tänker att jag vill få gjort. Det kan bli en rätt obehaglig och smärtsam insikt om jag bara blåser på, utan att ibland stanna upp och fundera på vad jag realistisk klara av och hinner med. Just nu känner jag att jag nog ska akta mig för att göra mer än vad jag hittills har planerat. Jag kommer inte att må bra om allt bara blir för mycket.