Det känns som jag inget riktigt vet vad jag ska tänka just nu. Hösten närmar sig ju nu. Jag gillar sommaren, men gillar hösten bättre. Jag tycker liksom att allting blir lite mysigare. Om jag bara gör sådant som jag själv vill göra så känner jag ofta att jag mår extra bra när jag gör saker på hösten. Går jag promenader så njuter jag av fina färger på träd och buskar. Att sitta inne och kolla TV eller läsa en bok känns på något sätt lättare att slappna av när det börjar mörkna tidigare på kvällarna. Utekvällar där jag träffar folk som jag gillar att hänga med blir ofta väldigt trevliga och mysiga just på hösten. 

 

Jag har en hel del som jag vill få gjort innan detta året är slut och orkar jag bara ta tag i allt och inte fastnar i för mycket negativa tankar som gör att jag i slutändan inte få gjort nånting. Det där stör mig att jag ibland inte lyckas för att jag låter för mycket tänkande stå i i vägen för sånt jag faktiskt vill göra. Så blev det ju för ca 2 veckor sen när jag skulle ta bilen och avverka några landskap. En negativ tanke gjorde att jag inte åkte, trots att jag satte mig i bilen. Jag tänkte bara att jag inte orkar och sen tog den tanken över hela min kropp. Jag tänker nu att jag ska försöka en gång till ganska snart. Ju mer jag kan få avverkat i år, ju lättare blir det ju naturligtvis att fixa allt som blir kvar till nästa år. Eller så är det lika svårt, hur jag än väljer att göra. Jag vet verkligen inte längre. Jag är jättesnurrig i huvudet just nu och så kommer det nog att kännas ett bra tag framöver. 

 

Jag vill också åka till Stockholm en gång till i år. Jag har varit där två gånger i år, men jag vill göra ett tredje besök innan detta året är slut och denna resa ligger högt upp på min lista av saker som jag vill göra innan detta året är slut. 

 

Sen har jag konstprojektet som jag tänker att jag snart borde försöka avsluta, men på nåt sätt så kan jag inte och allt går för bra just nu och därför känns det fel att inte köra på det. Samtidigt tänker jag varje dag på att jag kommer nog inte att klara av att tjäna dom pengar som jag i slutändan vill dra in på detta. Om jag inte gör det känns det ju som ett misslyckande, men det känns inte rimligt att jag ska nå det mål jag har satt upp och då borde jag ju ändra målsättningen och dra ner ambitionerna. Men som sagt: Jag kan inte för det går bra just nu och det får jag en kick av. Mitt arbete som jag har lagt ner hittills känns ju meningslöst om jag slutför det nu. Sen vet jag ändå inte på vilket annat sätt jag ska slutföra detta. Jag vet bara hur jag sak göra när jag har nått mitt slutgiltiga mål med hur mycket pengar jag vill dra in på detta. Jag känner som sagt att jag nog är fel ute. Detta kommer inte funka på det sätt jag jag vill ha det, men jag kan inte sluta för jag tjänar just nu mer pengar än vad jag någonsin har gjort på det. Ändå känns det inte tillräckligt, utan hela tiden har jag känslan av att jag nog måste ge upp och slutföra allt på ett helt annat sätt än vad jag först hade tänkt. Det är jobbigt att känna att jag inte har någon bra lösning som känns rätt att jobba mot. Ändå vill jag inte vill jag inte sluta nu. Det gör just nu blir ju ändå så bra. 

 

Att det snart är höst gillar jag ju och jag tror ändå att jag kommer att ta tag i mer saker framöver. Jag står inte ut med att jag har varit så försiktigt och typ rädd för att göra fel. Pengar rullar ju in bra nu och jag har råd att göra mer än vad jag den senaste tiden har gjort. Vad väntar jag på?  

 

Det går faktiskt så bra med pengar just nu så jag börjar fundera på om det ändå inte är så att jag missar något. Jag tycker liksom att det går för lätt. Jag tror inte riktigt att jag är så bra som jag typ gång på gång ändå får bekräftat att jag är.

 

I september är det ju Bokmässan också och dom dagarna ser jag fram emot jättemycket. 

 

Mina promenadrundor känns också väldigt bra just nu och detta med promenader och jagandet av antal steg har också känts väldigt stabilt under en längre tid. Även jag inte höjer min målsättning så känns det jag gör inte jobbigt på något sätt. Jag känner bara hur kroppen svarar bra och det känns så himla rätt för mig att bara fortsätta köra på så som jag gör. 

 

Jag är också bra på att bara skita i vad folk tycker om tänker om mig och allt jag gör. Jag vet att jag får en hel del kritik för allt möjligt just nu. Dessutom är det några som försöker jävlas och förstöra för mig. Men jag bryr mig inte så mycket. Jag väljer istället att bara leva mitt liv som jag själv vill. Jag vet ju att jag mår bra av allt de jag ändå tillslut väljer att göra. Så trygg är jag nu i mig själv. Jag får ju göra som jag vill med mitt liv och oavsett vad andra tycker så är det ju i slutändan upp till mig ändå.