Det är skönt att arbetsveckan redan var över igår kring lunchtid. Jag har börjat tidigare och tidigare för varje dag. Igår kände jag mig väldigt trött och det är ju inte konstigt att man känner så när man kliver upp klockan 03:30 på morgonen, 4 dagar på raken. Det sjuka är att jag hela veckan har vaknat lite tidigare än just när klockan ringer. 

 

Jag känner att jag tänker mycket nu. Vad vill jag ska hända i mitt liv framöver? Vad har jag för planer och är jag på rätt väg i allt jag försöker fixa? Jag känner att jag inte riktigt får grepp om mina tankar, men samtidigt så ligger ju många av dom mål jag vill uppnå lite längre fram i tiden. Det är inte nu. Ändå försöker jag leva i nuet och ta dagarna som dom kommer. Sen har jag också börjat fundera på varför jag egentligen envisas med att säga till mig själv att jag ska leva i nuet. Det är något jag säger ofta, men kanske gör jag det bara för att jag egentligen inte klarar av det. Ändå vet jag att dom gångerna jag verkligen har lyckats bra med saker och ting som jag har kämpat med ett tag, just har blivit riktigt bra för att jag då har klarat av att vara fokuserat på nuet. Samtidigt har jag väl också varit fruktansvärt målinriktad. Kanske är det också så att alla misslyckanden som jag har haft med saker och ting dom senaste åren beror på att jag inte har lyckats leva i nuet. 

 

Jag skulle vilja gå runt och vara mindre orolig. Jag har känt den senaste tiden hur jag har oroat mig för massor av saker. Jag vet innerst inne att det är fel, men jag kan ändå inte sluta med det. Det är ju ändå så att saker som man oroar sig för händer oftast inte. Skulle det ändå hända så blir det förmodligen ändå inte på ett sådant sätt som man oroar sig för. Jag vet att jag inte ska oroa, men jag gör det ändå. Jag låser mig i dessa tankar och hur mycket jag än tror mig veta om hur jag skulle kunna få bort min oro så tankarna på sånt som jag oroar mig för. Här är det väl leva i nuet också som gäller, men det är ju något som man inte alltid klarar av. jag är ju bara en människa och alla har vi ju våra fel och brister. Man är också mer eller mindre bra på olika saker. 

 

Saker som jag känner mig nöjd över är ändå ganska många. Ekonomiskt går det ju bra och jag tycker att jag tar riktiga och mogna beslut när det kommer till hur jag ska fördela pengar varje månad. För varje "rätt" beslut jag tar så märker jag tydligt hur det betalar sig en månad senare. Det känns skönt att dom enda problemen jag kan ha med min ekonomi är att jag inte klarar av att spara så mycket pengar som jag vill göra, men ändå kan jag spara en ganska bra slant om jag vill det. Problem som att få pengarna att räcka till eller tankar på hur jag ska göra för att kunna betala alla räkningar, dom finns inte i mitt liv. Inte just nu i alla fall. Sådana problem minns jag knappt när jag hade senast. Jag skulle heller inte orka ha ekonomiska problem. Eftersom jag känner att jag oroar mig för så mycket annat, så skulle det ju vara fruktansvärt påfrestande mentalt att oroa sig över pengar också. Dessutom har jag ju inte så mycket av sånt som väldigt många andra har. Jag har inte: Hus, bil och familj. Det är ju lite därför jag har lätt för att få loss pengar. Har man små utgifter så finns det ju pengar över och tänker man lite moget och "vuxet" på hur man bör hantera pengar så brukar det i slutändan bli riktigt bra. Denna månaden har ju varit min bästa ekonomiska månad på mycket länge...och jag tänker redan på hur jag ska få nästa månad minst lika bra. Sen vil man ju ändå vara i nuet också. Allt får ju inte hela tiden handla om pengar. Det blir ju för jävla tråkigt liv om allt om nästan allt kretsar kring pengar, oavsett om det går bra eller dåligt. 

 

En annan grej som framförallt har känts bra denna veckan det är att oavsett hur mycket jag har haft att göra med jobb och andra saker så har jag varit noga med att gå mina promenadrundor och jag har gjort minst 16 000 steg, dom 4 dagarna denna veckan som jag har varit ute denna veckan. Idag tog jag en vilodag från det, men jag tror ändå att jag kommer att sätta dom 90 000 steg som jag har som mål att klara till på söndag. Det får ju steg i kroppen, även om jag inte går en promenadrunda. 

 

Jag kämpar vidare med konstprojektet och min vision. Dom sakerna känns bra att jobba på med även om jag har långt kvar till dom slutgiltiga mål som jag helst vill nå. Jag är bara nöjd över att jag liksom gör min grej och att jag sen länge har slutat att jaga andra människor och be dom om att göra saker åt mig. Jag brukar ofta upprepa en tanke när jag känner att mycket inte blir som jag vill. Jag säger till mig själv: Jaga inte människor. Jag gör bara min grej och sen kommer jag att få rätt människor omkring mig som bara gör saker åt mig för att jag håller mig till sånt jag vill göra. Jag behöver egentligen inte säga nånting till någon. Det löser sig ändå. Jag tror på allt detta stenhårt. Jag har gjort det i flera år, men det stör mig som fan att det tog så lång tid för mig att inse och sen leva efter det. 

Idag är det fredag. Jag har som sagt varit ledig och jag är också ledig i helgen. Imorgon bär det av mot Stockholm. Jag ska träffa lite människor som jag ser upp till och sen ska jag bara  trivas och må bra. Njuta av livet och försöka att inte oroa mig för något. Jag tror inte jag kommer att lyckas med att få bort all min oro, men trivas och njuta av livet kommer nog att klara av. Det är ju alltid roligt att befinna sig i Stockholm. Det känns bra att få göra en andra resa i år till den staden som jag gillar så mycket att vara i.