Hur jag mår och vad jag tänker.
Jag har dom senaste dagarna funderat på en ganska enkel fråga som jag och säkert många med mig känner att man ofta får. Hur mår du? Jag brukar alltid svara att jag mår bra, oavsett hur jag egentligen mår. Skulle jag svara att jag mår dåligt så kommer
ju alltid en minst en fråga till om varför man inte mår bra och känner ofta att jag inte vill diskutera det med vem som helst. Så det lättaste är alltid att säga att man mår bra så slipper man onödigt kallprat om sånt som man kanske innerst inne inte
vill dela med sig av. Nu tänker jag ändå fortsätta detta blogginlägget med att gå till botten med hur jag faktiskt mår. För min egen skull så ska jag nu vara så ärlig jag bara kan. Utan att för den saken överdriva, gnälla eller göra mig själv till
ett offer.
Hur mår jag?
Jag känner just nu att jag mår ganska bra. Jag går mina promenader som gör att jag mår ännu bättre. Med ekonomin flyter det på som jag vill och allt jag väljer att greja med nu går bra. Jag känner att jag vill hålla mig i god form så jag orkar med
att greja. Man kör ju buss minst 40 timmar i veckan. Sen har man massor med saker att pyssla med på fritiden som är ständigt återkommande, så som : Städa, tvätta och handla. Lite roliga grejer vill man ju orka med också. Det kan ju vara att
skapa nya inlägg i mina sociala medier. Planera och sen försöka förverkliga mina drömmar är ju också något som känns viktigt i mitt liv. Mycket vill man göra och det känns som att allting kräver att man orka med och håller sig i god form.
Så jag försöker varje vecka att vara väldigt noga med att gå mina promender och sätta minst 80 000 steg, från måndag- söndag...och sen kör jag på så varje vecka. Allt detta funkar och jag kan inte säga annat än att jag mår bra.
Sen har jag ganska mycket som jag vill få gjort och tar jag tag i saker och ting så rullar ju dagarna på. Man grejar på och har saker på gång. Jag planerar och grejar oavsett och jag känner att jag får gjort mycket eller lite så går ju dagarna rätt fort.
Så känner jag i alla fall. Jag vill hinna med en en hel del saker innan detta året är slut och med vissa saker är det nog så nu att om jag inet börjar snart så blir fet inet gjort. Sen är ändå det viktiga för mig i år att jag klarar att få ekonomin
som jag vill ha den.
Men dagarna går fort. Jag vill inte sova bort för många av dom, även om det händer att jag inte bryr mig om en ledig förmiddag ibland. Jag har försökt den senaste tiden att bara vara en optimistisk person. Oavsett hur jag har känt mig så försöker jag
bara tänka positivt och blir jag för trött eller bara inet orkar bry mig, så kan man ju bara tänka att imorgon blir det en ny dag och då har man nya krafter och då rullar allt på som fan igen. Mycket blir bra då också. Det är bara att köra på lilksom.
Jag har ju aldrig varit så säker på vad jag vill som jag har varit under detta året. Så att man kan väl säga att jag känlomässigt just nu ligger på "plus".
Jag tänker ibland att jag ska återigen börjar göra saker som ag tidigare har gjort i livet. Vissa saker gjorde man ju förr, men då hade man mindre erfarenhet och idag kan man ju bara känna att man gjorde så många fel och bara bar sig dumt åt. Men
fördelen med att göra fel är ju att man lär sig alltid något på det. Det känns lite spännade att tänka kring vad man skulle kunna åstakomma med saker som man tidigare i livet har provat på och kanske ägnat mycket tid åt, men idag gör man ju dessa
saker med mer erfarenhet. Mycket känner man ju så kring. Vissa saker kanske man inte gjorde så bra förr, men man kan ändå vara ganska säker på att fick jag bara göra om vissa saker så hade jag gjort dom mycket mer rätt och bättre nu och i famtiden.
Något sånt hade varit kul att prova att göra idag och se var det slutar denna gången.
Bara för att jag inte har en åsikt så betyder inte det att jag alltid håller med.
Jag tycker att jag under dom senaste åren att jag har blivit bättre på att lyssna på vad andra säger. Det är något jag tycker är bra, men jag har märkt bara under denna veckan att vissa människor vill att jag ska säga min åsikt
efter att jag har lyssnat klart på vad som har sagts. Ibland får jag också för mig att vissa människor tror att jag alltid är av samma åsikt, bara för att jag inte alltid säger vad jag tycker och tänker efter att jag har lyssnat klart. Men grejen
är att bara för att jag inte alltid yttrar mig om något som jag precis har lyssnat på, så är det inte samma sak som att jag alltid håller med. Jag har kanke inte tänkt så mycket kring vissa saker och då tycker jag att det är bättre tat vara tyst,
tills jag i alla fall tror att jag kan säga något bra. Jag känner inte ofta ett behov av att säga eller skriva vad jag tycker och tänker. Många saker kan jag bara hålla för mig själv och har jag som sgat inte tänkt så mycket kring något, så blir
jag ju lätt bara en tragisk figur som snackar massor av skit. Om jag sen förklarar varför jag inte alltid vill ha en åsikt och kanske ger just den förklaringen att jag inte vet vad jag egentligen tycker, då finns det vissa som påstår att det där
med att jag bara vill lyssna är bara något jag försvarar mig med för att jag injte vågar säga vad ajg tycker och tänker. Men återigen: Jag håller inte alltid med och delar andras åsikter, bara för att jag själv inte tar ställning i en viss fråga.
Sen är det ju ganska uppenbart att en del människor letar ju mest fel på andra och har inte alltid så mycket positivt att säga. Ibland verkar det ju som att vissa människor bara väntar på att få den där chansen att kunna påpeka saker som dom
inte gillar. Vissa hänger i och gör sig påminda med jämna mellanrum.
Trackback
