Jobba måste jag ju göra, promenader vill jag inte strunta i och allt jag har lovat andra att jag ska fixa vill jag få gjort. Där någonstans vill jag lägga min kraft och energi, men det känns just nu som jag har mycket mer än så att greja med. Jag har ju ordning på grejerna, men det kan nog inte bara fortsätta komma in oväntade saker som jag väljer att bry mig om för då får jag väl ingen ordning på nånting. Jag gillar inte att säga till mig själv att jag inte hinner, men om det verkligen är så, då gör jag nog bäst i att inte bry mig så mycket. Samtidigt är det svårt för som det är nu så känner jag inte att jag bara kan skita i så mycket som jag skulle vilja göra. Det kommer bara att bli ännu mer skit att ta i då. 

 

När det kommer till mitt fysiska mående så har jag under en ganska lång period nu gått runt och varit lite orolig. Jag har ju typ varje dag alltid ont någonstans. Det är inget jag direkt bryr mig om eller gnäller för, men jag kan ibland känna mig orolig för att det ska bli värre än vad det är nu. Jag kan ha känningar i ryggen. Där får jag ju ändå säga att massagestolen hjälper mig mycket. Annat som jag ofta kan känna av är att det till och från känns som att jag går runt och bär på en klump halsen. Ibland får jag för mig att det killar lite extra mycket i mina fingrar. Stundtals kan jag känna detsamma i mina ben. Jag vet ju också att jag i framtiden ska besöka sjukvården eftersom man vid tidigare tillfällen har hittat något på mig som man har sagt att man vill titta närmare på. Det man vill titta på behöver inte vara nånting som jag behöver oroa mig för, men bara att en läkare har sagt att man vill titta närmare på mig så är det ju svårt att bara släppa helt och hållet. Ibland tänker jag att jag kanske borde kontakta sjukvården, nu direkt. Säga åt någon läkare att jag verkligen vill att dom kollar det där dom har hittat på mig som dom har sagt att dom ska kolla, men att dom gör det nu. Att jag känner av vissa saker som kan vara ett tecken på det dom tidigare har sagt, men man kan ju inte bry sig om allt heller och jag känner mig ju ändå bra i kroppen så. 

"Klumpen" som jag ofta känner av i halsen kan ju göra mig orolig, men när jag för ett tag sen besökte vårdcentralen för att jag hade en jobbig jävla hosta som gjorde att jag: Satte i halsen, tappade andan för några sekunder och hade svårt att sova om natten....när jag då var orolig och ville ha hjälp så fick jag utskrivet hostmedicin och något annat som jag skulle ta för att kunna sova bättre. Hostan och allt de andra gick över, men jag har ändå en känsla av att halsen inte riktigt blev återställd efter allt de där. Detta tänker jag nu att jag kanske i alla fall borde ringa sjukvårdsupplysningen och fråga lite om. Samtidigt sa jag väldigt mycket  till den läkaren jag träffade när jag hostade som fan och allt de andra den gången jag var där senast. Där och då sa han att det inte var någon fara, utan bara en jobbig hosta. Kanske borde jag redan där och legat på mer och sagt att jag tror att det kan vara något annat, men jag väljer ändå att lita fullt ut på vården liksom. Man kan nog lätt krångla till det för sig helt onödan om man ifrågasätter för mycket.  

 

Jag är ändå orolig och jag tänker att jag i alla fall borde ringa sjukvårdsupplysningen, men jag får för mig att svaren jag kommer att få är att det inte är något att oroa sig för och sen är jag tillbaka där jag började. Ingenting känns ju jättedåligt just nu och blir inget värre så kan jag ju lätt leva med lite känningar här och vara. Det är ju inte ens något att gnälla om, men det är klart att jag funderar ändå. 

 

En grej som har känts bättre än på länge det är att jag under januari har pratat med några av mina nära vänner om vad jag tycker är jobbigt just nu. Jag har öppnat mig på ett sätt som jag inte riktigt har gjort tidigare. I början mådde jag lite dåligt av allt jag liksom öppnade mig om,  men när det sen hade gått en tid så kändes det bara bra. Jag fick mycket stöd av mina vänner. Detta gjorde  ju att jag mådde bättre. Eftersom jag under större delen av januari i år har mått  ganska dåligt  (men ändå jobbade med mig själv på olika sätt för att må bättre) så var detta med att prata med vänner om lite jobbiga saker ett bra sätt för mig att må betydligt bättre ganska snabbt. 

Jag kanske bara borde börja prata mer och öppna mig mer än vad jag normalt gör. Bloggen räcker inte alltid till, även om den har hjälpt mig mycket genom åren när jag har mått dåligt. Men allt kan jag ju inte skriva om och därför känns det ju väldigt skönt att jag har vänner som jag faktiskt känner bryr sig om mig och vill lyssna, även om de jag berättar  kan vara jobbigt och självutlämnande. Det känns också väldigt skönt att jag idag känner att jag bara har personer omkring mig som jag känner att jag vill ha i mitt liv. Alla andra är borta och så vill jag att det ska vara. Jag har länge trott på att om jag bara gör min grej, så kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag vill ha där. Nu känns det som att det jag länge har trott på, visar sig vara precis så. Jaga inte människor. Gör bara din grej och du kommer då att få rätt människor omkring dig.