Många olika tankar snurrar i mitt huvud just nu. Egentligen vet jag inte vad jag ska hålla fokus på. Jag tänker också hela tiden på saker jag har att göra och jag vill få gjort. När jag väl gör något och blir färdig så tänker jag direkt på nästa grej. Antingen förbereder jag mig för något som komma skall. Eller så ger jag mig in i nästa grej, fortare än fan själv.  Det känns som jag hela tiden är på väg nånstans. Vet jag vart jag ska?

 

Jag har ju sagt att jag ska göra ett tappert försök att nå min högsta dröm i livet. Det är något jag har tänkt på i hela mitt liv. Det känns bra med allt jag hittills har gjort, men jag vill hela tiden göra mer för att komma fortare framåt. Nu är jag där igen. Hela tiden på väg framåt. Jag håller på rätt mycket pengar. Jag vill bara investera dom vidare direkt, tjäna mer och komma närmare visionen så snabbare än vad jag känner är möjligt. Det är en jobbig tanke att bära på. Men jag vill ju göra det som känns mest rätt och jag vill också göra rätt från början till slut. 

 

Som sagt: Vad jag än gör så känns det som jag bara är på väg mot framtiden. Jag jobbar två dagar till denna veckan, men jag fokuserar mest på att ta mig igenom arbetsdagarna så jag kan få den där lediga helgen som jag sätter stort värde på. 

 

När det gäller promenader och målen med antal steg per vecka så blir det ofta så att jag kör ganska hårt i början av veckan och sen trappar jag ner mot slutet, även om söndagen ofta blir en sån där "måstedag". Jag menar att jag ofta måste gå ut på en runda just på söndag för att jag ska nå mina veckomål. Just nu ligger jag ca 10 000 steg före. Jag kan typ strunta i mina vanliga promenadrundor imorgon och på fredag...och sen har jag räknat ut att jag ändå kommer att nå denna veckans mål. Bara jag går ut och gör någon mil i helgen så är det lugnt. 

 

Jag vill göra mer saker på kortare tid, men jag känner inte att jag varken vågar eller kan. Jag måste vänta och det gör ju säkert också att jag känner mig rastlös. Jag är av naturen en ganska rastlös person, men den kommer över mig mer när jag känner att det är mycket jag vill göra. Jag vill ju tex resa mer och i slutet av 2019 så sa jag ju till mig själv att jag skulle resa mer och uppleva mer under 2020 och framåt. Det nya årtiondet skulle mer av allt än vad jag hade gjort tidigare. Sen kom coronaviruset och satte stopp för alla dessa tankar om att stilla rastlösheten och göra mer av roliga resor och häftiga upplevelser. Jag har ju lyckats spara mer pengar för att jag inte har kunnat resa, men det känns ändå lite tråkigt att jag inte kunde få till detta året som jag ville och hade tänkt mig på nyårsafton 2019. Jag hade ju lätt tänkt att bränna ca 100 000 kronor på bara resor och häftiga upplevelser. Hade jag ångrat mig sen om jag hade gjort det? Jag tror inte det. Under det förra årtiondet så hade jag ett år där jag brände över 100 000 kronor på bara resor. Då handlade det om att jag ville förverkliga en dröm som jag hade haft ett tag. Jag ångrar ingenting med det där. Nu skulle det ha handlat mer om att jag bara ville göra mer av roliga saker. Jag ville mer sluta kämpa och bara leva mitt bästa liv på det sätt som jag just nu kan. Sen skulle jag undan för undan flytta fram det som är bäst för stunden och kanske en dag nå den där visionen som är att nå vad jag tycker är det optimala livet för mig. 

 

Under detta året har jag ju känt att jag vill ta allt som har med coronaviruset på allvar. Att tex resa hade ju i funkat. Det hade bara varit dumt och oansvarigt av mig. Som det känns nu så har jag ju tänkt att jag vill åka nånstans, men tänker jag lite mer på det så känner jag fortfarande att är bättre att inte bry sig. Jag vill bara att allt med coronaviruset förvinner först. Som jag förstår det så har ju vissa länder fortfarande rätt tuffa regler när det gäller hur man får röra sig ute. Det skulle ju inte vara roligt om man kommer till ett land och det första man måste göra är att sätta sig i karantän på hotellet. 

 

Jag får se vad jag hittar på framöver. Det känns som att det kan bli jobbigt för mig i längden om jag hela tiden ska vara på väg någonstans. Det är nog tur att jag har min blogg. När jag just nu sitter här och skriver så blir det ju så att jag stannar upp och mer reflekterar över saker och ting. Jag behöver ju göra det och jag vet att det är något jag typ aldrig gjorde innan jag började blogga.