Fortsätter jobba tufft även denna veckan, men om jag jämför med övriga jobbveckor i denna månaden så är detta den minst tuffa. Jag är ju ledig onsdag och torsdag. Jag slutar ganska tidigt, 4 av 5 arbetsdagar. Helgen är väl egentligen dom passen som känns tuffa under denna arbetsveckan. 

 

Annars är jag nöjd med hur jag lyckades med att nå 80 000 steg förra veckan. Jag jobbade ju ganska mycket, men jag lyckades ändå nå minst 11 500 steg varje dag och detta gör ju o slutändan att jag ändå når mitt mål på minst 80 000 steg per vecka, utan att egentligen behöva gå så överdrivet långa promenadrundor. 

 

Denna veckan har jag tänkt att jag ska lägga upp det på ett lite anorlunda sätt. För att slippa gå så mycket i slutet på veckan (då jag jobbar som mest) så ska jag försöka gå lite längre per dag än vad jag normalt brukar göra. Jag slutar ju ganska tidigt idag och imorgon. Dessutom är jag helt ledig onsdag och torsdag. Under dessa 4 dagar borde jag kunna göra ganska många steg, och sen tänker jag att jag inte behöver bry mig så mycket mer än så på fredag och i helgen. Det lilla jag sen går förövrigt tror jag  kommer att räcka för att jag ska nå det målet jag har med antal steg per vecka. 80 000 steg. Det antalet får gälla ett tag till.

 

Det funkar väldigt bra. Jag hittar hela tiden bra lösningar på hur jag ska gör för att det ska kännas bra  med promenaderna och jagandet av antal steg per dag/vecka. Jag tänker att jag snart ska höja till 90 000 steg per vecka, men jag vill fortfarande vara lite försiktigt med att öka. Först måste jag känna mig stabil på 80 000 steg. Sen kanske jag gör en höjning, fast jag börjar med 90 000 steg varannan vecka. Så jag blandar liksom mellan 80 000 och 90 000 steg, när jag känner mig stabil på 80 000 steg. Då kanske det sker naturligt att jag bara kör 90 000 steg utan att det egentligen känns jobbigt på något sätt. Bra känns det redan nu. Det kändes även bra för mig när jag för några månader sen hade 70 000 steg som mål varje vecka. Så hur jag än väljer att göra så känns detta bra. 

 

Annars känner jag mig lite förvirrad. Instängd och sluten liksom. Sen mår jag ändå bra även om jag känner att jag får kämpa ganska mycket med mig själv för att jag inte ska må dåligt. Jag känner också att jag gärna vill skjuta saker på framtiden. Man tänker att man ska ta det sen, men innerst inne vet man att det blir ju inte lättare att göra något vid ett senare tillfälle. Jag får väl någonstans hoppas att allt ordnar sig till det bästa, oavsett om jag gör något nu, skjuter det på framtiden eller bara skiter i det.