Allt för ofta tänker jag på vad jag tycker ska bli bättre och det känns som att när jag funderar på hur jag vill ha det i livet och hur jag skulle vilja att saker omkring mig och runt om i hela världen skulle vara. När blir allt perfekt? Jag är ju inte dummare att jag förstår att man får vänja sig vid att inte mycket med nånting kommer någonsin att bli helt perfekt. Den perfekta människan finns ju inte ens. Ingen är ju ofelbar. Det är en obestridd sanning.  Jag strävar inte ens efter att bli en perfekt människa. Jag vet ändå att jag alltid gör så gott jag kan för att jag ska må bra. Mår jag bara bra, så är jag rätt nöjd med livet som det är.  Mår jag bra så kan jag ju lätt acceptera att jag ibland gör fel. Det är liksom inget fel på mig som person för det. Jag är bara inte perfekt. 

 

 De är mycket jag kan tycka är fel och dumt med alla möjliga och kanske också omöjliga saker. Det känns som jag måste vänja mig vid allt de där. Samtidigt kanske det är just det man inte vill göra. Varför ska jag behöva vänja mig vid att livet är väldigt orättvist? Varför ska jag behöva vänja mig vid att jag drabbas av motgångar? Varför ska jag behöva vänja mig vid: krig, miljökris, psykopater och hemska sjukdomar? Man kan  ta upp tusentals saker som man helst skulle vilja slippa vänja sig vid. Ändå måste man väl bara finnas sig i att ingenting egentligen är perfekt.. 

 

Jag får ofta frågor om vad jag tycker om något som kanske har blivit en snackis. Tex ett drev i media. Jag känner ofta att jag inte vill svara och jag känner sällan något behov av att ha någon åsikt om något drev där typ massor av andra människor bara vänder och vrider på allt som har med saken att göra.. Jag är sällan intresserad av att haka på varje trend, varje stor sak i media eller på nätet. Det är liksom jag inte det jag vill hålla på med.  Jag tycker Inte att det är fel att folk har åsikter. Jag har inget emot diskussion och att vi människor faktiskt använder oss av rätten till att få säga vad vi tycker att tänker. Yttrandefriheten är ju något som vi ska värna om. Men för min egen del så känner jag att jag vill vara försiktig med att yttra mig om saker som jag egentligen inte har tänkt på så himla mycket innan. Det är väl också så att jag sällan känner något behov av att få tala om vad jag tycker och tänker. Ibland säger jag väl nånting, men det är ändå väldigt sällan jag bryr mig. Jag vill ju bara må bra och jag är inte säker på att jag skulle må så bra om jag tex satt här och bloggande om allt som jag tycker är fel och skit med saker och ting. Man kan ju alltid säga att allting borde bli bättre. Man kan ju alltid säga att vissa offentliga personer som ibland gör bort sig borde ha tänkt annorlunda innan hen var en sådan jubelidiot. Det är alltid lätt att vara expert på saker och ting i efterhand. Det väldigt lätt att vara hård och dra på när det handlar om att tycka till om vad som är fel. Det är alltid lätt att vara expert när man inte själv behöver ta ansvar, eller inte är den som ska lösa ett problem.  Om jag skulle hålla på sådär och bara vräka ur mig saker om att allt möjligt måste bli bättre för att bla bla bla... Då skulle jag nog ganska snart bli en väldigt negativ, arg och bitter människa. Jag skulle alltså inte må speciellt bra av det. Jag har tjatat och tjatat länge nu om att det viktigaste för mig är att jag ska må bra. Därför väljer jag att inte ha åsikter om allt möjligt, även om många andra för stunden pratar och diskuterar som fan om ett visst ämne. Bara för att massor med andra gör det. 

 

Oavsett vad jag eller andra tycker om nånting så kommer varken jag eller någon annan att ha alla svar. Vi människor har säkert  inte någon lösning på tex klimatkrisen. Vi människor kommer aldrig att leva i värld som kommer att vara fri från orättvisor. Vi människor kommer aldrig att bli perfekta. Jag kommer aldrig att helt få slippa saker som jag helst inte vill beblanda mig med.  Jag tror till och med jag skulle kunna säga det mer eller mindre ligger i våran natur att  förminska varandra.  Det räcker ju att jag tänker kring mig själv och min blogg. Det händer ju att jag kan få kommentarer från folk som bara vill trycka ner och förminska mig på olika sätt. Man vill säkert också få mig att må dåligt. Det har hänt att jag har fått en kommentar som någon har skrivit tex klockan 02:00 på natten. Någon person tar sig tid att skriva en kommentar som kan vara lika lång som flera fulla A4-sidor med bara hat och elaka saker. När jag ser en sådan kommentar så läser jag inte ens färdigt. Jag bara raderar och skiter i det.  Däremot kan jag tänka att den personen som har skrivit till mig måste det ju vara väldigt synd om. Hen kan ju inte må bra om man väljer att lägga så mycket tid och energi på en person som man uppenbarlig inte gillar ... och förmodligen inte ens känner. Borde det inte vara bättre att försöka lägga den tiden på sig själv istället? 

 

Egentligen tycker jag det är ganska enkelt att må bra. För min del handlar det bara om att jag lever efter vad jag innerst inne tror på. Jag accepterar att jag inte är perfekt och jag lever inte efter hur andra tycker att jag ska vara. Skulle jag göra det, då skulle jag nog må ganska dåligt bara för den sakens skull.  Dessutom är det väl så att ju mer regler du själv sätter upp som handlar om hur du tycker att andra människor ska vara för at du ska acceptera dom, ju mer arg, sur och bitter kommer du bara att själv bli. Folk kommer nog aldrig leva efter dina regler. Tänker man efter så lever man ju inte själv efter andras regler. Man väljer själv vem man vill vara och sen går livet vidare liksom. Det viktigaste för mig är alltid att jag ska må bra, oavsett vad andra människor tycker och tänker ...om allt möjligt och omöjligt.