Jag tycker att det kan vara roligt att prata med andra om sånt som jag inte riktigt förstår. Det kan vara spännade att prata med någon om något där jag känner att det kanske finns en gräns för vad jag förstår, fast i det där samtalet så kanske jag lyckas ta mig över den där gränsen. Det finns liksom ett givande och tagande i dessa samtal. 

 

Idag kan man dra över jordklotet på en dag med flygplan. Man åker i en hastighet av typ 800 km/h Kanske är det mer. Mycket mer än vad jag tror och kan förstå. Men det känns coolt att man kan göra det. Jag kanske har svårt att förstå hur saker och ting fungerar och hur andra männskor tänker och lever på andra sidan jordklotet. Till viss del kanjag lära mig mer om det, men någonstans dras ju gränsen där jag inte kan förstå mer, men jag kan fortfarande ta mig till en plats på en dag eller ett dygn som ligger lång ifrån där jag bor. Det känns häftigt när man funderar lite på det. Sen är ju allting relativt beroende på vad man jämför med.

 

När jag googlade ljusets hastighet så fick detta mig att förstå att det tar 1 sekund för ljuset att ta sig 7,5 varv runt jorden. Fortare än så kan man nog inte förflytta någonting eller kommunicera. Jag kan i alla fall inte förstå hur det skulle vara möjligt. Där går min gräns för vad jag kan förstå. Från månen till jorden tar det 1,3 sekunder. Från solen till jorden tar det 8 minuter och 19 sekunder. Visst är det långt att ta sig till andra sidan jorden. Det är coolt att tex lilla jag kan sätta mig på ett flygplan som byggts och utvecklats av människor, och sen tar detta mig i kanske 800 km/h timmen, långt bort från Sverige. Sen tänker jag ibland på att dom människor som har färdats längst bort från jorden är dom människorna som har varit på månen. Längre bort från jorden har ingen människa hittills varit. Detta förstår jag, utan att egentligen tänka mer djupgående på det. Månen är ju greppbar för mig. Man kan ofta se den, och man kan ha en uppfattning om hur den ser ut, men det tar så lång tid som 1,3 sekunder (enligt google) för ljuset hastighet att nå jorden. Det är långt om man tänker på att det tar 1 sekund för ljusets hastighet att ta sig 7,5 varv runt jorden. Tänker man på att det tar typ en dag att för mig att färdas till andra sidan jorden, i ett ca 800 km/h... då kan i alla fall jag förstå att det är väldigt långt till månen från jorden. Men här går nog min gräns för vad jag kan förstå. Mer än såhär blir svårt att ta in och få grepp om.

 

Man kan se längre bort än till månen. Solen ser man ju och den är mycket längre bort än månen. Om jag har förstått det rätt så tar det ca 8 minuter för ljusets hastighet att nå jorden från solen.  När man ligger på badstranden och solar sig så är det ljuset som träffar oss 8 minuter efter "start". Tänker man på allt annat om 7,5 varv runt jorden eller 1,3 sekunder från månen så förstår man att solen ligger väldigt långt bort i förhållande till jorden, men att ljusets hastighet går fortare än vad man egentligen kan förstå. 

 

Tittar man på universum i ett ännu större perspektiv finns det ju bilder på galaxer som människan har lyckats fånga som ligger ofattbara 13,2 miljarder ljusår från jorden. Googla lite så får ni se. Nu pratar vi inte sekunder eller minuter. Nu pratar vi ljusår, miljader ljusår. Här kan jag nog säkert säga att jag når gränsen för vad jag kan förstå och greppa. Jag pratar gärna med andra människor om detta. Jag kan sitta är blogga att fundera på det, men för mig handlar det då mest om att fördriva tiden. Jag tänker inte försöka förstå något som ligger mer än 13 miljarder ljusår bort från jorden. Där någonstans går nog min gräns för vad jag kan förstå. Det kanske är gränsen för vad jag vill förstå. Jag tycker inte att man behöver förstå nånting som ligger så långt bort från där jag är. 

 

Om vi lämnar alla ljusår bortom jorden och funderar över vad man kan förstå om vad som hände på på jorden för kanske några miljoner eller miljader år sedan så kan man väl säga att alla människor har eller har någon gång haft en fader och en moder. Annars hade ju ingen funnits till. Hur länge har det varit så? Vi kan söka oss generationer bakåt i tiden.  Hur länge människor har funnits på jorden är nog inget som jag kommer att kunna finna något svar på. Jag kan ju bara fundera på hur långt tillbaka i tiden det är och sen får man ju någonstans dra en gräns för när en människa hade sin första fader och moder. Sannolikheten är väl att det har funnits människor på jorden i hundratusentals år, om man ser till det biologiska faktumet. Det religösa snacket kring detta kommer jag inte att lägga ner någon tid på att fundera kring. Det kommer jag aldrig att bry mig om. 

 

Jag kan ibland fundera över vetenskaplig utveckling, men det är inget jag förstår mig på mer än något annat av sånt som jag hittills har skrivit om i detta inlägget. Min personliga uppfattning är att utveckling på många områden går i en rasande fart idag. Känslan jag har är att tex: Teknisk, medicinsk och veteskaplig utveckling har gått snabbare dom senaste 100 åren, än vad allt detta har gjort under flera 1000 år innan de senaste 100 åren. Detta är något som jag kan greppa och förstå, men mer djupgående än så vågar jag nog inte säga att jag förstår. Jag har läst nånstans att 1870 så var Sverige ett av dom fattigaste länderna i världen. 20% av befolkningen lämnade vårt land. Många  kunde inte fixa sig mat på bordet. Jag kan ha fel, men enligt någon staistik som jag  har tagit del av så var vi 1972 det tredje rikaste landet i världen och idag är vi nog inte så fattiga heller. Sen är ju allting relativt beroende på vad man jämför med. Men det som jag tycker är intressant ( förutsatt att allt jag påstår stämmer) det är att på 100 år så gick tex Sverige från att vara ett av dom fattigaste länderna i världen, till ett av dom rikaste. Det blev väldigt mycket bättre på 100 år. Hur mycket kan jag förstå av dettta??? Vad kan man dra för slusatser? Sånt kan jag kan vara intressant att fundera vidare på. 

 

Jag ska försöka tänka ganska enkelt nu. Vad händer idag om du tex promenerar i skogen och ett litet barn skadar sig allvarligt. Vad gör du då? Jag tar min telefon, ringer larmtjänst och berättar vad som har inträffat. Vad händer sen? Det skickas kanske en ambulanshelikopter. Den kommer förhoppningsvis väldigt snabbt. Den flyger sen till ett sjukhus. Barnet kommer dit, kanske får genomgå en större operation och man förväntar sig att det lilla barnet som har råkat illa ut ska klara sig och bli helt återställd. Detta tar vi förgivet idag, men går man tillbaka över 100 år så var det inte ens nära att man kunde gå igenom detta med telefon, ambulanshelikopter och sjukhus på ett sådant sätt som jag just tog som exempel. På 100 år har det väl hänt väldigt mycket? Mycket har väl blivit 100% bättre än vad det var förr. Det var alltså inte bättre förr. Tack och lov för utveckligen liksom.  

 

Min känsla är också att utvecklingen under dom kommande 20-25 åren när vi pratar om medicinsk vetenskap kommer att gå i en rasande fart. Jag tror att utvecklingen kommer att gå minst dubbelt snabbare i framtiden än vad utveckligen har lyckast göra under dom senaste 100 åren. Min tanke är då att kan man bara hålla sig hyffsat frisk och i bra form under dom närmaste åren så måste det ju finns enorma möjligheter för mig som människa att få leva ett grymt hälsosamt liv i framtiden. Jag kan ju naturligvis inte veat, men jag tänker ju tro och hoppas på att man i framtiden kan göra "sjuka" grejer för att vi människor ska kunna gott och friskt liv, oavsett om man är gammal eller ung. 

 

Man kan ju hålla på hur länge som helst att "pussla" fram och tillbaka med vad man inte kunde göra för över 100 år sedan som man tar för givet att man ska kunna göra idag. Förr var det i bästa fall häst och vagn som gällde. Idag är det bil och den kan ta dig mycket längre på kortare tid än vad en som är möjligt med häst och vagn. Man kan väl bara lugnt säga det är en dramatisk utveckling som har pågått under modern tid, och min känsla är att allt idag bara går snabbare och ännu snabbare mot framtiden. Hur ser det ut år 2035 tex. Vad har vi för telefoner, hur har internet utvecklats och finns Dannebloggen kvar? Ingen vet och jag vet inte om jag kommer att finnas med då, men jag tycker att det är roligt att fundera över vart utvecklingen kommer att ta vägen. Det är ju ändå något som man inte med säkerhet kan säga att man till 100% kan förstå eller veta något om. Därför tycker jag att det är roligt att fundera kring, och prata om. Det är bra att man inte har alla svar...för då kan man ju alltid lära sig något nytt. Jag har massor kvar att lära om livet och den pågående utvecklingen som jag tycker idag går snabbare än någonsin.