Oj! Jag känner mycket just nu och jag tänker att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet, ta en sak i taget och inte gå någon händelse i förväg. Jag vet och känner att jag kommer att få greja med mycket saker framöver som jag egentligen inte vill hålla på med. Jag är just nu bra på att vara i nuet och bara ta en sak i taget. Direkt när jag känner att jag försöker skynda på nånting eller bara tänker för långt fram, då känner jag att jag aldrig kommer att orka med nånting. Den känslan känns tuff, men den finns inte om jag bara är i nuet. Därför känns det ändå ganska bra för mig just nu. Det enda som kan kännas jobbigt det är tanken på att jag kanske inte klarar av att alltid vara i nuet. Jag är ändå väldigt säker på att om jag inte är väldigt noga med att vara i nuet under en ganska lång tid framöver, då kommer mycket att ganska snabbt bli väldigt jobbigt för mig fixa. Mycke jobbigare än vad jag nu kan tänka mig. Men samtidigt försöker jag ju att inte slösa någon energi på att oroa mig för saker som inte har hänt än. Jag vet ju inte ens om det jag kanske kan oroa mig för ens händer. Jag tror stenhårt på att är jag bara i nuet, så löser jag allt på det bästa sättet som jag tycker att det är. Jag vet ändå att jag alltid försöker göra det som blir bäst för många människor och då känner man inte att man gör andra människor illa. Vilket naturligtvis känns bra. Om jag skulle greja på ett sätt som förhindrar att bra saker genomförs, då skulle jag bli bekymrad och jag skulle absolut inte må bra. 

 

Jag vet att jag ofta bloggar på ett sätt där jag liksom inte berättar allt. Många som följer mig säger att dom har så många frågor till mig innan dom börjar läsa ett blogginlägg. När man sen har läst ett blogginlägg så är det tydligen inte ovanligt att människor som följer mig undrar än mer än vad dom gjorde tidigare. Det är väl så att jag känner att mycket kan jag inte berätta. Det finns faktiskt en grej i mitt liv som det finns ett skrivet avtal på att jag inte får yttra nånting i framtiden om det. Detta kan jag lätt acceptera i just det falllet som detta handlar om. 

 

Men om jag funderar vidare på typ allt som jag väljer att tex inte skriver om på min blogg så känns det ibland inte bra. Ibland skulle jag verkligen vilja berätta mycket mer, men av någon orsak så kommer jag fram till att jag inte kan, eller klarar av det. Det kan på ett sätt kännas svårt för jag tror många gånger att jag skulle vilja berätta hela sanningen och sen må bra av det. När man inte känner att man kan säga allt, så kanske jag ibland känner att jag kompromissar lite med mitt samvete. Jag vill ju berätta om sånt som jag har varit med om och vad jag i allt detta tycker känns rätt och fel, men jag kan inte göra det fullt ut. Jag känner ofta att detta är onaturligt för mig att inte berätta allt, men jag vill ju också alltid hålla mig till principen att om jag är osäker på om det är rätt att publicera något, då väljer jag att inte göra det. Detta känns viktigare för mig, än att just berätta allt. Jag tror att det är bättre att jag är försiktig med vad jag skriver, även om jag alltid skulle hålla mig till hela sanningen. Jag har alltid velat tro på att talar man sanning och samtidigt försöker göra det som är mest rättvist för alla så går det bra för mig i livet. Man har ju sen fått bekräftat många gånger att folk ljuger mer än vad man kanske kan föreställa sig och det känns långt ifrån rättvist, även om jag många gånger i detta tcyker att jag har gjort rätt  har försökt att vara så snäll som det bara går. Jag önskar att jag hade vetat och lärt mig mer om livet och hur vissa människor i denna värld funkar innan jag fick mer erfarenhet hur allt faktsikt kan vara. Samtidigt blir det väl betydligt svårare veta något om saker som inet är självupplevda. Så det går väl egentligen inte att säga att man skulle ha tänkt annorlunda innan man drabbades av något som helst hade velat slippa. Men jag kan ändå bli frustrerad över att jag inte fattade tidigare och visste innan. Dessa tankar är svåra att komma ifrån.

 

Jag vill ändå alltid hoppas på att om jag är snäll, gör rätt för mig och gör sånt som är är bäst för många människor, så är det bästa för mig på sikt. Jag vill inte tro att om jag utsätter andra för tex mycket av den skit som vissa har utsatt mig för, då är det något som jag kommer att gynnas av och tjäna på. Det får inte vara så att livet är så grymt orättvist att det bästa att göra inte är att göra rätt för sig. Jag skulle inte ens kunna ursäkta mig med att säga att jag gör skit för att så många andra gör det också. Enligt mig och vad jag tycker så kan man inte beklaga sig över att man tex har gjort ett inbrott i någon annas bostad som man sen rättfärdigar med och säger att det görs så många inbrott ändå, så det gör väl liksom inget om jag själv gör det också. Man ska inte ta från andra, man ska göra rätt för sig. Jag hoppas verkligen att dom flesta människor i denna världen tycker precis som jag där och försöker leva efter det. Jag vill ju att man ska kunna leva i en värld där man känner att rättvisa verkligen finns. Kanske är jag naiv om jag tror att världen är eller kan bli så bra, men jag vill verkligen inte tro nånting annat. Jag vill inte tro att om någon verkligen gör skit mot andra så kan dom belönas och tjäna på det. Det är inte en verklighet som jag vill känna att jag lever i.