Jag har haft en lugn helg och många tankar har har jag tänkt. Mycket ältar jag säkert fram och tillbaka, men för en gång skull så känns det bra att vända och vrida på allt. Det är ju också så jag vill ha en blogg där jag skriver mer om tankar som ajg vänder och vrider lite på. Ska jag klara av att hålla min blogg levande med regelbudna publiceringar så är det nog bra att jag tänker väldigt mycket. Jag vet att jag ibland har tankar som jag försöker vinna över, men det är på nåt sätt omöjligt. Det blir bara man tänker dom om och om igen, men om man har slutat tänka på något efter 10 minuter så är man ju ändå tillbaka på samma problem. Man löser ju ingenting med att fastna i grubblerier. Jag vet att det är fel för jag kommer ju som sagt vidare, men vissa tankar är svårt att inte tänka. De finns så mycket som jag kan må dåligt över och ibland kommer dettaöver mig. Jag passar mig ändå för att låta alla tankar själa för mycket energi. Ältande handlar väl oftast för min del om oro eller rädsla för saker. Min rädsla och oro kan nog mest handla om att jag kommer att behöva utså saker som jag i slutändan inte mår bra av. Detta är jag så trött på för jag har vid så många tillfällen haft eprioder i mitt liv där jag har mått så himla dåligt.

 

Jag har annars mått väldigt bra ganska länge nu. Kort sagt kan man säga att det ha gått bra för mig. Jag har jobbat på, tjänat pengar och kunnat och fått göra saker som jag känner att jag vill ägna mig åt. Många människor har den senaste tiden talat om för mig hur bra man tycker att jag är. Jag har den senaste tiden fått höra att jag typ är helt fantastisk, sen kan jag ändå tänka tanken att jag har svårt att tro att dom som säger det verkligen tycker så. Där kommer nog min låga självkänsla in i bilden.

 

Jag känner också nu att mycket börjar gå sämre igen och att jag inte alls är så bra på att greja som många den senaste tiden har sagt åt mig att jag har varit. Jag kommer att ha en tuff period framför mig för jag inser att mycket av sånt jag har kört på med tidigare inte riktigt håller i längden. Jag känner mig orolig eftersom jag är rädd för att inte orka med att behöva hålla på med saker som jag egentligen inte vill ägna någon tid åt, trots att det kommer att bli nödvändigt om jag ska kunna fortsätta göra saker som jag gillar att hålla på med. Var ska jag hitta motivationen? Jag kommer att känna att livskvaliten sjunker och hur ska jag hantera det? Det kan till och med vara så jäkligt att vissa människor kommer att vara dom personerna som typ plockar bort livskvaliten för mig. Det känns jobbigt för det är ju abslut inte så jag vill ha det, men det kommer att bli svårt att bara slå bort det. 

 

Jag oroar mig kanske i onödan. Jag är ju många gånger väldigt rädd för obehagskänslor och ångest. Jag vill få bort dessa tankar som kan orsaka sånt så fort som möjligt och det är lätt att tro att lösningen är att älta och vända vrida på saker, fast i slutändan så hjälper det väldigt sällan. Det går ju inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.

 

Många gånger kanske det är bättre att bara vara i nuet och sen bara se situationen för vad den faktsikt är just nu. Att tänka på saker som kan hända utan att dom ens har hänt än gör ju bara att man slösar energi och sen inser man väl också att mycket av sånt som man gick och oroa sig för ändå aldrig hände. Jag kanske också bara får acceptera att tankarna finns men inte låta dom ta över och styra för mycket på mina känslor och vad jag väljer att göra. Även om jag nu är helt säker på att mycket kommer att bli tufft för mig under en period framöver så kan jag ju ändå fortsätta göra mycket av sånt som jag tycker är roligt och finner glädje i. Jag kan ju också försöka tänka att sånt som jag kommer att få kämpa lite extra med, ändå är saker som är roliga att försöka klara av. Känslan av att ha klarat av något som man har fått kämpa för är ju ändå i slutändan en rätt skön känsla att få uppleva.