Jag har en väldigt lugn helg. Det känns i kroppen efter allt jobbande i veckan. Jag har ju ganska mycket jobb kvar också, även om jag nästa helg börjar min semester.

 

Många har varit på mig dom senaste veckorna och frågat mig vad jag har för planer inför semestern. Jag har ju inga planer direkt och när jag säger det så får jag massor med förslag på  festivaler, konserter och resmål som jag bara borde besöka. Jag känner av att folk försöker pressa ganska mycket. Jag bryr mig inte om det. Jga upplever bara att det är så det är. 

 

Jag är glad för att jag aldrig låter mig dras med i allt som andra tycker att jag ska göra. Jag känner aldrig någon press över att jag måste åka på något som jag själv inte vill göra.  Jag vet vad jag vill och vad jag tycker är roligt att göra och jag håller mig till det. Jag vägrar göra saker för att ha något att visa utåt. Jag tänker aldrig bli en person som bygger upp någon "fasad" utåt sett. Jag har inget behov av att göra saker för att jag ska imponera på andra. Jag vill göra saker som jag drömmer om och helst också mår bra av. Dom sakerna är viktigare än hur jag framställer mig själv utåt mot andra människor.  

 

Det är ju annars lätt att dras med i allt och sen kanske man är mitt i en "karusell" som kan vara svår att få stopp på, eller bara komma ur. Det är så lätt att göra något för att andra gör det eller för att någon annan säger att du borde göra det. Man kanske tänker att man vill göra saker för att sen ha något att berätta för folk när man tex har haft sin semester. Jag har också upplevt hur jag har fått kritik av folk när jag bara har valt att vara hemma på semstern. Jag går gata upp och gata ner i Vänersborg och är nöjd med det, men det får jag tydligen inte vara enligt vissa. 

 

Som sagt: Jag bryr mig inte om vad andra vill att jag ska göra. Jag gör sånt som jag vill göra och det känns bra att jag är en person som inte låter mina beslut påverkas av att andra försöker pressa mig till saker som jag innerst inne inte vill göra eller är intresserad av. Jag vet vad jag vill och då kör jag på allt de, oavsett vad andra säger. I slutändan hänger ju allt på mig själv ändå. Dessutom vet jag ju bäst själv vad jag vill göra. Det är min fasta övertygelse.