Tålamodet får jag kämpa med.

Jag sitter just nu och räknar lite. Jag har ju ett sk ekonomimål för detta året. Det handlar bara om att jag ska spara ihop en summa pengar och summman jag vill få ihop kommer ta mig 6 månader att fixa. 
 
I natt får jag in nya pengar. Nästa vecka får jag in lite till och sen får jag kämpa med tålamodet för att hålla min tänkta budget för nästa månad. Jag skulle kunna sabba för mig på 5 minuter, precis när som helst, men jag kan inte nå ekonomimålet på mindre än 6 månader. Det är lite frustrerande för det är ju inte så roligt att spara mycket pengar, men samtidigt känner jag att det är värt att kämpa med detta. Det är värt att  fixa det. Jag vill ju få en ekonomi som jag känner mig nöjd med. Just nu känner jag mig så begränsad i vad jag kan göra. Jag har ju tidigare haft perioder där min ekonomi har varit fan så mycket bättre än vad den är just nu. Jag vill vara i närehten av det igen. När jag tänker på det, då blir det värt varenda jävla sparad krona. Ibland får jag en tanke att jag ska strunta i det och bara göra vad jag känner för. Leva livet mer nu liksom. Men i nästa sekund när jag tänker på hur mycket jag sabbar för mig och vilka drömmar jag har som jag då förmodligen inte kommer att nå, då är det lätt att ta ett beslut om att inte bränna mer pengar än vad min planerade budget tillåter. 
 
I slutändan kommer detta med sparandet vara värt varenda minut av jobbande och kämpande med tålamodet. Det är jag helt säker på. Dessutom har jag ju saker på gång till: Sommaren, hösten och nästa vinter. Då behöver jag ju pengar. Ska jag också kunna förverkliga alla mina drömmar som jag nu har  inom någon snar framtid så behöver jag ju ännu mer pengar. Därför kan jag inte se någon annan rimlig lösning än att göra som jag gör just nu. Det är kanske inte roligt att spara pengar, men någonstans får jag ju bara ta detta jobbet. Det kommer att vara värt det i slutändan och det är inte värt att bara strunta i det. Struntar jag i det så kommer jag aldrig att känna mig riktigt fri. Jag kommer bara att bli tvingad att hitta nödlösningar på alla större ekonomiska beslut som jag kommer behöva ta i framtiden. Jag kommer ju heller inte att kunna göra mycket av sådana roliga saker som jag drömmer om. Därför tar jag detta jobbet nu med att spara en ansenlig summa pengar i ett halvår. Jag vill ändå inget annat, innan detta är fixat. Jag kan heller inte göra så mycket annat, innan detta med sparndet är fixat.
 
Jag vet vad jag vill nu, och det känns bra.
 
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE