Mycket kan bli mer.
Jag hade ett tufft arbetspass idag. Skönt att man inte ska behöva köra detta passet så mycket mer nu. Jag tror jag kör detta en gång till innan jag byter schema.
Det var ändå inte jättejobbigt att köra på idag. Det är väl så att när man redan innan vet att man har ett tufft pass framför sig så är jag kanske mer beredd på alla möjliga situationer som man ställs inför under ett arbetspass. Det gör säkert att man hanterar allt lite bättre än vad jag annars skulle göra. I slutändan gör detta också att arbetspasset inte känns som jobbogt som man innan kanske hade trott.
När jag var hemma på rasten tidigare idag så bara jag åt och sov. Jag vet att jag har mycket att göra resten av denna veckan. Mycket kan bli mer också. Om det blir Stockholm på fredag då blir det väldigt mycket mer att göra, både före och under själva resan osv... Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra. Jag kommer inte att kunna bestämma på förrän på onsdag. Om jag inte bestämmer mig eller bara gör vad som krävs på onsdag, då kommer det ite att bli något. Det blir för sen sen att sätta allt som behöver göras innan fredag.
När det gäller den här "Stockholmgrejen" så finns det liksom 2 dimensioner i det. Jag tänker:
1. Det är ju kul att åka till Stockholm och om det blir av på fredag så blir det jag i så fall ska göra något utöver det vanliga. Jag tänker liksom: Ska man inte ta chansen nu när man har den. Viljan har jag, men det kan vara så att hjärtat och kanske också förnuftet säger något annat.
2. Om jag helt ska gå på min inre känsla så tänker jag nog att det är bättre för mig att strunta i detta. Det kan vara så att jag måste göra för mycket innan, och lägga ut mer pengar än vad jag i slutändan tycker att detta är värt. Jag har redan så mycket att göra denna veckan också. Ska mycket liksom bli ännu mer? Det kan lätt bli för mycket med allt. Det gillar jag inte. Jag får nästan lite panik att bara tänka på det. Samtidigt känner jag att jag har en chans att få uppleva något i Stockholm igen som jag vet att jag kommer att gilla. Efteråt komer jag att må bra och gå runt och njuta av känslan att jag har fått träffa lite spännade människor igen. Samtidigt gnager den där tanken i mig att detta kanske inte är så bra som jag först tyckte att det var. Tycker jag att detta är värt allt de som detta faktiskt kräver av mig? Det är jag verkligen inte säker på denna gången.
Trackback
