Jag sitter och funderar på det faktum att jag snart kan säga att jag har haft den bloggen i 10 år. Jag håller på med detta år ut och år in för att jag tycker det är roligt. Det finns egentligen inget annat som får mig att hålla på med detta. Den dagen jag inte tycker att detta är roligt längre då kommer jag att lägga av. Jag vet ju naturligvis inte när den dagen kommer, men någon dag blir det säkert så. 

 

 

 

1. En sak är ju att det har ju bara att köra på när det kommer till att blogga. Man behöver ju inte vara bra på det. Man får ju blogga i alla fall. Under tiden som man håller på så utvecklar man ju sitt skrivande och sitt sätt att formulera sig. Jag tycker själv att jag var ganska dålig på att skriva när jag började med bloggen. Men det känns nu som att jag har blivit så sjukt mycket bättre efter 10 år av bloggande. Jag har ju övat på att skapa texter, och det är väl då klart att man blir bättre på det. 

 

2. Bloggen har också hjälpt mig att komma till den där punkten där jag faktiskt helt ärligt kan säga till mig själv att jag mår bra. Jag har absolut haft perioder där jag har mått fruktansvärt dåligt. Jag har framförallt haft perioder där jag har haft väldigt mycket ångest. Bloggen har nog hjälpt mig ur det där och idag mår jag ju bättre än någonsin. Istället för att prata av mig och betala dyra pengar för att gå i terpi hos någon psykolog eller liknade så har jag bara bloggat ner alla möjliga tankar om allt möjligt. Jag tror att om man bara är helt ärlig med just sånt man tänker på, så mår man bättre efter att man har fått skriva ner det. Jag vet att mitt bloggande har varit avgörande för jag faktiskt mår så bra som jag gör idag. På ett sätt är ju min blogg också min psykolog. Den är ju också en bra vän. Den låter mig skriva precis det jag vill. Den säger aldrig till mig att den inte orkar jobba med mig längre. Jag får skriva av mig så mycket som jag själv vill och när jag lämnar bloggen så bestämmer jag själv när jag vill komma tillbaka och öppna mig igen. Jag behöver inte bestämma någon tid för när jag ska besöka bloggen, och när jag än väljer att skriva, vad jag än väljer att berätta så finns den alltid där för mig.