Jag känner mig fortfarande lite tom och jag vill helst bara få semester, vara helt ledig och typ inte göra ett skit. Samtidigt finns de många saker som jag bara vill få fixade. Det är inte så lätt när jag tänker så. Sanningen är väl den att jag vill mer än vad jag orkar. Huvudet vill mer än vad kroppen tål.

 

Jag tror ändå att denna tomheten som jag nu känner släpper snart igen. Det är ju ändå så att mycket känns ganska bra nu. Jag fått som jag vill med min ekonomi igen. Det känns så bra att jag bara kan rätta till alla dom fel som jag tycker att jag gjorde förra året. I slutet på denna veckan, eller i början på nästa vecka kommer det in ganska mycket pengar. Ungefär en månadslön, om man ser till vad jag har för att jag kör buss. Man kan ju inte klaga på att man får en summa av två månadslöner in, i en och samma månad.

 

Jag grejar ju också på med självbiografin. Och jag är nog rätt säker på att jag får klart allting innan min semester. Det är ju målet i alla fall. Med klart menar jag att jag ska få alla mina berättelser klara, så att jag bara kan trycka på knappen för publicering. När jag sen väljer att publicera, det har jag inte bestämt mig för än. Jag känner att det bör bli ganska snart efter att jag har fått alla inlägg i ett publiceringsläge. Väntar man för länge då finns det ju risk att man känner att man måste ändra eller skriva mer osv..igen. Jag måste ju bli klar någon gång och bara bebstämamig at nu är denna självbiografi klar.  Man kanske kan strunta i "semster-bloggandet"?  Istället köra självbiografi-blogg under hela den perioden som ajg har semester. Vi får se hur det blir, men det känns i alla fall bra  att jag nu kan se att jag snart kommer att bli färdig med min självbiografi.

 

Annars får vi se vad jag hittar på inom den närmaste framtiden. Jag har ju under detta året varit väldigt noga med att inte göra om dom fel som jag tycker att jag gjorde förra året. Ett fel var ju att jag klantade mig med pengar. Detta har jag inte gjort i år och jag har ju därför lyckats vända på allt så nu har jag ju snart den balans i min ekonomi som jag vill ha, och hade innan jag klantade mig.

 

Ett annat fel som jag tycker att jag gjorde förra året var ju att jag grejade för mycket och var ute på för många  saker. Detta gjorde sen att jag gick in i den sk väggen. Jag tog helt slut och när den känslan kom så orkade jag ingenting. Det var inte roligt, men jag har tänkt på detta under det här året. Jag har tänkt på vad jag ska göra, eller inte göra för att det där med att gå in i väggen inte ska hända igen. Jag struntar i mer nu... och säger mest nej till saker, även om jag känner att jag skulle vilja göra mer.  Jag måste känna efter så att jag är säker på att jag orkar också. Egentligen kanske jag inte gjorde så mycket mer förra året än vad jag har gjort andra år. Jag har väl varit mer i "farten" andra år än vad jag var förra året. Andra år har jag inte känt att jag har gått in i väggen. Men förra året var ju också året då min mamma dog. Jag var inte förberdd på det, även om jag visste att det förmodligen skulle bli så. 

 

Men jag ville inte förbereda mig på mammas död, så länge som hon faktsikt var i livet. Det var ju ingenting jag ville tänka på överhuvudtaget. När det sen hände i augusti 2017, och jag månaderna innan hade grejat med mycket och varit ute på många olika saker så blev mammas bortgång något som bara gjorde att allt blev för mycket för mig. Jag var inte förberedd, och jag ville inte vara det heller. Därför känner jag nu att jag ska inte vara för hård mot mig själv och säga att det var dåligt av mig att inte fatta att jag inte skulle orka med att greja så mycket som jag gjorde förra året. Det var ju inte så konstigt att det bara tog tvärstopp för mig när min egen mamma dör. Men i år har jag ändå tänkt på att inte greja för mycket och ha för mycket grejer på gång. Dessutom åker jag ut på mindre saker nu. Jag vet ju  att saker och ting kan hända som gör att man inte pallar mer, fast man tror innan att man klarar av allt ändå. Man måste lyssna på kroppens signaler liksom. Jag har egentligen altid varit bra på det, men jag gör ändå det misstaget ibland att jag inte lyssnar på min kropp. Man kör på bara och sen blir det som det blir och känns som det känns. Öhhh...

 

Men sen är det ju ändå så att jag har saker på gång och jag tror nog att den tomheten som jag känner nu snart släpper. När den väl gör det då blir det full fart igen. Jag är ändå en person som vill få gjort mycket, och ha saker på gång. Men samtidigt vill jag ju ha kontroll på "grejerna", och känna att jag orkar med.