Jag kämpar ju med min sparande av pengar. Jag har mina målsättningar som jag vill nå. En viss summa pengar ska jag bara lyckas spara. Lätt är det verkligen inte. 

 

Jag kastar mig hela tiden mellan två tankar: Orka hålla i detta, eller släppa på kraven jag har på mig själv och istället spara betydligt mindre pengar. Att ge upp och bara strunta i precis allt som jag nu kämpar för tänker jag inte göra. 

 

Ja orkar fortfarande hålla i, men jag känner att jag hela tiden ligger på gränsen. Det är tufft att hela tiden behöva fundera några extra gånger på om man har råd att unna sig, eller om man spräcker "sparplanen" som jag har, om jag väljer att unna mig något utöver det vanliga. Gränsen mellan att strunta i hur jag först tänkte att jag vill ha det, och istället sänka kraven och spara mindre pengar är hårfin. Jag får typ fatta beslut om hur jag ska fortsätta, minst en gång i veckan. Många gånger tänker jag nog att jag ska släppa på kraven, men samtidigt känner jag att i slutändan är det värt att bara hålla mig till planen  och kämpa in den. När man fixar allt och når en större målsättning som man har, så är ju av att man lyckades rätt häftig.

 

Det jobbigaste med detta är väl att man ibland får avstå från saker som man tycker är roliga att göra, men jag tror som sagt att det är värt det. Jag sparar ju pengar för att kunna göra något ännu roligare. Det är mycket tålamod det handlar om. Jag känner mig ändå just nu ganska duktigt som hittills har klarat av att hålla min sparplan, även om känslan av att inte ha råd med saker suger. Jag har ju råd fast ändå inte. Jag prioriterar ju sparandet,så pengar har jag ju. Jag försöker ändå att hitta balansen mellan att unna mig och spara. Jag vill mest spara, men ändå inte snåla. MAN BALANSERAR LIKSOM HELA TIDEN PÅ DEN DÄR TUNNA LINJEN.