Jag får väl bara acceptera.
Jag har många gånger funderat kring en sak som jag upplever att många gör. Jag har svårt att förstå det fullt ut. Jag kanske kan förstå nånting av detta, men fullt ut kommer jag aldrig att förstå. Detta har hänt mig massor med gånger. Jag känner
att jag inte kan göra annat än att acceptera det. Jag kommer att råka ut för det igen, vare sig jag vill eller inte. Ibland måste man väl bara acceptera att folk är som dom är, och jag kan inte göra så mycket för att ändra på det. Oavsett vad jag
tycker så kommer jag ändå alltid att stöta på dessa människor. Jag tänker på: När folk är på väg att få det som man har frågat mig om, men sen vill personen inte i alla fall?
Känner ni igen detta? Eller känner du som läser min blogg att du själv kanske är en sådan person som typ ofta säger att du vill en sak, och sen när du är på väg att få som du vill, då vill du inte i alla fall? Jag tycker att jag ofta stöter på denna
typen av människor. Eller så är det inte så ofta. Det kanske bara är något som jag tror. Det behöver ju inte vara så att jag har rätt för det. Men min fråga kvarstår ändå. Varför säger någon att man vill något, och sen får hen som den vill och
sen i slutändan så är det inte det hen vill i alla fall.
Jag kan ta något konkret exempel.
Du säger att du vill träffa mig. Jag svarar kanska ja och kommer med förslag på när vi ska ses. Sen hör jag ingenting, eller så får jag ett nej. Varför har du från början ställt frågan och kanske pratat vid flera olika tillfällen om att
du vill träffa mig? När du sen i slutändan ändrar dig så fort du är på väg att få som du vill, då blir ju det en ganska elak handling som du gör mot mig. Det är ju inte så snällt om du bara vill se vad jag svarar och om jag tillslut gör som du vill.
Jag kan lätt acceptera att någon inte vill och att folk också ändrar sig ibland. Men samtidigt tycker jag att det vore mer snällt av folk att kanske tänka en och två gånger på vad dom själva vill, innan man tex kontaktar mig och frågar om jag vill. Det
där när du säger att du vill en sak, du får som som du vill och sen är det i slutändan inte det som du egentligen vill...det är något som i alla fall jag har tröttnat på för länge sen. När jag nu ibland vill vara lite snäll och inte så" hårdhudad"
genom att bara "dissa" folk som frågar mig om saker så vore det ju skönt om jag inte så ofta behöver uppleva att folk bara "dissar" mig. Varför frågar man mig då från allra första början?? Det är ju inte snällt. Kanske är det inte snäll man vill vara
heller? Det kanske bara är det jag måste förstå? Däremot om jag själv är den personen som FÖRST ställer en fråga till någon och sen får jag ett nej, då kan jag lätt bara glömma det och gå vidare. Det är en helt anna sak, men det är inte riktigt
det jag funderar kring nu.
Jag får inte glömma att fundera på hur jag är själv är när det kommer till detta. Är jag en sån person som tex säger att jag vill en sak, men när jag sen fattar att jag kommer att få det jag sa att jag ville ha, då vill jag egentligen inte
det. Är jag en sådan person också? Den spontana tanken jag får är nej. Nej, jag är inte en sådan person. Jag säger i alla fall inte till någon annan person att jag vill träffa hen om jag samtidigt vet innerst inne att det inte är så
att jag faktiskt vill träffa den personen jag frågar. Jag skulle aldrig medvetet agera så mot någon.
Jag kommer nog inte vidare med mitt tänk kring detta. Jag får nog bara acceptera. Jag får ju bara tänka på att jag inte ska ta något för givet. Leva i nuet och liksom se hur det blir, utan att ha några förväntningar. Oavsett vad andra säger
att dom vill och ska göra, så får man ändå hela tiden se om det i slutändan verkligen blir så som folk säger. Jag skulle ju själv kunna säga nej till allt när någon frågar mig om nåt, men en sådan person vill jag inte vara. Jag vill försöka
vara snäll och om någon frågar mig om något som jag också vill göra så ska man väl inte bara säga nej till det? Det är ju lika dumt som att spela svår för en tjej som är intresserad av mig, fast jag själv innerst inne är intresserad av
henne. Men det är ju just detta som gör att jag ibland går i en "fälla" Man kommer då istället bara till den punkten där man ställer sig frågan: Varför frågade hen från allra första början? Kanske får jag ett svar , eller så får jag det
inte. Jag kommer aldrig att fullt ut förstå varför någon gör så mot mig, men jag har insett att jag måste acceptera att vissa säger högt att dom vill en sak, men tänker något annat, eller bara ändrar sig när det liksom "bränner" till.
Oavsett vad jag tycker om detta, så kommer jag att råka ut för detta många gånger mer i framtiden. Jag tänker ju aldrig bli en person som säger nej till precis allt som folk frågar mig om. Därför kommer jag ibland att gå i "fällan" och
det bästa jag kan göra är att bara acceptera att det blir så. Man får hantera det på ett sånt sätt som man tror är rätt att hantera det på. Jag vill ju vara snäll och ibland kan jag tänka mig att bara göra det som folk säger högt till
mig att dom vill att jag ska göra. Sen kan man ju inte alltid tänka så heller. Man får ju inte bli så snäll så att man låter sig utnyttjas, men sån är jag ju inte, och kommer aldrig att bli. Kanske har jag varit en sådan person , men det
är jag inte längre i alla fall.
Trackback
