Har haft en intensiv fredag. Jag grejar med allt jag kan komma på att jag har att göra. Jag tar också tag i det jag bara ser för stunden. Jag fixar det då direkt. Jag grejar hela tiden och är hela tiden på väg framåt. Sen ska man ju hinna med jobbet också. 

Man märker liksom inte att man får mycket gjort när man är mycket uppe i allt. Men om jag funderar på vad jag inte hade fått gjort för ett halvår sen, men som jag har fixat nu, då märker jag en väldigt stor skillnad på hur det var då och hur det är nu. Kan jag fortsätta att bara blåsa på året ut nu, få gjort det ena och det andra eller det tredje osv...,,då tror jag att jag om några månader kommer att märka av att jag har fått mycket gjort under den andra halvan av detta halvåret också.

 

När jag tänker så här då håller jag uppe motivationen och orkar blåsa på. Jag kör ju på tills jag känner att jag inte orkar mer. När jag känner mig för trött för att greja, då stannar jag bara upp, släpper allt och tar nya tag efter en eller två dagars vila. Det funkar.

Jag trivs ganska bra nu med att bara blåsa på och hela tiden ta tag i saker.  När jag orkar så är det ju roligt. Sen är det ju ändå så att man måste tänka på att kroppen ska hänga med. Även om grejandet kan vara roligt så kommer ju kroppen att säga ifrån på ett obehagligt sätt om man inte stannar upp ibland och bara vilar. Men jag är bra på att tänka på sånt. Fram till att jag känner att jag måste vila så är det ju bara att köra på med allt. Jag börjar ju tycka att detta är ganska roligt. Dessutom vet jag att jag kommer att få lön för mödan, senast mot slutet av året.

 

Nu är det helg och jag är ledig från busskörningen. Nu kan jag blåsa på med allt, utan att behöva tänka på att jag ska jobba sen.