Nu har min ledighet börjat. Nästa vecka (på onsdag) ska jag köra buss igen. Då jobbar också bara 3 dagar, precis som jag har gjort denna veckan.

 

Jag trodde detta med att jag nu ska gå på längre ledighet än normalt skulle kännas bra, men det gör det inte. Jo, att jag är ledig och inte behöver bry mig om busskörning på ett tag känns naturligtvis bra, men när jag kommer hem och bara ser allt som jag vill fixa med och ta tag i så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag tänker nog för mycket på typ allt just nu. Jag har grejer i min vardag som jag vill få gjort, detta tänker jag på. Jag har mycket grejer på gång. Saker som för mig är lite utöver det vanliga som jag har att greja med, detta tänker jag också på. Jag har saker som jag mest tänker på, men som just nu bara är drömmar om att få göra vissa saker, men just nu är jag lång ifrån att kunna fixa dessa saker, men tänker på allt de gör jag i alla fall. Jag tänker på vad jag har att göra, vad jag har på gång och vad jag skulle vilja göra, men inte kan just nu. Lägg därtill att jag kan känna mig lite orolig för allt som kan gå fel i mycket av sånt som jag grejar med just nu. Jag tänker också på att mycket av allt jag vill få gjort kanske tar lite för lång tid för mig att faktiskt fixa klart med. Självbiogrfin är ju ett sånt exempel. Dessutom är ju självbiogrfin också något som jag tänker mycket på. Den finns liksom med mig nånstans i bakhuvudet, VARJE DAG. Så kommer det väl att vara till jag känner att jag har skrivit den klart och slutfört den liksom.

 

Jag tänker nog för mycket på allt, och visst är det säkert så att jag oroar mig för saker helt i onödan. Jag vet så jävla väl att man inte ska tänka för mycket. Jag vet också att man inte ska oroa sig för sånt som inte har hänt än. Dom problem som kan tänkas uppstå blir ändå oftast sådana som man sällan kan förutse. Och även om  det efteråt skulle visa sig att det man oroar sig för händer så blir det eventuella problemet som kanske sen uppstår inte alls som man tänkte sig när man oroade sig för det.

 

 Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera mig själv just nu. Det känns som ju mer jag tycker att jag får att göra, ju mindre får jag gjort. Jag tänker på allt. Jag vill göra det, det, det, det, det, det .. osv. Vissa saker har jag ett bra grepp om och det är så klart med dessa grejer som det kan bli. Det känns ju bra.

 

Men mycket ligger bara i luften och jag får inte alltid grepp om allt, men samtidgt vill jag så mycket och jag vet hur ledsen och besviken jag kommer att känna mig och vissa saker inte blir gjort.  Jag kan ta självbiogrfin som ett exempel igen. Om jag inte lyckas med att göra färdigt den inom en snar framtid, då kommer jag ju att bli riktigt ledsen, deprimerad och nedstämd. Jag har tänkt och jobbat så mycket med den. Det har varit mycket känslor och det har snurrat i huvudet som fan, men jag har aldrig gett upp och sagt att jag skiter i detta och tänker inte fortsätta. Självbiografin finns med mig dagligen i mitt bakhuvud, eller så jobbar jag med den och är grymt fokuserad. Skulle jag bara släppa den och inte slutföra arbetet med självbiogrfin så skulle jag känna mig väldigt misslyckad och dålig. Jag kan ibland nu också känna mig dålig för att jag inte har hunnit med att skriva mer än vad jag hittills har gjort, men blir jag bara helt färdig någon gång så kommer ingenting av de som inte känns bra med självbiogrfin att spela någon roll. När jag är färdig så har lyckats och då är det inte dåligt, och det är det bara bra gjort liksom.

 

Jag har vissa krav på mig själv och även om jag inte känner press från någon annan än mig själv så kanske jag sätter för mycket press och har för höga krav på mig själv? 

 

Jag kan inte säga så mycket mer om hur jag tänker just nu. Jag är heller inte säker på att allt känns så som jag precis har beskrivit det i detta blogginlägg, men detta inlägget får duga liksom.