Släppa saker snabbare.
Nu sitter man på ett hotellrum i Stockholm och är väl lite mörbultad i kroppen sen igår Jag var på Gröna Lund och såg Little Jinder. Det var grymt bra. Josefine Jinder som hon faktsikt heter var skitsnygg.
Det var ju bra också att jag inte gick på Jinders gig själv. Då hade tiden gått väldigt långsamt innan själva giget verkligen drog igång. Som det kändes igår så gick tiden väldigt fort. Kul att man kunde komma så långt fram som jag faktiskt gjorde. Det gör upplevelsen av vad man ser betydligt häftigare.
Det jag måste tänka på i framtiden och som jag tror att jag också nu har kommit till insikt med är att jag måste släppa saker snabbare. När jag träffade Josefine i maj tidigare i år och var på restaurang Tjoget och käkade middag med henne, (plus Rebecca och Fiona) så har jag ju efter den grejen haft svårt att släppa det. Jag känt en enorm saknad, och det blir väl lätt så. Jag bloggar och skriver om en sån grej. Tyckte att det var grymt kul och jag fortsätter tänka och skriva om det, utan att tänka på att jag måste släppa och gå vidare. Jag hade inte tanke på att jag tänkte för mycket och liksom överarbetade tanken inne i min hjärna. Gör jag andra Musikhjälpengrejer i framtiden, eller likande saker då måste jag lära mig att släppa betydligt snabbare och gå vidare också.
Igår när jag såg Josefine Jinder på Gröna Lund då såg jag artisten Little Jinder. Hon är nu för mig artisten som jag har träffat och nu har jag gjort det och jag har också sett henne göra sitt jobb. Nu känner jag ingen saknad eller något vemod längre.
BILDER FRÅN GRÖNA LUND OCH LITTLE JINDERS GIG.
Jag var med Jimmy Hosio som är ett stort fan av Little Jinder. Han har nu varit på 14 gig med Little Jinder bara i år. Det kändes bra att inte behöva vara själv jag och Jimmy nu valde att typ var först in på "Grönan" och sen ställa sig så långt fram som det bara går. Tiden går ju fortare när man är två som typ väntar på ett gig, först utanför "Grönan" och sen inne på "Grönan" längst framme vid Scenen. Väntar man typ i 7 timmar och mest står och sitter still på ett och samma ställe då går ju tiden så jävla mycket fortare om man är två. Därför är jag glad att jag inte var på detta gig ensam. Det hade naturligtvis inte var lika roligt.
Kul att jag kunde ta mig så nära. Det blev några riktigt fina bilder och en maxad upplevelse. Detta var väl vad jag behövde efter allt som har hänt mig på det privata planet dom senaste dagarna.
Trackback
