Har man tiden att tänka så snurrar det mer.
Torsdag idag och ska jag vara ärligt så gör jag inte mycket, och jag kommer inte att göra så mycket idag heller. Jag njuter mest av min semester.
Nu på morgonen har jag ändå varit ute och postat lite paket. Saker jag har fått sålt måste jag ju leverera. Det som orar mig lite är att jag någon gång ska skicka fel paket eller brev till fel adress och sen när man då få reda på det så ska man i efterhand försöka räkna ut var det där brevet eller paketet har hamnat. Det kanske löser sig OM det nu skulle hända någon gång. Det har inte hänt än, men ibland känner jag att jag måste dubbelkolla och sen tänka efter vart jag ska skicka något, och till vilken adress. Jag dubbelkollar och är noga, men ändå blir jag i efterhand osäker på om jag gjorde rätt, fast än så länge har det aldrig blivit fel.
Jag kan också ora mig för att jag nångång lägger fel vara i fel paket, eller glömmer att skicka iväg något osv. Alla möjliga fel kan man göra ju.
Lite jobbigt är det när jag så ofta oroar mig för att jag ska skicka fel. Blir det fel så händer det nog typ bara en gång av tusen skickade varor. Dessutom går det säkert at rätta till alt i efterhand. Jag borde ju därför inte oroa mig för att jag kan göra fel pga av min tankspridhet, men jag oroar mig ändå och blir osäker i efterhand om jag gjorde rätt eller fel, för jag vet ibland hur tankspridd jag kan vara. Extra tankspridd tror jag att jag är när jag har semester också. Det blir liksom mer snurr i huvudet då för man har ju så mycket tid till att tänka på allt och ingenting, typ samtidigt.
Fast det är också så att när man har semester och tid att tänka mer än vanligt så kommer man ibland också på saker. Det kan handla om någon galen grej man vill göra som kostar sjukt mycket pengar och som amn tidigare inte ens kunde drömma om att det skulle vara möjligt att kunna göra. Sådana saker kommer man aldrig på när man tex jobbar eler grejar mycket med annat. Då finns inte tiden att tänka och klura på lösningar som tex handlar om at flytta framsina egna gränser.
Nu får det bli lite mat. Jag hoppas nu inte att jag är så tankspridd att jag först går till mataffären och handlar mat som jag tänker atjag ska ha til lunch för att sedan gå från mataffären till en restaurang och hämta mat som jag sen tänker jag ska äta til lunch. Det har jag faktsik gjort en gång, fast bar en gång i hela mit liv.
Trackback