När jag var på pingisen i kväll så kom det in en kille som jag trodde att jag aldrig hade sett förut. Jag spelade  lite med honom och han var rätt bra. Han kunde lira och han hade ett ganska bra spel i sig liksom. Jag funderade inte så mycket på vem han var eller om jag hade träffat honom förr utan jag tränade bara på med alla möjliga spelare under kvällen. 

 

Mitt spel stämde bra och återigen körde jag fullständigt skiten ur mig. Jag fick byta t-shirt en gång eftersom den första blev helt pisseblöt. Jag gjorde misstaget en annan träning att jag bara spelade på med en genomvåt t-shirt och dagen efter blev jag förkyld. Det är ju inte bra. Bättre att byta så man håller sig torr liksom. 

 

Som vanligt när jag spelar ganska bra så stämmer min backhand och mina servar väldigt bra. I kväll stämde också min forehand väldigt bra. Mitt problem kan annars ibland vara att jag missar alldeles för mycket med min forehand, men inte i kväll.

 

Jag jobbade också in många av motståndarnas långa servar. En grundregel i pingis är att man ska som det heter loopa med överskruv på ALLA långa servar som man får på sig.  På så sätt får motståndaren mindre tid och dessutom hamnar han/hon som får loopen på sig direkt i ett försvarsläge. Att motståndaren får för mycket tid är något man ska undvika i pingis. Det kan man väl säga är en annan av alla grundregler i pingisen.

 

Jag är nöjd med min träning i kväll. Det kändes betydligt bättre än i tisdags. Två grejer i kväll som annars blev för tuffa för mig var att mjölksyran började komma mot slutet. Och dessutom fick jag en känning i ryggen. Med massor av mjölksyra är det inte mycket att göra. Man får bara försöka hålla bollen på bordet och hoppas på att den man möter gör sk enlka missar. 

 

Jag körde kanske för hårt i kväll, men det är samtidigt jävligt bra för min hälsa. Jag tränar ju inte heller för att jag ska komma i form till någon tävling eller för att jag ska orka spela seriespel eller liknade. Jag behöver ju därför inte fundera så mycket på hur jag lägger upp pingisträningen. För min del är det bäst att bara blåsa på och köra skiten ur mig.

 

Tillbaka till han som jag trodde att jag aldrig hade sett förut. Jag kände inte igen honom och jag funderade väl inte så mycket över det heller. Inte förrän han sa att jag och han hade spelat i samma serielag en gång när vi båda hade spelat i Trollhättans BTK. Sånt känns lite otäckt. Man har spelat och tränat ihop under flera år och sen har man varit bort från varandra ett tag, och då känner jag inte igen den människan. Som tur är blev han inte arg för det.

 

Det är roligt att träffa många av dom spelare som man på ett eller annat sätt har haft med att göra på den tiden då man höll på med pingsien som mest. Både denna säsongen och den förra så har jag träffat ett flertal av dom lirarna som var med på den tiden då jag inte tyckte att något annat än pingis var det viktigaste som fanns. Detta tycker jag är bland det roligaste med att hålla på med pingisen nu, men det är lite pinsamt när man inte alltid känner igen folk.