Erfarenheten från alla år och förra året.
Jag har tränat lite pingis ikväll igen. Det finns mycket som kan bli bättre, men ikväll stämde min backhand bra. Mina servar var ganska vassa också. Det var kul också att så många ganska bra pingisspelare hade tagit sig till pingishallen för att lira idag. Jag känner också att dom nya gummiplattor som jag nu har börjat spela med är bätre för mig än dom plattorna som jag spelade med förra säsongen. Mycket känns bra med pingisen och framförallt är det roligt att lira. Det är ju det viktigaste av allt.
Jag fick den där frågan igen. Den där frågan som jag har vetat hela sommaren att jag ska svara nej på. Jag fick en fråga om jag ville vad med i ett serielag (B-lag typ) denna säsongen. Jag sa nej direkt utan att tveka. Jag bryr mig inte om det behövs folk eller om någon vill att jag ska vara med. Jag vill inte och då är det som gäller. Det kommer inte att ge mig någonting att åka iväg någonstans och spela seriematcher. Och jag kommer inte heller att tycka det är roligt. Det är inget som jag vill ägna mig åt. Den erfarenheten av pingis har jag så att jag vet att det var rätt av mig att bara bestämt säga nej till seriespel. Jag vill bara träna och jag vet också av den erfarenheten jag har att man inte behöver säga ja till allt som man får frågan om. Det bästa för mig är att jag håller mig till en grej och ger hundra procent på det. Efter alla mina år i pingisen så var det att jag ville vara med överallt det absolut största misstaget jag gjorde. När jag höll på som mest med det så var tränare spelare domare på en och samma gång. Det går ju aldrig att göra något riktigt bra. Det blir liksom för mycket med allting. Det misstaget gör jag inte om idag.
En annan erfarenhet som jag bär med mig från förra säsongen det var att jag skulle gå in och ta för mig mer när jag spelar. Jag kände under många träningar förra året att jag inte vågade släppa loss. Jag kände mig ofta låst i mitt spel och jag tror att jag var mer rädd för att jag skulle spela dåligt istället för att tänka åt andra hållet att jag verkligen skulle göra allt jag kan för att spela så bra som möjligt. Man måste ju släppa loss systemet liksom. Man kan inte vara låst. Det gäller att få bollen i spel och hålla sig kall i de avgörande lägena och sätta snurr på bollen. Det där med att jag kände mig låst i mitt spel låg som ett spöke över mig förra säsongen, men i år har jag liksom tagit för mig mer och vågat spela ut. Det spelar ju ingen roll om allt de jag testar går åt helvete. Jag tränar ju bara pingis för att det är så jävla roligt.
Trackback
Hej Danne! Jag håller på med en rapport i skolan och det hade varit till stor hjälp om du kunde besvara dessa frågor så utförligt och nyanserat som du bara kan! Svaren kommer utgöra underlag till en rapport om svenska manliga bloggares roll i den feministiska vågen.
1. Det samhälle som vi lever av idag är uppbyggt av patriarkala strukturer som sitter djupt rotade i samhällets grundstenar. Exempelvis föreställningen om att kvinnor är mer omhändertagande än män eller att kvinnor är mindre logiska än män. Detta medför en rad problem. Därför måste vi bli mer normkritiska och försöka lösa upp dessa vedervärdiga kvinnoförtryckande strukturer. Hur tror du att man ska få gemene man mer normkritisk?
2. Männen har under århundraden varit de som bestämmer. Först 1921 fick kvinnor rösträtt i allmänna fria val i Sverige. Sedan dess har kvinnorna slagits för sina rättigheter medan de flesta män har försökt att tillrättavisa dem till köket eller sänghalmen. Men valet 2014 var ett historiskt år, då kvinnornas parti, F!, tog sig in i fler kommunfullmäktige än tidigare. Vad gör du för att stå upp för kvinnors rättigheter?
Tack så OERHÖRT mycket för att du tar dig tid och svarar på dessa frågor! DU ÄR BARA BÄST! Tack och puss!