Detta inlägget kan bli väldigt upp och ner och fram och tillbaka när det kommer till hur jag känner mig just nu. Jag vill inte fastna i för mycket tankar och grubblerier och riskera att jag förstör mycket av de känslor som känns bra just nu. Jag tror det hjälper att blogga om tankarna jag har just nu. Jag kan fastna lite vilka tankar som helst här på min blogg, men sen måste jag dirket släppa det. Det brukar hjälpa att blogga när det snurrar för mycket i skallen på ett sätt som kanske inte alltid är så bra för mig. Jag gör det nu och sen släpper jag det bara. 

Igår tänkte jag blogga om lite olika saker. Jag började skriva på ett inlägg som jag sen bara avbröt. Sen började jag om, väntade några timmar och tänkte på något annat som det sen var meningen att jag skulle blogga om, men det slutade bara hela tiden med att jag struntade i allt bloggande igår. Jag var ju ute på min dagliga promenad på 30 minuter, men vad finns att berätta om den liksom? Jag kunde liksom inte få ur mig något vettigt om den promenaden och några bilder från en vanaliga promenad på 30 minuter kände jag inte för att publicera. Jag strunatde i bloggandet och var bara glad över att jag hade tagit mig ut och jag har ju berättade om mina promenader så många gånger så det känns lite nu som jag har gjort det en gång för mycket, fast det lär ju bli fler inlägg framtiden om den enkla motion ändå. Detta är ju en blogg som handlar om mig och vad jag gör. Promenerar gör jag ju en del och det är inget som känns för privat att berätta om, och då blir det ju att man bloggar om det. 

 

Innan det var dags för busskörningen igår så satt jag här med ett lite projekt som jag lyckades med till 100%. Allt blev precis som jag hade tänkt mig och nu har jag en rolig grej att se framemot. Men samtidigt kände jag mig så glad över detta så jag tänkte för mycket på det som komma skall och tappde helt det där med att leva nuet som jag ju under hela detta året har varit så duktig på att göra. Det smög sig ju ockå in en tanke av oro. Vad ska jag göra nu när jag är klar med "grovjobbet"? det finns ju heller ingen återvändo. Jag kan liksom inte dra mig ur. jag måste köra på till 100%

 

Jag vill absolut inte missa min chans som jag nu har fått, men jag har grejer kvar att göra med mitt lilla projekt och jag fastnar i tankar om hur jag ska lösa resten och om detta egentligen var något jag ville från början. Fast jag är samtidigt säker på vad jag vill med detta. Jag vill inte berätta vad det handlar om än, men ni lär väl snart märka detta. Det är ingen stor grej egentligen. Det jag ska göra tror jag många gör varje dag. Jag ska göra något som är hur vanligt som helst, men jag tar det till en jävligt mycket högre nivå än vad man gör i vanliga fall. 

   

 

En annan grej som jag störde mig på så jäkla mycket igår det är var att jag kom på att jag hade tagit åt mig  av att vissa männsikor har sagt till mig att jag inte får se för snygg ut. Dom kanske inte säger det så direkt, men det var ju det dom mena.

 

För ett tag sedan kollade jag in lite snygga kläder som jag ville köpa. Jag sa väl till någon att jag tyckte att vissa kläder var så jäkla snygga och detta vill jag verkligen köpa. Jag fortsatte med att säga att jag kommer att kunna göra mig så jäkla fin i dessa kläder och jag slog till och köpte kläderna.  Men när jag har tagit på mig kläderna och gjort mig så jäkla fin som jag själv tyckte att jag  bara kunde då får jag höra att jag ser för bra ut och att jag måste tagga ner. Jag trivdes själv hur bra som helst med mig själv. Kläderna var fina och jag kände mig snygg och fräsch, och sen vill folk ta ner mig och då får jag höra att jag MÅSTE tagga ner inte se för bra ut! Varför vet jag inte, men det känns så sjukt att man får kritik på det sättet. Att folk säger det är kanske en sak, men va fan tog jag åt mig för? Jag brukar ju fullständigt skita i vad folk tycker och ibland är det ju till och med så att jag gör saker som jag verkligen vill göra bara för att jag har fått kritik för det. Mår jag bra av det så är det ju bara att köra liksom. Nu har jag blivit så jävla förbannad på mig själv eftersom jag helt omedvetet faktiskt har tagit åt mig av en kritik som jag egentligen inte alls håller med om. Jag taggade ner den gången, men varför gjorde jag det? Det är väl inget fel att vilja se för snygg ut? Sen är ju det där med utseende en fråga om tycke och smak. Men om jag gillar kläderna jag har på mig och känner mig snygg och fräsch då ska jag ju inte tagga ner genom att tex inte ta på mig kläder som jag tycker är skitsnygga. Vad är meningen med att kritisera någon som man tycker ser för bra ut? Det är ju bara så meningslöst. Jag fattar inte hur jag kunde gå i den "fällan" och faktsikt bry mig om vad jag hörde. Det påverkade mig på ett negativt sätt och det gör mig så arg.

 

Samma sak har jag hört många gånger när jag råkar lägga upp en bild på mig där jag visar massor av hud.  Jag tycker det är roligt att ta den typen av bilder. Jag måste tagga ner och sluta med det säger folk ofta. Varför det???  Jag tycker om min kropp  och jag tänker aldrig vara rädd för vad folk tycker om den. Den är ju mitt livs bästa "verktyg".