Släktingar överallt.
Har ni koll på många utav era släktingar? Jag tänker på dom som finns längre ifrån än typ far och morfäräldrar. Har ni koll på hur många syskon eran mormor har. Eller hur många barn era kusiner har? Eller hur många kusiner eran pappa har? Har ni koll på era föräldrars kusiners barn. Har ni koll släkten som eran morbrors sambo har på sin sida? Eller har ni bra koll på era föräldrars nya partners släktingar som kommer med när era biologiska föräldrar har gått isär och träffar någon annan? Har ni bra koll på de närmaste?
Jag kan inte säga att jag själv har bra koll när det gäller allt detta och jag tycker inte heller att någon kan begära att jag ska ha det. Jag kan inte heller påstå att jag bryr mig så mycket. Jag har ett par gånger genom åren fått en del kritik från vissa släktingar för att jag inte har bättre koll, eller är mer intresserad av vilka släktingar jag har och vilka dom är. Men det är inte så lätt att ha koll på alla och jag tror defentivt inte jag är ensam om att inte ha bra koll på alla möjliga släktingar som man har och får. Dessutom kan det ju förekomma konflikter med släktingar precis som det ibland gör med personer som man inte är släkt med och då kanske man inte är så sugen på att träffa dom mer. Och då blir det ju med automatik så att man inte vet så mycket sen om de släktingar som man inte har kontakt med.
Jag ska försöka skriva lite fritt här om vad jag vet. Vad jag bryr mig om och vad de finns som vissa släktingar tycker att jag borde vara mer intresserad av. Jag lär glömma många släktingar nu, men hur ska jag kunna skriva om alla och verkligen ha koll på alla? Det går ju inte! Speciellt inte när det ofta är så att folk går isär och träffar nya partners.
Min mamma träffade många olika när jag var liten. Jag kan idag inte påstå att jag har brytt mig eller direkt tagit någon skada av just att hon har haft dom män hon har haft. Jag kan i alla fall inte säga att vissa saker som jag har haft problem med senare i livet beror på mammas alla olika män. Jag har fått berättat för mig (Jag kommer inte ihåg det själv) att mamma stängde in mig i ett rum när hon hade fest hemma en gång när jag var väldigt liten. När detta hände så ringde en kille (som förövrigt var journalist på en stor tidning) till min pappa som mamma hade varit tillsammans med och berättade för min pappa att jag var inlåst i ett rum och att mamma hade fest. Pappa hoppa då in i bilen, tog med sig en annan släkting och åkte hem till mamma för att hämta mig. Detta är vad pappa har berättat för mig nu på senare år. Mamma säger att hon inte kommer ihåg denna händelsen och jag gör det inte, men varför skulle pappa ljuga ihop en historia idag? Dessutom så kommer jag ju ihåg annat som min mamma har gjort mot mig när jag var liten som liknar denna händelsen, så det förvånar mig inte om hon har gjort detta också.
När det gäller mammas alla olika killar som hon har haft genom åren så kommer jag faktiskt ihåg mycket bra saker med dom. En kille fick jag ganska mycket pengar av. Jäklar vad godis jag kunde köpa själv då på den tiden! Av en annan kille så fick jag denna kanonen.
Jag tror jag var 4 år gammal och jag kommer ihåg att jag satt hemma hos denna killen med mamma och tittade mycket på just denna kanonen. Mammas kille märkte detta och sa åt mig att jag skulle blunda. Sen fick jag kanonen i händerna. Det var ju bara snällt, eller hur?
Jag kan lätt säga att jag har inte koll på alla som hon har haft relationer med och jag bryr mig inte heller. Hon får träffa vem hon vill, men jag är inte intresserad av att lära känna någon av dom hon träffar.
Jag vet att hon idag hänger med en man som hon till och från har gjort slut med för att sen gå tillbaka till. Jag kan inte påstå att jag bryr mig om honom eller om mamma vill vara med honom eller inte. Det är upp till henne liksom.
När det gäller min far så ska jag vara ganska kortfattad. Han har varit gift med en kvinna som han träffade några år efter att min mamma flyttade ifrån honom. Jag var väl ca 7-8 år då när ha valde att gifta sig med denna kvina som idag fortfarande är hans fru. Pappa har velat genom åren att jag ska vara mer intressarad hans nuvarnade frus släktingar. Han har också velat att jag mer ska tycka att hans fru är min mamma också. Vem som helst förstår ju att är man 7-8 år gammal så vet man mycket väl vem som är ens riktiga mamma och man bryter inte rakt av med sin mamma bara för att ens pappa träffar en ny kvinna. Jag har lite koll på alla släktingar som finns på pappas frus sida, men långt ifrån hjärnkoll. Pappas fru är mamma till dom två av mina släktingar som jag bryr mig mest om av alla i min närhet, nämligen min bror och syster. Om man ska vara exakt så är dom ju mina halvsyskon, men jag ser det som mina riktiga syskon syskon och jag tänker inte på att vi inte har samma mamma.
Jag har några kusiner. Min biologiska mammas systers barn. Tre för att vara exakt. Dom har haft olika kvinnor som dom också har fått flera barn med. Minst en av mina kusiners barn har också barn, så minst en av mina kusiner är nu morfar. Jag har idag ingen kontakt med mina kusiner eller mina kusiners barn och jag tror inte att varken jag eller dom bryr sig om att det är så. Det finns ju också släkt som skulle kunna vara mina kusiner om jag såg min pappas fru som min mamma, men det gör jag ju inte. Däremot så bryr sig ju min bror och syster om sin mammas syskonbarn.
Pappa har massor av kusiner. Jag har inte koll på någon av dom. Jag vet att pappa har varit på kusinträff någon eller några gånger. Jag vet inte hur många kusiner dom är, men jag gissar på 10-15 st. Det blir ju ett heltidsjobb ett tag om jag skulle försöka få koll och bry mig om alla mina kusiner på pappas sida, min pappas frus släktingar och mina egna kusiner och deras barn och barnbarn. Man kan ju alltid försöka få koll, men vem okar bry sig? Vad skulle jagha för glädje av att bry mig mer? Ibland har jag fått kritk som sagt för att jag inte bryr mig eller är mer intresserad av min släktingars släktingar som finns närmast dom. Min moster tycker tex att jag måste ställa upp mer för vissa som står henne närmast, men ska jag vända på det så ställer hon ju aldrig upp för mig, och har heller aldrig gjort. Min pappa har väl också tyckt en del genom åren om att jag måste vara mer intressrad av vissa släktingar, men jag skiter i det, för vill inte bry mig mer än vad jag gör.
Som sagt: Det är inte lätt att ha koll. Jag skulle kunna skriva mer om vad jag har koll på och inte när det gäller släkten som finns "överallt",. Jag har ju något som heter sysslingar också. Jag tror jag har träffat en, men jag vet att jag har fler, fast jag bryr mig inte mer än så. Det finns också en historia om min farmors man som hon gifte sig med efter (vad jag vet) min farfars död. Just nu orkar jag inte dra hela den historien också. Det jag kan säga om historien med farmors man som inte var min farfar utan just bara min farmors man är att det finns personer som har försökt få mig att tro på en sanning som i själva verket är en lögn. Jag vet sanningen och den är långt ifrån så romanatisk som vissa försöker få mig och andra att tro, men mer än så orkar jag inte skriva om detta just nu.
När jag funderar kring allt detta med släkt som jag har och får och i framtiden kommer att få så är det lite som att fundera kring hur stort universium är. Eller så tänker man på filmen "TOMTEN ÄR FAR TILL ALLA BARNEN".
Skulle jag någon gång i framtiden få egna barn så är det ju omöjligt att förklara för dom om alla släktingar som finns och "överallt" och som vissa mina släktingar tycker att jag måste intressara mig mer för. Nu behöver jag ju inte fundera över just vad jag ska säga till mina egna barn för jag har ju inte träffat någon nu som jag kan skaffa barn med och jag har inga planer, eller ens just nu någon längtan efter egna barn. Men jag menar bara att hela denna grejen med när det gäller att ha koll och bry sig om alla ens släktingar är ganska omöjlig och jag skulle aldrig begära av mina barn eller typ syskonbarn och andra släktingar till mig att dom ska ha koll på alla möjliga släktingar som jag har och får. Det är ju så gott som orimligt att få koll på själv och jag tycker inte man kan begära det av andra heller.
Trackback
Goder Afton min käre Daniel!
Jag har välartad perception över en betydande del av min släkt. Denna del av släkten är min så kallade ätt. Men jag skulle icke kunna inneha detta vetande utan min stamtavla. På detta släktträd kan jag beskåda hur diverse homo sapiens är släkt med mig. Mandrom kan dock icke framkasta att en annan skulle innehava god kunskap om de ingiftas släkt, då dessa icke tillhör klanen de Glauce.
Jag kan dock ej minnas någon släkting som skulle någon som inte skulle vara värd att lägga på erinran. Jo, nu kommer jag ihåg! Det var för legio solvarv sedan. Det var 1972 när min niece skulle söka lysning, och fick den accepterad. Hon skulle ingå hjonelag med en socialdemokrat, ett arbetarpatrask! Den aftonen landade sprudelvinet i vrångstrupen vill jag varsla om. Jag förvägrade min, min hustru Margarethe de Glauce, född von Scheeléstråhle, samt min son Gustaf de Glauce IV:s deltagande under ceremonin i katedralen. Jag fick dock efter mången jordevarv träffa såssedrägget, döm av min förvåning när jag detekterade hans särpräglade karaktär. Han var en oerhört formidabel och ämabel ung herre! Jag är i dagens läge oerhört glad att denna personage ingick i det heliga ståndet med min niece.
Med vänlig hälsning Johan "pommen" de Glauce III