Tar det ganska lugnt liksom hela tiden oavsett om jag jobbar eller har fritid. Men det är något med mig som jag själv inte gillar. Jag går runt och kämpar på och det är väl på ett sätt bra, men egentligen vill jag inte detta. Fast det vill jag ju visst ! Kämpar jag inte så kommer jag ju inte att fixa det jag drömmer om. Det där vill och egentligen inte vilja det "trasslar" jag in mig i. Jag vill ju renovera köket av en massa anledningar. Mest beror det ju på att jag har en dröm om att en dag ha förändrat hela lägenheten så den ser helt annorlunda ut överallt om man jämför med hur det ser ut idag. Jag vill ju liksom börja någon gång med att jobba med detta och nu har jag gjort de. Men det är ju jobbigt. Jag tror fortfarande på mig själv. Jag fixar detta. Jag gör vad som krävs och jag vet att jag kan för förra året gick superbra när det gällde att dra in mycket cash snabbt!

Men det går inte lika lätt nu och jag har långt kvar innan jag är framme vid målet. Dessutom tar kämpandet på mina krafter, jag ångrar mig lite, men jag vill ju fixa detta samtidigt. Kan liksom inte bli jobbigare rent psykologiskt. Men jag vill ju leva ett liv där jag mest glider runt och inte sparar pengar. Jag har inte kommit på hur jag ska gör de utan att jobba så det får jag ju göra och man får ju vara glad att jag trivs med de jag jobbar med. Men jag skulle kunna leka mer på min fritid, men nu vill jag renovera och det kostar för mycket för att man ska kunna glida, leka och bara strunta i att spara.  Det blir till att kämpa. Jag vill ge upp, men jag vet hur det kommer att kännas efteråt. Jag kommer att ångra mig som fan, därför blir det kämpa, mot min vilja, men jag vill fixa köket. Jag har inget val liksom. Det känns som att de mesta är psykist. Det känns tufft att kämpa med detta för jag grubblar så mycket på hur fint det kommer att bli med ett nytt kök. Jag kommer att ångra mig om jag ger upp och börjar glida runt på massa cash som jag skiter i att spara. Jag kommer att ångra att jag inte gör det jag vill nu. Glida runt kommer jag ju säkert att kunna göra sen. Fast jag kommer alltid på något nytt att kämpa med. Så inget känns lätt just nu. Det är bara jobbigt och jag vet ärligt talat inte hur jag ska komma loss från de jag har trasslat in mig i. Men tror att jag kommer att kämpa på. Det är väl det bästa man kan göra ???