Har haft en dag där de liksom känns i kroppen att man har stigit upp alldeles för tidigt. Man är som vanligt ganska mörbultad. Man klarar av att göra de man ska göra, men får man antränga sig lite mer än vanligt ja då blir de svettigt. Känner man att man inte behöver då struntar man i de och tar de lugnt bara. Typ så känns de och jag har kommit på att de är väldigt ofta jag just känner mig såhär.

De som om kroppen bara markerar att de borde ha fått sova några timmar till innan de var dags att stiga upp. De är därför jag ofta känner mig såhär. Ok, nu har de i två dagar varit ganska lätt att stiga upp kl 03:30 och de går väl bra att jobba också. De är ju egentligen ganska lättvindigt att köra buss och man behöver aldrig stressa. Man kan naturligtvis känna stress, men de beror mer på hur man är som person och hur man hanterar en viss situation. I princip så känner jag mig ganska lugn under en arbetsdag, hela dagen. De har jag liksom lärt mig att de är de bästa.

Men på något sätt känner man av att man inte har sovit under hela natten utan stigit upp några timmar för tidigt. Jag tror kroppen behöver iallafall sova till minst kl 06:00. Tidigare, då säger den ifrån. De är svårt att förklara exakt, men frågan är om detta är bra ? Är de jag känner typ signaler som jag borde ta på allvar ? Kommer de att gå riktigt illa om jag inte ändrar mina rutiner i vardagen?

Jag tror inte de... Jag brukar vara bra på att känna av kroppens sk signaler. Jag har en eller två gånger i livet kännt av när jag har varit på gränsen till utbrändhet. Jag vet precis hur de känns i kroppen då och något sånt är jag inte ens i närheten av just nu. Jag vet hur de känns att jobba med väldigt hög feber. De har jag gjort och jag sa till mig själv sist gång jag gjorde de att ALDRIG MER GÖR JAG OM DE. Får jag feber då är de sjukskrivning som gäller. Jag går ju också till läkaren om jag känner av något som känns väldigt onormalt. Tex har ont någonstans. Jag var där senast för något årsen och då var de när mitt knä värkte.