Vad kan få mig att gråta.

Hmm. Jag gråter ibland. Detta händer. De är inget jag vill visa för någon och tror inte jag gör de heller. Jag vill inte ens visa när jag gråter av glädje. Har gråtit av glädje typ några gånger i mitt liv. Jag minns en gång när Karin berättde för mig att hon skulle genomföra sin lilla "dream". Hon hade äntligen lyckats få ihop pengar och allt var klart. Hon ringde mig och sa att nu bär de av. Jag minns att jag blev så glad så jag inte kunde hålla tillbaka några glädjetårar efter de telefonsamtalet. Jag såg ju hur Karin hade kämpat och hon hade för mig gott igenom sin lilla "dream" SÄKERT 100 GÅNGER. Jag minns att jag var så glad för hennes skull när allt var klart att nu skulle detta bli verklighet.  

Sorgens gråt då ? Ja, vad ska man säga? Jag tror två ord vi kan stryka ett stort streck under stavas FÖRLUSTER och SEPARATIONER . Jag grät mycket när min mormor dog. När de hände och en lång tid efter begravningen och de kan jag än idag göra när jag tänker på henne. Jag har gråtit en del när en flickvän har gjort slut. Jag har gråtit en del när jag på ett sätt har misslyckts med något. Som liten grät jag nog en del. De gör ju alla små barn. Hur tuff man än försöker vara. Gråta vid separationer från en kärlek sa jag att jag hade gjort. Men jag har också gråtit när en go vän flyttar långt bort från där jag bor, eller när man besöker någon på en annan ort och man vet när man ska åka hem att nu kan de dröja innan vi ses igen. De är ju också några typer av separationer som kan få mig gråta.

Jag kan gråta när andra människor drabbas av något hemskt eller targiskt. Jag har gråtit när jag har drabbats av överansträngning som de tack och lov var längesen jag kände av nu. De har hänt två gånger och då har jag legat i soffan här hemma och gråtit väldigt mycket. Men nu var de längesen och jag hoppas inte de händer mig igen för de är ingen rolig känsla. Man andas liksom med bröstet, de känns som pulsen är uppe på max från att man ska dö eller nått. samtidigt skakar man i kroppen och kroppen har verkligen sagt ifrån att den inte vill vara med längre.

Sen gråter jag väl till barn och djur och hjälplösheten i att inte ha ett språk att förmedla sig på. När man blir trampad på eller sårad eller lämnad. När man är för liten eller för underlägsen för att säga ifrån eller gå. Dom kan vara så maklösa. Tack gode gud för att BRIS (Barnens rätt i samhället ) finns och djurskyddslagen. de löser inte alla problem, men de är bra att dom finns.

Kram.. 






Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE