Det har jag fått bevisat för mig själv många gånger att man ska tro på sig själv trots att man får höra att man inte kan eller aldrig kommer att klara av.

Jag känns nu att jag börjar närma mig mitt sk delmål vad det gäller sparandet. Det är ett tag kvar, men ändå på något sätt så känns det som att dom där 50 000 kronorna snart är inne. Maj månad har jag ju sagt att pengarna ska vara inne och det känns allt som det kommer att bli så. Det börjar kännas som att det ändå är köket som jag vill fixa. Jag är mer "taggad" för det än något annat. Jag vill såklart renovera allt i mitt hem. Göra om och få det precis som jag vill ha de, det är drömmen. Men just nu i första läget så är det ändå köket som gäller. När 50 000 kronor är inne då kan jag gå vidare liksom. Det kan mycket väl vara så att det kommer att kosta mer, men det känns inte som något problem. När jag har 50 000 kronor så kan jag ändå börja kolla lite på kök, snacka med folk som ska hjälpa mig, räkna och få ett pris på vad det faktiskt kommer att kosta. Om det sen visar sig att det kostar 60 000 eller 70 000 kronor så känns det som att finns det bara 50 000 så fixar man lätt resten också om det skulle behövas. Sen är det ju så att det tar ett tag till efter att fixa allt för att få ett nytt kök. Innan hantverkarna har varit här, innan det står klart och ska vara betalt så är ju det en ganska lång tid, månader kanske mer. Under den tiden  kan jag ju få ihop det som krävs och handlar det bara om 10 000 eller 20 000 kronor till så ska ju inte det vara något problem om jag innan har fått ihop 50 000 kronor. Känns ganska bra med tänket kring detta nu, men jag har långt kvar till dom 50 000. Det är ju inte maj månad nu, så än så jag får kämpa på ett tag till.