Det finns stunder då man tappar tålamodet och bara känner att man måste säga vad man exakt tycker och tänker. För ett tag sedan hade jag en nära vän hemma hos mig på besök. Hon är en person som jag har känt i många år och vi ses ibland när vi båda har tid. Vi är inte ihop eller nåt, vi är typ bara vänner och ibland händer det att vissa vill att jag svarar på alla möjliga frågor, när saker och ting kanske inte är alltid är som dom tror. 

 

För ett tag sedan hade jag som sagt en vän hemma hos mig. Vi hade varit ute lite tidigare på kvällen och sen följde hon med mig hem. Vi drack en hel del under denna kvällen och jag hade bubbel hemma, så det blev mer att dricka. Man kan säga att vi hade både förfest, fest och efterfest. "Party for 2". 

 

Det blev ganska sent om min vän valde att sova över hos mig. Detta har hänt många gånger förut och ingen av oss har tyckt att det har varit något konstigt med det heller. Vi känner varandra väl och litar på varandra till 100%. Allt är lugnt med det liksom. 

 

Plötsligt ringer min telefon och jag brukar inte svara så så sent på kvällen och dessutom var jag väl lite full. Det känns som att man besparar sig själv en del pinsamheter in för framtiden om man inte alltid svara i telefonen så fort det är något nytt som kommer upp i den. Men denna gången svarar jag och då var det en annan vän som ringde mig och det typiska med denna personen är just att han alltid vill veta så mycket om mig och han tror att han vet allt för mycket har han ju sett på mina olika plattformar där jag typ heter Dannebloggen överallt. När han då pratar med mig och som vanligt vill berätta om något som han tycker är jobbigt i sitt liv så frågar min kvinnliga vän mig om hon kan ta lite mer bubbel. Detta hör han som ringer och då frågar han med en väldigt upprörd ton: Vem är hemma hos dig? Jag svarar då typ att det är ingen som du känner. Det är en vän till mig och då tycker han att det är konstig att någon är hemma hos mig så sent. Han fortsätter sen att ställa massor med frågor om detta och jag tillslut så tröttnar jag och säger: Det kallas livet och jag lever det. Du borde själv prova det istället för att sitta hemma själv varje kväll och tycka synd om dig själv.  Sen säger vi inte så mycket mer, men i efterhand har jag fått höra rätt mycket skitprat bakom min rygg osv ... Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag får ju göra vad jag vill och om två vuxna människor väljer att träffas och festa osv, så har ju vi rätt att göra det och ingen av oss behöver svara på några frågor eller berätta något för nån överhuvudtaget. 

 

En annan grej i detta är ju att jag känner att jag ofta stöter på människor som tycker att jag måste visa allt på Dannebloggen och när vissa få reda på saker som dom inte har kunnat se på tex min: Blogg, Instagram eller TikTok så låter dom ofta väldigt upprörda och tycker saker som att jag måste sluta göra det jag gör. Eller så tycker man bara att det är fel, men man förklarar sällan varför man tycker så. Lite så kände jag att det var  med honom som ringde mig den där kvällen och vi har inte pratat sen dess. 

 

Jag lever bara mitt liv och blir någon upprörd över att jag tex går ut och festar med en av mina bästa vänner och sen låter henne sova över hemma hos mig (som hon själv frågade mig om hon fick) då får väl folk som blir arga vara det då. Jag skiter liksom i vad någon tycker om det och jag ser inget fel med att jag inte svarar på massor av frågor om vad två vuxna människor väljer att göra med sina egna liv. Jag kallar det att leva livet och jag tycker fler borde prova att göra det lite oftare. Jag skulle kunna nämna ett flertal personer som säkert skulle må lite bättre av att bara tagga ner och istället bara  göra mer av saker som  man tycker om och mår bra av. Istället för att klaga gnälla över vad andra gör. Jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag har en rolig utekväll och sen låter en av mina bästa vänner sova över hos mig. 

 

Jag hoppas att dom flesta av er som läser detta inlägget fattar poängen och förstår vad jag menar med allt jag skrev. Gör ni inte det så kan jag inte det så kan jag nog inte förklara på något bättre sätt och jag tänker inte heller lägga ner någon energi på att försöka.  Jag vill bara leva mitt liv på ett sådant sätt så att det blir värt att kalla den tid man tillbringar på jorden för ett liv. 

 

 

 

 

 

Jag har varit ledig i 3 dagar. Nu ska jobba 3 dagar istället. Jag tror också att jag idag kan se vad jag kommer att få för schema. Det som kommer att börja gälla från mitten på december och framåt. Det alltid lite spännande att se hur det faktiskt blir och jag kan även vara nyfiken på vad jag hade kunnat få om jag hade sökt nånting annat. 

 

Annars gör jag ju inte så mycket just nu. Jag grejar med mina vardagliga saker och sånt jag känner att jag måste göra. Jag har spelat pingis denna veckan, men det har inte känts roligt. Jag har inte haft någon spelglädje och jag känner mig sällan nöjd med vad jag gör vid bordet. Ändå tycker jag inte att jag har spelat jättedåligt den senaste tiden. Men inget med pingisen känns liksom rolig just nu. 

 

Nånting som är bra  är att jag tar tag i mina promenadrundor och jag vill göra minst 70 000 steg varje vecka. Oavsett hur saker och ting känns och vad jag än har att greja med så tänker jag aldrig bortprioritera att röra på mig. Varje vecka ska jag alltid klara mitt mål som jag har satt upp. Det är jag noga med och i går var jag ute på en promenad på ca 12 km. 

Jag gillar fortfarande vädret och årstiden jag befinner mig i just nu. Inte för varmt inte för kallt. Ingen snö, utan fortfarande känns allt bara som höst. Jag tycker till och med att mycket är mysigare nu i november än under höstmånaderna september och oktober. Jag finner på något sätt lättare ro och får mer behagliga känslor i kroppen när det blir mörkt redan vid 16:00 på eftermiddagen. Jag vet inte exakt varför jag känner så. Det bara är så. 

 

Annars tänker jag mycket ekonomi just nu. Jag gör vad jag kan för att jag ska kunna komma vidare mot dom ekonomiska mål jag har framöver. Jag vågar däremot inte säga att jag kommer att lyckas få till något som jag vill framöver. Mycket känns så ovisst och jag är inte ens säker på att jag vet vad jag behöver göra för att komma framåt. Ofta känner jag ju att jag vet vad som behöver göras, men man kanske inte klarar av eller orkar göra vad som krävs. Nu känner jag mig osäkrare än på mycket länge. Kan jag ens komma vidare med tanke på hur mina inkomster och mina utgifter ser ut idag?

 

Jag tror ändå att förr eller senare så kommer jag att komma vidare och liksom känna att jag inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Ibland behöver man bara mer tid på sig för att få saker och ting på plats som man helst vill ha dom. Jag ska försöka att inte tänka så mycket på ekonomiska resultat och vad jag vill uppnå. Bättre att jag är grymt fokuserad på nuet och gör vad jag kan medans livet liksom pågår runt omkring mig. Jag kan ju inte gå och vänta på att saker och ting ska ske. Jag måste ju försöka se till att något händer och blir till det bättre. Annars blir det väl bara att man fortsätter att stå och stampa på samma ställe. 

 

 

Jag känner mig fortfarande lite risig. Jag är inte sjuk, men jag går runt med känslan av att jag inte kommer att känna mig bättre på ett tag. Det skulle inte förvåna mig om jag snart blir så sjuk så att jag inte kan jobba. Jag har ju jobbat ganska mycket sedan i fredags också och idag hade jag ju också jobb. Det känns inte konstigt om man inte känner någon extra energi till att göra så mycket annat. Arbetspassen dom senaste dagarna har ju också varit ganska långa. 

 

Nu blir jag i alla fall ledig till fredag och sen har jag en ny period av jobb under helgen. Denna veckan får jag säkert också reda på vad jag får för schema från mitten på december. Jag sökte samma som jag har nu och sen får man se vad jag får. Detta schemat jag har nu är jag ändå ganska nöjd med och inför bytet så kommer det ju några förändringar som jag tycker bara är till det bättre. Därför kände jag att jag helst ville fortsätta på det jag har. Sen kan det ju vara så att jag får något annat om många av dom som har rätt att välja före mig väljer samma som jag har gjort. Men vad jag har hört på förhand så verkar det som att jag kommer att det jag sökte. Skulle jag få något annat så är det ändå ingen katastrof. Det fanns i alla fall 3 olika scheman som jag kan tänka mig att köra på, i alla fall under större delen av 2025. 

 

Jag har känt mig lite sjuk och dålig dom senaste dagarna. Jag kör på med mina saker ändå. Jag tänker inte sjukskriva mig om jag inte är riktigt dålig, eller känner att jag har något som kan smitta andra. 

 

Det fullt blås på jobbet. Mycket jobb, en del långa arbetsdagar och heta diskussioner förkommer i fikarummet. När jag är hemma tar jag det däremot ganska lugnt. Det som känns skönt är att jag då inte tänker jobb överhuvudtaget. När man jobbar då jobbar man. Hemma jobbar man inte och därför bryr jag mig något som har med jobbet att göra då. Det enda man kanske gör som har med jobbet att göra när man är hemma det är att förbereda nästa dags arbete. Det kan vara att ta en snabb titt på när man måste inställa sig på jobbet. Man fixar väl också med maten som man ska ha med sig till framtida dagars arbete. 

 

På jobbet ska jag ju också söka nytt schema nu. Jag har till tisdag  på mig sen ska min sökning vara inne. Jag vet på ett ungefär vad jag vill, men jag behöver ju också tänka på vad jag kan tänka mig att jobba efter om jag inte får det schemat som jag helst vill ha. Sen tycker jag mig ändå se att möjligheten finns att jag kan få det jag helst vill ha, fast jag vet inte exakt vad jag vill heller. 

 

Jag försöker titta på scheman som ger mig möjlighet att spela mycket pingis. Det är en utgångspunkt. En annan är att jag vill helst jobba dagtid så långt det är möjligt. Om någon vecka ibland blir kvällen känns kanske ok, men jag tror att jag helst vill ha arbetspass där jag börjar tidigt och slutar innan en eftermiddag övergår i kväll.  Jag försöker gå på någon magkänsla när det gäller detta med sökningen av nytt schema, men jag har svårt att exakt sätta ord på vad den magkänslan säger mig. Men man kan väl säga att jag vill ha möjlighet att spela mycket pingis på min fritid och inte jobba kvällar och nätter. Jag kan ju bara söka och sen får allt bli som det blir. Det är rätt säker på att jag får något som minst känns helt ok att jobba på med. Jag har ändå varit med ett tag i  och då är det lättare att undvika sånt som man inte vill ha. 

 Jag har varit ledig igår och idag. Det känns som jag mest har vilat och förberett saker inför dom närmaste dagarnas jobbande. Jag har ganska mycket jobb, fredag - söndag. Jag jobbar även måndag, men jag sitter på möte halva dagen så den lite tuffa arbetsperioden kommer jag nu i tre dagar. 

 

Jag har spelat två pass pingis under denna veckan och spelet har väl inte känts speciellt bra. Jag får mest kämpa och jag gjorde lite för många "lätta" misstag. Sen tänker jag ju ändå att allt spelande är bra för min hälsa. Det räcker ju egentligen. Innerst inne så är jag nöjd att jag alltid känner så. Samtidigt är man väl lite tävlingsmänniska och därför blir jag  irriterad när jag inte tycker att jag spelar så bra som jag vet att jag kan. 

 

 Jag kämpar också med ekonomin. Jag ha ju fattat sen länge att dom mål jag hade för detta året kommer jag inte klara. Det får jag acceptera, men man kan ju i alla fall göra det bästa jag kan av dessa två månader. Jag har ju länge stått kvar på samma ställe. Inget har varken blivit bättre eller sämre. Jag känner att jag vill göra allt lite bättre och på någon sätt kompensera allt som jag tycker att jag har misslyckats med tidigare under detta året. Får jag till det som jag tänker nu så kommer det i alla fall att kännas som jag har gjort så gott jag har kunnat under detta året. Just nu känns det som jag bara har slarvat och gjort mycket så dåligt. Den känslan vore skön att få bort. Annars blir det lätt att denna lite trend som jag har varit inne i sen i våras bara fortsätter nästa år också. Man orkar snart inte bry sig och tålamodet tar bara slut. 

 

Det känns också som att jag under en ganska lång tid nu har struntat i att slutföra saker. Jag tappar lätt motivationen och energin att greja och faktiskt göra vad som krävs för att i slutändan få till saker som jag vill ha dom. Kanske tittar jag för lång fram också. Tex idag så kollade jag lite på vad jag hade att göra under resten av året. När jag tänkte på allt som jag har att göra och mycket av sånt jag skulle vilja göra under november och december så kändes det bara för mycket. Det känns lättare att inte bry sig och bara göra det jag känner att jag måste, men då blir det ju lätt att man bara jobbar och jobbar. Sen när jag är ledig så förbereder jag mest inför dom kommande arbetsdagarna. Detta känns inte bra heller. Jag vill i alla fall leva ett liv där jag minst försöker att förverkliga dom drömmar jag har.  Därför kan jag känna att jag vill kämpa lite med ekonomin nu, för då tror jag att jag kommer att få en känsla av att saker och ting kommer att börja gå mer åt rätt håll för min del. Sen mår jag ändå bra just nu och när det gäller ekonomin så har jag ju ändå tidigare vänt på mycket så att faktiskt har möjlighet att få till saker som jag vill ha dom inom en rimlig framtid. Så om jag bara kan hitta lite bra och mer positiv energi så ska borde jag väl kunna göra bra saker framöver som jag kommer att känna mig nöjd över. Det ska ju vara gott och leva.