Idag fyller min blogg 17 år. Det känns helt sjukt att jag har hållit på så länge och jag har inga planer på att sluta än. Som jag känner nu så vill jag i alla fall blogga i minst 3 år till. Det kan väl vara coolt att ha haft en blogg i 20 år.

 

Jag har ibland tänkt var jag hade varit i livet idag om jag aldrig hade startat min blogg. Vad hade varit annorlunda? Alla dessa tankar kan jag ju inte veta så mycket om, men jag ångrar inte att jag startade min blogg för 17 år sedan. 

 

Jag har lärt mig mycket och jag har säkert fått uppleva saker som jag inte hade fått vara med om, utan Dannebloggen. Allt kanske inte alltid har varit positivt, men jag tycker alltid att det har varit roligt att blogga. Det roliga med att blogga väger över sånt som kanske inte alltid har varit så kul att behöva utstå p.g.a. Dannebloggen. Så känner jag och dessutom är det väldigt få inlägg som jag ångrar att jag har skapat under dessa 17 år. 

 

Jag kommer att fortsätta blogga. Jag kommer att fortsätta med detta på det sättet som jag vill jobba på med bloggen. Jag bryr mig inte om vad andra tycker eller säger. Jag har sen länge slutat att tänka på vad andra tycker om allt jag gör. Jag gör som jag vill och bloggar om vad jag vill. Det kommer alltid att finnas folk som klagar, oavsett vad jag väljer att göra. Därför gör jag som jag vill, även om jag vet att vissa blir provocerade. 

 

Det är vintermånad nu, men jag tycker fortfarande det känns som hösten.  Denna känsla av det är hösten får gärna hålla i sig till våren 2026. Jag slipper gärna snö och minusgrader och jag vill inte ha något väder som ens påminner om vintern.  

 

Hösten är min "favvorårstid". Inte för varm och inte för kallt. Många dagar är väldigt mysiga med väder som man både kan vara ute och promenera i, eller sitta inne och tex läsa eller kolla på film. Jag tycker att vad jag än väljer att göra under hösten, så känns det bra. Om jag tex går ut en kväll och festar lite så känns allt mycket lugnare efter sådan kväll under hösten. På sommaren är det oftast för mycket folk och mycket blir bara för stort och rörigt för dig. 

 

En grej som jag kan tycka är lite tråkigt såhär sent på året, det är att det är mörkt på morgonen när ajg går till jobbet och sen är det ofta också mörkt när jag går hem ifrån jobbet. Samtidigt får jag ju alltid se dagens ljus under större delen av mina arbetsdagar. Det är ju bra och under hösten gillar jag ju vädret och allt annat som kan vara fint med hösten. 

 

 Vinter med kyla och snö lär väl tyvärr att komma till Vänersborg snart, men jag hoppas att hötskänslan som jag befinner mig i nu håller i sig och vara länge. Jag är bara glad över att snön verkar falla senare och senare för varje år. Är det inte för kallt så gillar jag även alla dessa mysiga och lite mörkare kvällar. Jag skulle lätt kunna ha semester och vara hemma när vädret är som det är just nu. Höstigt och mysigt liksom. Snö och kyla kan dra åt helvete. Jag vill inte ha med det att göra. Allt får gärna vara som det är just nu. Det mår jag bara bra av. 

 

Nu har det blivit december och jäklar vad jag tycker att detta året har gått undan. Bara en månad kvar av 2025 och varför känns det som att detta året har gått så otroligt fort? 

 

En förklaring kan säkert vara att jag hade ju några mål för 2025 och jag kände väl typ i våras att jag behövde sätta fart med allt om jag skulle ha en rimlig chans att sätta allt under 2025. Mellan maj och oktober så fixade jag många av dom mål jag hade, men jag har också sen länge insett att jag kommer nog inte att sätta allt som jag ville få fixat under detta året. Ska jag göra allt som jag ahr kvar nu då behöver jag få loss en helvetes massa pengar på ett bräde. Dessutom behöver jag åka på en utlandsresa till, samtidigt som jag då måste lyckas med att spara väldigt mycket pengar. Det går ju inte om det inte sker ett mirakel. 

Det hart känts lite tungt att veta detta under en längre tid att jag inte kommer att klara av den målsättning jag hade innan detta året började, men jag kan ändå acceptera det. Jag har börjat planera en del för nästa år och mycket ska bli kul att försöka fixa. Jag har ju också gjort mycket roligt i år så jag är väl egentligen inte missnöjd. Men jag ville lite mer och jag har svårt att ändå känna något annat än att jag har misslyckats lite. Sen är ajg rätt säker på att jag kommer att glömam detta året när det väl har blivit 2026. 

Jag tycker allt jag tittar på blir för mycket för mig att få ordning på eller bara är svårt att överblicka. Jag har nu sett hur jag kommer att jobba med busskörningen, från nu och typ fram till sommaren 2026. Det räcker att jag tittar några veckor framåt så blir det för mycket jobb för mig att överblicka. Jag tycker inte att det är för mycket jobb att jobba på med. Man jobbar ju heltid liksom. Men jag kan inte tänka på och kolla för mycket på vad jag har att göra framöver när det kommer till jobb. Det är mycket och det vet jag. Det får räcka så. 

 

Det är också så att när jag vaknar på morgonen så känner jag ofta att jag vill få väldigt många saker gjorda. Sen när jag väl har börjat tänka på allt så känns det bara för mycket. Det blir för många saker som jag vill ta tag i. Tänker jag dessutom på varje enkild sak som jag vill få gjort, så inser jag ofta att många grejer kommer att ta lång tid att få färdiga. Det blir för mycket, hur jag än vänder och vrider. Därför struntar jag i det eller så tänker jag att jag ska ta tag i det en annan dag, fast jag vet ju också att det inte kommer att bli mindre att göra med det då. Det blir lite moment 22 av det där. 

 

Jag vill gärna komma ur det här tänket. Samtidigt så kan jag ju inte komma ifrån att mycket som jag skulle vilja få gjort tar lång tid att få klart. När man inser det så tycker jag kanske inte alltid att det blir värt att bry sig och sen får man ha det där i bakhuvudet att man skulle vilja få vissa saker fixade. Moment 22 igen. 

 

Någonstans är det väl bara att acceptera att man inte kan bry sig om allt heller. Dessutom kan man ju alltid skylla på att man helt enkelt inte hinner. Det är väl egentligen ofta det jag känner. Jag skulle vilja göra detta, men jag hinner inte. Tänker man på det så känns det i alla fall lättare för mig att acceptera att jag inte får vissa saker gjorda, fast jag gärna skulle vilja det. Jag hinner inte och sånt är livet. Man får lära sig att accepetera att tiden inte alltid räcker till. 

 

 

Den senaste tiden har jag känt att mycket har snurrat i mitt huvud och jag har haft svårt att samla vissa tankar. Mycket har också varit jobbigt och jag känner väl inte alltid att jag har hanterat allt jag gör om dagarna på bästa sätt. Jag tänker mycket kring vad jag kunde gjort annorlunda. 

 

Sen tycker jag ändå att det är bra att jag har rutiner i min vardag. Jag jobbar på med busskörningen och tiden som jag är på jobbet är ungefär samma varje dag. Det är på dagtid och jag går upp och kommer hem ungefär kring samma klockslag varje arbetsdag. Jag har spelat mycket pingis den senaste tiden. Träningspassen gör ju att jag agerar ut min eventuella frustration och stress som jag kanske har inom mig. Dessutom är det ju så att när jag tränar pingis så tänker jag inte på nånting annat. Jag håller bara fokus på mitt pingisspelande. 

 

 Denna veckan har hittills varit lite lugnare än vad den förra var. Jag tror att det kommer att fortsätta att bli lugnare och lugnare. Även om jag ibland känner mig snurrig i huvudet och lite tom så mår jag någonstans bra. Allt ordnar sig på något sätt bara jag tar det lugnt och stannar upp lite. Jag sitter liksom stilla i båten tills jag tror mig veta vad som är rätt att göra och vad som faktiskt funkar för mig. Jag vill bara samla tankarna och få ihop alt på ett bra sätt i slutändan. Sen mår jag ändå bra. Jag har känt den senaste tiden att många människor har varit jättsnälla mot mig på alla möjliga olika sätt. Det gör ju att man mår extra bra och mycket känns bra inne i mitt hjärta. 

 Det är ju mycket med mina pengar under denna veckan, men jag känner mig lugn i alla fall. Jag tycker att jag får ihop allt på ett bra sätt så att jag kan vara nöjd med november. Så sent som igår visste jag inte riktigt hur jag skulle göra för att kunna få till mitt tänkta sparande denna månaden. Hur mycket ska jag bry mig och vad är värt att göra? Jag hade liksom ingen bra lösning, men nu kör jag bara mot ett mål och nu tror jag att jag kan få till allt som jag vill få gjort i december också. Jag kommer inte att nå det stora målet som jag hade för min ekonomi detta året, men utifrån hur mina förutsättningar har varit de senaste månaderna, så är det nog svårt för mig att göra det bättre. 

 

När jag sen tänker kring vad jag vill göra nästa år med min ekonomi så vill jag lägga mig på en budget som jag känner att jag säkert klarar av. Ibland tänker jag att jag ska klara av att spara och få loss mycket pengar, eftersom ekonomin för mig går ganska bra. Jag kanske har perioder där jag tjänare mer än vad jag någonsin har gjort tidigare. Då blir det lätt att jag tänker att jag ska försöka göra något riktigt bra av det. Där måste jag nog tänka om till nästa år. 

 

Grejen är att om jag bara taggar ner lite med mitt ekonomimål så kommer jag ändå att vara ganska nära det resultatet som jag först har tänkt mig. Jag kanske missar lite på målet, emn saker och ting kan ju också gå bättre än vad jag från början har trott. Tar jag det bara lite lugnare och ijte drar på för stort så tror jag att det blir bra i slutändan ändå. Jag vill göra allt bättre till nästa år. Tansken i år var att jag skulle klara allt så bra så att jag inte behövde göra lika mycket nästa år med ekonomin. Jag ville dra ner på hur mycket pengar jag skulle behöva spara. Nu tänker jag väl mer att jag ska göra lite mer än vad jag hade tänkt mig, men ändå inte lika mycket som jag försökte göra i år. Jag drar ner ambitionerna, men ändå inte. Jag vill ju ändå närma mig det mål som jag har för nästa år och det tror fortfarande att jag kommer att jag kan, även om det är svårt att nå exakt hela vägen fram.  Nära kan vara bra nog också. Nu kommer jag ju bara att göra vad jag vet innan att jag klarar av. Jag håller mig liksom till det och kämpar inet så mycket mer än så. Då tror jag det blir bra i slutändan.