Idag ska jag storstäda hela lägenheten. Jag ska få med allt och jag tänker inte göra någonting annat förrän jag är färdig. Allt som finns i min lägenhet ska nu bli rent och fritt från damm, smuts och annat skit som går att bara städa bort.  

 

 

 

 

 

 

 

 

I går gick jag runt i en bubbla, men denna gången var det inte någon brud som jag inte kunde sluta tänka på. Nej, denna gången kunde jag inte sluta tänka på filmen "Kung Fury"

 

Man har ju länge nu hört så mycket snack om själva filmen och hur själva processen gick till för att skapa denna filmen. I går skulle jag äntligen få se den och jag hade otroligt höga förväntningar. Jag brukar annars "tagga" ner och inte vara så full av förväntan. Man blir så lätt besviken efteråt när man innan har gått runt länge och hoppas mycket på något.

 

En sak som oroade mig lite efter att jag fick veta att svt skulle visa den 30 min långa filmen var att jag visste att jag jobbade, och slutar typ precis när filmen skulle visas. Samtidigt som jag gick runt i min bubbla så tänkte jag också hur jag skulle göra för att inte missa filmen. Jag ville inte kolla i efterhand när typ "alla" andra redan har sett den. Dessutom ville jag ju se filmen på min 58-tums tv, hemma i  massagestolen. 

 

Det gick bra i går på jobbet. Jag slappa övertid och onödigt krångel. Därför hade jag ca 10 minuter på mig att ta mig hem. Det hinner jag, om jag springer. Jag sprang som fan genom stan. Fan va tungt det kändes. När man har suttit 8 timmar still bakom en bussratt och sen direkt ska springa fort som fan hem i "pw-skor". Då känns det snabbt väldigt oskönt i kroppen. Jag sprang i alla fall på typ 70 % av max och jag hinner hem slår med några minuters marginal. 

 

På med tv:n och sätta sig till rätta. Jag hade som sagt höga förväntningar, men jag blev nöjd. Jag fick den coola filmupplevelse som jag verkligen ville ha. Jag tror att när man känner till historien bakom skapande av filmen också så blir det väl lite extra coolt. 30 minuter cool film går väldigt snabbt, men det var värt att ha varit i "bubblan" i flera dagar  samtidigt som jag inte ångrar en sekund att jag sprang fort som fan genom stan med andan i bröstet för att inte missa något av filmen. 

 

 

Hade det kommit en elbuss här istället så hade denna denna filmen fått ett lyckligare slut.

 

 

 

Full fart i hallen. Ut med den gamla dörren som tar 10 sekunder för nästan vem som helst att bryta upp. Nu får jag en säkerhetsdörr istället. Äntligen en dörr som faktiskt fyller någon annan funktion än att bara dölja insyn för någon som står utanför och tittar. 

 

 

Mer gubbar är på gång för mer grejande i min lägenhet. Det är ingen ide att jag städar för i morgon kommer det  grejas här igen. Det är helt tomt i hallen nu för det måste det vara där. Hantverkarna behöver ju plats och dessutom kommer det att damma och ryka en del så det är ju bra om man intehar finkläder hängande där. Det ryker väl som vanligt in överallt i hela lägenheten här hemma så efter morgondagen så har jag storstädning att ta tag i. Man vet vad man har att göra liksom. 

 

I dag har jag suttit och gjort en sk månadsbudget igen. Jag vill som jag tidigare har sagt inte slarva. Det viktigaste är att jag har något som i alla fall liknar ett sparande. Det är inga problem. Det går bra nu, bättre än någonsin. Jag blev faktikt lite smått överraskad när jag såg hur mycket cash som jag faktiskt drar in den här månaden. I går fick jag inte en ganska stor hög med extra cash som jag absolut inte hade väntat mig. I morgon kommer lönen för att jag kör buss och den är på några tusenlappar mer än vad den brukar vara på. Bättre även där alltså. 

 

Tanken med min månadsbudget nu är att jag ska pressa ner mitt matkonto ganska mycket. Det är inte för att jag vill eller behöver spara just  dessa pengar också. Det är mer av hälsomässiga skäl. Jag känner att jag köper hem för mycket mat. Mycket skit är det också som jag egentligen inte ska äta. Grejen är att har man den maten hemma så äter man den. Det spelar nästan ingen roll vad det är. Man äter det man har hemma liksom. Sen när man har gjort detta så mår man kanske skit, och då väljer jag i alla fall att slänga, om det finns något kvar av skitmaten. Men det är ju meningslöst att köpa hem mat som jag sen får slänga, och om jag gör det pga att jag inte mår bra av den då är det ju verkligen  bortkastade pengar och slarv och meningslöst att tänka på att försöka äta bättre.

 

Tanken är nu att jag ska pressa ner kostnaderna så mycket på mat så jag inte har råd att köpa hem hur mycket som helst. Jag kommer då att äta betydligt mindre och dessutom må bättre. Varje dag äter jag frukt och grönt. Det blir även en hel del fisk under veckorna. Och det är jättebra för mig. Men problemet är att jag blandar detta med så mycket skitmat också. Bakfyllekäk och glass till efterrätt. Ibland blir det också den där äckliga kvällsmackan som man typ mår illa av även dagen efter.  Som jag känner så måste skiten bort helt  och jag ska se om jag kan äta bättre genom att pressa ner matutgifterna mer. Om jag inte tar bort skitmaten mer så blir ju dom gångerna jag äter bättre inte värda någonting för min hälsa eftersom man kan ju liksom inte äta nyttigt och onyttigt, plus må bra och dåligt samtidigt. Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. 

Risken är ju nu bara att när jag pressar ner utgifterna på mat så kanske jag går ut och festar mer och blir bakis och mår sämre av det. Fast ibland är det ju faktiskt värt det. Men det är inte värt att må dåligt och kanske också bli sjuk av att man äter helt åt helvete fel. Du har jag mycket hellre roligt för pengarna istället.

 

 Snart är det dags att fixa lite mat. Fan, nu känner jag efter att jag har skrivit detta att jag måste fixa mig en sallad eller nåt. Ingen skit nu liksom. Då blir ju detta inlägget lite motsägelsefullt.

 

 Under förmiddagen har jag fått flytta lite på möbler. Det blev lite svettigt för det är inte så enkelt att bara börja flytta på bokhyllor, en 58-tums tv och massagestol. Röjandet var i alla fall nädvändigt för senare idag kommer det lite folk som ska installera bredband i min lägenhet. Föreningen här där jag bor har sagt upp det vi nu har och förhoppningsvis så är det nya minst lika bra , plus att jag tjänar några hundralappar per månad på detta bytet. 

 

 

 

Jag undrar vilken dag jag ska ta mig ut på första löprundan. Kan jag komma förbi den där spärren och faktiskt bara ge mig ut och springa. Jag kör pw och promenader, typ varenda dag nu. Men det där som kommer att gå dubbelt så fort och ger så mycket mer träning, det klarar jag inte riktigt att sätta igång med. 

 

Jag ligger på gränsen mellan möjligt och omöjligt liksom. Att det är möjligt vet jag för så många andra gör det ju. Att är omöjligt för mig att dra igång vet jag också. Första löprundan tror jag nämligen inte kommer att kännas bra. Det kommer att kännas hemskt att bara ta sig fram. Jag vill våga möta den första rundan, men samtidigt inte. Om jag tar mig ut och springer  så kommer kroppen att väga bly och jag får säkert håll också. Hjärna fylls med massor av negativa tankar och kanske känns det inte bra efteråt heller, fast jag vet att det brukar göra det. 

 

Jag vet fan inte hur jag ska komma över den där spärren som jag känner kring löpning. Känslan efter ett löppass känns ofta sjukt jävla bra. Kan jag bara tänka på det så blir det en enkel match att komma igång. Men mitt problem är ju att jag tänker på hur tungt det kommer att kännas, hur ont jag kommer att få och att jag alltid börjar väldigt mycket tuffare än vad jag i längden pallar med. Det lär nog ta sn tid innan alla spärrar släpper. Under tiden får jag väl fortsätta med pw.

 

 

 

 

Zemlan (Måns Petter Albert Sahlén Zelmerlöw) vann hela skiten! Coolt.

 

 

Jag har tagit det ganska lugnt. Jag sov ut ordentligt idag.  Sen startade jag denna lördag med ett glas bubbel. Ville ha något som liksom sparka igång systemet. 

 

 

 

 

 

Ibland vet man inte vad som är rätt och fel. Ibland är det som är väldigt fel bara så rätt och tvärtom.

 

 

 

Det blev en lång dag. Jag var uppe ganska tidigt. Jag ville hinna med att komma ut och röra på mig innan jag skulle dra igång denna dagen med alla grejer som jag ville få gjort, innan jag skulle köra den där bussen som jag typ har som arbete. 

 

Jag började denna dag, Tosdagen den 21 maj med att ta mig ut på en pw. Det kändes ganska bra. Jag borde snart kunna slå rekordet på en av alla mina rundor som jag knallar runt på. Det var roligt att köra pw idag.  Skönt att vara ute i solen är det ju också. 

 

Sen när jag kom hem så blev det lite planering inför framtida projekt. Nästa vecka blir det mer renovering här hemma hos mig. Jag trodde det skulle komma hantverkare och "bröta" runt i min lägenhet redan denna veckan, men nu har jag fått både en och två lappar att dom "taggar" igång nästa vecka istället. På lapparna står det typ: VI KOMMER NÄSTA VECKA, lÅS INTE DÖRREN MED EVENTUELLA EXTRALÅS, PLOCKA UNDAN SÅ VI KOMMER FRAM. MVH HÄLS: FACKLIGT FOLK I BYGGSVÄNGEN, eller nåt.

 

Att ångra saker man har gjort tror jag är helt meningslöst. Gjort är gjort liksom. Kan det vara så att de man ångrar mest är sånt man aldrig gjorde och inte de man gör? Fast tänker jag efter så ångrar jag ibland saker som jag har gjort, fast jag tycker att det är helt meningslöst. När man har tänkt färdigt på det man ångrar att man gjorde då står man ju kvar på samma ställe som man gjorde innan tankarna på det man ångrar dök upp. Därför är det ju då helt meningslöst. Eller finns det något som är bra med att ångra något där man känner att man gjorde fel och borde gjort annorlunda? Det enda jag kan komma på just nu är väl att man kanske lättare lär sig av sitt misstag och inte gör om det. Om jag en gång har tänkt tanken över något jag ångrar då kanske man inte gör om samma misstag när man är i en liknade situation i framtiden. 

 

Ibland funderar jag på om man verkligen ska vara så hård mot sig själv så att man borde ångra sig. Det är väl ändå så att man har gjort det man har gjort för att det kändes rätt just då i den situationen man befann sig i. Det senaste tiden har jag funderat mycket på det. Det man gjorde "igår", som man kanske idag ångar, var det inte så att det var helt naturligt för  i den situationen just då jag gjorde det jag nu kan ångra att jag gjorde? När jag kommer fram till att svaret är att det var helt naturligt att jag gjorde som jag gjorde, fast jag idag kan ångra det, då känns det inte längre som att jag behöver ångra mig. Och återigen, det är ju helt meningslöst att ångra saker. Man kommer ändå hela tiden tillbaka till ruta ett eftersom gjort är gjort.

 

När jag börjar tänka på saker jag  ångrar  så är det ju bättre att istället ställa sig frågan om det inte var så att det kändes rätt och var helt naturligt, just då  i den situationen som jag befann mig i när jag gjorde det jag gjorde. Är svaret att det kändes rätt, då behöver jag ju inte lägga ner någon tid på något så meningslöst som att ångra saker. Jag kommer ju ändå aldrig att vinna över dessa tankar om vad jag ångrar. Och vad man än gör så kan man ju alltid om man vill hitta saker som man ångrar, även om man hade gjort det man tycker idag att man borde ha gjort. Ångra saker tror jag är helt meningslöst, och nu är jag tillbaka på den meningen som jag började detta blogginlägget med. Tillbaka där jag börja, fast jag ångrar inte att jag just har skrivit detta blogginlägg.

 

 

 Har en ganska skön känsla i kroppen idag. Dagen efter ett pingispass känns ofta bra.  Jag kan tänka mig att det är ungefär samma känsla som en motionslöpare har dagen efter ett bra väl genomfört löppass. 

 

Det som känns tråkigt är att jag inte kan följa upp detta. Jag vill så gärna ta mig bort till pingishallen igen, redan idag. Köra ett pass och behålla känslan liksom. Den går ju ur om några dagar. Lösningen kan ju vara att börja springa. Bli en löpare och ge sig ut att springa några gånger i veckan. Det kanske är det jag måste göra för att jag inte ska känna mig så trött och sunkig som jag ibland gör. Pingisen kommer jag aldrig att kunna hålla igång på samma sätt som förr, det har jag liksom fattat. Men jag tar ju mina promenader ofta. Kanske ska man ta några löprundor istället? Ge det en chans liksom..

 

Det som har hänt förut när jag har testat att ge mig ut och springa det är att jag kör för hårt i början och jag tror också att jag lätt klarar av att springa långt på direkten. Man ska ju börja lugnt och sen stega upp det, men jag har liskom inget tålamod. Jag tränar för hårt den dagen jag betsämmer mig för att börja och sen när man har kört sig helt slut som kommer alla negativa tankar som handlar om att detta med att springa var nog inte min grej. Sen lägger man av för att känslan man fick efter första passet inte var positivt. 

 

Kan jag bara komma igång och få någon bra känsla av löpning direkt så kanske jag skulle kunna orka några pass i veckan. Det börjar ju bli sommar och sol nu så jag kan ju inte köra den dåliga bortförklaringen att vädret är för dåligt.

 

 

Jag har inte spelat pingis på typ 5 veckor och  jag hade inte varit förvånad om kvällens pass hade gått rakt åt helvete. Jag körde ändå ett gansak bra pass. Fast det kändes ju som det brukar göra när man inte har spelat på några veckor. Man är lite stel vid bordet och man kommer ganska ofta fel till bollen. Man är lite orölig och så. Sen blir man ju såklart väldigt trött ganska snabbt. Jag orkade liksom inte och när tröttheten smyger sig på då börjar man slarva och sluta tänka pingis. 

 

 

Jag kände också att jag fick lite ont i ryggen. Mer än vanligt liksom. Känning i ryggen från och till  har jag haft i många år och jag är helt säker på att det beror på allt pingisspelande genom åren. Man står ju ofta nerböjd (när man tex ska ta emot servar) Sen har man alla vridningar i sidled när man ska spela forehand. Det påfrestar framförallt på nederdelen av ryggen och jag tror att det känns så för dom flesta pingisspelare som har hållit på ett tag. Jag har inte ont i ryggen så att jag lider inte av det jag känner. Det är stelt bara och jag känner av det, men jag har sen länge lärt mig att leva med det. Sitter jag regelbundet i massgestolen när det börjar kännas lite mer i ryggen än vanligt så känns det redan bättre bara någon timme efter sittningen. 

 

 

 

Det blir nog pingis ikväll. En klubbkamrat ringde tidigare idag och fråga om jag inte ska ta och komma bort till pingishallen ikväll.  Jag har inte spelat på över en månad. Jag är lite tveksam och inte speciellt motiverad. Om jag väljer att lira ikväll så kommer det nog att märkas att man har varit borta några veckor från detta.  Men för min hälsas skull så är det ju inte helt fel och lira lite pingis. Oavsett om man spelar dåligt eller bra så gör det ju alltid något som är bra med att träna. Sen är det ju roligt att någon ringer och frågar om jag vill spela. Då tycker väl den som ringer i alla fall att jag inte är för dålig för att träna med. 

 

Jag har variit ute på en pw nu på morgonen. Det är roligt och känns motiverande i alla fall. Det är ju också bra att mjuka upp med detta några timmar innan ett eventuellt pingispass. 

 

 Den senaste tiden tex så vill många att jag ska lägga ut recept på min mat som jag lagar. Jag kan säga direkt att jag kommer nog inte att sitta här och skriva några recept på den mat jag lagar. Jag lagar ju själv efter recept och jag hittar dom på nätet. Det är ju bara och googla recept och något som man vill laga till och sen är det bara att köpa det man behöver och köra på. Lycka till liksom. Jag kan tipsa om två bra böcker. I dessa två står i princip allt man behöver veta och säkert ännu mer. 

 

 

Jag kan erkänna att jag tyvärr inte har kollat så mycket i den vegetariska. Jag har liksom fullt upp att lära mig från den klassiska Rutiga kokboken. Mycket av den mat jag lagar kommer från den Rutiga kokboken, och lite annat har jag hittat genom googel. Inga hemligheter eller märkvärdigheter alls.

 

Jag tycker att det känns helt meningslöst att jag ska sitta här och skriva ner recept på den mat jag lagar. Det kommer ju bara att bli så att jag skriver av de som står i böckerna, eller kopierar något som jag har hittat på internet. Jag bloggar ju för att jag tycker att det är kul och jag tror inte att det blir så roligt om jag sitter är och skriver långa texter om sånt som ni lätt själva bara kan ta reda på genom att googla tex piroger, köttbullar med brunsås eller sprödbakad fisk. 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland får jag också frågor om jag tex inte kan skriva lite mer om mitt jobb.  Jag skriver ju lite om det ibland, men allt får man ju inte skriva om. Jag vill vara väldigt noga med att inte gå över den "gränsen" när det gäller vad som är ok att publicera. Sen känner jag också det att jag lägger ju ganska mycket tid på jobbet ändå. Varför ska jag lägga ännu mera tid genom att sitta här och skriva om varenda arbetspass som jag har? Ett tag gjorde jag ju det. Jag bloggade nästan efter varje arbetspass, men eftersom jag ändå inte vill eller kan berätta allt så blev det ju mycket samma samma text hela jävla tiden. Tillslut blev det bara för tråkigt att blogga på det sättet och då "taggade" jag ner arbetet lite. Jag är ju ledig, och då vill jag vara det när jag är ledig liksom, men ibland skriver jag.

 

Man lägger ju som sagt ganska mycket tid på sitt jobb så att aldrig skriva något känns inte rätt heller. När jag skriver så blir det oftast lite text om passet kändes  lugnt eller tufft.  Sen kanske man lägger upp någon bild på någon buss eller på mig där man ser hur jag "softar" på ratten. Mer spännade än så blir det liksom inte.  

 

 

 

 

 

 Beckfilmen Invasionen. Jag tycker inte att det var en speciellt bra film. Jag tycker inte ens att den är värd att se. Man missar liksom inget om man inte ser denna filmen. Fast detta kanske är en sån film som man måste se flera gånger innan man kan säga om man tycker att den är bra eller dålig? Men spontant så kan jag säga att jag inte gillade denna filmen. Jag brukar gilla Beckfilmer, men ....

 

 

Nu har jag på ett sätt jobbat färdigt för denna helgen. På ett annat sätt har jag inte jobbat färdigt eftersom jag har en dag imorgon också av arbete och sen får jag ledigt på tisdag. 

 

Det är inte så roligt att jobba helgen, fast ser jag det på ett annat sätt så gillar jag ändå att jobba när väldigt många andra är lediga. Jag tänkte på det nu ikväll när jag körde. Fan va skönt att bara glida runt med bussen en söndagkväll när nästan ingen åker. Stan ligger nästan helt öde. Man ser ett fåtal personer ute och 1-5 personer åker med mig i bussen på varje tur som jag kör. Jag har betalt för att glida runt och jag gillar att jobba när det känns som att nästan ingen annan gör det mer än jag. Jag gillar känslan. Den är mycket bättre än när det tex är rusning klockan 06:30 på morgonen en vanlig vardag.

 

 En annan sak som är bra med denna jobbhelgen som har på mitt schema och kör var tredje vecka det är att dagarna är inte så långa. Man gör inte ens 8 timmar per dag, och det är ju rätt soft. Passet man har på fredagen är det bästa passet av dom 3 olika pass som jag har på just fredagar. Lördagen kan vara lite tråkig körning på, men man kör inte många timmar. Passet jag hade idag är ännu  kortare än det igår och dessutom är det roligare linjer att köra, plus att man har en ganska lång rast på en ganska kort arbetsdag. Så ser man det positivt så finns det mycket som är bra med denna helgen även om man såklrt hellre vill vara helt ledig under helgerna. Men ska man ändå jobba så är upplägget på denna jobbhelgen näst intill perfekt. Den har många fördelar. Det gäller bara att man väljer att fokusera på dom och inte på allt som man inte gillar med helgjobb.

 

 

Titta vilka fina blommor jag har fått! Jag vet inte från vem, men när jag skulle gå ut med soporna nu under förmiddagen så fick jag se att denna bukett hängde på min dörr.  Jag vet inte varför och jag vet som sagt inte från vem, men detta är ju bara hur gulligt som helst.  Tack, tack tack och massor med kramar till dig som gav mig dessa fina blommor. För det är väl ingen som har hängt detta på fel dörr??? 

 

2014 förevrkligade jag min dröm om att få den ekonomi som jag alltid hade velat ha. I början av oktober förra året kände jag att jag nådde den där punkten som gjorde att jag faktiskt lyckades förverkliga min dröm.

 

 

 

Nu har det gått lite mer än en halvår . Blev det som jag hade tänkt mig och hoppats? Funderingarna är många kring om jag faktiskt är nöjd eller inte. Man kan väl säga så här att jag är nöjd men när jag kände mig nöjd så smög det sig in en tro på att jag inte behövde bry mig alls om mina pengar. Jag började slarva och helt plötsligt bränna mycket mer cash än vad jag tjänade. Vem som helst vet ju att om man gör så då kan det hålla ett tag, men knappast för evigt. Får man inte stopp på det där spenderadet i tid så kan det vara svårt att bromsa sen när man faktskt måste. Jag kom på mig själv och jag vände snabbt på den lite sjuka grejen att bränna så mycket mer pengar än vad jag tjänade varje månad.Nu gör jag en budget igen och i den har jag ett sparande varje månad. Några få tusenlappar blir det alltid. Det är inte så mycket och jag är inte så extrem med att kämpa in cash som jag var förra året så då kan jag ju heller inte spara så sjukt mycket. Men jag vill gå med plus varje månad och det gör jag nu. Och dessutom blir  ju faktiskt några få tusenlappar månaden ganska mycket pengar på ett år. Jag bryr mig alltså lite igen. Någonstans måste man ju faktiskt bry sig, trots att jag kanske sa till mig själv förra året att när denna dröm är förverkligad så ska jag aldrig mer bry mig om stålar.  Jag var då besatt av tanken på att fixa min dröm en gång för alla och jag tror inte att jag hade klarat att få loss de ex antal hundratusen kronorna  under 2014 som jag fick om jag tex hade tänkt på hur jag  skulle känna mig och tänka efter ett förverkligande av min dröm. Jag var liksom tvungen att befinna mig i nuet och fokusera på typ jobb, investeringar och sparande för att jag skulle nå mitt mål.  När jag sen kände att jag  kunde släppa fokus och spendera mer igen utan att sabba drömmen, då fick jag väl något extra sug på att unna mig mer eftersom jag inte hade unnat mig så mycket under ett helt år. Efter ett tag började jag tänka annorlunda och kanske klokare. Jag kom fram till att det nog skulle vara bättre att spara lite och så gjorde jag det igen. Jag är nog  nöjd  med min ekonomi som den är idag. Mycket beror såklart på allt jag gjorde förra året. Jag har ett sparande nu för att jag inte ska slarva med mina pengar, och det känns bra.

 

 

Mitt problem just nu är inte pengar. Jag kan unna mig mycket mer idag än vad jag någonsin har kunnat tidigare. Vill tex ta en resa, eller renovera mer här hemma så finns det pengar att ta av redan nu, och mer kommer in som jag inte bara behöver ha till mat och räkningar. Jag har det bra och ska inte klaga. Mitt bekymmer just nu handlar inte om pengar. Det handlar mer om att jag inte mår så bra som jag skulle vilja göra. Det har hänt så mycket den senaste tiden som har varit jobbigt och som jag har haft svårt att hantera. Jag har gjort misstaget att ta åt mig och bry mig om saker som jag tidigare  har varit hur bra som helst på att bara fullständigt skita i. Det finns ju vissa typer av människor som jag ibland stöter på som gör saker mot mig eller säger saker om mig, som är av sånt slag att det bara skulle ta för mycket av min kraft och energi på ett negativt sätt  om jag skulle bry mig det minsta lilla. Man kan inte alltid hjälpa eller styra över  saker som man råkar ut för, men man kan alltid styra över hur man väljer att tänka och hantera det som man har råkat ut för. Om hundra personer gör saker mot mig som tex  prata skita med mig eller bakom ryggen på mig så väljer jag nog i hundra fall av hundra att i princip bara skita i dom. Det blir bara värre för mig själv om jag bryr mig. Så ser jag på det. Men det som nu har fått mig att må dåligt, och även  förbannad det är att jag har brytt mig om en av dom hundra som har gjort något mot mig. Det har tagit mycket på min kraft och energi på ett negativt sätt och när jag nu tänker på det så har det gjort mig rätt förbannad. Varför har jag låtit någon annans förbannade skitprat påverka mig som det har gjort? Jag har ju totalblockat  mig själv för att jag har ägnat mig åt att fundera kring och vara förbannad över de som en eller kanske två personer har gjort och sagt mot mig, i syfte att förstöra för mig och få mig att må dåligt. Det spelar ju ingen roll då att jag fullständigt skiter i vad hundra personer gör eller säger om jag helt plötsligt börjar bry mig om en eller två av dom hundra. Bryr jag mig så tar det ju onödig kraft och energi och jag får mindre gjort av sånt som jag tycker är kul att hålla på med. 

 

Nu har jag i alla fall kommit på varför jag har varit mått som jag har gjort den senaste tiden. Jag har brytt mig om helt meningslösa saker och som bara är negativt för mig själv. Dags att vända på detta nu! Det ska gå precis lika bra att vända på dessa negatviva tankar som det gick att vända mitt överspenderande av pengar. 

 

 

 

 

Läste på Västtrafiks hemsida  om en helt ny elbusslinje med tysta, avgasfria bussar som drivs med förnybar el.

 

Hoppas jag fortfrande jobbar med busskörning i framtiden, då vi befinner oss i en tid då det är fullständigt självklart att inte köra med något annat än tysta, avgasfria bussar som drivs med förnybar el och som  man bara behöver ladda upp på det sätt som man idag typ gör med sin kamera eller telefon. 

 

 

Man kanske skulle flytta till något place och börja arbeta där man vet att man får köra framtidens bussar. Sen kan man skryta om att man var med från början och så. 

 

 

I Milton Keynes som är en stad Buckinghamshire som ligger England  där verka man ha kommit ganska långt när det gäller att använda elbussar. Kanske är det dit man ska flytta om man redan nu vill vara med om framtidens lösningar och ha ett mer "cleaner and greener" jobb. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönt att man får vara ledig denna soliga dag. Det är min enda lediga dag denna veckan. Massaor av jobb har jag i helgen. Jag har varit ute på en pw under förmiddagen. Det kändes riktigt bra. Att solen skiner och att det är sommarvärme gör ju inte saken sämre.

 

 

Igår slutade jag ca halv nio på kvällen. Jag funderade lite på om jag skulle ta mig en spontan utgång. Efter mycket funderade fram och tillbaka där jag hade svårt att bestämma mig så blev det i alla fall tillslut så att jag valde att stanna hemma. 

 

Jag kände mig ju ganska mörbultad i kroppen. Dessutom tror jag inte att det hade blivit en rolig kväll. Jag brukar känna på mig om det kommer att bli bra eller inte. Min magkänsla stämmer oftast och om jag går emot  mig själv och gör något som jag inte känner för då ångrar jag mig allt som oftast efteråt. Roligt blir det sällan heller. Är jag tveksam som igår då vet jag av erfarenhet att det är bättre att skita i det.

 

Det kommer fler dagar. Varenda vecka finns det möjlighet att "tagga" ut på en utekväll. Jag vill inte gå ut varenda vecka, men valmöjligeheterna av dagar där jag kan festa  är så sjukt många så man behöver aldrig vara rädd för att man missar någon rolig utekväll. Det kommer flera dagar och om en utekväll känns bra eller dålig beror ju mycket på vad man själv gör med den. 

 

Idag känner jag att det var bra att jag struntade i att gå ut igår. Det hade inte orkat med mig själv idag om jag hade kommit hem här tidigt på morgonen sunkig och kansek redan bakis. jag hade ju inet orkat gör någontiong idag och min enda lediga dag som jag har just idag hade varit förstörd. Känns som ett helt rätt beslut att lita på magkänslan och välja att stanna hemma igår. Nu känner man sig pigg, fräsch och utvilad. Morgons pw kändes kanon, även om inte allt i mitt liv känns bra just nu så är jag i alla fall just nu ganska nöjd och glad.

 

 

Försöker bli kompis med morgonen genom att ta hjälp av en Treo.

 

 

 

 

 

 

 

Det har blivit en promenad idag också. Jag försöker att ta mig ut på en pw eller bara en promenad nästan varje dag. Röra sig på det ena eller andra sättet bör man ju göra och nu när jag tycker detta är så roligt att bara vara ute och gå då ska jag ju fortsätta att köra på med det. 

 

 

Annars har jag haft en ganska lugn dag. Jag har tex inte haft några telefonsamtal där jag hela tiden får höra att jag borde gör mer, trots att jag gör massor. Den senaste tiden har annars varit så, och det är väl lite fortfarande så. Jag gör vad jag ska göra och så som jag ser det så kan jag inte göra det på något annorlunda sätt, men jag får kritik och det känns som det inte spelar någon roll vad jag gör. Vissa är bara sk motvallskärringar och då spelar det ju ingen roll vad jag säger eller gör. Det är liksom bara så att oavsett vad jag tycker så tycker motvallskärringen tvärtom. Det gör mig lite irriterad, men samtidigt kan jag ju inte göra så mycket åt det. Folk har ju i princip rätt att tycka vad som helst precis när dom vill. Men det som irriterar mig är ju att detta handlar bara om att tycka tvärtom, och inget annat. Att vara en motvallskärring bara föra att man ska var det känns ju som ganska meningslöst.

 

Nu ska jag tagga iväg och jobba lite. En ny vecka har börjat och jag jobbar ganska mycket denna veckan. Jag har inte så långa dagar av arbete, men jag har många dagar av arbete denna veckan. 

 

 

 

 

 

 Jag har haft en helt ledig dag. Jag har mest sovit känns det som. Jag blir så trött av allt som jag har att göra. Jag tänker så mycket på allt möjligt. Hur ska det bli med det? Vad ska jag göra med det? När ska jag få ordning på det? Mycket är bara rörigt och jag vet egentligen inte om jag orkar, fast så har jag ju tänkt i flera månader nu och jag orkar ju i alla fall. eller så orkar jag inte alls för när jag bara känner att det är för mycket så går jag ju och lägger mig och sover. Mitt på dagen liksom.. 

 

Ett annat sätt som jag brukar köra på när jag inte orkar bry mig om något det är att gå ut en kväll och festa lite. Det blir inga brutala fyllor där jag häver i mig hur mycket sprit som helst. Jag festar förståndigt, men man går ut och hänger där det finns en bar. Man lyssnar på musik och träffar lite roligt folk. Typ, jag gör något som jag tycker är skitroligt och glömmer bort bekymmer, sorger och besvär.

 

Festandet gör att jag har en något pressad budget varenda månad. Jag har ju ett mål med sparandet i år och när man går ut och festar lite då och då så får jag "tagga" ner allt annat för att inte spräcka den budget som jag vill hålla. Jag tycker ändå att det är värt att festa en natt och vara lite halvsunkig dagen efter.  Jag känner liksom inte för att bara gå runt och göra massa vardagligt "trökgöra" samtidigt som jag tänker på alla sorger bekymmer och besvär. Alla partyn (med måtta) blir en väg bort från allt en liten stund. Dessutom går ju livet ut på att ha kul och kan jag inte bara sitta hemma och ruttna. 

 

 

Idag har jag alltså mest slappat och sovit. Jag var också ute på en pw under förmiddagen. Det kändes faktiskt riktigt bra. Så allt är inte helt åt helvete.

 

 

 

 

När jag blir gammal så vill jag bli som Valdemar (Ingvar Hirdwall) . Han heter väl så? Grannen som alltid babblar med Martin Beck i Beck-filmerna.

 

Jag skulle vilja bli som han när jag själv blir en gammal gubbe. Undra vilken stackare som blir den grannen som jag kommer att babbla med om tex knark, sprit och brudar. Tjena! Ska du ha en stänkare osv.. Skulle man vilja ha en sådan granne? Jag skulle i alla fall vilja bli en sådan när jag själv blir gammal. Valdemar verkar ju aldrig ha några bekymmer. Typ, ta en stänkare när det rycker i ögonlocken och sen blir han som ett brandlarm  och då behöver verkar han  ju inte behöva sova. Sova på nätterna är bara för amatörer. Sådär skulle jag vilja kunna vara  när jag blir gammal, men jag måste ju få en granne som kan stå ut med mig om jag blir sådan babblande gammal  gubbe. 

 

Alternativet skulle kunna vara att jag själv får en sådan granne. Just nu kan jag inte säga att jag har någon granne som är som grannen Valdemar i Beck-filmerna, men jag skulle gilla om jag fick en sådan granne någon gång. Det finns en gubbe här stan som är ganska lik grannen i Beck-filmerna, men han bor tyvärr inte granne med mig. Däremot så stoppar han mig alltid när han ser mig på stan och babblar med mig på nästan samma sätt som Valdemar gör. Jag kanske borde flytta in i samma trappuppgång som den gubben jag tänker på här i stan. Då får jag ju nästan en sådan granne i alla fall. Fast han tar väl inte en stänkare varje kväll?

 

Vi får se hur det blir. Jag vet inte vilket av de två alternativen som är bäst. Det känns mest "soft" att gå runt och hoppas på att någon rolig gubbe flyttar in i lägenheten bredvid mig än att jag blir en babblande gammal gubbe själv. Man vet ju inte själv vad man klarar av när man blir gammal. Sen känns det ju inte sunt och supa och ta en den ena stänkaren efter den andra typ varenda jävla kväll. För min egen hälsas skull så är det nog bättre att mina grannar super mer än vad jag gör. Fast om ingen tar en stänkare så får ju jag göra det. Jag vill ju komma i närheten av den där känslan som man får av grannen Valdemar i Beck-filmerna. Mitt livsmål är kanske att bli en rolig gubbe som pratar rövarhistorer och tar en stänkare när jag blir gammal. Alternativet kan vara att få en rolig gubbe som granne, när som helst. Om den människan finns ute i verkligheten någonstans så är hen väkommen att när som helst flytta in i den bostaden som ligger närmast där Danne bor.

 

Jag googlade precis Näverdraget och bilder. Kände att jag ville kolla mina rötter typ. Jag är ju uppväxt på Näverdarget. Eller är jag uppväxt i Uddevalla? Det var rätt rörigt där under barndomsåren. Lite märkligt att man inte kan säga var man är uppväxt exakt.

'

 

Livet är inte problemfritt just nu. Jag oroar mig ganska mycket över allt möjligt och jag hatar att jag ska behöva känna så. Jag vet ju att man inte ska oroa sig för saker som inte har hänt än. Det brukar ju också vara så att det man oroar sig för aldrig händer. 

 

Jag har 1000 saker som jag känner att jag måste göra, i ordning. Just nu är jag kanske på sak nummer 8 och de jag oroar mig för ligger väldigt långt fram i tiden. Någonstans 600 - 800 saker på den "listan" över 1000 saker som jag känner att jag måste få gjort i rätt ordning. Jag msåte tänka på att jag jobbar med det problemet som jag har just nu. Det blir bara värre om jag gissar eller oroar mig.

 

Jag befinner mig just nu i något som kanske är för stort och som jag i slutändan inte kommer att kunna hantera. Eller så kan jag det. Jag försöker att inte ångra saker som nu har gjort att jag känner som jag känner. Allting har ju en orsak till att det blir som det blir, men jag tänker inte slösa någon tid på att ångra något. Jag tänker inte ägna tex 20 minuter åt att slå på mig själv. Jag kommer ändå efter 20 minuters tänkande över att jag ångrar något att vara tillbaka på samma ställe som jag var innan jag började tänka på det jag ångrar

 

Just nu måste jag bara fokusera på hur jag ska kunna göra 1000 saker i rätt ordning utan att det känns som att allt går åt helvete. Jobba på det som faktiskt just nu är ett problem. Gör inte saken värre genom genom att känna oro och ånger. Det är ändå helt meningslöst och dessutom helt omöjliga tankar att vinna över. 

 

 

 

En ny vecka har börjat. Nya problem ska man försöka hitta en lösning på och en hel del kommer man inte att få ordning på denna veckan heller. 

 

Jag har varit hos tandläkaren idag. Eller var det en tandhygienist jag var hos? Det var i alla fall en man som kollade mina tänder. Han var nöjd med mig. Jag hade inga hål och i största allmänhet så allt bra ut i min mun. Jag hade en lite tandborstskada på tandköttet vis en undre framtand. Jag borstar förmodligen lite för hårt där. Sen syns det tydligt att jag inte kommer åt ordentligt på vissa tänder som sitter väldigt långt bak i munnen. Där får jag kämpa med tandborsten lite bättre. Annars var allt faktikst bra och jag behöver inte göra ett nytt besök hos tanvården förrän det är dags för nästa "rutinundersökning". Det är väl typ om 2 år eller nåt.

 

 

 

 

 

De är mycket som fortfarande är väldigt rörigt och jag fattar inte hur jag orkar och ska orka med. Men på något sätt så gör jag det ändå. Det känns inte roligt detta någonstans, men jag gör hela tiden något för att försöka lösa allt på bästa sätt.

 

Jag försöker också tänka på allt som känns positivt, även om det är svårt att se något som är det just nu. Men funderar man lite så hittar man alltid något. 

 

1. När det gäller att dra in cash så går det ganska bra. Dessutom gör jag inför varje ny månad en budget. I den är jag väldigt noga med att ta med ett sparande. Jag vill alltid spara några tusenlappar på mina intjänade pengar. I börjabn av åren brände jag så jävla mycket cash och hade inte en tanke på att spara någonting. Nu har jag vänt på mitt tänk kring pengarna igen. Jag spenderar fortfarande pengar på allt möjligt såklart, men jag är samtidigt noga med jag ska ha ett sparande. 

 

2. Jag går mina promenader och powerwalks. Jag lägger inte av helt med att röra på mig. Jag kör på och även om det känns lite segt och ta sig ut och ta den där rundan så blir det av i alla fall. Flera gånger i veckan kör jag, och det känns bra. Jag var uppe och gick en promenad på Blåsut i morse tex.

 

3.  Just nu jobbar jag inte så mycket. Denna veckan är jag mycket ledig. Jag är ledig just nu odch nästa vecka är jag ledig 4 dagar av 7. Jag har bra körning. Vad jag kan se av de pass jag kör nästa vecka så har jag ingen sån där körning som jag hatar att köra. Allt jag kör nästa vecka är sånt jag vill köra ioch inget annat.

 

4. Om några veckor blir det mer renovering här hemma. Lite nytt igen. Det är ju något att se framemot. Det bästa är ju att jag får allt gratis! 

 

5. Jag tror att allt löser sig till det bästa. Det är något som jag måste tro på.  De är mycket nu som känns jobbigt och jag orkar inte riktigt med allt. En hel del gör mig jävligt förbannad. Jag kan naturligtvis känna mig ledsen och tom också. Men de finns saker som känns bra också. Det är ju också positivt.

 

 

 

 

Skönt att man nu har tre lediga dagar på raken. Denna arbetsveckan har annars varit ganska lugn. Jag har jobbat och varit ledig typ varannan dag och det var ju en av dessa dagar där jag satt i möte en halv dag och jobbade en halv dag,. Paradoxalt nog så var den halva dagen av möte och busskörning den absolut tuffaste på hela denna veckan.  Att sitta på möte kan vara ganska jobbigt. Man gör ju inget utan man blir ju bara fullproppad med massor av info och långt ifrån allt bryr man sig om. Den dagen hade jag heller ingen rolig körning och eftersom jag inte är så förtjust i att sitta på möte, utbildningar och liknade så var denna dag (insdag) den tuffaste dagen på hgela denna veckan. Annars har jag haft en bra vecka med rolig körning och nu får jag ju avsluta denna vecka  med tre dagar ledigt.

 

Nästa vecka är också en bra arbetsvecka. Jag är ledig 4 dagar av 7. De dagar som jag jobbar så har jag bara sådan körning som jag gillar att köra. 

 

 

Just nu ägnar jag mig åt att fortsätta på sånt som jag redan igår gjorde. Jag skriver lite brev till alla möjliga personer och sk statliga verk. Jag har ju rätt att ha åsikter och ibland känner man att man måste få säga vad man tycker. Om man aldrig gör det så blir man väl ännu tokigare än vad man redan är. Än så länge har jag ite fått så mycket svar på de jag har skrivit och skickat iväg, men jag har tagit allt vidare på ett sånt sätt så jag är övertygad om att jag kommer att få svar på ett eller annat sätt. Vad jag sen gör då får jag se. Antingen nöjer jag mig med att jag har fått göra min röst hörd och att jag har fått en del svar på de frågor jag ställde. Eller så tar jag allt vidare och går "högre" upp, typ.

 

Idag är det ju 1 maj. Jag har inte varit ute och viftat med några röda fanor eller nåt, men jag har i alla fall varit ute på en promenad i det fina vädret. Nu håller jag på med tvätten och sen passar jag på att njuta av min ledighet.