Vet inte riktigt om jag ska fortsätta.

Jag fortsätter med mina promenader och jag ska väl fixa 70 000 steg denna vekcan också. Idag gick jag ett kortare varv och imorgon har jag tänkt att antingen ta en längre runda på ca 12 km. Eller så delar jag upp det och kör en runda på morgonen och en på kvällen. Jag ska i alla fall sätta alla steg på något sätt denna veckan också. 
 
BILDER FRÅN IDAG OCH MINA FINA NYA JACKA SOM JAG "FICK" AV ALEXANDRA HAR JAG NATURLIGVIS PÅ MIG. 
 
Hur jag sen ska göra i fortsättningen med promenader, det vet jag inte riktigt. Jag känner ibland att jag vill sätta upp ett högre mål med fler antal steg per vecka, men samtidigt känner jag att det är ju oftast precis att jag sätter 70 000 steg. Att öka kan ju då bli tufft. Dessutom känns det meningslöst om jag typ bara ökar med några tusen steg. Som jag tänker nu så vill jag isåfall öka med gansak mycket, fast då tänker jag samtidigt att jag kanske tröttnar på alltihop och lägger av helt.
 
Man kanske skulle börja göra nåt helt annat. Samtidigt har jag ju känt sen i juni förra året och fram tills nu att promenaderna har funkat. Det är bara det att denna veckan kände jag att jag ska göra ett ordentligt satsande på att gå ner i vikt. Ska jag nå det målet och verkligen märka skillnaden så måste jag ju göra betydligt mer än bara 70 steg per vecka. Jag har redan börjat och det är väl med maten som jag har gjort dom största förändringarna dom senaste dagarna. Det känns redan lite bättre, men det gäller att orka hålla i det. Sen vill jag också banta på ett sätt som gör att jag ändå mår bra av det. Jag vill inte komma in fel i detta med att gå ner i vikt. TYp att jag slutar äta och tränar som fan. Så ska ju inte livet va. 
 
Jag har lite att tänka på, men jag vill verkligen gå ner i vikt. Hittar jag inet så mycket annat att göra, då fortsätter jag väl med mina promenader. Jag mår ju bra av dom i alla fall. 
 
 
 


Nause - Made Of

 


Sverige är klara för OS i Tokyo🏓🏓

 



Så cool och bra tjej.

(null)
 
(null)
 
Riktigt nice att jag fick en outfit till ett värde av ca 20 000 kr. Bra kvalitet och grymma märkeskläder. 
 
Det går liksom inte att vara något annat än väldigt glad just nu. 
 
 


Så himla nöjd!

Jag har kommit hem från Södertälje. Jag var där för att få uppleva den Musikhjälpengrej som jag budade hem i slutet på December 2019. 9000 kostade själva auktionen och dom pengarna gick rakt in i Musikhjälpen och då till en väldigt bra sak. 
 
I auktionen ingick kläder till ett värde av minst 18 000 kronor. Fotografering i fotostudio med proffsfotograf och avlsutningsvis lunch med givaren av auktionen, Alexandra Nilsson. 
 
Jag kommer att blogga mer om detta längre fram. mer bilder kommer upp,  men just nu är jag så trött och jag har massor med jobb kvar denna veckan så jag behöver fokusera annat än bloggen nu. 
 
Men här kommer i alla fall lite bilder på: Mig, Alexandra och alla grejer jag fick som jag tror lätt har ett värde på över 20 000 kr. Jag kan har räknat fel på någon tusenlapp, men jag är inte mer fel ute än så. OMG WOW WOW!!!
 
 
Jag är så himla nöjd med allting! Jag kommer att vara Alexandra evigt tacksam för alla upplevelser och alla snygga grejer som jag fick idag.
 
 
 




Södertälje.

Jag har tagit mig till Södertälje. Imorgon så ska jag träffa Alexandra Nilsson. Det är dags att få uppleva den Musikhjälpengrejen som budade hem under Musikhjälpen 2019.
 
Hotellet jag bor på i Södertälje är helt ok. Jag har fin utsikt och jag kan stå och titta på den från en balkong som liksom ingår i detta rummet. Trevligt ju. 
 
 
 
Det ska bli kul att få träffa Alexandra imorgon. Jag har ju träffat henne en gång tidigare. Det var hösten 2018. Jag vet egentligen inte så mycket om hur morgondagens upplevelse  kommer att bli, men Alexandra har ju säkert stenkoll, så jag kan väl lugnt bara glida med och bara vara glad över allt som jag kommer att få uppleva. Jag är lite nervös, men samtidigt känns det roligt också. Dessutom går ju pengarna som denna auktion kostade mig till en bra sak. Välgörande ändamål. 
 
Nu "chillar" jag mest, men imorgon blir det fullt ös.
 
 
 



En snabb uppdatering.



Vecka 4

Detta blir en spännade vecka. Jag har en cool och förhoppningsvis en rolig grej som jag ska göra just denna veckan. Jag hoppas att jag blir nöjd. 
 
Men först har jag en del jobb. Jag jobbar nu i 1,5 dag. Sen blir jag ledig 1,5 dag. Sen jobbar jag två dagar till innan jag får en ledig helg.  
 
 
 
 


Lördag - Söndag.

Lördag
Jag tog det ganska lugnt under större delen av dagen. Det kändes skönt att äntligen ha blivit helt ledig. Jag gick ut ganska tidigt på förmiddagen och tog en långpromenad. Det kändes lite segt, men bra efteråt. Jag lyssnade på 3 skitdåliga dokumentärer. Jag gillar att lyssna på dokumentärer när jag är ute och promenerar, men allt som man väljer att lyssna på gillar man ju inte. Så var det denna gången. 
 
 
Jag fick gjort ganska mycket under lördagen. Denna veckan har jag ju annars inte hunnit med så mycket annat än jobb, så det var skönt att kunna ta tag i allt som jag liksom har kommit efter med när det kommer till alla dessa återkommande grejer som man ibland känner att man behöver ta tag i. Tex: Städ, tvätt, disk mm.. 
 
Söndag 
Fint väder. Det blev en kortare promenad. Jag gick 5 km. Jag räknade ut att det räcker med det för att nå dom där 70 000 stegen som jag sträver efter varje vecka. Det känns bra att jag kan ha en vecka av ganska mycket jobb, och ändå sätta 70 000 steg. Det gör ju att jag känner mig motiverad att bara fortsätta. 
 
Jag känner mig lite trött just nu, men jag ska inte gå och lägga mig eller nåt liknade just nu. Jag vill kunna somna tidigt ikväll för imorgon ska jag ju upp och skutta kl 03:30 på morgonen. 
 
Jag försöker väl ägna resten av min söndag åt att bara ta det lugnt och vara i nuet. Det är  ju oftast sånt som är bäst att göra.


Inget mer jobb denna veckan.

Skönt att denna jobbveckan är över nu. Jag har haft fem dagar där jag mest har jobbat ätit och sovit. Nu får jag en helg där jag kan göra något annat än att sitta bakom ratten, eller kolla mig spegeln på jobbet som finns i omklädningsrummet.  
 
 


Jobbar mycket nu.

Denna veckan är tuff. Jag hinner inte med mycket annat under dessa vardagar än bara jobb. Jag tycker det går bra, men det känns lite som man bor på jobbet och sen är man bara hemma och sover.
 
Det är i alla fall skönt att jag inte behöver börja så sjukt tidigt.Jag börjar mellan klockan 09:00 och 11:00.  Dessutom vet jag ju att när jag är färdigt med denna jobbveckan på fredag så tar det ju 9 veckor innan jag har just denna jobbveckan igen.  Efter denna veckan så kommer ju också en ganska lång period med mindre arbete, och mycket mer ledighet än hur jag har det just denan veckan. 
 
Jag kämpar på med jobb i två dagar till och sen får jag en välförtjänt skön ledighet. 
 
 
 


Lite i taget - 2020 blir nog bra.

Jobbar mycket nu och jag ska göra så i tre dagar till. Jag hinner med lite annat också, men jag försöker inte hinna med så mycket även om jag kan se att jag skulle kunna få gjort mer. Jag har saker jag vill fixa, men jag tar lite i taget. Dag för dag. Jag vill känna mig pigg fräsch i kroppen också. Det är så mycket jag vill göra nu. Jag ska fixa mycket, men jag tror inte att resultet av något egentligen blir bättre för att jag försöker göra mycket på kort tid. Det funkar att ta det lugnt och mer dela upp allt istället. Det mår jag nog också bättre av i längden. 
 
Jag känner annars att 2020 har börjat bra och dessutom tror jag att detta året kommer att bli väldigt roligt för mig. Jag hade ju ett nyårslöfte som innebar att jag skulle försöka göra något som för mig är utöver det vanliga, minst en gång per månad. Jag har lite roliga saker på gång för dom kommande månaderna. Dom är roliga att planera och jag det känns bra att jag gör vad jag kan för att hålla mitt nyårslöfte. Jag vill liksom innte bara gå runt i min vardag och bara göra sånt som för mig är ständigt återkommande, typ varje vecka. Jag vill ju göra lite annat också. Tex resa någonstans. Inom Sverige eller utanför. Jag har planer för detta och det känns kul att bara ha saker på gång. Det kan ju också bara handla om att jag håller mig här i Vänersborg, men jag ändå gör något som jag inte brukar göra. Sånt har jag också lite planer för och det är också roligt att planera och försöka få till.
 
Jag kommer att misslyckas med saker också, men jag har som många idêer, på flera olika upplevelser så jag har svårt att se att jag inte ska kunna få till nånting minst en gång per månad. Det bara måste funka. Det ska jag fan se till. 
 
 
 


Inget annat spelar ju någon roll.

Jag har sen länge fattat att det viktigaste och egentligen den jag vill i livet är att må bra. Jag tror inte att det spelar någon jävla roll att man tex kan få vad som helst i hela världen. Eller är framgångsrik och tjänar mycket pengar, om man samtidigt inte mår bra.
 
Jag har tänkt ganska mycket på detta den senaste tiden. Jag upplever nämligen att många som jag på olika sätt har med att göra, eller bara följer på avstånd i tex sociala medier, inte mår så bra som man kanske tycker att dom borde göra. Orden som jag tidigare har tänkt på upprepas i mitt huvud gång på gång: Ingenting spelar någon jävla roll, om man inte mår bra. Jag tycker jag har fått detta bevisat en miljon gånger nu. 
 
Jag kan ibland vara ledsen över att jag misslyckas med saker som jag gärna skulle vilja lyckas med. Jag kan ibland känna att jag tidigare har prioriterat fel och därför har jag det inte så bra idag som jag annars hade kunnat haft det. Jag kan absolut ha stunder då jag tänker så, men det får mig ändå inte att må dåligt. Jag accepterar på något sätt att jag inte alltid gör rätt och även om jag skulle sträva efter att hela tiden göra rätt så kommer jag inte att lyckas med det ändå. Alla gör ju fel och jag är ju bara en människa. Jag har ju mina svagheter och sen har jag också saker som jag är bra på. Jag behöver ju inte må dåligt över att jag inte är bättre än vad jag är. Jag känner liksom att gör jag bara så gott jag kan så duger det. Jag kan inte alltid veta vad som är rätt och fel på förhand. Efteråt är det ju alltid mycket lättare att veta vad man borde ha gjort. Men om jag känner att jag har gjort så gott jag kan då behöver jag väl inte må dåligt eller tänka att jag tidigare skulle ha gjort så mycket på ett annat sätt. Jag får väl bara försöka bli bättre till nästa gång. 
 
En annan sak ofta känns bra det är att leva i nuet. Det är något som väldigt ofta funkar och jag har trott på att detta allt som oftast är det bästa man kan göra. Det stör mig bara att jag i så många år, gång på gång har fått det bekräftat att nuet är det bästa, men att jag ändå inte i precis alla lägen gör det. Det är svårt, men jag har genom åren blivit bättre på att leva mer i nuet. Det meningslös att fastna i grubblerier om vad jag borde ha gjort annorlunda. Det är ändå helt omöjliga tankar att vinna över. Att oroa sig över sånt som kanske kan hända i framtiden mår man ju heller inte bra av. Förmodligen är det ju så att det man går och oroar sig över ändå aldrig händer. Skulle det ändå hända, så är ändå sanolikheten inte stor att det blir så som man tänker att det ska bli. Därför är ju nuet det enda som är kvar som är mest rätt att tänka på. 
 
Andra saker som jag ofta försöker tänka på det är att jag inte lägger energi på saker som jag ändå inte kan påverka eller göra nånting åt. En annan sak som jag också helt har slutat med det är att jämföra mig med andra. Jag har dom senaste månaderna gjort min grej, rakt av och haft en inre tro på att jag gör det som känns mest rätt för mig och får mig att må bra. Jag tänker också på ett par ord som jag hörde Molly Sandên säga i sitt sommarprat 2019. Orden lyder: Jaga inte människor. Jag tänker igen: Jag gör min grej och sen kommer förr eller senare rätt människor att finnas vid min sida och stanna kvar. De kommer också med stor sanolikhet att vara människor som inte ger mig massor av negativ energi eller får mig att må dåligt. Jag tror på detta, men jag ska ärligt säga att jag inte någon gång har fått det bekräftat att det är så. Jag hoppas ändå att det någon gång visar sig vara sant. Jag vill ju inte jaga människor och sen kanske få fel människor vid min sida. Det kommer jag aldrig att kunna må bra av. Inget annat än att man faktiskt mår bra spelar ju någon roll. 
 
 
 


Vecka 3

Massor med jobb har jag, men jag är ledig till helgen och dessutom kan jag ta sovmorgon (om jag vill) varje dag denna veckan. Det är ju rätt skönt att tex slippa vräka sig upp klockan 03:30 på morgonen. Sen är det ju ändå så att jag under dessa fem vardagar som nu följer så hinner jag inte göra så mycket annat än att jobba. 
 
Annars har jag inte så mycket annat än jobb inplanerat denna veckan. Får se om jag orkar sätta några promenader. Det är inte omöjligt att klämma in, men jag vet inte om jag klarar av att vara så disciplinerad. Jag kanske orkar tidigt på morgonen, innan en lång arbetsdag. Eller så kan man ju ta en runda efter en dag av mycket jobbande, men det känns tufft att orka med. Under helgen är jag ju ledig, men då har man ju jobbat mycket under fem dagar och det vet jag kommer att kännas i kroppen sen när man blir ledig. Men det är ändå inte en omöjlig vecka. Tiden finns, men jag måste liksom lyckas rensa huvudet från dom negatviva tankarna som lätt kommer när man jobbar mycket och samtidigt vill hinna med att göra annat. 
 


Söndag (2020 01 12)

Helgen är snart över och jag har tagit det ganska lugnt. Jag har mest varit hemma och bara slappnat av fullständigt. 
 
Idag gick jag en ganska lång promenad. Det var ju i alla fall fint väder idag till skillnad från igår. Igår regnade det ju mest hela dagen. Idag tittade ju solen fram och det var ca 7 plusgrader. Jätteskönt promenadväder. Jag kan erkänna att det kändes lite tungt och jobbigt att promenera. Jag gick en runda på ca 12 km. Hade jag inte haft målet att jaga steg så tror jag inte att jag hade brytt mig om det. Jag fick mest kämpa för att orka med. Men det känns alltid skönt efteråt, och jag har ju även denna vecka nått mitt mål på 70 000 steg på en vecka. Så jag är nöjd, trots allt. 
 
 
 
 
Annars har jag ägnat denna dagen åt att kolla lite TV-serier och en annan dokumentär. Det finns så mycket jag vill se, men jag kan inte se allt för då skulle jag ju inte få något annat gjort. Man får välja att se lite och så får man acceptera att man missar mycket. Det kommer ju hela tiden nytt också. Ibland väljer jag att se något och ibland får jag syn på något av en ren slump. Jag bryr mig inte så mycket om vad jag missar eller vad jag får se. Det är ett rätt soft och skönt tidsfördriv i alla fall. 
 
 
 
 
 
 


❤️💙

(null)
  (null)

 
(null)
 




Lördag (2020 01 11)

Har bara tagit det väldigt lugnt idag. Jag har känt mig lite trött, men jag mår i alla fall bra. Jag låg kvar ganska länge i sängen i morse.  Det var skönt att bara sova tills man vaknar och sen ändå bara ligga kvar i sängen för att det bara känns så gott. 
 
Idag har jag annars städat och bara sett till att få lite ordning och reda. Jag har haft det lite rörigt i mitt hem under hela veckan. Ibland orkar man ju bara inte bry sig. Eller jag kanske ska säga att det går till en viss gräns och sen kan jag inte se röran längre. Då måste jag liksom bara få ordning och då röjer jag på av bara farten, men i perioder så kanske jag inte bryr mig överhuvudtaget. Nu har jag i alla fall fint och ordning och reda i mitt hem. 
 
Jag mår annars bra och jag tänker mycket på att jag är glad för det. Jag tycker att jag idag följer så många i sociala medier som med jämna mellanrum berättar öppet om att dom inte mår så bra. För min egen del så kanske jag många gånger förtränger att jag också har saker som jag inte mår så bra över, men även om så är fallet så känner jag inget behov av att öppet berätta om allt på mina sk plattformar som tex blogg, Instagram eller Youtube. Om detta är bättre eller sämre för mig...det vet jag inte, men jag känner ändå att jag mår ganska bra nu och då är ju allt som det ska vara. 
 
 
 


Fredag (2020 01 10)

Äntligen lite ledig från jobbet. Idag börajde jag typ 04:30 och slutade ca 13:30.   Jag började tidigt som  När jag sen kom hem från jobbbet så fick jag i mig lite mat och sen bara jag kröp i säng och sov bort resten av eftermiddagen. Jag har liksom slutade med att kämpa emot och bara greja på när jag är på tok för trött. Kroppens sk signaler har jag nog blivit bättre på att känna av. Jag var uppe och skutta 03:30 i morse. Inte konstigt att man blir trött runt mitten på eftermiddagen då. 
 
 Ikväll fick det bli en promenadrunda och nu i skrivandets stund så har jag denna veckan lyckats få ihop 50 000 steg. Jag vill allt nå 70 000 steg i veckan och då tänker jag bara så logiskt jag kan. Jag gör 10 000 steg imorgon och lika många på söndag och sen har jag fixat denna veckans mål också
  (null)

(null)

 Nu känns de mesta bra. Det känns "göttt" och vaa ledig. Jag har sökt lite ledigt längre fram i denna månaden och den ansökan har redan beviljats. När den ledigheten komer så faller den samman med den ordinarie ledigheten och då får jag ju många dagar på rad. Dessutom såg jag att under den där perioden då jag blir ledig lite mer så har jag väldigt bra arbetspass, då få dagar som jag ska jobba under den perioden. Så mycket känns bra med januari månad. Jag har typ fått ordning på allt och jag kännner ingen oro eller stress över nånting. 
 
Nu ska jag har en trevlig helg! Hoppas ni får det också.
(null)

 



Torsdag (2020 01 09)

Jobbar på gör man. Jag har haft ännnu en megalång dag av arbete. Imorgon är det fredag och full fart mot helgen i alla fall. Jag har en jobbdag imorgon också, men jag slutar tidigt, så för mig som ofta slutar sent som kommer det att kännas som jag har en ledig fredag, plus denna helgen som snart kommer. Det blir skönt. 
 
 
Idag har jag annars försökt att planera lite inför min lilla resa som jag snart ska göra. Jag ska ju i denna månaden träffa Alexandra Nilsson och jag funderar på hur jag ska göra med allt som jag behöver fixa inför den här "träffen". Ska jag ta tåget, boka hotel? Ska jag hyra bil, boka eller inte boka hotel? Vad är bäst för mig att göra. Jag är inet säker på nåt, men jag får väl försöka tro nånting. Fixar det på nåt sätt, det gör jag ju. Det lugnt liksom. Jag kan bara inte bestämma mig. Det är altid så med mig. När jag står inför mer än ett val (vilket man typ gör jämt) så drabbas jag ofta av beslutsångest. Det är ju aldrig roligt att i efterhand komma på att jag borde ha gjort på ett annat sätt. Samtidigt lär man sig ju så jävla mycket på att göra fel. Jag känner också att jag vill vara en person som vågar göra fel. För visar det sig att det sen inte var så fel, då brukar det man har gjort bli så sjukt jävla bra så att man knappt tror att det är sant. 
 
 
 


Onsdag ( 2020 01 08)

Ännu en dag är över. Jag har jobbat. 10 timmar arbetstid och över 12 timmars häng på jobbet om man räknar med raster. 

När jag kom hem så bytte jag om direkt och gick en promenad på ca 5 km. 
(null)

När jag kom hem igen så käkade jag lite och samtidigt körde jag en liten live på Instagram. 
(null)

Nu är det dags att sova. Imorgon ringer klockan 04:00 och sen väntar en lika lång arbetsdag som jag har avverkat idag. Det känns att man lever. Det kan man ju lugnt säga. 
(null)




Tisdagens tankar.

Lite tom, trött och vilsen. Eller vilsen kanske inte rätt ord. Det kanske mer känns som jag är på väg nånstans, utan att veta vart. Detta blir så tydligt för mig när jag har dagar då jag tänker mycket och bara känner att jag måste vinna över alla dessa tankar. Jag har kanske ett behov av att hitta alla svar. Svar på frågor som jag egentligen vet att jag inte kan vara säker på, även om jag skulle sitta och klura på dom i timmar. Idag kan man lugnt säga att jag har haft en sådan dag. En dag då tankarna nästan tar över kroppen. Det känns obehagligt, men jag kan inte sluta tänka.
 
Jag förstår mer än nånsin vikten av att vara i nuet och ta en sak i taget. Jag mår illa när bara jag börjar tänka för långt fram på saker som jag har att göra, eller om jag i nuet försöker göra för många saker på för kort tid. Jag behöver tid och det jag påbörjar känns bäst att avsluta innan jag börjar med nästa grej. Det känns bra att jag tänker så.
 
Ändå kommer tankarna på att jag måste tänka på vad jag har att göra om typ 2 veckor, 1 månad eller vad vill jag med 2020. Jag tänker ibland att jag helt vill stanna upp, men jag gör det aldrig. Undrar varför jag aldrig klarar det? Svaret är väl att man bara känner att vissa saker måste man göra. Vardagliga saker, jobba och sen vill jag ju göra mycket av sånt som jag vet att jag mår bra av. Det går väl liksom inte bara att ta en paus från allt de där.  
 
En del säger till mig att jag inte kan vara nöjd med mitt liv. Jag får höra att jag jagar nånting mer och nåt bättre än vad jag har just nu, men ingen har nånsin kommit med ett enda exempel på vad det skulle vara. Jag har ju så sent som idag kommit till insikt med att jag känner mig lite vilsen. Kanske är detta som typ många andra redan har sett, det bara att jag har inte fattat det tidigare.
 
(null)
  
(null)
 


Senast dagarna

Hej!

Jag har inte bloggat på några dagar. Jag har haft så mycket jobb och jag har prioriterat det, plus  slappande och promenader.  
(null)

(null)
Det har gått bra att jobba. Hela helgen blev mycket lugnare än vad jag först trodde att den skulle bli. 

Jag har köpt mig en ny dator. Jag har ju tidigare sagt att jag ska köpa lite bättre grejer, så som telefon, kamera och dator. Med ny dator så känns det väldigt skönt att sitta och tex blogga. Jag har också dom senaste dagarna suttit och försökt lära mig allt som finns att utforska på min nya bärbara "grej" Jag tar det lugnt och kollar en sak i taget. Det roligt att ha lite nytt att pilla med. Jag tycker ju också att det är väldigt roligt att blogga och med ny dator så kommer det säkert kännas ännu roligare. 
    
 
Annars mår jag bra. Jag grejar på med allt möjligt och möjligheterna att kunna göra många roliga saker i år är många. Min ekonomi är bättre än någonsin och det känns bra att jag nu inte går runt och är missnöjd med att jag inte har den ekonomin som jag hela tiden har velat. Det har blivit mycket bättre än vad jag trodde att det skulle bli och det sjuka är att jag kommer förmodligen gradvis bara få det bättre och bättre under hela 2020. Jag kan ju naturligtvis inte veta säkert, men jag har lärt mig så mycket av alla misstag som jag tidigare har gjort med mina pengar. Det känns som att jag borde kunna få nytta av allt jag har lärt mig. 

Mycket känns bara väldigt bra nu och den känslan vill jag leva på och vara nära så mycket som det bara går. 
         


Mer nya kläder ❤️🖤


Hemma hos Danne är det julafton länge. Idag fick jag hem ett paket med lite nya kläder att svettas i. 

(null)

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)





Går på magkänslan💖

Nu har jag haft en period av lite mer ledighet och imorgon börjar en period med ganska mycket jobb. Jag tror det kommer att kännas ganska tufft, men får ju bita ihop köra på. 

Jag fortsätter med mina promenader. Jag har denna veckan hittills lyckats få ihop minst 10 000 steg varje dag. Det känns bra i kroppen och dom dagarna som jag har känt mig lite trött eller illamående så har den där dagliga promenaden gjort att jag efteråt har mått mycket bättre. 
(null)

Jag känner mig ganska taggad på 2020. Jag har saker på gång och jag vill väldigt mycket.  Just nu försöker jag ändå ta det ganska lugnt. Min "magkänsla" säger mig att det nog är bäst att jag inte har för bråttom. Allt får ta den tid det tar och det viktigaste är alltid att jag mår bra, oavsett vad jag väljer att göra eller inte göra. 
(null)



❤️❤️

(null)
(null)

(null)

(null)
(null)




BEST TABLE TENNIS SHOTS 2019

 


Förtal eller inte - Hot om anmälan om förtal.

När jag började med att blogga så insåg jag ganska tidigt att jag bör försöka sätta mig in i vad jag får skriva och inte. När blir det förtal? Vad säger egentligen lagen och hur ska man tolka den? Efter att nu i många år ha försökt få grepp om vad som är förtal och inte, så kan jag säga att frågorna om vad som är förtal och inte och hur man ska tolka det som står i lagen inte alltid är helt självklara för mig.
 
Jag tycker ofta att det är svårt att få grepp om vad som är förtal och inte. För mig känns det som att de många gånger är en helt juridisk fråga. Det är i alla fall inte självklart att det blir ett förtal om man tex utpekar någon som brottsling eller på något sätt baktalar en person. Personligen har jag ändå alltid valt att vara försiktig med vad jag skriver. Jag har ofta som princip när det gäller allt som jag lägger ut i mina sk sociala medier att är jag det minsta osäker på om jag vill publicera, då väljer jag att inte göra det. Jag har också sagt sen länge att jag vill bara publicera sånt som jag känner att jag kan stå för. Både nu och över tid. De finns absolut inlägg som jag tidigare har skapat på min blogg som jag kanske inte idag skulle publicera. Men jag känner att det viktigaste är att jag över tid kan stå för vad jag har valt att publicera. Även om de finns inlägg som jag idag inte skulle välja att publicera på samma sätt som jag tidigare har gjort så kan jag ändå lätt stå för vad jag gjorde tidigare. Tidigare tyckte jag så, idag tycker jag något annat. Jag kan stå för det, samtidigt som jag kan ändra åsikter.  Sen finns det säkert några inlägg på min blogg som jag helt ångrar att jag publicerade, men när jag tänker på hur många de kan tänkas vara så handlar det om mindre än 10 publiceringar i alla mina sociala medier. Bara på de jag har publicerat här på bloggen så har jag ju över 11 000 publiceringar, på över 11 år av bloggande. Om jag ångrar max 10 inlägg av 11 000, då är ju detta inte mycket att ångra. Det är liksom skitsamma.   Oavsett vad jag har publicerat så har jag alltid varit väldigt försiktigt. Bättre att ligga under "gränsen" än att överstiga den.
 
Men, för att återgå till det jag tänkte skriva om, nämligen brottet förtal så kan vi ju titta på vad lagen säger.
 
BrB 5 kap 1 §
Den som utpekar någon såsom brottsling eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
 
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar. 
 
Jag delade upp lagstexten i två stycken och om jag bara läser det första stycket så tycker jag det är ganska lätt att veta vad som skulle kunna vara förtal och inte, men läser man andra stycket då känner jag för min del att mycket inte är självklart om vad som skulle kunna vara förtal och inte. 
 
VAD BETYDER ALLT DETTA EGENTLIGEN? Av allt som jag genom åren har tagit reda på om detta så drar jag följande slutsatser. 
 
Det känns som att ska något ens vara i närheten av att vara ett förtal enligt lagen så måste man sprida något om en viss identifiread person. Man måste peka ut någon. Jag kan tex inte förtala någon anonym person. Utalar jag mig om en anonym person, då har jag svårt att tro att det är förtal. Det måste vara en utpekad person för att brott om förtal ska bli auktuellt. Uppgiften som man går ut med måste dessutom innebära att man pekar ut en person som brottsling eller klandervärd. Dessutom måste dessa uppgifter om att någon är brottslig eller klandervärd få en viss spridning. 
 
Som jag sa förut så känns det ganska självklart vad brottet förtal innebär om man tittar på lagtexten i första stycket. Men läser man det andra stycket så tolkar i alla fall jag lagen som att det kan finns omstädigheter som gör att man kan peka ut en person som både brottsling och klandervärd, utan att man kan dömas till ansvar för vad man har lämnat uppgifter om. Som jag tolkar det så kan man inte bara säga. Det är förtal, det är inte förtal. Det står ju i lagtexten att om han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för uppgiften som lämnas, och om det visar sig att det var försvarligt att lämna ut uppgifter, då skall ej dömas till ansvar. 
 
Jag ska nu inte sitta här krångla till det mer om vad brottet förtal faktsikt är, men jag tycker genom åren att det har varit viktigt att för min egen de och så gott jag kanl försöka tolka vad man faktiskt får skriva och gå ut med i sina sociala medier. Sen är jag inte sån som person att jag har något behov av att peka ut folk och lämna ut uppgifter om andra som tex har begått brott mot mig eller ägnat sig åt andra svinaktigheter. Det finns ju många andra sätt än att använda sina sociala medier till att sprida uppgifter på. Skulle jag tex berätta något för en journalist (vilket har hänt att jag har gjort) och denne väljer att göra något med mina uppgifter som jag lämnar, då kan jag i slutändan aldrig bli ansvarig för att dessa uppgifter har fått spridning och blir ett förtal. Om uppgifter tex publiceras i en tidning då faller ju allt på en ansvarig utgivare. Man ser ju också ofta att tex tidningar går ut med uppgifter, namn och bild på personer där man påstår att en viss person tex har begått ett brott utan att den utpekade personen har blivit dömd för det. Som jag tolkar det så hävdar tidningarna ofta att deras uppgifter är försvarliga att gå ut med eftersom det finns ett allmänintresse av deras uppgifter. Jag som eventuell uppgiftslämnare kan ju dessutom vara anonym, och en tidning får aldrig enligt lagen röja mig som källa . Denna rätt har jag ibland använt mig av och de finns exempel på uppgifter som jag har tipsat tex en tidning om som har spridit sig den vägen, men jag själv har aldrig gått ut i mina egna sociala medier om vilka dessa uppgifter är. Dessutom har jag aldrig själv spridit dessa uppgifter på något annat sätt än just som ett nyhetstips. 
 
Sen är det ju också så att det finns något som heter yttrandefrihet. Rätten att berätta om sin egen upplevelse av en viss händelse. Den enskilde individens rätt till yttrandefrihet sträcker sig ganska långt. Rimligtvis står det var och en fritt att berätta om saker som man själv har blivit utsatt för. Sprider man inte uppgifter om något annat än hur man själv har upplevt något som man har blivit utsatt för, då kan detta vara försvarbart och jag kan tycka att det borde vara något som faller undertill just  yttrandefrihet. Alltså den enskilde invidens rätt till yttrandefrihet. Det är ändå här jag tycker att det blir svårt för mig som icke juridiskt utbildat att bedöma var gränsen mellan ytrrandefrihet och förtal/grovt förtal går. När jag själv känner att jag hamnar ungefär där med tex mitt bloggande, då är jag väldigt försiktig med vad jag publicerar. är jag osäker, då publicerar jag inte. Det känns som en bra strategi att hålla sig till. 
 
Det har hänt att jag har blivit hotat av personer som säger att man ska anmäla mig för förtal om jag skulle gå ut med vissa uppgifter. Det där skrämmer inte mig överhuvudtaget. Dom personerna som har hotat mig med detta har samtididigt också sagt att dom aldrig har gjort nånting, trots att dom vet att jag kan bevisa att det jag tex har konfronterat dom med är sant. Jag tänker alltid som så att har man inte gjort nåt så behöver man aldrig vara rädd för att bli dömd för nånting. En ren lögn eller en överdrift kommer ofta fram i en eventeull rättegång. Jag som anklagad för ett brott kommer ju att ha en försvarare och tillsamans med denne kommer ju vi att vända och vrida på allt så att så mycket som möjligt blir till fördel för mig och till nackdel för målsägande. Om den målsägande ljuger eller överdiver om det minsta lilla så är jag rätt övertygad om att försvaret kommer att ifrågasätta trovärdigheten, inte bara i det som är en lögn eller en överdrivt, utan man kommer att ifrågsätta hela målsägandes trovärighet i allt hen säger och har sagt.
 
När det gäller dom hot som jag har fått på mig när det handlar anmälan om förtal så är det värt att notera att jag har blivit hotat innan jag ens har skrivit nånting. Jag kanske inte ens har tänkt att publicera nånting, ändå blir jag hotat. Jag kan bara säga till er som har hotat att mig kan inte skrämma till tystnad. Tycker jag att det värt att publicera nånting så gör jag det. Samtidigt känner jag sällan ett behov av att peka ut någon som tex har begått ett brott mot mig. Jag vet ju att jag kan skriva om det i alla fall. Jag har ju min utan tvekan rätt att skriva om en anonym person och då är det vad jag vet helt omöjligt att jag ska kunna sätta dit mig för förtal. 
 
Det känns också som ett riktigt "långskott" att jag ens skulle kunna bli åtalad för något som jag publicerar på mina sociala medier. Jag är alltid väldigt försiktigt med att lägga ut andra än mig själv, oavsett vad jag väljer att tex skriva om. Dessutom hör jag ju på många av er som har hotat mig om anmälan att ni inte vet ett skit om vad ni babblar om. Det känns också ganska allvarligt att det finns personer som försöker hindra mig från att använda mig av min rätt till yttrandefrihet. 
 
Några exempel på när jag blev hotat om att bli anmäld för förtal det var när jag satt och jobbade med min självbiografi. Många visste ju egentligen inte vad jag satt och skrev, men ändå försökte vissa skrämma mig till tystnad. Jag har efter detta pratade med både advokat och polis och jag har då frågat om det verkligen är tillåtet att försöka skrämma mig till tystnad på sådana sätt sm vissa gjorde. Jag fått en del intressanta svar på detta och sen har man också sagt att jag nog inte behöver vara orolig. Det ska ändå till väldigt mycket för att en anmälan om förtal/grovt förtal ska gå hela vägen till åtal och en fällande dom. 
 
Oavsett vad jag tror mig veta eller inte veta om vad jag får publicera så kommer jag ändå att hålla mig till den principen att jag ska vara försiktig med vad jag lägger ut. Jag har inget behov av att berätta om vilka svin som gör saker mot mig som tex är brottsliga. Jag har ju ändå alltid rätt att tex skriva om hur jag upplever en viss händelse om jag bara skriver om själva händelsen och inte hänger ut någon person med tex namn och bild. Yttrandefriheten sträcker sig ganska långt, och det tänker jag alltid ha i åtanke. Det är i alla fall inte så enkelt att man bara kan säga: Det är förtal och det är inte förtal, men jag tycker ändå alltid att man ska vara försiktig med vad man publicerar. 
 
 
 


PewDiePie 🎧🧲🛑

 




DANNEBLOGGEN🤗💛

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE