Ny vecka och naturligtvis är det skönt att man har börjat sin semester. Jag smygstartade ju redan i helgen, men det är idag som semesterdagarna börjar räknas. Nu i början så har jag bestämt mig för att jag bara ska ta det lugnt och verkligen vila ordentligt. Sen får jag se vad jag hittar på. Jag kommer fortsätta vare försiktig med tanke på att vi fortfarande befinner oss i en pandemi. Jag känner inte att jag bara kan släppa coronaviruset och låtsas som att det inte finns mer. Inte än i alla fall. 

 

Jag ska njuta av min semester. Det är väl vad man ska göra. Det enda som jag har planerat under denna veckan det är att jag ska klippa mig. Det ska bli skönt för mitt hår känns just nu väldigt slitet och torrt. Jag ska naturligtvis under hela min semester gå många promenadrundor. Det blir en del "bubbel" också. Äta gott och kolla film är ju saker jag gillar att göra. Jag ska ta det lugnt och må bra. Om jag kommer att göra någon resa inom inom Sverige återstår att se. Just nu tänker jag mest på att jag ska vila ordentligt och jag vill dessutom fortsätta ta detta med coronaviruset på största allvar. Man får väl hoppas att man inte för alltid behöver känna så. 

 

 

 

 Allt för ofta tänker jag på vad jag tycker ska bli bättre och det känns som att när jag funderar på hur jag vill ha det i livet och hur jag skulle vilja att saker omkring mig och runt om i hela världen skulle vara. När blir allt perfekt? Jag är ju inte dummare att jag förstår att man får vänja sig vid att inte mycket med nånting kommer någonsin att bli helt perfekt. Den perfekta människan finns ju inte ens. Ingen är ju ofelbar. Det är en obestridd sanning.  Jag strävar inte ens efter att bli en perfekt människa. Jag vet ändå att jag alltid gör så gott jag kan för att jag ska må bra. Mår jag bara bra, så är jag rätt nöjd med livet som det är.  Mår jag bra så kan jag ju lätt acceptera att jag ibland gör fel. Det är liksom inget fel på mig som person för det. Jag är bara inte perfekt. 

 

 De är mycket jag kan tycka är fel och dumt med alla möjliga och kanske också omöjliga saker. Det känns som jag måste vänja mig vid allt de där. Samtidigt kanske det är just det man inte vill göra. Varför ska jag behöva vänja mig vid att livet är väldigt orättvist? Varför ska jag behöva vänja mig vid att jag drabbas av motgångar? Varför ska jag behöva vänja mig vid: krig, miljökris, psykopater och hemska sjukdomar? Man kan  ta upp tusentals saker som man helst skulle vilja slippa vänja sig vid. Ändå måste man väl bara finnas sig i att ingenting egentligen är perfekt.. 

 

Jag får ofta frågor om vad jag tycker om något som kanske har blivit en snackis. Tex ett drev i media. Jag känner ofta att jag inte vill svara och jag känner sällan något behov av att ha någon åsikt om något drev där typ massor av andra människor bara vänder och vrider på allt som har med saken att göra.. Jag är sällan intresserad av att haka på varje trend, varje stor sak i media eller på nätet. Det är liksom jag inte det jag vill hålla på med.  Jag tycker Inte att det är fel att folk har åsikter. Jag har inget emot diskussion och att vi människor faktiskt använder oss av rätten till att få säga vad vi tycker att tänker. Yttrandefriheten är ju något som vi ska värna om. Men för min egen del så känner jag att jag vill vara försiktig med att yttra mig om saker som jag egentligen inte har tänkt på så himla mycket innan. Det är väl också så att jag sällan känner något behov av att få tala om vad jag tycker och tänker. Ibland säger jag väl nånting, men det är ändå väldigt sällan jag bryr mig. Jag vill ju bara må bra och jag är inte säker på att jag skulle må så bra om jag tex satt här och bloggande om allt som jag tycker är fel och skit med saker och ting. Man kan ju alltid säga att allting borde bli bättre. Man kan ju alltid säga att vissa offentliga personer som ibland gör bort sig borde ha tänkt annorlunda innan hen var en sådan jubelidiot. Det är alltid lätt att vara expert på saker och ting i efterhand. Det väldigt lätt att vara hård och dra på när det handlar om att tycka till om vad som är fel. Det är alltid lätt att vara expert när man inte själv behöver ta ansvar, eller inte är den som ska lösa ett problem.  Om jag skulle hålla på sådär och bara vräka ur mig saker om att allt möjligt måste bli bättre för att bla bla bla... Då skulle jag nog ganska snart bli en väldigt negativ, arg och bitter människa. Jag skulle alltså inte må speciellt bra av det. Jag har tjatat och tjatat länge nu om att det viktigaste för mig är att jag ska må bra. Därför väljer jag att inte ha åsikter om allt möjligt, även om många andra för stunden pratar och diskuterar som fan om ett visst ämne. Bara för att massor med andra gör det. 

 

Oavsett vad jag eller andra tycker om nånting så kommer varken jag eller någon annan att ha alla svar. Vi människor har säkert  inte någon lösning på tex klimatkrisen. Vi människor kommer aldrig att leva i värld som kommer att vara fri från orättvisor. Vi människor kommer aldrig att bli perfekta. Jag kommer aldrig att helt få slippa saker som jag helst inte vill beblanda mig med.  Jag tror till och med jag skulle kunna säga det mer eller mindre ligger i våran natur att  förminska varandra.  Det räcker ju att jag tänker kring mig själv och min blogg. Det händer ju att jag kan få kommentarer från folk som bara vill trycka ner och förminska mig på olika sätt. Man vill säkert också få mig att må dåligt. Det har hänt att jag har fått en kommentar som någon har skrivit tex klockan 02:00 på natten. Någon person tar sig tid att skriva en kommentar som kan vara lika lång som flera fulla A4-sidor med bara hat och elaka saker. När jag ser en sådan kommentar så läser jag inte ens färdigt. Jag bara raderar och skiter i det.  Däremot kan jag tänka att den personen som har skrivit till mig måste det ju vara väldigt synd om. Hen kan ju inte må bra om man väljer att lägga så mycket tid och energi på en person som man uppenbarlig inte gillar ... och förmodligen inte ens känner. Borde det inte vara bättre att försöka lägga den tiden på sig själv istället? 

 

Egentligen tycker jag det är ganska enkelt att må bra. För min del handlar det bara om att jag lever efter vad jag innerst inne tror på. Jag accepterar att jag inte är perfekt och jag lever inte efter hur andra tycker att jag ska vara. Skulle jag göra det, då skulle jag nog må ganska dåligt bara för den sakens skull.  Dessutom är det väl så att ju mer regler du själv sätter upp som handlar om hur du tycker att andra människor ska vara för at du ska acceptera dom, ju mer arg, sur och bitter kommer du bara att själv bli. Folk kommer nog aldrig leva efter dina regler. Tänker man efter så lever man ju inte själv efter andras regler. Man väljer själv vem man vill vara och sen går livet vidare liksom. Det viktigaste för mig är alltid att jag ska må bra, oavsett vad andra människor tycker och tänker ...om allt möjligt och omöjligt. 

 

 

Ny vecka och jag börjar med att vara helt ledig i två dagar. Rätt skönt efter helgens jobbande.  Jag jobbar 3 dagar denna veckan och sen går jag på semester. Det känns ju rätt "nice". Jag gillar mitt jobb och jag trivs bra med vad jag gör, men man behöver ju ha sin semester. 

 

Annars vet jag inte riktigt vad som händer denna veckan. Jag ska kämpa med mina promenader. Förra veckan gick bra som fan. 

 

Denna veckan kommer att få in bra med pengar.  Hela denna månaden har varit bra och min ekonomiska situation har ju sen en tid tillbaka varit bättre än någonsin. Jag utnyttjar det maximalt och allt är bara skitbra.  Det är väldigt roligt att greja med pengar nu. Jag skäms inte för en enda krona som jag tjänar. Jag bara kör och mår bra av det. 

  

 

Nu har man avverkat denna jobbhelgen. Jag trodde det skulle kännas tuffare än vad det gjorde. Det var ganska lugnt att jobba på. Jag kände mig helt avspänd under större delen av körning. 

Hoppas att ni får en trevlig och bra midsommarhelg. Jag mår bra och känner mig utvilad och så.  Jag jobbar just nu på för fullt och det ska jag göra hela helgen. Jag tänker på att bara ta det lugnt och slappna av. Jag vill ju känna mig pigg och fräsch efter helgen också. 

Skönt med ännu en ledig dag. Jag har tagit det ganska lugnt. I morse var jag hos tandläkaren. Jag har inte varit där på flera år så jag jag var idag gansak säker på att man skulle hitta lite grejer  i munnen på mig som skulle göra att jag får komma tillbaka på ett återbesök. 

 

Efter besöket hos tandvården så handlade jag lite inför helgen. Jag tycker det känns bra när man har fullt med mat hemma inför att man ska börja en tuff arbetsperiod. 

 

Jag har idag också varit ute på en promenad på ca 6 km. Det kändes bra och även om jag nu ska jobba mycket i helgen så tror jag nog att jag kommer att fixa minst 70 000 steg innan denna veckan är slut. Målet ska jag klara, oavsett hur mycket jobb jag har. 

 

Där har ni min torsdag. Nu blir det väl en del slappande resten av kvällen. Jag kanske kollar massor av Youtube-klipp, eller så kan man ju alltid lyssna på någon podd.   

 

 

 

 

Till helgen är det midsommar. Halva året har snart passerat. Det går fort nu. Jag känner att jag har massor med saker som jag hade velat få gjort under detta halvåret, men jag har inte hunnit med ens hälften av dom. Det får man väl bara acceptera. Man kan ju alltid skylla på coronaviruset. 

 

Denna veckan har jag ganska mycket jobb. I alla fall om man kollar fram till denna helgen. Midsommar är det då och jag har maximalt med jobb. Hoppas det känns som att tiden går fort den helgen. Annars har jag jobb idag och imorgon. Sen är jag ledig i två dagar. Sen ska jag som sagt jobba väldigt mycket. 

 

Ett tandläkarbesök ska jag göra denna veckan. Jag har inte varit där på flera år.  Jag är en sån som går dit när jag bli kallad...och det var ett tag sen. 

 

Annars kör jag på med mina promenader. Jag har skruvat upp tempot nu. Jag går snabbare än tidigare.  Det känns bra och det enda som är jobbigt med promenaderna nu är att man behöver höra och se alla jävla måsar överallt. 

 

Helgen och denna veckan börjar lida mot sitt slut. Jag har varit långledig och det har varit väldigt skönt. Jag har försökt att ta det väldigt lugnt för nästa vecka har jag massor med jobb igen. Just nu känner jag att jag varken vill eller orkar, men det brukar funka när man väl sitter där och kör. Jag ska ju bara jobba, totalt 8 dagar till. Sen är det den där semstern som man typ alltid längtar efter...när man inte har den. 

 

 

 

 

 

Tvättat har jag också hunnit med att göra idag. Det är ju så skönt med nytvättade lakan när man ska krypa ner i sängen för att sova. 

 

Just nu sitter jag och slappar i massagestolen och slökollar lite filmer. Jag har haft en skön söndag och jag är bara nöjd över att jag mår bra. Även om jag längtar till min semester så börjar det ju ändå närma sig nu. Har jag lärt mig något av detta senaste halvår så är det ju att tiden tenderar att gå väldigt fort. Hoppas det känns så under de kommande 2 veckorna också

 

En sak som jag tycker känns ganska obehaglig det är att jag under en tid tycker mig se många som typ verkar strunta i att vi fortfarande befinner oss i en pandemi och i allra högsta grad måste tänka på att skydda oss själva och andra från att bli smittade. Enligt smittskyddslagen så har var och en i Sverige ansvar för att förhindra smittspridning av tex en sådant virus som COVID-19. Min känsla är att fler och fler inte verkar bry sig om detta. Jag tycker jag varje dag den senaste tiden ser att det tex sitter massor med folk och trängs på någon uteservering eller restaurang. Jag bryr mig väl egentligen inte om vad andra gör, men jag skulle ju inte sätta mig på ett ute ställe om jag såg att det redan satt mycket folk där. Skulle jag sitta på ett ställe och det helt plötsligt börjar bli fullt så skulle jag nog så fort som möjligt försöka ta mig bort från den platsen. 

 

Jag tänker fortsätta ha stor respekt för detta. Vad andra gör kan jag inte påverka så mycket. Folk gör ju som dom gör, oavsett vad jag tycker liksom.  Men jag tycker nog att man ska ta detta med coronaviruset på största allvar fortfarande. Jag blir faktsikt lite rädd när jag upplever att många inte verkar bry sig om att det ens finns något som heter coronavirus längre.  Tittar man tex KRISINFORMATION.SE så tycker jag att det känns självklart att man fortfarande ska bry sig i allra högsta grad. När jag uppdatera mig kring detta så kan jag inte se att man nu kan säga att det liksom är lugnt och faran är över. I alla fall inte här i Sverige. 

  

 

 

Nu börjar snart SOMMAR I P1 igen. Idag har man i alla fall släppt vilka som ska sommarprata i år. Jag såg som vanligt några intressanta namn som jag inte ska missa. Sen tror jag ändå att jag ska försöka lyssna på alla, men är är min lilla lista på vilka jag verkligen vill höra på. 

 

 

Juni

20 Greta Thunberg

22 Ulf Lundell

24 Anders Tegnell

 

Juli

2 Therese Lindgren

5 Robin Söderling

8 Anders Borg

10 Sofia Wistam

16 Linda "Miss Li" Karlsson

 

Augusti

5 Lena Endre

12 Johan H Andresen

16 Laleh Pourkarim

 

 

 

Vad ska man tänka. Är det Stig Engström (Skandiamannen)? Jag  har nog ägnat på tok för många timmar av mitt liv till att fundera över vem det kan ha varit som mördade Olof Palme. Idag kan jag känna att jag kan köpa den förklaringen som chefsåklagare Krister Petersson gav under morgonens presskoferans. Jag tyckte att det var en trovärdig och bra redogörelse. Om mycket av detta stämmer som åklagaren lade fram  om Skandia-mannens bakrund,  var han befann sig omkring tidpunkten för mordet och mycket av sånt som han gjorde tiden efter mordet... så kan jag känna att detta som presenterades idag mycket väl  kan vara sanningen om mordet på Olof Palme. Det är i alla fall grund för en misstanke. 

 

 

 

Detta klippet är från 2018, men jag tycker att Leif GW beskriver den sk Skandia-mannen ganska bra.

 

Jag tycker att det är bra att utredning nu läggs ner. Hoppas inte man tar upp den igen. Det har gått 34 år. Vad spelar det för roll om det kommer fram mer saker om detta? Mer bevis eller något vapen. Det finns väl ingen mening med det? Utrednningen om mordet på Palme måste ju ha kostat hur mycket som helst. 

Det är väl bättre att lägga skattepengar på annat än att fortsätta med Palmeutredningen? Jag tror aldrig man kommer närmare sanningen, även om man skulle kunna knyta någon annan gärningsman mordet på Palme 1986.

 

 

 

Detta blev en ganska tuff dag. Jag trodde inte det när jag vaknade i morse, men man kan ju aldrig veta innan liksom.

 

Trots denna ganska tuffa dag med mycket att göra och påhopp och alla möjliga olika saker efter varandra, så känner jag mig varken trött eller mörbultad i kroppen.  Ingenting känns jobbigt med denna dagen, trots att det kanske inte är en dag som jag vill ha ofta. Men det kanske är så att jag har blivit ganska härdad genom åren. Jag kan ju inte alltid styra allt så att det blir precis så som jag vill. Men jag kan ju alltid välja hur jag vill hantera och tänka kring allt jag drabbas av. Idag tycker jag att jag har hanterat allt bra. Jag har väl också lärt mig av tidigare erfarenheter.  

 

Det känns bra att allt bara känns bra nu, även om jag har haft en tuff och stundtals ganska jobbig dag. Jag har inte stressat eller mått dåligt över nånting. Allt känns bra för min del, både fysiskt och mentalt. Det är väl också så att eftersom jag rör mig bra nu så gör detta att det blir lättare att hantera fler tuffa situtaioner som man hamnar i på rätt sätt. Jag tänker också att när det nu känns så bra i kroppen som det gör nu, så blir det ju spännade att få känna hur det kommer att kännas när jag har tänkt att röra mig ännu mer än vad jag gör nu. Det kommer nog att kännas rätt häftigt. 

Detta var en tuff och ganska jobbig dag som jag helst att velat slippa. Men jag är å andra sidan glad över att tuffa dagar inte gör att det känns dåligt i kroppen. Allt känns bara skönt, avspänt och väldigt bra. Skön "feeling" som är svår att beskriva, men jag gjorde i alla fall ett försök i detta blogginlägget. 

 

Ha det bäst! ❤️❤️❤️

 

 

 

 

 

 

 

Denna veckan har jag 4 dagar av jobb och sen 3 dagar av ledighet. Den ledigheten längtar jag faktiskt efter redan nu. Jag är inte så sugen på att jobba på just nu. Jag tror att det beror på att jag snart har semester och den längtar jag naturligvis också efter. Man har väl börjat räkna ner och då känns ju lätt alla arbetsdagar lite extra tråkiga att behöva ta tag i. Det är ju skönare och kanske också lyxigare och vara långledig eller ha en månad av semester. Jag börjar inte min semester förrän sista veckan i denna månaden, men nedräkningen har nog redan börjat. 

 

 

 Jag ska annars försöka få mer gjort denna veckan än vad jag fick förra. Jag var ganska trött förra veckan. Jag tänkte ofta att jag skulle ta tag  i tex vardagliga saker eller bara göra nåt som jag har tänkt på länge att jag ska fixa. Jag tänkte också blogga mer och bara vara mer aktiv på mina sk sociala medier, men inget blev liksom som jag hade tänkt. Och att bara tänka på att man ska göra något, gör ju inte att det automatskt blir gjort. Jag var väl lite för trött. jag orkade inte bry mig. Denna veckan ska jag försöka bry mig mer i alla fall. 

 

Jag ändå nöjd med dom antal steg som jag fick ihop förra veckan. Det var nära 80 000 stycken. Jag har tänkt att jag ska köra på så till jag börjar min semester. Sen ska jag försöka öka det där med antal steg per vecka.  

 

 

I tisdags skrev jag ett inlägg som handlade om lite av alla saker som känns bra i mitt liv just nu. Mycket är bra, men allt känns ju aldrig perfekt. Mycket är ändå bra, men jag tänkte att jag skulle ta upp några saker i detta inlägget som är mindre bra. Sen är ändå detta världsliga ting. Jag är för det mesta nöjd och glad över att så mycket i mitt liv just nu känns så j*kla bra! 

 

Saker som kanske är mindre bra, men ändå världsliga ting:

 Jag skulle önska att jag kunde sova lite längre på morgonen. Jag har sedan en tid tillbaka vaknat på tok för tidigt. Jag sover gott om natten, men det känns inte varken bra eller roligt när man tex vaknar klockan 03:00 på natten och sen kanske jag inte ska börja jobba förrän klockan 06:00. Vaknar jag så somnar jag sällan om. Jag tänker att jag ska vara duktig och gå lägga mig tidigt, men då vaknar jag för tidigt istället. Lägger jag mig för sent då fattar ju vem som helst att man inte känner sig utvilad  på dom tiderna som jag allt som oftast börjar jobba på. Typ klockan 04:30 - 06:30. 

 

En annan sak som rent ut sagt känns skit är detta med COVID-19. Det verkar ju ändå som det börjar bli bättre och snart hoppas jag att allt blir som det var, innan man visste att något som heter coronavirus ens existerade. Jag hade ju så mycket planer för 2020. Nu har mycket av dessa saker bara gått åt helvete. Det postiva är ju ändå att jag sparar mycket pengar eftersom jag känner att jag inte kan göra så mycket. Jag vill ta detta med viruset på allvar. Jag tänker inte bara leva som att detta inte finns. Men jag vill att det ska ordna upp sig, så att jag kan leva mer precis som jag själv vill.  Jag sparar och tjänar pengar pga av COVID-19, men jag hade hellre sett att detta med viruset aldrig hade hänt. Hade jag fått välja så hade jag lätt kunnat skita i pengarna. 

 

Jag grejar med ganska många olika saker just nu. Jag har aldrig varit så säker på vad jag vill, men mycket av allt jag grejar med är jag bara i början på. Jag orkar inte greja hur mycket som helst och köra skiten ur mig för att bli klar snabbare. Jag tar bara lite i taget och allt får ju ta den tid det tar. Men ibland kan jag önska att vissa saker går snabbare än vad det gör. Man tröttnar lätt liksom. 

 

Detta är ändå världsliga ting. Mitt liv är inte perfekt, men jag är för det mesta nöjd och glad. Jag känner att mycket av allt känns ganska lagom just nu. Ingenting av allt jag gör är för mycket. Och av sånt jag har och vill ha mycket av i livet får jag inte för lite av. Så jag ska väl inte gnälla, men ibland känner jag att det kan vara skönt att få göra det också.  

 

Jag har haft perioder i mitt liv då jag har mått ganska dåligt. Idag mår jag bara bra och jag är inget annat än glad för det. Jag skulle kunna önska att jag under dom perioderna som jag inte mådde så bra hade haft någon i mitt liv som hade sagt till mig att allt kommer att bli bra, bara du inte ger upp och slutar kämpa för det du vill ha. Samtidigt vet jag inte om jag hade lyssnat och trott på en sådan person, så i ärlighetens namn hade det kanske inte spelat någon roll.

 

Jag kan ibland tänka att jag hade tänkt på det själv när jag var liten. Jag önskar ibland att jag hade kunnat gjort det omöjliga, bara vetat det jag vet idag om vad som får mig att må bra och kunnat tala om det för mig själv när jag var i dom perioderna när jag av olika anledningar inte mådde så bra. Samtidigt kan jag tänka ett varv till och komma fram till att hade jag inte mått dåligt tidigare... så hade jag kanske inte mått bra idag. Jag är ändå inte säker på den. Var man än befinner sig i livet, så vill jag i alla fall alltid må så bra som möjligt. Om jag tidigt i livet hade förstått vad jag ska göra för att må bra så hade jag kanske aldrig behövt må dåligt. Man kan vända och vrida på dessa tankar i evigheter, men det viktigaste tycker jag ändå alltid är att jag mår bra. Jag är glad för att jag gör det idag, oavsett vad jag har känt sen tidigare. 

 

Sen spelar det ju egentligen ingen roll vad som har hänt sen tidigare. Jag kan inte göra det jag har gjort ogjort och ibland kan jag inte ens hjälpa vad som händer mig i livet. En sak är säker: Ingenting kommer att bli bättre av att tex göra sig själv till ett offer och ge upp. Är man i nuet och gör vad man kan för att man själv ska må bra, då tror jag att man ger sig själv dom bästa förutsättningarna i livet. Ingenting är väl viktigare än att man mår bra? Man har ju bara en kropp och den får man leva med hela livet. Därför vill jag må bra i den. Jag har ju bara ett liv. 

 

Idag vet jag att varje gång jag misslyckas med nånting så lär jag mig ändå något på det. Jag kan sen dra nytta av det och kanske också göra rätt i slutändan. Det som är rätt skulle jag kanske inte veta något om, om jag aldrig gjorde några fel. Dessutom tror jag stenhårt på att hälften av allt man lyckas med i livet är ren tur, och detsamma gäller för alla andra. Man gör inte alltid rätt och sånt är livet. Man får bara acceptera det och köra vidare liksom. Aldrig ge upp och aldrig bli ett offer. Man kan ju tillåta sig själv att må bra, även vid en motgång eller ett misslyckande. 

 

Mycket känns väldigt bra idag. Jag har så många saker i mitt liv just nu som bara får mig att må bra.

 

Jag rör mig bra och jag försöker öka gradvis. Jag känner mig nöjd när jag når mina mål med antal steg per vecka och det bästa är att det är roligt att köra på med promenader och det har känts så länge nu. Känslan jag har är att det är något som fattas om jag inte har fått komma ut på den där promenadrundan på minst 5 km. Det känns bra att jag rör på mig regelbundet och att jag har hittat ett sätt att göra detta på som funkar för mig. Jag tröttanr inte och jag vill inte sluta. Jag vill bara köra på eftersom jag vet att jag mår bra av det.

 

En ska som jag helt försöker ta bort i mitt liv är stress. Jag kommer på mig själv ibland med att jag stressar och nu när jag är väldigt medveten om när jag stressar så försöker jag tagga ner direkt när det händer. Det känns ju som stress är något som kan vara ganska farligt för kroppen. Alltså bör man tänka på att "softa" mer och stressa mindre. Jag försöker hela tiden att sträva efter att känna mig så avspänd som möjligt. Jag tycker att jag har hittat en bra nivå just nu och jag tror att jag kan bli ännu bättre i framtiden på att hitta den där maximala avslappningen som jag alltid vill känna.

 

En sak som får mig att stressa mindre och slappna av mer är min ekonomiska sitution. Jag har det just nu bättre en någonsin och jag mår väldigt bra av att jag redan nu kan vara ganska säker på att det bara kommer att bli bättre och mer för varje månad som går. Så kommer det att vara under en ganska lång tid framöver. Dessutom sätter jag ju hela tiden upp nya ekonomiska mål som jag inte kan se att jag kommer att misslyckas med. Dom är helt logiska och jag vill känna att jag vill alltid känna att jag befinner mig i en bra och stabil ekonomisk sitution. Det är viktigt för mig och det får mig att må bra. 

 

Mycket mer skulle jag kunna säga om vad som får mig att må bra just nu, men det viktigaste är ju ändå att jag mår bra och att jag bara vet att det inte finns något annat som är viktigare i mitt liv. Det spelar ju ingen roll om man kan få allting som finns i hela världen, om man samtidigt inte mår bra. Det enda jag känner att jag verkligen vill jär u att må bra. Det känns skönt att jag idag ärligt kan säga att jag gör det. 

 

 

 

 Jag jobbar 3 dagar denna veckan och är ledig 4. Dom dagarna jag jobbar är megalånga, men om jag bara jobbar 3 av fyra dagar på en hel vecka så klagar jag inte. Det är ju rätt "soft. Dessutom känns det ju ganska bra att veta att denna månaden så börjar min semester. 

 

Skönt att få börja denna veckan med 2 dagar av ledighet också. Jag har inte så mycket planer, promenader kommer man ju att ta sig ut på i alla fall. Förra veckan blev det ju totalt 80 000 steg. Jag har väl tänkt att göra något liknade under denna veckan. 

 

Hoppas ni får en bra vecka, månad och en skön sommar. Nu är det ju f*n sommar på riktigt.